Signia

May the DAWs be with you! 😑

Äh, det är ju tvärtom ju 😄

för upp till 12 kanaler? tja, Yamaha N12 har väldigt bra Preamps och är billig. Även gjord för direktintegrering med Cubase - om ni använder det - men funkar fint även utan. Mackies Onyx mixrar har bra preamps för penningen med. Aldrig provat Alesis X2 btw.

.. som var ett skämt, for the record 😎 Sista 5 kan väl Claes göra som en countdown? 😛

Men vafaan? så inte ens OM Claes tagit betet hade det gjort nåt ... 🤪

Känner 2st par, som har vattensäng (dubbelsäng) i lägenhet, betongkåk. Sängarna väger cirkus 2-2,5 ton. Farsan hade vattendubbelsäng på övervåningen i villan (träkåk) när man var liten med.

(Ska se om vi kan hjälpa det hela över tröskeln då) Ultrasone är jävla DYNGA!! Låter dovt, tunt och alltid fasfel mellan Left/Right. Å FUL är dom med! Hur nån ens kan klämma ett par såna över skallen är en jävla gåta! 😎

Man ska nog undvika att brassa på pga mest egna preferenser. Många lyssnar på musik med bas och diskant upphöjd, eller nån "Mega Bass" på stereon osv. Drar man på extra i mixen så låter det gammal steriliserad elefant-mutta i allmän lyssning. Håller man sig på mittbanan så låter det inte fel i nån lyssning. Att skära bort bas, det gör man oftast på enskilda spår, inte lika ofta på hela mixen. Man gör det ofta för att undvika bludder och grumlighet i bottenregistret - precis som man filtrerar ner diskant på enskilda spår för att undvika stuvning och plaskighet i toppen - men även att undvika att olika fasvinklar tar ut varandra lite. Det man hört av din musik så har du så få instrument med, och vart och ett har en rätt bra plats i mixen, och du har redan riktigt bra närhet och mustig botten. Det är nu det börjar bli farligt, när man fått till nåt bra men blir rastlös av att åtnjuta det, och börjar ratta runt och tappar riktningen. Det du skulle kunna prova, är att skära bort lite ultrabotten, typ 50hz och neråt på mastern, och lyssna hur din braiga 'masterkompressor' reagerar när botten-rumblet blir mindre. Kompression på masterkanalen styrs ofta i hög grad av den lägsta botten, för det är där mest energi och volym finns i musiken. Ändrar du lite där nere, så … ja … testa.

Dom här är riktigt bra för plate: http://emptyroomsyst...-250-v2-05.html http://www.uaudio.co...erb-bundle.html .. men som DieHard säger, impulser är billigare, om plånkan är mager.

Detta kanske är mer Nilssons era? 😉

Använder också gruppspår, till det mesta. Det är lika mycket för den mentala organisationen som att få ordning på mixen. Använder även mappspår, som man lägger in spåren i. Mappspåren går ju att fälla ihop, så man bara ser det instrument eller de få spår som man jobbar med för stunden. Organiserar mixen liksom ett korthus, där de enskilda spåren är korten längst ner mot bordet, gruppspåren är nästa nivå och det hela avslutas med kortparet längst upp (masterbussen). Allt material följer det mönstret för mig. Cubase spårfönster fönster kan ju delas upp i två delar, genom att trycka på en knapp långt upp så får man en list som löper horisontellt. Nedanför den listen lägger jag alla individuella spår, grupperade i mappar. Ovanför listen lägger jag alla gruppspår. Överst av alla lägger jag masterspåret, för jag använder aldrig mixer-vyn när jag jobbar. Den får mig att mixa visuellt snarare än att lyssna. Tittar istället hela tiden i huvudfönstret, och mixar med reglagen i ”track manager”-kolumnen till vänster om spåren. Här är ett gammalt screenshot från Cubase SX-tiden, där man ser hur jag menar. Kör med i princip samma upplägg idag. Delar upp instrumenten efter typ. Akustisk gitarr, elgitarr, elbas, sång, bakgrundssång, olika trumspår, trummor osv och lägger dom i olika uppmärkta mappspår. Alla instrument i ett mappspår adresseras sen till samma gruppspår ovanför, och det gruppspåret har samma namn och färgmärkning som mappspåret. Alla gruppspåren är i slutändan adresserade till masterbussen. Jag mixar först ihop varje instrumentgrupp så dom funkar internt. Går igenom grupp för grupp först. På så sätt så behöver jag inte höja alla enskilda elgitarrspår, om elgitarrerna är lite för låga i hela mixen, utan jag höjer bara på 1 regel: elgitarrernas gruppspår. Ibland kan mindre justeringar behövas i en instrumentgrupp för att mixen låter som den gör, men det går ju snabbt. På gruppspåren använder jag några sendeffekter, lite volym, eventuellt diskret med slutgiltig EQ. Använder väldigt sällan plugins på gruppspåren.

