Signia

Åh, gud va svårt .. men ja, ett nyårstips är att DiscoDSP åter gjort sin lilla NightShine kompressor (Freeware) tillgänglig. Den var ur sortimentet länge, men nu ligger den ute ett tag igen för att för att fira 10-års jubileum av företaget. Nightshine är en riktigt enkel, effektiv och häftig Alesis 3630 kompressor clone, med sitt välkända sound. För den som behöver en väljjudande och enkel kompressor som inte räds lite hårdare tag och den är otroligt CPU-vänlig. Den lär inte ligga ute länge till dock, så hugg 🙂

Mesarnas upprop, räcker upp hand 😛

Det här fick mig att tänka lite, att Celemony pluggen som jag hade var lite äldre. Köpte hem Editor nu för ett par veckor sen, tänkte ge det en sista chans. Pratat runt med folk och inte fullt så många tyckte det var lika instabilt som jag upplevde det. Så efter 2-3 veckors användning är jag nu överbevisad: funkar nästan klockrent nu. Ville bara säga 🙂

Sjyst med din blogg. följer den. Väl skrivet och inte alltför subjektivt heller. Alltid kul att läsa intryck, och tips om saker man kanske missat annars. Keep it up 🙂

Jobbigt sånt här. Men nu vet vi i alla fall att det pågår lite sånt här i krokarna, så kan man vara uppmärksam på det och även förstå lite vad som (kanske) händer. Sen gäller det förstås att inget geni gör sig rolig över det här, och skojar till det med att skriva nåt idiot-inlägg och sen påstå "de va'nte jag, de va'nte jag!" Det är jul tamefan! Må tomten bajsa i baketen åt de elaka barnen.

Tänk om Zlatan tänkt så när han spela fotboll som knatte 🙂 Det är dom som frågar, undrar, försöker offentligt, misslyckas o försöker igen, o inte skäms för vad man gör, som brukar bli bäst. De som inte törs misslyckas framför andra, för dom tycker det känns skämmigt att andra kan mer eller lyckas bättre, dom kommer ofta inte långt. En expert, är ju han som misslyckats flest gånger av alla - egentligen. Helt rätt inställning du har, tycker jag. Bort med ledsen-minen 🙂 Tror dessutom inte många ser mixtävlingen som nån direkt tävling, utan mer som en kul grej. Testa o se vad som händer. Annars går det ju att hämta materialet och testa runt, och lägga ut sin resultat långt senare, o få kritik o tips med. Have fun!

Najs som fan 🙂 Kanske bör beskriva hur röstningen är tänkt att gå till. Förra gången röstades det i två kategorier ett för bästa mix och ett för bästa produktion. Finns det nån dylik tanke den här gången?

Hur menar du med "tydligare"? Känns pianot lite dovt o mumligt i jämförelse? eller är det mer än volymfråga?Är pianot dovt o mumligt kan man använda EQ att lyfta lite där pianot behöver för att bli tydligare, och man kan även sänka "tydligheten" aningens i dom ljud som konkurrerar - om det är rimligt. Men är det mer en fråga om volym, så kan man automatisera volymen lite så pianot ökar eller de andra instrumenten sänker något (eller både och, lite diskret), bara på de platser där pianot behöver komma fram mer.

Talar man om två ljud som spelar samma stämma, eller ganska likt ... det blir två kryddor, två färger som blandas ihop. Blandar man gult och grönt så blir det blått. Ljud är lite samma sak. Ett ljud är en klang, det andra en annan klang, men tillsammans blandas dom till en annan, tredje klang. Det blir den tredje klangen som dominerar i så fall, men inte två 'olika' ljud - om dom spelar ungefär samma sak i samma register. Spelar dom ganska olika saker (i synnerhet rytmiskt olika) och i samma register så kan det upplevas rätt stökigt. Blir som två personer pratar samtidigt, om helt olika saker. Vem ska man lyssna på liksom. Men med noggrann avvägning så kan man få två ljud i samma register att dominera på det sättet. Dom bör hellre samverka, melodiskt och rytmiskt, än att göra radikalt olika saker, så upplevs det som musikaliskt koherent. Bas-stämma och bastrumma funkar ju så t.ex. Dom jobbar inom princip samma register, fast dom har olika karaktär. Sen vilket register det rör sig om kan innebära olika förutsättningar med. Ju lägre ner i tonhöjd, desto större måste separationen vara för att inte upplevas grötig. Spela ett ackord högt upp i register, och spela sen samma ackord lågt ner i register. Då hör man hör grötit och bullrigt samma ackord låter lågt ner. För att få samma klarhet i separationen som högre upp, måste tonernas avstånd vara större ju lägre ner i register man spelar. Ju högre upp man kommer, desto tätare kan frekvenser och toner staplas utan att samma effekt uppstår. Kollar man på orkester-arr för tromboner + tuba så ser man tydligt hur brett spridda tonerna är, jämför med t.ex. träblås som spelar högre upp.

