Signia

Tankar om tävlingen ... Jag vill föreslå anonym röstning, alltså att man PMar tävlings-chefen istället för att skriva ut. Jag tycker mig ha sett - även känt inom mig själv - hur det blir flockmentalitet. Från början var det en mix som framhölls av flera och ansågs överlag bra osv, men sen dog stödet för den liksom ut, i och med att stöd för en annan- eller annan gruppering av mixar växte fram som bra, och som får alltmer stöd ju fler som röstar. Nu mot slutet är det inte en enda person alls som tycker mixen från början är bra längre. Det verkar konstigt att det skulle vara så svart/vitt av sig själv. Det är så lätt att man sitter och lyssnar och avgör för sig själv, med inlästa kunskapen att fnörton st pers redan skrivit under på att mixar nr X och Y är bra. Hur lätt är det då att avfärda dom mixarna för sin egen del? Hur blir känslan i magen liksom. Nackdelen med anonym röstning är förstås att man sätter munkavle på motiveringen. Men man kan ju fortfarande kritisera mixarna i långa inlägg utan att avslöja vilken man röstat på. Måste va lite försiktig så inte kritiken blir opinionsbildande bara. Förslaget med att dela ut typ 10 poäng i konfigurationer som t.ex. 1st trea, 2st tvåor och 3st ettor lät bra först. Men det kommer nog att skapa intrycket att det även inom musik skulle finnas ett slags kollektivt hierarki, nåt uniformt sätt som alla människor uppskattar musik på, att något kan säga vara kollektivt/objektivt bättre och sämre. Att det inte alls är så har vi ju sett tydliga exempel på här i kritiken t.o.m. Digitala resurser att dela ut arbetsmaterialet och mixarna på måste vara säkerställda innan tävlingen börjar. Jag skulle även föreslå att alla inlämnade mixar redigeras i volym, till samma RMS (eller upplevda snittvolym) som den mix som har lägst RMS. På så sätt kan inga misstankar om att redigering har påverkat ens egna bidrag (t.ex. limiting) få fäste. Givetvis lär ju nån clown skicka in sitt bidrag med en RMS på -80db eller nåt sånt, men det får man väl ta. För historiska skäl kanske det t.o.m. vore kul om alla bidrag sparades, i alla fall som MP3 osv - if possible. Olsberg? Jag funderar också på om det vore en tuff idé att skapa en separat tråd för varje mixtävling där vi talar om själva låten, inspelningen, insatserna, utförandet, sångarens- eller basistens stil visavi låtens, eventuella tabbar, saker som var super, eller suger osv. Skulle nog vara oerhört lärorikt för upphovspersonen-/erna till låten att få ta del av, kanske skulle bli värsta försvarstalen t.o.m. 😛 Men, det kan även vara blottställande, och skulle kunna bli en ful upplevelse om samtalstonen vänder söderut och skarp kritik börjar utdelas likgiltigt för om det hjälper eller inte. Åsikter delas ju alltid ut med en avsikt. Ber om överseende för om du blev irriterad på kritiken jag gav. Det finns en elastisk övre gräns för hur stor kritik får bli, och det kanske hade att göra med hur jag formulerade mig också. Jag tänker slutföra mixkritiken för alla bidrag (den här gången) på samma sätt, bara för att ... jag började, och för jag tror fler tycker om det än inte. Men tycker själv det vart stort avtryck faktiskt. Ska bara hitta ett sätt att inte smacka upp dom i ansiktet på folk som vill slippa ta del av det. Nu när tävlingen är förbi har ju upphovsmannen inte längre munkavle, har full möjlighet att tala om för mig vilka fundamentala fel jag gör 😉 Tack, Fredde, för du var villig att låta oss våldta din sjysta låt. Och tack Joachime för att du faktiskt vred om startnyckeln på ett sånt här evenemang, och var villig att ta extra stressen och trampa i ett par förstagångs potthål på vägen. 37 fuckin' bidrag? Gamla Studiofestivalen kan bara drömma om det deltagandet 🙂 PS. Allt var fortfarande Crunchers fel .DS

Som en sidonotering för framtida tävlingar ... så .. har jag nu fått klart för mig att flera personer i den här tävlingen kommer att vara någorlunda igenkännbara vid nästa mixtävling (förutsatt att dom deltar). Blir ju så, för nu har man liksom blottat sig lite. Vissa personers mixar/produktioner känner man igen om man hört dom fler än 2 ggr, och ju fler tävlingar desto mer lätt blir att att förutspå sånt. Jag är helt säker på att om folk får reda på vilken mix som är min i den här tävlingen, och jag skulle göra en mix i nästa tävling med, då skulle de allra flesta kunna peka ut vilken som är min direkt .... faktiskt. Double-blind ABX faktorn försvinner, om den nu ens fanns alls. (För mig fanns den dock till 99%). Vette faän vad man ska göra åt en sån oönskad bieffekt heller ... men det väl bara att vi ser snygga ut och kör på, eller nåt

.. att det skulle visa sig vara han som gjort nr 13, bara för att du röstade på det bidraget. Murphy's lag typ. .. om han nu funnits kvar på forumet

Nu fick jag känslan att jag missat eller massuppfittat nåt här ..

