Signia

Ja kapitalism får aldrig ta överhanden. Då blir världen så att ingen vill leva i den. Då blir det typ att det står "Alvedon" på tablettasken, men tabletterna är bara sockerpiller typ. Varför skulle aktörer på en oreglerad marknad inte göra så? Det är ju så man tjänar bäst. Och om kunden inte har avancerade kemi-kunskaper och ett litet kemlabb själv och kan kontrollera innehållet i tabletterna, så får man ju skylla sig själv som är så obildad och går på det. Eller? Det förfarandet kommer ju drabba alla. Nästa gång är det "alvedon"-tillverkarna själva, som får ... njursten, och tar sig till "en läkare". Men eftersom dom är så jävla dumma att dom inte förstår att det inte är en läkare egentligen, utan bara en som skyltar, så får dom ju skylla sig själva för dom konsekvenser som uppstår sen, kanske t.o.m. sin egna död. Eller om "läkaren" gått på deras egna falska "Alvedon" och ger dålig/medicin till skaparen av pillren varpå dennes hälsa går åt h-e ... Man kan fråga sig vad sånt här gör för nytta, för någon. Så kommersialism ska definitivt vara en reglerad marknad, och företagsamheter som inte leder till överlag gott måste kväsas så gott det går - även inom Media.

STIM har nog inte monopol ur någon direkt avtalsmässig eller juridisk mening - vad jag vet. Det är inte en myndighet som tillsatts av staten för att reglera vissa saker. Men i praktiken så fungerar STIM på ett ganska myndighetsliknande sätt. STIM erhåller ett förtroende i samhället och utomlands som är extremt svårt att uppnå för en mindre organisation som startas i nuläget. Det är en förlängning av den europeiska centralorganisation som sköter samma uppgift där och STIM har väldigt utvecklade samarbeten med mängder av internationella motsvarigheter. Folk har nog väldigt länge sett på STIM samma sätt som om det vore en myndighet, riksorganisationen som "ska" ha hand om såna här saker, enligt en slags outtalat underförstådd konsilians. Det har aldrig utvecklats nån konkurrerande verksamhet, kanske eftersom det aldrig känts som nödvändigt. Och det har ju funkat på ett balanserat sätt i nästan 100 år. STIM har väldigt länge varit i princip den enda organisation som har avtal med mängder av organ i samhället och åtnjuter ett förtroende i samhället så att dom kan bevaka användar-ersättning på ett praktiskt gångbart sätt på riksnivå. Det "känns" som en myndighet, och refereras nästan till som en sån .. Så ser det ut för mig ..

Sant, jag var lite överslätande när jag skrev. Min bild är som din, STIM är den restruktiva. 🙂 Men en liknande begränsande faktor är att Epidemic Sound tydligen förmått flera TV-stationer - SVT och TV4 t.ex. - att införa en ordentlig begränsning av hur mycket STIM-ansluten musik som får användas numera. TV4 får bara använda 4 min STIM-ansluten musik per timme numera. På så sätt stänger ES ut STIM-anslutna från sitt håll med - om än indirekt.

Mm, du har rätt. Vi kanske stigmatiserar just Epidemic Sound lite väl. Finns andra libraries med. Men det finns så många alternativ änatt sälja allt till en katalog. Att inte sälja till ett library innebär ju inte att man skulle bli utan pengar. Att inte sälja till library innebär bara att man säljer på ett annat sätt, som fordrar lite branschkunskap. Känner mig övertygad om att oerfarna ser det här som ett snabbt/enkelt alternativ mest för att dom slipper göra research och nätverka. Den bristen på branschkunskap gör att dom inte heller inser vad dom går miste om, eller ens att dom blir av med alla rättigheterna for ever. "Jag får mycket samtal från kompositörer som ångrat sig, och vill ha tillbaka sina rättigheter. Men då är man lite orutinerad, för man har inte de rättigheterna. De är borta för alltid" sa Alfons Karabuda om det här (ordförande i ECSA, SKAP och ledamot av branschens mest välkända styrelser). Jag misstänker Epidemic Sound är fullt medvetna om det här, och skulle det vara så då gränsar det lite till Bondfångeri. Att ES stänger dörren för STIM-anslutna, och förmår TV-stationer att missgynna STIM-registrerade verk och kompositörer, plus att ES säkert lägger beslag på all royalty och betalar ut ersättningar som inte är tänkta att gynna kompositörers regelbundna leverne osv osv ... det kan tyda på gam-fasoner, så man kan förstå om folk är lite skeptiska.

Där hör du, Nilsson ^^. Skippa dator. Köp en Iphone istället och sätt den mellan portan och lurarna som förstärkare 😉

Jo, om han tycker det är roligt så, får han väl göra det 😛Intressantast vore ändå att se hur mycket royalty ES håvar in från prenumeranter och mediabolag, royalty som annars hade gått till upphovsmannen. Men det lär nog inte ES säga.