Att mixa, är i princip samma sak som att ställa in rätt mängd Bass o Treble på din stereo, så det låter som det ska - enligt dig. Det förutsätter att grundmaterialet är bra och väl inspelat, och att man sen använder verktyg som t.ex. equalizer för att justera till ljudet så det låter så nära som man vill som möjligt. Har du inte tillgång till något sånt material, så finns det material att hämta från nätet att öva på. Sen expanderar man det till att verktyg som justerar dynamik och andra klangfärger; även verktyg som lägger till saker som inte fanns där från början, t.ex. chorus o reverb. Mixning är att skapa en syntetisk sammanställning av olika ljudkällor, inspelade eller skapade; en sammanställning som låter musikaliskt sammanhängande och relevant. Att skapa en enhetlig bild. Börja från noll, och undvik att jämföra ditt resultat med kommersiella resultat - tills vidare. Lyssna till det resultat du får fram, och fråga dig "Vad är det som skiljer det här från hur jag tycker det 'ska' låta?". Sträva efter förbättring, sträva efter att bli nöjd enligt din känsla/åsikt. Notera även hur du gjort, i alla steg på vägen dit. Tänk noga, på vad du gjort och hur. Med tiden, kommer du snappa upp idéer och tips som andra gör, och prova det själv, se om det funkar bra för dig i vissa avseenden och inte.

Svårt att lösa sånt här, när ingen stor ljudmassa täcker bruset i huvud-delen av låten. Du har tillräckligt med diskant med för att jobba bra med mixning ändå. Antingen gör om det, eller acceptera lite brus. Det stör lite, men inte så fasligt. Voxengo Redunoise och Izotope RX är annars de bästa "billiga" verktygen jag känner till för brusreducering. Betydligt bättre än majoriteten konkurrenter i samma o lägre prisklass.

Tycker inte att Softube FET är lik 1176 - mjukvaru alltså. Fet är personlig, och låter verkligen som en stereo från mitten av 1970, som hela den serien gör. Låter riktigt häftig och har tydlig klang. Riktigt bra att mosa transienter med. Men tycker inte den är lik 1176.

Mycket vanligt problem. Rösten nära en mick är kanske den stämma av alla spår som har störst dynamisk varians. Enskilda trumspår kan vara värre, men där vill man ha större varians. Sångspår vill man överlag ha ganska platta i volymen, mest klangen som ska förändras. Det är svårt att få till bra, även i datormiljö där man har större detaljkontroll än i en porta 😉 Lösningen brukar heta volymautomation, att man ställer in datorn så att volymen höjs och sänks automatiskt efter vilken volym sångaren får ur sig. På så sätt så påverkas inte klangen på sången efter vilken volym det rör sig om. Det hjälper mycket. Sen ovanpå det kan man lägga en mjuk kompression. Vissa gillar flerbandskompression på sång. Sjunger du starkt och rivigt, så försök ta bort något mer bas i sången. Det hjälper att stabilisera upp fluktueringarna lite. Sång behöver mjuk kompression, inte så kraftig. Max 3:1, lång attack, soft knee, och releasen får man va noga med. 150-250ms brukar jag hamna på oftast. Testa att komprimera i flera steg: sjung genom kompressor redan vid inspelning, bara lite, max 2:1, lång attack 50 ms, och minst 200ms release. Använd som volymreglerare, mer än klangförändrare. Använd sen en andra och lite mer kraftig (men annorlunda) kompression vid mixning. Samma sak där, långsam attack (om det inte är väldigt kraftiga T- och P-ljud osv) och release på typ 200ms. Sätt threshold ganska långt ner, typ -20 eller ännu lägre. Undran: har din porta någon inbyggd kompression du kan använda dig av? Har den möjligtvis RMS-kompression?

Håller med. 🙂 Tycker dom är ljuvliga, mycket bättre än t.ex. Waves och mer jämna i ljudet än UA. Kan inte uttala mig om hur exakt dom imiterar hårdvaran, och har inte provat nyaste versionen med förstärkarsteg, men som självständiga verktyg är dom riktigt bra. Native Instruments nyliga utgåvor av LA-2A och 1176 är främsta konkurrenten, men IKs utgåvor är verkligen top notch.