Åfan. Det är bergis han som gjort nr 13 då ..

Diehard, varför går det inte skicka PM till dig? Stängt av funktionen? För mycket oseriösa förslag från stråk-musikanter på forumet?

.. eller ännu värre: ha studion i bilen 🤪

Its da fajnel kaontdaaoon ...

Asså folk röstar ju som ena jävla mulåsnor 🤪 heeeelt fel ju. Bästa mix: 11 Mixen är lite överkomprimerad, lite mycket såsigt reverb, lite snyggt skitig sådär, och skäms inte det minsta för det. Det låter live, har en härligt skitig stereomiljö och kanske det bästa öset/framåtdrivet av alla mixar. Närmaste konkurrenter: 36, 13 och 6. 6an hade ett väldigt homogent ljud, alla instrument hade nästan precis samma klangfärg. Men mixen är stum, lite dov, pojkscout-iga trumljud och har en tydlig färg/puckel i övre mellanregistret. 13 är noggrant genomarbetad och balanserad, men tråkig, lite dov och feg. Mixaren har för stor respekt för materialet och resultatet blev oklanderligt neutralt och intetsägande. 36an hade en bra närhet, riktigt hoppar fram ur högtalarna mot en, riktigt bra klipp och driv. Men den är ganska stum, lite instängd och smal, ljus och slaskig i hi-hat/cymbaler. Bästa produktion: 23 Den som gjort bidraget har en liknande relation till materialet som man själv har. Vill det ska låta lite dyrt, lite slickt, lite spektakulär-faktor, inte lagom, inte jordnära eller moget, och han hör lite samma potential i låtstrukturen och sektionernas uttryck - t.ex. breaket före vers 4, bakgrundssången i slutet, och själva slutklämmen. Mixen, och utförandet av idéerna, lämnade en del att önska. Men jag blev charmad, helt enkelt. Närmaste konkurrenter var 18, 17 och inte minst 8, men dom föll lite mot 23an på att deras utförandet inte förverkligades lika bra. Till deras försvar försökte dom nå betydligt högre upp rent praktiskt med. Känner mig nästan säker jag med. Undra om vi tror samma. You got mail. EDIT: nähe, varför kan man inte PMa Diehard nurå .. skumt

Fan va jobbiiiiigt. Man sugs sakta å säkert obönhörligt ner i tratten ... Du MÅSTE välja!!

Använder en kasserad 3G antenn som hi-hat ställ. 😎 Nä men.. en SM57 med utstickande sladd är rätt lång: Bild. Skulle man flytta in 57an på bilden mitt mellan HHn och virveln, då skulle man ju behöva flytta HHn nästan 2 dm åt sidan. Brukar kännas obekvämt för trummisar bara.

Hm, det fanns ju olika ja. Jag har faktiskt inte hållit nån koll på det. Det var i alla fall inte H/C modellen jag menade; det ser jag på bild på Shures hemsida. Dom jag tänker på ser väl ut typ såhär. Många av beta98 modellnamnen verkar ha att göra med om dom säljs med trumfäste eller inte, svan-nacke eller inte .. typ sånt. Som rena mickar ser det ut att finnas 98S och 98A, varav A verkar vara senaste utgåvan. Verkar se lika ut och formodligen låter dom rätt lika med. Som sagt, jag är inte hundra.

🙂fast jag måste nog lära mig att sålla lite ... har alldeles för mycket tid numera

Det är inte bara din egen avsikt, förståelse eller uppfattning som gäller jämt, även om du ofta vill det. Det är inte heller bara vad som sägs, utan även vem som säger det, som avgör hur saker uppfattas. Hade det varit t.ex. Claes eller Joachime eller nån annan som sagt sakerna förut, så hade jag ju vetat att den tolkningen jag tyckte mig se bara var ett slumpmässigt sammanträffande.