Skumt. Hade jag vart i ditt ställe skulle jag testa att sänka volymen på mickförstärkaren, sänk en hel del, för det låter som tamburinen är så skarp att den orsakar en diffus dist högst uppe i registret. Det kan få mickförstärkaren att klippa ljudet och då kan det bli bi-ljud i form av sånt där skumt ljud. Annat alternativ kan vara att det är vinddraget från handen/tamburinen - om du håller tamburinen väldigt nära - som alstrar det låga bullret. Men det är ju andra saker som låter samtidigt som tamburinen. Tänker inte på klicket utan det hörs en elbas och låter som en gitarr i bakgrunden.

Mja, skillnaden är ju att upphovsmannen blivit av med möjligheten att styra hur mycket pengar han vill kunna få ut för sitt arbete, t.o.m. att säga att det är hans låt (som jag snott). Tror knappast ES kommer bry sig om en liten låt av kanske 10,000 i deras katalog missbrukas, en låt som dom bara payat några hundringar för dessutom. Att musiken katalogiseras gör det dessutom betydligt lättare, man behöver inte komponera själv, så det är ju lönsamt för mig som "kompositör".

Epidemics affärs-idé är definitivt en game-changer. En ordentlig armbåge i sidan för det ramverk och myndigheter som medialandskapet gett upphov till de sista 50 åren. En intressant fråga vore vilken royalty Epidemic Sound får ut av verk som används av deras avtalspartners och prenumeranter. Det, i kombination med den depraverande effekt det här får för de som inte blir en del av branschen (varför bry sig när ett snabbmatsalternativ är så mycket enklare) plus de konstnärer/producenter som får sina händer bundna … det skulle besvara en del. Tror jag ska bli prenumerant då, skumma igenom deras katalog dag för dag, hitta en riktigt bra låt, göra ett 95 procentigt plagiat i mitt namn och få ut 10-20 tusen i royalties för. Om inte upphovsmannen gjorde det så får han väl skylla sig själv? 😎

Betyder nog "den imaginära ytan" som man upplever i sinnet när man lyssnar på musik. Den inre scenen, typ, sfären som musiken befinner sig i och hur den sfären ter sig. Man brukar tala om att soundstage-en ska vara lite som ett verkligt rum, där man kan skönja såväl volym, som bredd, djupledd, 3 dimensionella aspekter, och att den hänger med ner i basen och upp i diskanten.

Grado har jag hört vitt varierande åsikter om. Allt från "mycket märkliga" till "extremt bra". Men en sak som de flesta åsikter verkar vara överens om, är att dom är dyra och obekväma att ha på öronen. Har ingen erfarenhet av dom och har inte för avsikt att tala illa om dom.

Tervetuloa päiväkoti ☺️

Nåt jag är nöjd med är att mina lurar ger mig en väldigt relevant nivålyssning genom min lilla Mackie-mixer jag lyssnar genom. Genom att lyssna via +4 så får jag en nivåupplevelse som stämmer väl överens med DBFS nivån i min DAW. När nivån når över -15 DBFS i DAW så börjar det låta någorlunda högt i lurarna. När snitt-nivån är hög i DAW så upplever jag den som hög i lurarna med, så jag kan nästan använda själva upplevda volymen som riktmärke istället för att referera till mätare i DAW (vilket jag ändå gör). Men mätarna på Mackie-mixern och i DAW stämmer bra överens. Vet inte om det säger nåt om OHM-talet. Kan också nämna att jag haft ett par AKG K270. Tycker dom låter annorlunda än K240, men framförallt läcker dom som ett såll jämfört med 240 (för inspelningsbruk). Dom är även "större" än 240, mer öppna, sitter inte lika tajt (större avstånd mellan muff och öra). Skulle föreslå 240 framför 270 för mixning any day. K271 är däremot en tydlig uppgradering för studiobruk jämfört med 270. Bl.a. med automatisk signalavstängning när man tar av sig dom (för att motverka intern rundgång). Talade en gång med kända trummisen Per Lindvall och han sa att han skulle helst - om det vore möjligt - höra sina trummor helt genom lurarna vid inspelning, inget via live läckage. Han sa han tyckte K271 var "hyfsade" i det avseendet men det verkade som han tyckte det fanns andra modeller han gillade lite bättre.

Tror som joachime sa, du får nog till ett bättre slutresultat genom att justera saker i mixen. Lägg upp mixen här och få synpunkter och experimentera. Vissa användare gör hela följetångar här på studioforum av sina ansträngningar att göra en bra mix av en enda låt.