Vädrar en åsikt om det här med arr visavi frekvensområden. Minns en situation där en ung grinig tekniker skulle spela in en amatör-symfoni orkester. Han hade grava problem med att olika instrument (o på olika sidor orkestern, stereospektrumet) spelade i samma frekvensområde ibland, o ibland inte. Valthorn och Cello spelar ibland unisont, klingar i princip samma register, vanligt i orkesterarrangemang, och dom sitter nästan på motsatt sida av varandra i orkestern. Träblås som flöjt och Oboe kunde dubbla 1a o 2a fiolstämman ibland, men ibland spela olika stämmor. Osv osv. ’Hur fan ska man kunna få nån separation för att kunna mixa i det här, hade dom tänkt sig?’, tyckte han. För att inte tala om vilken slagsida stereo-fältet kommer få om man kranar Valthornen, men inte Cellon på samma sätt. Killen tyckte det var en jävla amatör som arrangerat, för ett bra arr innebär inte att man håller på och korsar olika stämmor in- o ut ur samma register på det där sättet. Det låter ju inge bra. (amatörens namn var för övrigt Beethoven, känd bl.a. för just att alla instrument hörs tydligt i hans arr). Teknikern kunde liksom inte få in att tekniken tjänar musiken, inte tvärtom. När valthorn spelar, så formar det en klang. När Cello spelar, så formar det en annan klang. När Valthorn och Cello spelar unisont, så blir det en tredje klang, och när dom spelar olika så är det en fjärde klang osv. Texturer, lager, böljande rörelser i musiken. Scenteknikern, han tyckte nog att det är bättre att utnyttja scenens yta och lokalens akustik genom att använda färre musiker. Varför 20 fioler när alla ändå spelar alla stämma? tar ju bara upp plats. Enligt honom torde musik utformas efter scenens fysiologi, så det blir lättare att både uppföra musiken och lättare för publiken att förstå och följa vad som händer. Ska musik utformas enligt ljudteknikern, scenteknikern eller musikerna eller kompositören? Att avvisa musik för det är musik, och istället utforma musik så att ljudteknisk hantering vid inspelning blir lite enklare, att bara tillåta ett statiskt skikt för varje givet frekvensområde, då tycker jag man spårar ur alldeles för mycket. Då blir typ Skrillex största geniet, och Hans Zimmers arr skulle låta super om det spelas live av en orkester (vilket det inte gör, om man hört orkester spela hans råa arr). Minns en intervju med Eric Gadd, visad här på Studioforum, där Gadd använt en analog-kick. Han ändrade tonhöjden i kicken, jag tror det var så att varje gång den slog an så hade kicken samma fundamentala ton som bas-stämman spelade i samma ögonblick. Kicken hade olika tonhöjd varje anslag, och låg ändå på 1 spår. Gadd sa att mixteknikern blev sur för han ”kunde inte hitta grundfrekvensen”, men Gadd tyckte att det är inte hans problem, snarare att teknikern försökte använda ett sätt att arbeta som inte fungerar med vad han har att arbeta från. Man kan förstås inte lägga 6 instrument unisont och sen undra varför man inte hör varje instrument tydligt. Eller lägga en kyrko-orgel från bas till topp och undra varför det inkräktar så mycket på andra instrument. Det finns gränser, lite måste man tänka. Men man kommer aldrig undan maskning, och utmaningen ligger i att utforma det på ett musikaliskt relevant sätt. Gör musiken först. Optimera hela klangbilden efteråt, men låt inte dom två delarna ta ut varandra för mycket. Så ser jag på saken i alla fall ..

Söker tips om plugin, som delar upp frekvens-spektrat i flera band, bara för lyssning. 4 band eller fler, med relativt skarpa avgränsningar, och att man kan "sola" varje band för sig själv. Pluspoäng om den är processor-snål. Känner till RND Splizer, men den är inge rolig och har flacka avgränsningar. Har använt nollställda flerbands-limiter eller kompressor ibland, som nödlösning. Men söker bättre lösningar. Tackar för tips, eller idéer om liknande lösningar på annat sätt.

Skulle föreslå att man - som generell grundregel - använder EQ för att fixa till små detaljer i ljudet som inte riktigt låter önskvärt. Hur starkt ett instrument ska vara i ett visst område, bör man styra mer med volym. Man kan använda låg eller högpass filter för att dämpa ner frekvenser under- och över det område som instrumentet ska klinga i. Maskning kommer man aldrig att kunna undvika. Det gäller mer att se till att den inte bli kontraproduktiv, utan att den blir musikaliskt relevant. Gå inte loss med skalpellen för vildsint 🙂