Spånar på lite ... Har man bara liten mick-koll och ingen erfarenhet av att banda trumset, och måste spela in trumset nu direkt? Gör det inte. Säg uppriktigt att du inte kan sånt än. Det är det bästa rådet man kan ge med dom förutsättningarna. Du riskerar att göra en inspelning som förhoppning och hjärta fästs vid, och när senare hi-haten visar sig låta som metallskivor i en smedja som förstör nästan hela ljudbilden då blir besvikelsen stor och projektets självkänsla skjuten i sank. Trummor är svårt. Lär dig genom egen experimentering, inte genom att sabba andra musikers tilltro för dig. Har du experimenterat ett tag, så vet du när du börjar bli redo att använda dina kunskaper för levande projekt, och du kommer veta dina begränsningar. Ju färre mikrofoner och ju längre bort ifrån trummorna, desto mer ”riktiga trummor” låter det och desto mindre efterhandsarbete krävs för teknikern. Ju fler mikrofoner och ju närmare trummorna, desto mer syntetiskt och torrt låter det och desto mer efterhandsarbete krävs för teknikern. Börja experimentera genom att spela in med få mikrofoner. Sätt ett stereo-par en meter ovanför (eller strax framför) trumsetet och en mikrofon en halvmeter framför bastrumman. Många klassiska rockinspelningar – t.ex. med Led Zeppelins John Bonham – är gjorda på det här sättet. Det behövs inte alltid mer. Öka sen antalet mikrofoner (och deras närhet till trummorna) gradvis, för att öka svårighetsgraden för dig. Det kan gå att hitta en trummis att experimentera på, om du ger han en massa kul material att spela till, låtar där trummorna tagits bort ur mixen. Vad man ska använda och hur .. är ju så väldigt olika vilket ljud man vill ha ut. ”Akustiska” pukor? Shure Beta98. Feta metalpukor? Akg C408. Har man dåligt med resurser så kan man köra Shure SM57 på nästan allt. Sånt låter aldrig ’super’, men aldrig direkt dåligt heller. Jag gillar inte den så vanliga Sennheiser MD421, dov fet och bånkig. D112an låter bra i rätt position, men den är så känslig. Flyttar den sig 2 cm försvinner sweet spotten. Audix A6 eller Beta52A är mer lättjobbade då. Sätt aldrig en kaggemick i "hålet" i bastrumskinnet, för där puffar det ut en del luft när trummisen slår an bastrumman. Det kan du ofta t.o.m. känna om du sätter handflatan där när han trycker till på kaggen. Ju mindre hålet är, desto kraftigare luft-puff. Och vi vet ju alla hur det låter i en mikrofon om man skickar in en luft-puff i den. Mickar är lite som med sångare. Sätt ett gäng mickar och testa och jämför. En tjej jag bandade lät kanon i en Neumann U89 för 35 papp. Hennes syrra lät däremot bättre/dyrare i en läppstiftsröd plastmick från en billig karaokemaskin, än i samma Neumann. Så om du har tid och flexibilitet och ork: testa och jämför, och se att samma mick låter olika på olika trumset i händerna på olika trummisar beroende på olika rum och/eller genrer. Var medveten om att mikrofoner som satts i precis rätt läge ofta flyttar sig ju längre tiden går. Trummisen spelar (kraftiga vibrationer), han kliver upp och ner bakom trummorna, stöter till saker, flyttar vinklar på sina redskap lite, plus att stativ kan vara veka, stativ+mick där tyngdpunkten är svajig, svan-nackar som faller offer för gravitationen, skruvfästen som inte nyper ordentligt osv. Notera precis var och hur mickarna ska sitta och gör återkommande kontroller ofta, för att bekräfta att dom är kvar i precis rätt position. Trummisen själv säger gärna att det kan han kolla åt dig, men han kommer inte att göra det 😛 Vill man ha många mickar, ta in trummisen en dag själv (utan resten av bandet) och sätt mickar, flytta runt, testa, jämför, jaga fasdiskrepanser osv. Nyttja tiden, flytta mikrofoner 1-2 cm i taget och lyssna noga på hur skillnaden låter ur mikrofonen. Gör inte sånt samma dag som du ska spela in, för musikern blir urlakad själsligt, och då blir inspelningen därefter sen. Ge musikern minst 1 dag själslig paus