Sjyst. Gillar tröjan 😉

Det där med motståndet fick mig att fundera lite, hur olika tillverkare tänker när de skapar modeller med så olika impedans (?)

Refrängen är själva låten, tycker jag. I alla fall om musiken är i det stuket. Behöver inte bara en traditionell refräng, men alla låtar har något centralt som ger låten mening och drivkraft. Verser, stick, solon, breakdowns, det är mer utfyllnad, förberedande inför refrängen liksom. Svårt att beskriva sånt här, för den som inte har tänkt så mycket. Kan bli så oerhört långrandigt. Hi-hop är så mycket baserad i rytmik så det är iofs inte så konstigt att man kan köra fast 🙂 För vissa är skapandet en medveten process att sätta ihop redan kända detaljer. Andra spelar, jammar, spelar mer, improviserar runt, mycket, och rätt vad det är så tycker dom sig "hitta" nåt bra som dom inte hört förut. Ytterligare andra säger att sånt här är som att försöka somna: ju mer man försöker, desto sämre går det. Det bara kommer liksom. Testa börja med att identifiera de grundläggande grejor som behövs för en bra refräng. Lyssna, fundera, analysera. Nöj dig inte med postulatet "jag vet inte vad som är bra, jag vet bara när jag hör det", utan fundera och sätt ord på vad en refräng behöver. Koppla även ihop dom orden med en känsla i sinnet/kroppen. Försök sen bygga upp nåt från grunden med dom ledorden som ritning. Etablerade låtskrivare/producenter delar sällan med sig av såna här detaljer. Dom är lite beroende av att framstå som "magiskt talangfulla", golden boys som av oförklariga anledningar förvandlar allt dom tar i till guld. Liksom en trollkarl ... beskriver dom hur dom gör, så faller den ståtliga illusionen.

En annan lur som brukar nämnas i klass med ovanstående är Sony MDR-750x (finns flera olika modeller, 7506, 7509 osv). Verkar vara en hel del som gillar dom, fast det kan va att dom varit med ett tag också. Har inte hört dom själv dock.

Tja, utan att vara för tekniskt initierad så tycker jag ju lägre motstånd desto bättre. Med måtta förstås. K240 har 55 ohm, K701 har 62 osv.

Har inte hört talas om nån lur med högre motstånd än 600 ohm.

HD600 har jag lyssnat på ganska lite, men flera gånger. Dom ska vara mycket lika 650. Min upplevelse är att dom lurarna är märkbart ljusare än lurar i genomsnitt. Det kan rentav låta lite ovant, men efter ett tag så börjar man märka att dom har en väldigt bra detaljrikedom. Jag upplevde det typ som när man kollar på såna där 3D bilder i tidningar, en bild som till ytan inte ser ut som nåt annat än ett bludder. Men slappnar man av i ögonen och tittar liksom "bortom" den ytliga bilden så får man en 3D liknande effekt. Så upplevde jag DH600. Rätt ljusa i ljudet, men deras verkliga styrka är 3D bilden och detaljrikedomen man upplever när man lyssnar "bortom" den ljusa ytan. Jag vet inte om jag skulle kunna uppleva balansen mellan bas och diskant så rättvis i HD600, men detaljrikedomen är grym. AKG är jag mest bekant med, främst 240 och 700-serien. Till skillnad från HD600 så låter dom mer direkt, snällt och har ett mer neutralt ljud. Jag vågar lita betydligt mer på balansen mellan diskant och bas i dom lurarna, kan liksom lyssna mer direkt. Detaljrikedomen är betydligt bättre i 700-serien, tycker jag. 240 är dessutom typ slutna lurar, så burkighetsfaktorn främst i basen, kan låta lite instängt då. Dom gjordes nog främst för att användas som inspelningslur, mer än lyssnings-lur. 700-serien är öppen lur och jag tycker dom har aningen mindre bas, men har ändå detaljrikedom nog för att förmedla hur stark basen är där nere - även fast man inte "känner" den, som man kanske gör med högtalare. Beyers DT har jag för liten erfarenhet av.

Råkade ut för det här själv. En fläkt som vägrade funka, och det fanns ingenstans att få tag i. Reservdelar till enskilda kretsar är nog inte så lönt för tillverkarna att sälja separat, skulle ja tro. Slutade med att jag funderade på att köpa nytt grafikkort, men kopplade istället ur strömsladden till fläkten, och tänkte jag skulle köra så länge det höll, och skaffa nytt sen. Det höll i minst 4 år (innan jag sålde burken).

Ja räknade åt helvete, helt enkelt! 🙂

Fuck, jag har Wikipedia syndrome 🤪 måste tagga ner ...

Såhär ska en riktig kick låta 😎 http://samander.comule.com/kick.mp3