Hade lite tid att döda. Lite OT men, la upp ett par exempel så man kan jämföra intrycken av Peak vs VU-mätare om man vill. Ett exempel med rock och ett med filmmusik. WMV-format. Rock - Peakmeter Rock - VUmeter Film - Peakmeter Film - VUmeter

För PC med? och läser VST?? Shit. Snacka om blixt från klar himmel. Som om Apples Logic skulle kommit till PC igen och börjat läsa VST. Måste genast testas och jämföras. 🙂

1# Tycker det är irriterande att youtube (eller andra) flashklipp automatiskt bäddas in i inlägget när man skriver en länk till dom i text. Föreslår att möjligheten att bädda in klipp finns kvar, men som separat funktion - t.ex. en knapp i verktygsfältet för inlägg o.dyl. Inte att det sker automatiskt. 2# Tror att många följer studios forum genom listan "Aktiva ämnen", på förstasidan, som man kommer till genom att klicka på längst vänstra länken "Studio Forum". Tycker det är svårare att bläddra igenom olika avdelningar. Föreslår därför att antalet ämnen i "Aktiva ämnen"-listan blir fler. Nu listas 15 ämnen, jag föreslår 30. My 25 cents

Finns flera bra mätare av alla de slag. Klanghelm VUMT är en som inte är så dum tycker jag. VU är ju bara ett sätt, som passar vissas sätt att ta in ljudnivå i visuell form, men inte andras. Idag är ju VU mer en beskrivning av en mätar-karaktär - ungefär som Dorroughs standard eller Bob Katz K-standard. Så en VU-mätare kan idag lika gärna visas som LED-stapel som på urtavla med visare. Att åskådliggöra nivå är ett helt kapitel för sig själv, som hänger ihop med ens 'psykologi' så att säga, det sätt som man själv tänker nivå på. Det är olika för alla. Har man inte tänkt så mycket på det så kan det ta ett tag innan man kommer underfund med saker och hittar en mätare och ett sätt att använda mätaren på som blir en verklig hjälp. Man får experimentera, testa och ställa in mätaren så den visar nivå på ett sätt som passar en själv. Annars blir det att öga och öra nås av oförenliga intryck, och då blir mätaren mer stjälp än hjälp. Själv gillar jag sättet där mätaren liksom visar/påminner mig om vad jag redan hör, snarare än att mätaren ska säga till mig vad jag inte vet. En bilförare ska ju inte behöva titta på hastighetsmätaren för att avgöra om det går fort eller inte, utan bara verifiera hur fort. Men man måste hitta sitt helt egna sätt, som kanske inte funkar för många andra. Men när det gäller nivåer och pluggar så, räcker det nog med att du håller dig under 0dbfs. Kolla i manualen angånde dina pluggar, kolla om deras 0db referensnivå är inställd till annat läge än 0dbfs, och om dom har processning i flera steg osv. Bekanta dig med dina verktyg. I manualen står tyvärr inte alla såna här detaljer om alla pluggar. Om sen vissa pluggar stödjer, eller inte stödjer den dynamiska kvantisering som du använder i din DAW (32, 64, 24, 48 fixpunkt, flytpunkt) ... det har diskuterats spaltmil om det ibland ljudfolk, men de flesta verkar överens om att överlag verkar det inte ha någon avgörande inverkan på ljudet, så länge processningen sker av datorns CPU och ens DAW hanterar upplösningen bra.