mellan ambitiös micksättning och inspelning. Bäst musik blir det ju om musikern kommer in och är förväntansfull och laddad till tusen, det är man inte efter timmar av mickstativ-flyttande och bankande på en trumma per minut, och stirrande in i väggen. Klaga inte direkt på trummisen för hur trumsetet låter. Om trummisen inte har åtminstone någorlunda koll på det själv - vilket han troligast inte har om det låter ’som det gör’ - då har han inte mycket resurser eller begrepp om hur han kan förbättra saken heller. Visst, om ett stativ skramlar lite eller nån pedal gnisslar så nämn det och ge han tejp och lite symaskinsolja. Enklare grejor är inga problem. Men om du är en sån som inte tål att spela in saker som inte låter som du tycker det ska, då måste du själv undvika att försätta dig i såna situationer - inte klaga på andra för vad du själv valde att bli en del av. En trummis som känner sig klankad på, eller som en sopig musiker, då låter det därefter. Lyft musikerna istället. Buddy Rich var lite känd som tekniker-dödaren. Varenda ljudtekniker tyckte sig vilja ”rädda honom” från hans egna ”dåliga trumljud” (teknikerns åsikt) med filtar här, dämpkuddar där osv. Buddy lär ofta bara ha sagt ”Såhär låter mina trummor. Det enda du ska göra är att hålla käft och spela in dom, och om det inte låter likadant i kontrollrummet som här ute, då åker du ut och vi tar in en tekniker som kan sitt jävla jobb!”. Hårda bud, men det är en påminnelse om att det finns integritetsmässiga gränser vid inspelning, och att ”tekniker” faktiskt är ett service-yrke. Musikern är arbetsgivaren. Hihat läckage? Ju mindre och ju mörkare (tunnare) hi-hat som används, desto mindre läckproblem. Hitta 12 eller 10 tums mörka och tunna hihats. Zildjian har t.o.m. modellen 'Special recording hats'. Det låter inte så konstigt i slutändan heller, som en del blir rädda för. Trummisen Russ McKinnon använde 10 tums Zildjian S.R. hihats på mycket av skivan "Monster on a Leash" med Tower of Power. http://open.spotify.com/track/6YkGeGXOxsgh5hJj3vZ1F7. För å undvika hihat läck i virvelmicken använder man en mick med smal riktningskaraktäristik, och vinkla arslet på micken rakt mot hihaten. Använder du en SM57a eller 545a, så skruva av nedre delen på den och löd fast trådarna direkt bakpå den övre halvan på micken. Då blir den bara en tredjedel så lång och kommer inte tvinga trummisen att bredsa mer bara för att virvelmicken måste ha ändan mot hi-haten. Nu ska du inte ha några hi-hat problem längre. Vart- och hur hihaten och virvelns står, är oehört känsligt för trummisens känsla av kontroll och hans spel. Tvinga inte trummisen ändra det, helst inte alls. Man ska se till att få ner ganska "färdigt" ljud direkt. Är det powermetal man ska göra, då är de det ljudet som ska ner på band. Nära slutmålet, fast utan att totalt måla in sig i ett enda hörn – hitta balansen där emellan. Annars får man ägna 90% av projekttiden sen åt att locka fram ändamålsenligt ljud ur en ljudkälla som inte är relevant för slutmålet. Som att banda Gus Dalbergs mörka träiga trummor när ultrasyntetiskt Def Leppard-ljud var slutmålet. Reflektioner från väggar påverkar en hel del för trumljudet. Trummor är ljudstarka så det sätter rumsakustiken på tuffa prov. Om trummorna står nära väggar, så reflekteras trumljudet ofta av väggen och går sen in i mikrofonerna. Då får du först direktljud, och 3-6 millisekunder senare får du flera färgade ekon (från väggar) som också går in i mickarna, och orsakar kamfiltereffekter och fasdiskrepanser. Se till att väggarna är väl dämpade. Européer har ibland haft tendensen att vilja spela in trummor i rena Gullfiber-rum, medan amerikanarna brukar göra tvärtom. Dom ställer trumsetet i mitten av enorma lokaler, för där är väggarna så långt bort att det inte blir några väggreflexer som blir problem. Då kan man använda mest signalen från närmickarna, och inte fullt så mycket rumsmickar.