Tycker 2an känns aningen biffigare i botten, mer kött överlag, o går längre ner i djup liksom. Det brukar vara tydligt tecken på att mättnad tillförts. Å andra sidan känns 2an mer vildvuxen i volym, mindre samlad i övre mellanregistret o diskanten, o det brukar det inte göra med mättnad. Låter som högfrekventa bruset i tvåan duckar för bastrumman, och lite för basen. Brukar vara tell-tale för senare tillförd kompression. Ja upplever även att tvåans diskant kan vara aningens mjukare, avrundad. Ettan tycker jag känns aningen våtare, reverbmässigt. Som om nåt masterreverb lagts på, eller existerande reverb komprimerats aningens. Det är nåt speciellt med reverbsounded som skiljer, känslan av typ fas på reverbet eller nåt, låter nästan som det är två reverb ovanpåvarandra, eller om det är nån breddad variant av impulsreverb av ett studiorum plus nåt gammalt fjäder-reverb. Låter eko-aktigt. Lägger till vid typ 750Hz. Skillnad hörs för mig. Svårt att säga vilken som är vilken, men tycker inte skillnaden är hörbar på ett konstnärligt sätt. Kanske för att volymen är så låg. Kanske hörs mer om man drar en fet hög rocklåt genom den. Vilken som låter bäst .. tja, det blir ju liksom en skillnad med 0,1%. Men sätt en revolver mot min panna så säger jag väl .. tja .. tvåan?

Måste instämma där. Fast jag tyckte riden o hh var höga på ... ungefär samma sätt, bara att riden ligger högre upp i frekvens, ligger rätt ensam däruppe så den ligger inte i vägen för sången eller så. Crasharna däremot är ju lägre än hh o ride. Anyway, jag tycker du fått till en bra mix, Nilsson. Varm och stor. 🙂 tyckte min o Yllets resultat blev rätt lika. Fick bilden av att Joachime inte direkt mastrade traditionellt, utan mer testade plug-in. Det lät bra.

Jag tyckte bara cymbalerna är väldigt starka/ljusa i förhållande till övriga instrument, även i förhållande till övriga trumsetet, och mixen överlag och krockar lite med sången här. Håller med om att cymbaler står för en stor del av framåtrörelsen i låtar, och ska inte sänkas ner. Men här är dom väldigt starka. Sången drunknar lite. Cymbaler o shit kan vara tydligt framträdande utan att vara starka 🙂 Så tänkte jag.

Tackar, trevligt 🙂 Ville sätta fokus på sången, och "öppna upp" ljudet lite mer så det låter klart o nära. Ville sången ska vara det första man hör, det som örat lyssnar på direkt. Tyckte inte det gick att dämpa cymbalerna så bra (dom krockar trots allt med sångens S och T ljud och så) för det blev en tafflig, torr klang i rummet på nåt sätt, inget "smask" i ljudet. Sen tycker jag man kan göra mastrar lite ljusare, för de flesta lyssnar ju genom små apparater på låg volym. Då hör man tydligt o bra om ljudet är ljusare o mer öppet och distinkt. Det låter förstås inte fullt lika trevligt om man lyssnar på det i riktigt stark volym, men det fyller funktionen.

Gjorde en quickmaster med 🙂, av den första Wav-filen Nilsson la ut. Wav | MP3 Håller med ovan att balansen mellan att få ner cymbaler utan att dova ner sången var en tuff balansgång. Jag valde att bara dra ner en dryg dB på cymbalerna och höjde lite nedanför istället, vid 5K. Fick ner den till typ -9 RMS. Är nog bättre att jobba med kompressor än limiter om man ska ha mer den mera än så - om man använder samma verktyg som undertecknad i alla fall.

I hear you 🙂 Olika skalor från grekernas/pytagoras tankesätt är ju även döpta efter olika folkslag, etniska grupper o kulturer, för deras lynne, mentalitet, livsinställning. Dorerna t.ex. sägs ha varit lite djupsinniga, mörka, ett ödesfruktande svårmod - när dom inte krigade o jävlades i alla fall. Harmonik på dorisk skala låter lite så. Så det ligger mycket i det där, lång historia bakom med 🙂

Föreslår att du börjar med att koncentrerar dig på att spela in - via mikrofon eller elinstrument - in i programmet på olika spår, och blir bekant med att spela in/spela upp fler-spårstrukturen och får stämmorna att hänga ihop musikaliskt. Mycket av jobbet att spela in musik är att få till musiken bra och harmoniskt redan vid inspelningen. Hänger mycket på hur det spelas och hur de olika spåren/stämmorna hänger ihop med varandra. Det här kräver förstås att du fått ett grundläggande hum om hur ditt program fungerar först. Cubase är väldigt kompetent och intuitivt när man fått in rutinen. Men det har massor av avancerade funktioner och verktyg som inte behövs för grundläggande inspelning med. En fördel med att använda ett populärt program är också att du har många att fråga om hjälp på nätet, när det gäller detaljer.

Började ni lira Våroffer som nya?? Shit .. fet överkurs direkt 🙂