Se Claes svar ^^ Om man menar rent nivåmässigt inför stundande mix, och vi talar digitalt, så tycker jag inte man ska tänka så vid inspelning. Spelar man in analogt (rullbandare) då är det en annan sak. Vid inspelning till digitalt är det bättre om man undviker att AD-omvandlaren klipper för att några peakar är för höga. Några få AD-omvandlare har inbyggd limiter som klipper av peakar "mjukt". Apogee AD16 har det t.ex. Ja, man kan säga det. Är en VU-emulation, för jag trivs med det. Den går att ställa in lite som man vill ha den. Olika kör med olika sätt att åskådliggöra nivåer, vissa använder bara öronen. Det finns bra plugg-mätare där ute, som visar nivåer på olika sätt, och flera av dom går att kalibrera så att dom använder den referensnivå man själv vill se. My pleasure.

Relationen till nivåer var annorlunda förr. Då var noll-strecket lite av en referens för ”lagom”, medan svagare och starkare partier sträckte sig söder- respektive norr om noll. Nollvärdet i en mixer eller analog bandare är samma värde som minus ca 18-24db i en DAW (dbfs). Det är olika för olika modeller och fabrikat. Samma gäller med gammal hårdvara som kompressorer. Man uppskattade ljudnivån genom att titta på en slags snittnivå, som ofta mättes med VU-mätare. VU-mätaren har långsam attack och release (300 ms) var ofta kalibrerad så att noll-strecket motsvarade -9 eller -10dbfs. Detta, plus den långsamma attacken, gjorde att visaren gav ifrån sig en väldigt musikalisk och på samma gång elektriskt relevant framställning av nivåstyrkan. Idag betraktar vi nivå oftast genom att titta på absoluta toppvärdena, peakarna. Nästan alla DAW-mätare visar Peak-värden. Troligen är det med motiveringen att om det går över noll så blir det elak digital dist. På analoga tiden skedde ju inte det, utan skarpa peakar nöttes ner naturligt av signalkedjan, så det var inga problem om det gick över noll alls. Men peakvärden är ett väldigt onaturligt sätt för oss att se nivåer, för det motsvarar inte ljudstyrka så som våra öron uppfattar den. När nivån på analoga mixern/bandaren visade upp mot +12db så började det låta grusigt och ansträngt medan allt under nollan lät neutralt och innebar tilltagande fara för brusutveckling. Min strategi då var ofta att lägga kicken på det mixerns VU-mätare visade som -9 eller -6 som referens och sen lägga till övriga instrumenten utifrån den nivån. Det innebar ofta att mixen i slutändan pendlade runt nollan. Många som jobbar med hybridsystem – alltså DAW som digital bandare och mixar på analogt mixerbord med hårdvaru-effekter – är ofta väl medvetna om att det är en bra idé att lägga snittvärdet på mixen på ca -25dbfs i DAW-mjukvaran. Då blir inte mixen ”för het” för analoga mixerbordet. Jag märker själv att yngre musikanter/producenter, som vuxit i digitala värden, mixar inte med någon större medvetenhet om vilken snittnivå dom befinner sig på. Så länge man håller sig under absoluta taket, nollan, så är man nöjd. Om mixen i slutändan *hoppsan* blev lite för hög, då sänker man masterregeln istället. Vissa plugins – kanske främst de som härmar gamla analoga burkar, som t.ex. Waves SSL, API och V-serien – har satt sina nollreferenser lägre än 0dbfs, eftersom apparaturen dom härmar var inställd så. Det står i deras manualer vad referensvärdet är. Men om man inte använder mycket hårdvaruburkar i mixningen, så brukar DAW-mjukvarans översampling och omkvantisering ta hand om de flesta överstyrningar. 32bit flytpunkt kvantiserar ju om bitvärdena så att överstyrning inte sker ljudmässigt, även om nivåmätaren kan visa på överstyrning. I vissa plugins interna signalkedja finns däremot flera steg ibland, där DAW-mjukvarans omkvantisering inte involveras. I flera Waves pluggar finns t.ex. intern dithering. Pluggen själv kvantiserar alltså om ljudets upplösning till (oftast) 48bit fixpunkt, helt internt, och utför sen sin processning, och konverterar sist tillbaka ljudets dynamiska upplösning till DAW-mjukvarans, bl.a. genom att filtrera ljudet genom intern dithering/IDR. Det finns andra pluggar som gör liknande saker med. I såna pluggar kan man fundera hur överstyrning av ljudnivån påverkar pluggens interna processning - speciellt om den DAW man jobbar i traditionellt använder dynamik kvantiserad i fixpunkt, som t.ex. protools. Vissa som jobbade med Powercore plugins förut hade lite problem med, eftersom powercore var strikt 24-bit. Så om man överstyrde ljudet genom en powercore-plugin så distade det, men inte om man använde pluggar som kördes på datorns egna CPU. Överlag känns det tryggast för mig att tillämpa ”de gamla metoderna” även inom digital miljö. Jag brukar inte röra master-regeln, och lägger RMS-nivån av hela mixen på minus 20-25db, och använder nivåmätare som visar nivåer i VU-standard, och ger fan i att titta på LED-mätarna i mixern. Då undviker man potentiella problem med fixpunkt, med pluggar som ovan, med digital överstyrning, och att bli lurad av omusikaliska nivå-framställningar. För säkerhets skull ligger alltid en limiter på -0,3 efter regel på masterbussen, men den tvingas sällan gripa in.

