Signia

Ställ även in cubase backup-alternativ i inställlningarna, så att cubase backar upp inkrementellt; alltså sparar varje gång till en ny projekt-fil. Antal backup-filer. På så sätt kan du gå tillbaka till den föregående sparade filen om något liknande händer igen, om du INTE kan lösa det på något annat sätt.

Har ett premier klockspel som ska säljas snart .. om man är intresserad 😉

😆

Alltså va har du rökt för nånting ikväll, Joachime 😄

Har använt Cubase i massor av år. Kan inte minnas att dom medföljande syntarna uppgraderats eller förbättrats i sig från en Cubase-version till en annan. Bara att helt nya versioner av dom kommit ut, som Hypersonic, Virtual Guitarist osv.

Borde gå att vinna. Man bara förvrider statistiken för låtröster så ens egna låt vinner - sann SD-anda. Sen när man vunnit, och ens namn avslöjas, så har man givetvis skickat in bidraget under signaturen 'Muhammed Minaret'. Det där klippet ^^ var riktigt bra gjort faktiskt, skrattade gott. 😄

Finns en företeelse som brukar kallas "The Loudness Wars". När musiken spelas i radio, på ICA, i klädesbutiker eller playlists överlag, så förblir volymknappen (på stereon) på samma volym hela tiden. Och människans hörsel har en tendens att uppfatta högre volym som nåt som sticker ut, som hörs, som mer kraftfullt. Så om det kommer en låt, på stereon, som låter högre än alla andra, så märker man den, den låter mer, låter intensivare. Affärsidén är att sticka ut mer än andra, höras högre, och på så sätt göra ett större intryck och i slutändan sälja mer tack vare det. Så idag förväntas en låt som ska sälja, ha en massivt hög snittvolym. Du måste ner på ungefär -6 RMS för att vara någorlunda konkurrenskraftig. Artister som Skrillex ligger nere på -4,5 RMS. För att komma upp så högt i volym, utan att det låter fullständigt skit, så måste man mixa med det här i åtanke. Snittvolymen bör, om det är möjligt, ligga på 1-2 db från slutgiltig masteringvolym. Och i så fall bör mixen ha snittvolym på -7 till -8 RMS. Det är svårt att mixa så. Men jag skulle gissa att det är en av anledningarna till att din musik låter lägre i snittvolym än kommersiella releaser, och att du har svårt att höja upp till samma volym utan att det låter krossat. Tyvärr är Loudness kriget en väldigt destruktiv företeelse för musiken och ljudet.

Du köper det nog inte, några ”vi” ser jag inte ..? Det, och att det är just jag som blir trackad för min åsikt - inte Neosus som nämnde samma sak först – hänger kanske ihop? ”Plottrigt och dramatiskt” tycker jag inte det är. Men det finns många andra som tycker det, väldigt vanlig åsikt om Cubase UI på senare tid. Det har inte heller nåt med vana att göra för min del. Det har mer med att göra att jag vill mitt öga ska kunna läsa av ytan instinktivt o snabbt, utan att tänka, se allt jag behöver se, inte se det jag inte behöver se osv. Den egenskapen har gått upp o ner från version till version; inte ’sämre o sämre ju tiden går för jag vill alltid det ska vara som den första versionen jag hade’ som du antyder. Då vore man bra enfaldig. Har använt cubase 20 år, är mest från v4 jag tycker det stadigt gått utför. Erfarenhet är lika med brist på flexibilitet? Högst vanligt. Erfarenhet brukar sålla bort sånt som inte funkar bra, och hålla sig till det som funkar bra. Att förstå funktion istället för att bländas av yta t.ex. Att bli kallad gammal och grå av ”ynglingar” ännu förstår varför man gör som man gör … det är högst vanligt med. Tror inte varje version backas upp av år av research, utkast och revisioner. Steinberg är inget forskningsinstitut för eye-tracking o dyl. Även om dom vore det, vore det fortfarande en fråga om fokus; vilket grafiskt behov ska man tillfredsställa. I en kommersiell värld är ju ekonomisk vinst, säljsiffor, oftast ledande prio. Och folk köper ju absolut mest baserat på känsla, utseende, ögongodis. Så det hade nog varit ”enligt användarinput vill folk att det ska se ut såhär” och ”hur får vi det att se coolt ut så folk köper” som varit ledande prio i så fall - inte visuell eller praktisk ergonomi. Ögongodis och ergonomi/funktion är ju oftast motsatser. En sprinterlöpare som vill springa snyggt offrar ju hastighet för coolhet liksom. Sen måste man ju få uttrycka sin åsikt utan att bli kallad nidnamn, åsikter som förhåller till min smak, mitt tycke. Att nån annan tycker annorlunda betyder ju inte att jag, eller den andra, ”har fel”. Det är bara preferenser. Allas är olika. Därför jag skrev ’Jag är mer för … abc’ förut.