Lite distortion, fas-fel, olika saker mixas ihop med andra ... det vanliga, du vet

Det skrevs att en medlem här ovan uteslutit 14 mixar i ett svep. Detta när jag tagit stor plats med att publicera kritik av just 14 mixar ovan; kritik som då alltså skulle "utesluta" - alltså rata - de berörda mixarna. Detta föregicks av att säga till Desvaenger att det inte är så genomtänkt att efterlysa kritik från mig (#255) .. och direkt därpå kom en salva mot 'de som kritiserar innan röstningen var över', och lite om 'folk som antar att en mix framställts med vissa metoder, som egentligen inte använts'. Och som körsbär på topp, så brukar vederbörande person inte alltid dra sig för att köra in horn i sidan på folk titt som tätt. En ganska snårig urspårning här alltså. Men jag gick på den, jag får säga Sorry, och shit happens. Shit, man. Tackar.(hoppas bara "journalist" var menat i positiv mening 😏 )

Hm .. undras om man inte ska ta denna dist-enhet istället ... 😐

Precis 🙂Och har man extrema behov att höra att man är jätte-duktig, så finns ju alltid mamma att ringa till i värsta fall. Ledsen om du tog det så. Det kan ha låtit negativt, för, som jag sa nämnde hamnar man lätt i att man söker fel, snarare än att lyfta fram det som redan är bra. Det behöver inte betyda att man ogillar mixen 🙂 Självklart är det inte meningen att tala om för mixaren hur han har gått tillväga. Nåt mer befängt får man ju leta efter. Tanken var att delge mitt intryck. Är saker helt off så är det ju mitt öra som skämt ut sig, inte mixarens. Består mina intryck av rena felaktigheter så får ju mixaren ändå bilden av hur det upplevdes av en lyssnare, och det är ju det som är hela idén. Men ... det här tar nog ändå för stor plats, jag borde ha insett det. Tror nåt behövs göras trots allt .. Uteslöt i ett svep? *gruff* Att tala innan man tänker, är det en dygd i din värld eller? Antag, att mitt egna bidrag är ibland de 14 första ...? Upsie, didn't think of that? Och är det inte det, så kommer det ju utsättas för samma kritik som de första 14 snart. 'Uteslöt i ett svep' ... det är till att försöka smygväcka folks känslor mot en. Varför sätter du spotlighten på just mig och inte tar med nån av alla andra som också kritiserat? T.ex. han som underkände alla utom typ 5 bidrag, men själv inte deltar i tävlingen ens (#194)

Så pass .. ja du, €129. Man får se till att testa den först. Själv hoppas jag den kan användas som ett snäpp upp från URS Saturation.

Kul grej. Vi får skicka nästa mixtävling till dom .. 😆 haha .. fan va rått

Den här ser riktigt lovande ut. Vill ha ..

Kan avslöja att det är faktiskt en person som skrivit PM till mig, med generella budskapet 'äru så jävla bra själv då?!?' 😛

Kul 🙂 Ja, det är alltid ballt å skriva från början, 2, 3, kanske 4 mixarna .. men sen, du vet .. man är så dum som inte tänker längre redan från början. Och hur många felaktiga slutsatser har man dragit? Kan bli rena garvfesten efteråt ... eller folk som känner sig kränkta rentav. Är ju så himla lätt att man hittar drar upp massa negativt. Kan försöka ta mig igenom alla mixarna tills på Onsdag om jag hinner. Hoppas folk inte tar illa upp bara, det tar ju en del plats. Lyssnar genom AKG K701.

