Signia

Finns dom som kör så 🙂Men kom ihåg att så länge du lyssnar på 2 kanaler så är det 2 kanaler, inte 1 - oavsett du lyssnar genom 1 högtalare eller 2. Monokompatibilitet har just att göra med huruvida ljudet i de 2 kanalerna tär på varandra eller bär varandra. Det är lite som om 2 kanotpaddlare paddlar i fas inte. Gör dom inte det, så blir det inte lika bra. Då kan en kanotists paddeltag motverka den andres paddeltag osv.

Alltså, det du beskriver är ju egentligen inte mono. Mono är 1 kanal. Om du lyssnar på 2 kanaler sammanslagna (som det blir om du trycker på mono-knappen i en stereo-konfiguration) så är det fortfarande två kanaler, bara att du centrerar alla ljudkällor. Om man lyssnar på det viset så hör man tydligare om material i de båda kanalerna äter på varandra, t.ex. via fas, frekvens, dynamik osv. Ljudet överlag blir ju renast och kraftfullast om de båda kanalerna är så nära fas som möjligt. Dom hamnar i fas, förstärker varandra - istället för ur fas, tära på varandra, då ljudet blir ihåligt, konstigt, ibland hoppar vissa frekvenser eller instrument ut ur högtalaren på ett märkligt sätt och det låter rätt olika beroende på lyssningssystem osv.Själv värderar jag monokompatibilitet väldigt högt. Det är en rätt svår konst.

Jag kör fortfarande lite på 80-talets ideal; att få trummorna att låta som trummisen hör dom ifrån sin trumsits. Lyssnar man istället på trummorna från åhörarens position så låter trummorna betydligt dovare och inte lika mycket ton, än vad man fångar med mikrofoner på trummisens sida o relativt nära trummorna. Överhäng har jag kört mest A/B mickning, båda vinklade typ 20 grader utåt från varandra, med typ samma mickavstånd som öronen har. Mickarna satt en knapp halvmeter framför/ovanför trummisens panna. Använder en metallbrygga som skruvar fast på stativet, som man sen sätter två mikrofoner på. Stativen ställer jag oftast framför bastrumman, för att vara ur vägen för trummisen. Men alltmer har jag testat att köra M/S mickning. Jag gillar det, fast det är lite bökigt med att få till stativen så att dom inte är i vägen för trummisen. Mickarna har oftast blivit mina egna Calrec 1050 som låter väldigt öppet och stort, inte så litet och HIFI som t.ex. AKG gör. Jag ser virveln som mitten av settet. För volymen från bastrumman projiceras horisontellt, inte vertikalt upp mot mickarna som virvel, cymbaler och pukor gör, och både attack och kropp av bastrumman till stor del skärs bort då jag senare högpassar överhängsmickarna. Mixningen beror helt på vilken stil musiken framställs i. Ska det låta naturligt och live gör jag inget utom att skära bort lite botten och kanske rättar till något i mellanregistret. Det som kräver mest processning är oftast tung rock eller ännu mer om livetrummorna ska framställas i elektronika-kontext.

I många fall så hamnar gitarren drygt 30% i vänster i reverbets stereobild med, så det brukar sköta sig självt. Men det kan vara lite olika beroende på reverb, och kanske framförallt hur mycket sk. diffusion man ställer in. Diffusion är ju en parameter som styr "hur mycket möblemang som finns i rummet", hur 'skitigt' reverbet ska vara. Ju högre diffusion, desto mer grumlig stereobild. Ju mindre diffusion desto mer ihåligt och kallt reverb men desto klarare stereobild. Konvolutionsreverbet Waves IR-1 återger endast vänster kanals reverb i vänster kanal och höger kanals reverb i höger. Vi talar alltså om en stereo-send, inte mono. Men så har det även en parameter som dom kallar crosstalk, som bestämmer hur mycket av vänster kanals signal som ska återges i höger reverbkanal - och vice versa. Kan ställas in mellan 0-100%. Många reverb har en "crosstalk" på nästan 100%, alltså att både höger och vänster kanal återges i båda kanalerna, bara i olika volymproportion, och styrs alltså nästan automatiskt av panoreringen i stereofältet från send-kanalen. Några få reverb har mindre "crosstalk" än 100% och då hörs skillnaden tydligare.

Väldigt personligt tror jag, olika för olika personer. Att få låten att låta självklar, självgående, det tycker jag kräver mycket omprövningar. Men kanske mest att få till en melodi som förmedlar precis känslan/atmosfären som man avser att låten ska förmedla. Kommer ofta på mycket bra låtmaterial medan man söker efter det, får överge rätt mycket.

Ja, om klockan är överlag så fantastisk som vittnesmålen förmedlar, så ska det höras lite lite grann lagrat på en enskild fil. Men mest skillnad hörs i helhetsbilden, och ännu mer om riggen man använder har många externa enheter och/eller olika system.