OneNote funkar bra här med till det mesta. Är alltid öppet på laptopen bredvid dawdatorn för snabb anteckningar eller referens. Högerklicka på aktivitetsikonen och välj "Record audio" så startar ljudinspelning direkt, och blir en del av anteckningarna; att använda som diktafon eller snabbt spela in en idé. Kan även spela in screenshots och desktopvideo med ett knappklick för att visa problem eller lösningar för andra. Man kan organisera sina anteckningar väldigt bra i efterhand, skriva till PDF, skrivare, eller importera alltihop i alla andra office-program, även lagra på skydrive osv. Kompatibiliteten med mjukvaror från Apple gissar jag är begränsad.

Betydligt mycket bättre än min första egna mix, för massa år sen. Bra jobbat, och bra början. Kommer bara gå uppåt härifrån nu 🙂

Men jääävligt stora öron, så att säga? 😉

Ibland är velocitynivåerna färre än man kan tro. Det kan räcka långt med 4 nivåer om man även lägger på ett velocity-styrt lågpassfilter. Spelar man riktigt svagt så ligger filtret på hårt så det låter mörkt och dämpat, och ju starkare man spelar desto mindre tillämpas filtret och släpper fram "smacket" i ljudet. . Vet inte hur många velocitynivåer Addictive Drums har (antar det är det som diskuteras), men tror inte det är så många. Addictive är alldeles för litet på disken för att ha massor av velocitynivåer. Ett samplat piano med 16-24 velocitynivåer brukar ligga på ca 10gb på disken, medan XLNs pianon bara är nån enstaka gigabyte på disken. Lite samma sak med deras trummor, så jag tror mer på filter än massa nivåer. Ändå tycker jag inte man saknar nåt i intrycket av deras nivåer, speciellt inte på dom så känsliga cymbalerna. Det går att ta reda på hur många nivåer det är, om man är riktigt jäkla noggrann. Men det är väl egentligen inte så viktigt.

Å fy fan, ja, det ser man ju t.o.m. vilken gammal struts o tomte som du är 😉

Mer än 10 år yngre än dig 😉 men man kanske kan va gubbig ändå. Får väl stå för det då. Kör t.o.m. med Windows classic temat i Win 7, fast moddat så det är ännu mer konturlöst och "osynligt".

hehe. Förut körde dom med en del med hyperaktive , vet inte om det var bättre .. men underhållande. Tack för länken. Ser ut att vara Marcus som bekräftar att enda förnyelsen där är att man kan söka, men inte sortera. Snälla Steiny. Plöjer vägen i nästan alla avseenden hela tiden, men lämnar kvar delar i programmet på stenåldern. Inte direkt första gången ... *gruff*

japp, haha, reagerade på det själv med. Men ännu jobbigare är den där smyg-gayiga killen som pratar sååå drömskt och sockersött om Cubase i en av videofilerma på sajten. Vet inte vem han är, men dra åt helsike vad smörigt det är. 🤪 Måste säga att jag får svårare och svårare för Cubase GUI med. Är mer för det funktionella renodlade, odramatiska. Aj, verkligen trist i så fall. Vem sa det? Privatanvändare har nog inte få chansen att spana in C7 än, så ... är det nån från Steiny? Har du länk till forumet (är medlem själv).

Cubase 7 är official! Innehåller förmodligen allt från tidigare version, plus: - Helt ny mixer, skalbar, anpassning för vad som ska visas och inte (även grupperingar), nya mixermoduler, ny EQ, nya mätare med olika standards, instrument-ikoner m.m. - Nytt ackordspår, kan funka som master-ackordspår som anpassar tonerna i alla midi- och många audiospår, så det alltid stämmer med ackordet i ackordspåret. Inklusive avancerad ackordförslag för låtskrivning - med ljudpreview t.o.m. Läser av ackorden i gamla cubase-projekt och alstrar automatiskt ackordspår. - Inbyggd funktion á la Skype för samarbete online, som inte kräver att andra parten kör Steinberg DAW. - Variaudio 2, anpassat för att separera ljudspår med flera stämmor, o redigera flera audiospår samtidigt. - Look-ahead funktion för ASIO, för lägre CPU och jämnare drift. - Cubase 7 utvecklat för tekniken i Hewlett Packard-datorer, nytt partnerskap kanske? - Videomanualerna nu även på Portugisiska?! Yeah!! etc Videorna på Steinberg berätttar nog highlights, men kanske inte allt. Steinbergs sida gick tidvis ner nu inatt. Många som kollar på videofilmerna kanske 😛 Spontana reaktioner och åsikter? Diskutera .. just ja, inte att förglömma dräggelfaktorn: Steinberg/Yamahas nya controller Nuage.

Tror det är svårt att få in ljudet från Asio på Skype eller liknande. Fx Teleport minns jag, men aldrig provat. Har du den, Lundin? Tror för övrigt jag just fick en stor del av svaret, i nya Cubase 7, som kommer med precis en sånhär funktion, som funkar även för den som inte har nån DAW alls. Hoppas bara det finns för mac med. Ska nog ändå kolla vidare, se om man kan hitta nåt bättre än det som Cubase7 erbjuder. Hittade en del på nätet nu ...