Forts. intryck Mix 10-14. Fäller inte in allt under en spoler-tag den här gången, på rekommendation från Direktör Lundin. Stör man sig är det bara bläddra förbi. Är bara en mans intryck, och kommer nog inte orka göra såhär utförligt fler 'tävlingar'. Ska dock för konsekvensens skull avsluta vad man var dum nog att påbörja. 10 - Så fort virveln kommer så ”Oaah shit, sänk, sänk för fan!”. Trummorna är stora och biffiga - in your face. Kicken är ”bopp”-ig, basen dominant, basen är centrum för låten – mer än sången är. Bastrumman känns lite hög i förhållande till basen, men det kan va bastrummans kraftiga kompression som avlar fram den effekten. Bastrumman, basen och virveln är väldigt ensamma under 500hz. Så trots att mixen är låg under 500hz låter det ändå bastungt. Trummorna är breda, man har inte skurit bort botten i rumsmickar och overhead, så trummorna täcker väldigt mycket mer av stereobilden är alla andra instrument. Trummorna låter även ”framför” alla andra instrument. Det är nog delvis för dom blivit så pass renodlade, och låter ganska bra, med undantag för kompression eller shit som gör att bl.a. cymbalerna duckar. Kompressionen av sången, och ljusa "fill in" akustiska gitarren, hörs lite för tydligt. S- och T-ljuden har inte åtgärdats. Sången har förhållandevis för mycket reverb, vilket skapar en .. konstig rumskänsla i huvet på en. Mixen är torr, för torr för de klanger som mixats fram. Allt blir ”in your face”. Lite stora skillnader i klang och närhet mellan stämmorna: Gitarrerna känns små och avlägsna jämte basen, trummorna och sången. Körsången blir en fet skugga i bakgrunden, mycket botten kvar i körsången – särskilt i lägsta stämman på sista refrängerna. Abrupt avskuren sång i slutet av sticket. Låter som tanken var att fill-acken skulle ’ta över’ örats uppmärksamhet där, men … nja .. Den spröda vibrato-gitarren har fått sparken. Det verkar va nån effekt på orgeln med(?) Är det en leslie-effekt så vart den inte så bra och låter mest märklig. Bra idé med shaker och tamburin pannade. Dom spelar samma mönster. Men tamburinen vart lite högre av dom två och den fick för mycket reverb på sig – slaskigt liksom. Sologitarren är riktigt låg, men distar ändå tidvis, slår över liksom. Frekvensmässiga hotspoten runt 2500-3500hz, finns ett litet hål runt 7500hz, men jag saknar mest +3db vid 280hz. 11 - Effekten som ligger på Dobron i inledningen påminner om ner-pitchat digital ”slow motion”, typ timestretching av extremt låg kvalitet. Det är en dubblings-effekt, typ utpanorerat chorus med väldigt kort delay, dubblar alla frekvenser av originaljudet mer än 1 gång. Blir burkigt och otydligt, typ 10ms ekon på alla ljud med tydlig attack och bottenfrekvenserna blir fasförskjutna. Effekten visar sig ligga på flera instrument, jamesbond-gitarrerna, sologitarren osv och har en stereobreddande effekt av ett destruktivt slag. Alla instrument som har den här effekten på sig i mixen hamnar i sin egen lilla stereodimension, en dimension som skär sig illa mot de instrument som inte har den här effekten. Speciellt i låga registret där låga jamesbondgitarren finns, där blir det verkligen fas-snedd mot basen osv. Lätt överansträngning runt 750 hz. Mixen ger en slö, plufsig lufsande känsla. Kombinationen hi-hat, virvel, shaker och tamburin, dobro, uppblandat i det slaskigt ljusa reverbet .. allt det smälter ihop till ett ljust tjufs-tjufs-tjufs som ger effekten av att låten lufsar på. Shakern och tamburinen har panorerats ut 50% höger resp. vänster, men deras olika frekvensområden, och tidvisa osynk - samtidigt som shakern smälter ihop med hi-hat på vänster sida – gör att obalansen mellan dom två alstrar en slags virtuell rumskänsla innanför själva ramen för mixen – speciellt då dom hamnar i aningen osynk. Den virtuella rumskänslan formar i sin tur allians med den falska stereodimensionen som choruset ger dobron, sologitarren m.fl. Till detta har virveln - och delar av trumrummet - hamnat till vänster i stereobilden. Det är mest snärtiga attacken i virveln som ligger i mitten, medan kroppen och avklingningen tiltar åt vänster. Det är överlag mera mellanregister och öppenhet i vänster kanal, medan höger är mera dov och låg. Så .. det är lite Dallas i stereobilden kan man säga. 🙂 Låg kagge och virvel men starka cymbaler. Trummorna låter aningen pappigt. Klicket i kicken är för mörkt, sticker ut på fel sätt. Kicken är stark för långt ner i frekvens. Basen saknar definition. Låg sologitarr med. Överlag låter det som det inte har skurits tillräckligt mycket låga slaskfrekvenser ibland instrumenten. Stort, slamrigt och ljust reverb, aningen borggårdskänsla, lyckligtvis distribuerat sparsamt. Reverbet svarar även på ett lite märkligt sätt - runt typ 100hz. Det har en puckel i responsen runt 100hz (kanske lägre), men dock inte under, eller över. Kanske är det en hemgjord (eller slarvigt gjord) reverb-impuls som används? Who knows … Det ligger en del nersmutsning här och var. Lyssna på F-et i ”.. time to Face them fears” (början av 4e versen). Vissa sibliansljud – S, F, Sje – är söndertrasade på olika ställen. Sången har för lite botten, gör att den drunknar lite i bakgrunden. Hårt komprimerad men ligger i hyfsad nivå. Man hör kompression tydligt här med, likt en osynlig hinna som stänger inne ljudet och framhäver siblianser och små nyanser på ett krystat