Känner igen mig där. Samt att jag idag fick stå upp på ett knökat tåg i 2 timmar. Under den tiden fick jag flera armbågar i magen, ryggsäckar i ansiktet, hostningar/nysningar av främmande folk utan att hålla för trynet, folk som pratar högljutt i telefon om väldigt irrelevanta saker, en tant som klagade på konduktören för att hon missade förra avgången, skrikande spädbarn, kaffe spillt över mig av främling och ingen möjlighet att röra mig öht.
Hädanefter blir det bilåkning som gäller. Jag kan börja tänka på miljön när ens medmänniskor kan börja beté sig som folk, samt att det går och göra utan att riskera att få fysiska skador.