Ja det var jag som läste lite slarvigt med. Fick för mig att du menade att micka upp gitarren, med två st NT4 på sidorna. Sen lägga på sång samtidigt med. Strulade till sig lite där. Trodde du behövde fler än 2 mikrofonförstärkare, plus att du inte kände dig helt säker på att du gillar klangen i ditt ljudkort, Saffire. Fireface 800 har fyra mickpreamps och är ljudkort på samma gång, att ersätta Saffire med om du vill. Det var det som var tanken. Finns ett Fireface 400 med (och nyare Fireface UC), som har 2 mickpreamps och lite förre anslutningar, och lägre pris förstås. RME är rätt kända för att låta genomskinligt, lägger inte till så mycket personlighet.

Japp det är svårt 🙂 Det blir mer o mer hårklyverier. Låter till slut som man tycker bara det ena men inte det andra, och så är det ju aldrig. Men det var nog mer utförarens inre fokus jag tänkte på, som måste vara kyligt och domnat för att få till det statiskt och konsekvent. Annars blir det ju svårt. Märker att jag låter ”slutgiltig” ibland, drunknar lite i mina egna tankar. Inte meningen riktigt. Men jag tycker nog man kan spela med känsla, även fast nån inte gillar den känslan, den ’dialekten’ liksom. U2s Bono sjunger med inlevelse, med känsla. Även om just jag har lite svårt för den så tycker jag han sjunger med känsla. Kraftwerk däremot tycker jag sjunger utan känsla – vare sig man gillar den stilen eller inte. Hårdrar man, tycker jag att sjunga med ”fel” känsla, eller nån känsla man själv inte uppskattar, det skiljer sig från att inte sjunga med inlevelse/känsla – alls, så att säga. Och det är sant det där med vems känsla man talar om. Man får nog avgränsa sig till ”spela med känsla”, alltså spelarens känsla. Lyssnaren spelar ju inte, så att säga. Visst, är man människa har man ju alltid en känsla för vad man gör, men jag tycker det känns som att skillnaden ligger i att man låter inre känslan leda ens framförande, mer än idé-mässiga rättesnören. Typ, liksom, bah 🙂

Att spela, med känslor inombords för vad man gör. Motsatt att spela utan känslor. Fast känsla och teknik är inga motsatser, det är två element som är invävda i varandra, överlappar varandra till stor del. Det är egentligen inte ens två olika element, utan två aspekter av samma sak, två sidor av samma mynt. Spela med känsla är att medvetet förmedla något inre, via musik – inte med musiken i sig. Så att musiken blir ett medel för mänsklig förbindelse, inte ett rent hantverk. Men att inte framföra något mer än det absolut praktiska, det blir väl lite som en röstsyntes som läser upp en känslig dikt. Alla som hört förstår ju hur det skulle låta. Det är utan känsla för mig. Att inte spela med känsla, då behövs kyla; indifferens, känslor blir hinder, eftersom känslor distraherar och orsakar variation när man vill spela statiskt och konsekvent. Att spela ut inre känslan är ju - draget till sin spets - att följa känslans direktiv, att ledas av den inre känslan, inte ledas av vad andra ska tycka ens framtoning. Att inte oroa sig för vad andra ska tänka eller tycka om resultatet. Kräver inre känslomässig grundtrygghet. Så att spela med känsla är nog otillfredsställande för "egot", om man menar i en typ lismande mening. Finns ju även musiker som spelar med intensiv känsla inombords, fast det kommer inte ut till lyssnarna på samma sätt eller grad som musikern själv känner. Steve Vai, som nämndes, tycker jag är ett framstående exempel på det.

RME Fireface 800, kanske skulle passa? Stadiga drivare och låter genomskinligt.

Har en här med, 545a, utan 'pistolgreppet'. Resten är mest nya årgångar.

Vill utforska möjligheterna till att streama musiken direkt från ens DAW (eller ljudkort) till en lyssnare på andra sidan molnet. På så sätt kan man samarbeta med- eller jobba åt andra i nästan realtid. Behöver förstår pålitliga stabila lösningar. Plug-in på masterbussen, eller nåt utanför ens daw som kan lyssna av signalen. Vet att Steinbergs Nuendo har ett system för det, som påminner mest om FTP. Men är nyfiken på Realtid. Någon som använt sådant? Nån som känner till lösningar för sånt här, eller har hört saker sägas? Kanske spekulera i hur det här skulle vara möjligt. Har hört att vissa använder t.o.m. Itunes för det här, på ett sätt som jag inte förstått än (använder inte Itunes). Kanske nån som vill testa kommande lösningar tillsammans med? Alla tips, tankar o idéer välkomna.

Precis ^^ Nån främling kan komma fram och säga ”Öh!” till dig, och du fattar nästan direkt vad han menar. ”Spela med känsla” är bara ett fras, ord. Betydelsen ligger bakom orden, inte i orden själva. Precis som i "Öh". Ord är bara referat, inte självständiga enheter.