sätt. Högsta punkten är på 2700hz, men sänker man där så ”stänger” man mixen. Finns ett litet hål runt 230hz med. Överlag skulle jag sätta ett shelf filter från 500 och neråt, men såna grejor är utanför vad jag förslår här. Jag saknar -3 på 780hz och +3 på 8000hz. 12 - Oj, vad gate-at reverb … är min första reaktion. Låter rentav som två reverb: ett kort och burkigt, och ett längre gate-at ljust verb med minst 50ms pre-delay. När övriga instrumenten kommer in så är dom betydligt torrare, vilket känns konstigt. Panoreringen av många gitarrer smetas ut av reverbet med. Virveln pappig och bred i stereobilden, mycket bredare än bastrumman. Mixaren har alltså skurit bort botten i överhäng- och rumsmickar. Kicken är ”poff”-ig, ingen direkt pondus. När tamburinen sen kommer in i 3e versen så är den i princip lika hög som trumsetet. Den sticker i alla fall ur mer. Cymbalerna duckar hörbart för ljudstarkare trummor - busskompression. Basen är låg men hörs inte så pjåkigt ändå, hör vad den spelar – även om botten i mixen är väldigt tam. Allt söder om 400hz är lågt. Mixen är mellanregisterstark, med en dipp vid 6500hz. Finns ett kraftigt chorus med, på främst ”jamesbond”-gitarrerna, men även över sången. På gitarren blir choruset burkigt och det grumlar till stereodistributionen ganska bra. På sången blir det – som chorus alltid tycks bli på sång – liksom att vira in sången i genomskinlig plastfolie och hälla glittrig majsolja över. Själv uppskattar jag det inte. Blir som en hinna mellan rösten och lyssnaren; finns ingen fast punkt. På sången ligger även det jag uppfattar som det kortare burkiga av två reverb, som ytterligare förstärker burkigheten i sången osv. Men sången är lite telefon-ig, hård. Bakgrundskören ligger nästan perfekt i nivå - även om jag hade tyckt dom skulle pannas ut. Men när man hittat en så jämn nivå, så kan man behöva ta nästa steg: att släta ut nivåerna. Som det är nu så sväljer kören leadsången ena stunden, och nästa stund är det tvärtom. Att bakgrundssången har mindre chorus på sig än leadsången är också en bidragande faktor till det. Strategin här verkar vara att använda chorus som stereohantering, finns ingen tydlig direktionalitet i panoreringen. Många stämmor bara "är där" men det hörs inte i vilken riktning det kommer från, finns få fasta punkter. Trots att orgeln troligtvis inte har något reverb alls på sig, så ligger orgeln ändå allra längst bak på den virtuella scenen, långt bakom alla andra instrumenten. Även i den här mixen är höger kanal något mörkare, mest för att höga jamesbond-gitarren ligger till vänster och höjer mellanregistret där. Men trummorna verkar ändå sluta som mörkare på höger sida i .. nästan allas mixar hittills, så det är troligast inspelningen. Sticket är lite tomt, allt som driver låten framåt dör lite, så det var bra att ”acke fill” gitarren höjdes upp klart där. Överlag är nästan alla gitarrer och orgeln låga i förhållande till trummor, bas och sång. Centrum i mixen ligger på sången, tätt följd av trummorna. Sologitarren är låg, och tyvärr burkig av chorus/slapback. Jag saknar +3db vid 90hz och -3db vid 1750hz. 13 - Gitarren i inledningen glider sakta från mitten och ut mot höger genom introt. Men örat är inte riktigt med på det, utan när virvel och bandet kommer in så framstår dom som ut mot vänster. Känns skumt. Säkert mixaren som tänkt automatisera ut Dobron ut lite till höger när andra instrumenten kommer in, men råka skapa en gradvis pan istället. Mycket lätt hänt. Virvelsamplingen kändes .. inte rätt. Den är knackig liksom, smällig och lite tunn. Den har dessutom en bright efterklang i sig som inte passar in i låtens ljudmiljö. Klicket i kicken och knacket i virveln passar dock ihop. Klicket i kicken är så lågt i frekvens att det går samman med knackigheten i virveln. Men jag hör inte mycket hi-hat, och kicken saknar pondus. Den är skuren i botten så den är lite bopp-ig, men den är för låg i volym, kan inte utgöra botten nog för basen att sparkas iväg av. Lite dålig definition i basen, inkonsekvent i nivå med, mullrar omkring lite liksom, mer kompression behövdes. Man hör basen, men inte tydligt vad den spelar. Den är stark i volym med, för stark. Den är centrum i mixen. Sången låter låg i volym, lite dov och lågmäld, skulle kunna komma upp mer. Men filtrerar man bort basen (nästan helt) så hamnar både leadsång, bakgrundssång, och flera gitarrer i nära perfekt inbördes volym. Det är alltså inte sången som är boven här; det är basen, som är för dominant. På så sätt kan man även förklara den låga kicken. Även sologitarren, men den känns mera ”liten o tunn” än låg. Lite väl mycket botten skuren på den. Körsången .. svårt att höra i minsta detalj vad som gjorts, smälter ihop med orgeln. Men sake har gjorts. Låter som Antares Evo Harmony produkter med MIDI-kontroll eller liknande vocoder eller syntetiska röstdubblare har använts - speciellt på låga stämman. Plus att stämmorna rätats ut betydligt i takt och synkats samman. Jag minns inte exakt hur tajt mot leadsånden som varje insats var, men … det låter inte som Vocaligns verktyg. Det låter mer som mixaren klipp noga och sen timestretchat. Det är inte kliniskt, det är lite ”skit” kvarlämnat här och var så det låter fortfarande avslappnat. Åtminstone låga stämman sjunger något annorlunda än originalet, så den har garanterat pitchats om