Har ingen erfarenhet av Beyer M160, men däremot C414. Dom låter riktigt bra, även om dom har även en tendens till vass och visslig diskant. Som de flesta av AKGs kondensatormikrofoner har dom en tendens att låta lite HIFI, lite hängmatte EQ och lite smala. Men det är mild kritik, det finns många mickar som skulle klara jobbet sämre. Har ett par Calrec CB1050 själv, och dom låter mer "stort, mustigt och brett". Men dom kan vara svåra att få tag i idag. Shure KSM modeller kan vara spännande att lyssna på om du får möjlighet. Många Neumann modeller - t.ex. KM-modellerna - brukar fixa överhäng bra, men kanske inte lika bra till rumsmickar. Audio Technicas AT40xx modeller är uppskattade av många som rumsmickar, och "generella" mickar.

Att spela in ett fullt rockband live i studion, inklusive trumset med två bastrummor och 4 pukor, brukar vara den typ av inspelningar som tar upp flest antal mikrofoner/spår simultant. Typ 25 kanaler utan att bli superavancerad. Ska man spela in färre instrument än så, eller spela in instrumenten ett och ett eller kanske två åt gången, då behövs egentligen bara en mixer som kan hantera det mest mikrofonkrävande instrumentet - trumset. Brukar bli ca 12 kanaler (12 micförstärkare) i enkel inspelningsmiljö. Så länge mixern har typ 2-4 bussar för att matas ut som lyssning så brukar det räcka gott. Ska du mest använda mixern för inspelningsbruk, som du säger, så kan du spara in lite cash på att skippa 32- eller 24-kanals mixrar. Bara en idé.

Det hänger lite på budget. En mixer är en stor hårdvara, så en bra mixer brukar kosta lite. Glöm inte heller att för att nyttja en mixer så måste du ha ljudkort med ungefär lika många utgångar som din framtida mixer har ingångar. En 32-kanals mixer = 32 utgångar på ljudkortet typ. Soundcraft Ghost är ett mixerbord som många verkar gilla och verkar vara väldigt prisvärt. Även Toft Audio gör mixrar som många i branschen tycker är prisvärda. Toft Audios Trident mixerbord brukar kallas den mest prisvärda "riktiga" mixerkonsollen. Alesis X2 har jag inte provat, men alesis brukar ha en skaplig kvalitet och jämn nivå på sina produkter. Det är som sagt rätt mycket en fråga om budget. Lycka till.

Vore kul att höra lite sen av Evil hur det känts med olika impulser visavi Tsar/Lexicon osv. Alltid intressant.

Fråga den som ska utföra mastringen hur han vill ha det 🙂

Hmmm ... alltså, det låter säkert dumt men, din master framkallar på nåt skumt sätt en slags förnimmelse av Jack Daniels i sinnet ... ☺️

Ja släng upp originalet, Stol - eller en del av originalet - högupplöst, så får du nog flera hem-mastringar publicerade i tråden och kan se hur flertalet på forumet skulle gjort, så får du en bättre bild av prisvärdheten av Sage tjänster 🙂

Har ett gäng samplingar av Roland R-880 och SPX90 II, licensfria, kan skicka om du känner för å experimentera nån dag. Aningen ojämna i kvalitén, men hyfsat användbara ändå.