Har hört om folk som anslutit dator och audiointerface till samma externa klocka, och det lät något sämre än utan klocka. Så en klocka kan nog förändra en del, men inte alltid till det bättre för alla enheter. Skulle tro att oftast låter det typ samma eller något bättre dock. Klockan ser ju överlag till att alla nollor och ettor skickas ut och tags emot med exakt samma intervall, så att inga bitar försvinner i cyber-rymden och interface eller dator lagrar ljudet av typ mellansteg och skarvar. Olika enheter/datorer jobbar inte med exakt samma noggrannhet, så det blir små skillnader. Men det luktar extremt av reklam i det här. Var är alla som sa "Tja, det känns som det låter lite bättre, men .. ingen enormt"? Kör allt ITB istället, i samma system, och slipp klocka 😛

Mja, typ. Lite som Waves C4, fast mer enkel ... ändamålsenlig liksom. Bra tips 🙂Känns bara som att ... det är en så enkel grej så nån borde ha gjort nåt sånt redan, även om det inte är världens mest använda funktion. Är förvånad att jag inte lyckats hitta nån riktigt. De flesta som har den här funktionen skickar ut barje band på en egen kanal, alltså pluggen är typ 8-kanalig, och funkar inte att använda i stereo-tillämpning riktigt.

Ah just ja. Tänkte inte på det ens 😐. Jävla digital teknik.

Kolla om det går att länka ihop alla kanaler, så att om du rör en regel så flyttar sig alla lika mycket. En tillfällig länkning som du tar bort sen bara. Det brukar finnas i de flesta DAWs.Försiktig bara så inte nivån på nån send-effekt hamnar ur balans.

Jag känner inte till tekniken du beskriver i Sonar (kan ej Sonar) men tror nog du kan lita på dina öron i det här fallet 🙂 Det är värre om det gäller små fasfel mellan left o right. Ett test du kan göra är att lyssna i mono, medan du stänger av o sätter på signalkedjan du beskrev ovan. Blir ljudet något lägre när du slår på (både lyssna o kolla på mätarna) så är det inte omöjligt att du kan ha ett litet fasfel. Men eftersom du inte hör nåt, så är det säkert lugnt. Och har du ett litet fasfel, av det slag du beskriver, så är det liksom inte hela världen ändå. Fasfel, i ett ljud från två källor, brukar man höra någorlunda tydligt.

Välkommen 🙂

Nu när du säger det, upplevder jag nog lite samma med LOTR, lite platt men välgjord. Och kan hålla med om att öppenheten i Wall-E känns som den sitter högre upp. Ja, jo, jag tror jag menade att det ljudet känns lite väl hi-fi ibland, lite urgröpt mellanregister, spetsad bas/diskant och för lite skillnad mellan starka och låga ljud liksom. Tror det är mycket det jag gillade i Phantom Menace, att det låter rätt högt när det smäller, i relation till dialog osv.

Jag gillar när filmen låter väldigt okomprimerat, öppet och har en där lite kalla mellanregister-rika klangen som verkligheten har. Det ska verkligen låta som man är inne i handlingen. Saving Private ryan har lite av det, även Phantom Menace, men enligt min åsikt bräcker Titanic och Der Untergang dem båda. Första gången man såg Star Wars ep 1 på bio, när maffiga introt kommer in så tyckte man YEEaaöööh ... nähää?! Orkestern lät lite mesig och ljudet var rätt lågt. Orkestern brassar på mindre än orkestrarna på 70- o 80-talet gjorde för de första tre filmerna. Men sen, när första smällarna kommer då höll man på och skita ner sig. Speciellt när handelsskeppet spränger skytteln som Obi-Wan och Qui-Gon anlände med, och strax därpå när dom håller på att ta sig genom dörren till bryggan och en av dom där sköld-robotarna skjuter på dom båda men missar och träffar dörren istället. Kollade just på Wall-E. Ruggigt mycket jobb, nästan bara syntetiska ljud. Väldigt välbalanserat och amerikanskt mixat. Men jag saknar den där öppenheten. Amerikanarna har så överdriven tendens till att suga livet ur mellanregistret. Även LOTR, Fifth element och THX1138 har välgjort ljud.

Ganska komplicerad fråga. Skulle kräva att nån har provat alla eller några preamps side-by-side. Att lägga 3000 extra på mick tycker inte jag låter självklart. Preamps i lågpris är betydligt mer personliga än de dyrare, och mikrofoners varians är större mellan olika modeller, än mellan olika pris. Har du bestämt dig för en mick, och behöver 3000 för att nå upp till det priset så .. go for it. Annars tycker jag det låter lite sak samma. Kan inte uttala mig om din lista. Men väldigt neutrala o stabila preamps till lågt pris hittar du hos även hos RME. Kolla på någon Fireface modell eller rentav QuadMic. Ett annat sätt att utesluta val är att tänka efter hur många kanaler du kan behöva spela in samtidigt, via mic. Ett tredje sätt är att vissa av dina preamps är rör, andra transistor. Joemeek 2 kanaler, Trans, EQ och Dynamik SPL 2 kanaler, Rör, ej EQ, ej Dynamik Audient 2 kanaler, Trans, ej EQ, ej Dynamik Line Audio, 2 kanaler, Trans, ej EQ, ej Dynamik Golden age 1 kanal, Trans, ej EQ, ej Dynamik UA 710 1 kanal, Rör + trans, ej EQ, ej Dynamik Summit 1 kanal, Rör, ej EQ, ej Dynamik