med MIDI-kontoll (el. dyl) och i sticket har extra stämman dubblats en oktav neråt. Får känslan av att det ligger minst röst som är insjungen här, men det är svårt att avgöra säkert. Bakgrundssången hamnat mer på höger sida, typ 20% in mot höger. Körsången blir i vilket fall väldigt städad, men framhålls ändå med måttfullhet. Smakfullt. Överlag är sången väl behandlad, alla T- och S- har minskats med värme. Känns som flera stämmor har tajtats till med lite audiokvantisering. Overdrivegitarren i sticket vart bra - aningen dov kanske. Speciellt andra halvan av sticket vart den bra, medan på första halvan kan den kännas något ”stötig” och anspänd, hackig. I övrigt känns sticket tomt, det är mycket tystnad i bakgrunden där. Spröda vibrato-gitarren och lugna ackordgitarren ligger båda till vänster, medan dobron och tamburinen ligger till höger. Den separationen skjuter de två diskanta distinkta åttondels-malande instrumenten till höger, medan de två lågmälda gitarrerna hamnar till vänster. Hi-haten ligger förvisso till vänster med, men den är väsentligt lägre volym än dobron och tamburinen. Sen kommer sologitarren, som ligger något till höger också, och tillsammans med bakgrundssången så tippar då mixen över mot höger. Kan inte hjälpas. Jag saknar inte mycket i den här mixen. Den är en av de bättre, men förslag ska ändå delas ut och då får det bli +3db vid 2700hz och -3db vid 90hz. 14 - Dobron kommer in, mörk, skitig och aggressiv. Oväntat. Sen följer ett par sjunkbomber. Me not like, men vafan .. ryssarna ska hålla sig undan våra farvatten. Efter det, är en obalans i frekvenserna mellan olika instrument runt 330 hz det första man slås av. Dobron har en stor dipp vid 330 hz, så pass att det känns som ett fasfel eller kamfiltereffekt gentemot basen och sången. Men sången har lite för mycket av samma område, för mycket proximitetseffekt. Höjer man det så blir dobron bättre men sången och basen blir för hånkig. Så problemet kvarstår nästan hur man än justerar. Sången ligger dock överlag i bra nivå. Rätt bra definition i basen, bra kontakt med kaggen. Men kaggen saknar pondus, även om den ligger rätt i volym så är den skuren i botten, låter bopp-ig och saknar klipp i toppen. Basen är för hög överlag – särskilt på sticket. Basen är lika mycket centrum för mixen som sången är. Lite pappig virvel, men .. det är något med snärten, klippet i virveln som får den att låta bra i sammanhanget. Virveln är rätt bred stereomässigt, så rumsmickarna är skurna i bottenregistret. Även i den här mixen hörs att trummorna är mer öppna i vänster kanal än i höger. Det torde alltså vara inspelningen som orsakar det här - eller kanske .. om många har missförstått sättet att använda M/S-material; kanske trott de två spåren var L & R? Men .. då borde det väl låtit ännu märkligare … tror jag (?) Lite för "öppet" reverb. Ska tilläggas att låten är svår att reverbsätta överlag. Jamesbond-gitarrerna ligger extremt lågt, och ändå med mycket reverb. Man kan fråga sig om dom skullit vara kvar alls när dom ligger så lågt. Gitarrerna överlag är låga, men liksom förra mixen kan man attribuera det till en ganska dominerande bas. Det är mycket reverb på dobron; skapar en del bumlighet i botten. När dobron slutar spela - i början av 1a versen - så är det något som tydligt försvinner från mixen, blir tyst liksom. Det är en effektfull idé att trycka till refrängerna med dobron. Man märker att trycket och volymen ökar. Men skillnaden blir rätt abrupt då den slutar spela, särskilt i övergången mellan 1 refrängen och 3e versen. Beror på att det är för mycket low end kvar i den skitiga dobron. Acke-fill gitarren ligger ”bakom” alla andra instrument, rumsmässigt. Tror det beror på reverbet, blandat med att den ligger ute till höger. Reverbet ekar inte tillbaka i höger, utan i mitten, och då blir det en lätt fasdiskrepans mellan ekot i mitten och källan till höger, som förpassar gitarren långt bak i djupbilden. Acke-fill guran klipps också av ganska abrupt i slutet av sticket. Kunde varit snyggare. Orgeln hanteras lite dåligt i introt till vers 4: kapas ner i volym och klipps in parallellt med gitarren. Låter lite taffligt, som en billig loop. Det är även ett väldigt metalliskt chorus på vibrato-gitarren och kören. Det kanske förstärks av att det är mycket botten bortskuret på av körrösterna, dom låter små och nästan förkylda. Panoreringen är lite vildvuxen. Lugna ackordgitarren något åt vänster, vibratogitarren fullt höger, sologitarren mitten, Dobron utelämnas vers 1 och 2. När den dyker upp är den något åt höger. Vers 3 ligger orgeln fullt vänster. Hi-haten halvt till vänster, och shakern nästan direkt bredvid den. Det är inte lätt för örat att höra organisationen liksom. Oh, en fade out .. jag måste säga jag gillade det valet av slut. Arrangemangsmässigt förstår jag inte svansen på låten, och den slutar inte med ett avslag med utringande gitarrer heller. Så fade out - hur otrendigt det än är - tycker jag var ett bättre slut än att bara dra ut på sista refrängen och sen sluta poff tjopp liksom. Faden känns dock lite snabb, speciellt i slutet så bara slukas det sista lilla bara slurp rätt in i mörkret. Att göra en fade bra är en liten konst i sig. En riktigt ”platt” mix frekvensmässigt. Men jag testar nog +3db vid 330hz, för att förhoppningsvis minska känslan av skevhet i ljudbilden.