Tveksamt. Inte ens i en musikstil som House, som är förhållandevis statisk och rå. Gemensamma drag på sin höjd. Musik fanns före teori. Teorin är en syntetisk mall, som folk annars använder känslor och abstrakta tankemönster för att uppfatta eller skapa. Precis som grammatik är av tal, som tal är av känslor, liksom matematik är en syntetisk beskrivning av fysik. Blues-musikens böjliga "blå toner" finns det t.ex. inget musikteoretiskt namn eller beskrivning för. Ett barn talar, innan barnet förstår vad h*n gör. En fisk vet inte att det är vatten den lever i. Det är lite samma med musik. Att sen folk sammanställer modeller av principer att lära från, teori, det är inget som behövs för att göra musik, alls. Det kan bara underlätta, men först efter man redan börjat med musik. Electronisk dansmusik är ganska enkel, åtminstone till sin stomme. Och det SHM gör är mest att göra nästan samma sak alla andra gör, bara på sitt egna sätt. Det är mycket för dom är mer DJs än musiker/kompositörer.

+1

Som de flesta forum skulle jag tro, iom att tekniken blivit så tillgänglig för så många så vill många lära och diskutera.

Ingen aning. Själv trodde man bara det var nåt han drog till med, i feelingen liksom.

Ganska lättsam behind the scenes av Michael Jackssons Bad-platta med många kända ansikten i, på SVT just nu. Bad-plattan var ju första plattan nånsin som hade 5 raka Billboard nr 1 hits. Gillar speciellt slutet, som visar en del av människan Michael var. Blyg, introvert och återhållsam, men hade en motsatt sida, och när den kom fram kunde han nästan få tiden att stanna. Han är 'i musiken', även framför 50,000 pers så är han inte framför dom, utan istället "i musiken", för sig själv. Ryser 🙂 http://www.svtplay.se/video/934045/michael-jacksons-bad-sa-kom-den-till

GS var även lite annorlunda förr än nu. Blivit invaderat av nybörjare och heminspelningspersoner nu.

Härliga tips. Blir att kolla lite nu 🙂 Inception, en film om sömn, den somnade jag från när jag såg 😊 Ska ta och kolla den igen nån dag.

Kliver du upp i pris till Aurora och uppöver där, så är skillnaderna ofta inte så stora. Har inte provat Aurora nämnvärt så .. har ingen åsikt där. Ja får intrycket att du väljer ljudkort baserat på att det är "gammal och välbeprövad produkt med väldigt gott rykte". Menar inte att provocera. Bara att om det är kundens uppfattning du tänker på, så är nog det dyraste och senaste ljudkortet alltid bäst ur den synpunkten. De man vill hyra ut sig till känner ofta inte till tiondelen så mycket om ljudverktyg som du gör, så då går man mer på yta och pris, samt rykte och namnkunnighet. Annars så är det nog jaga runt efter folk som har olika interface, ta privata diskussioner med dom och fråga om erfarenheter och vad dom hört, samt skicka test-filer som dom kan köra genom interfacet och skicka tillbaka till dig. Alternativt besöka musikaffärer/studios som har dom interface du är intresserad av. Brukar gilla att referera till en blind shootout på GS som gjordes för ett tag sen, där 8 kanals interfacen Steinberg MR816 (5500kr) och Prism Orpheus (35000kr) pittades mot varandra. Typ 85% av läsarna/lyssnarna sa att ljudfil "B" lät bättre, vilket var 816. Oavsett åsikt, så är poängen att prislapp och ljudkvalitet hänger betydligt mindre ihop än man vill tro. Det beror lite på hur hardcore nörd man orkar va. Glöm inte bort drivrutinstabilitet. Inget ger ett mer amatör-intryck än en maskin som dyker titt som tätt och måste startas om, och lite arbete förlorat.

Såg Titanic (1997) i veckan, och shit vad bra ljudmixningen är på den filmen. Talar alltså om ljudmiljön, atmosfären, dialogen, dynamiken osv. Kanske bästa jag hört i filmväg enligt min smak. Det låter riktigt naturtroget. Fick blodad tand efter fler filmer med kanon-ljudmixning. Söker tips. Fyller på själv med Star Wars 'The Phantom Menace' har riktigt bra ljud (men inte flera av dom andra SW filmerna), Tom Cruise Mission Impossible 1:an och Der Untergang (2004). Fler åsikter och upplevelser om filmer med ruggigt härligt ljud? 🙂

Softlimiter förekommer nog i vissas mastring, men det kanske inte är det vanligaste (gissar jag). Men som Yllet säger^^, funkar det bra så .. varför inte 🙂