Signia

Sant. Har för mig att cubase brukar fråga. Om cubase saknar en fil, och man hittar en fil med samma namn fast med t.ex. en filstorlek eller spel-längd som är annorlunda än dom egenskaper Cubase har lagrat sen innan, då tror jag cubase brukar fråga. Men kan ha fel. Kom att tänka på kontrollsummor som MD5 eller SFV, dom identifierar enskilda filer baserat på unika värden, men det är nog lite klumpig lösning.

Känner inte till nåt sånt. Vet mest att många ljudprogram har förmågan att trycka in en liten tag i audio-filen (t.ex. Wave64) där man kan ange ett antal parametrar. Men har inte direkt hört om nån som använder nåt sånt katalogsystem att söka genom. Håller med om att Cubase sätt att döpa och även numrera filerna inte gör sig väl när man drar in dom i programmet sen. Men ... du tycker inte det räcker med att döpa dom kort och sen placera alla filer som hör till en viss låt/projekt i samma mapp med låten/projektets namn då? Eller zippa/dmg-a ihop allt till en fil?

Tack! Kunnig, i vad? Det var du som föreslog att TS skulle ”köra med en maximizer eller liknande”, inte jag. Jag skulle aldrig föreslagit nåt sånt, det brukar sabba ljudet rejält. TS säger han vill ha samma höga snittnivå som kommersiella releaser (typ -6 RMS) men han vill ha en bättre ljudkvalitet än han får genom att lägga hård kompression/limiter på hela mixen. Jag förslog bl.a. att han kan bibehålla (eller öka) volymen ännu mer samtidigt som han få mer kontroll över mixens kvalitet genom att lägga limiter på alla/de flesta spår så han kan trycka ut olika mängd transienter ur olika instrument och inte bara pressa alltihop i en smäll; nåt han redan försökt med. Jag ser inget problem i den rekommendationen. Har du något annat förslag på hur han kan bibehålla samma massiva snittnivå men få bättre ljud ur mixen, båda på samma gång, så ge han tips om hur han kan göra det. Mastringsteknikern har ingen god chans att göra jobbet mycket bättre än TS själv, oavsett L1 eller vilka verktyg eller metod han än använder. Det är en fråga om ren fysik. Och det finns inget behov av mastringstekniker för att göra fade in och out eller dylikt heller. Det luktar lite elitism, att mastringsteknikern skulle vara nån slags trollkarl vars metoder inte kan förstås eller hanteras av någon annan. Det håller inte. Mastring som arbetsmetod har i väldigt hög grad blivit överflödig, och sätter man sig på höga hästar där så ramlar man ofta av hårt.

Tycker det vore en bättre idé att lägga limiter på de flesta spår som har peakar man kan pressa bort. Det ger större möjligheter, högre genomsnittsljud och ofta bättre ljud. Maximizers och andra snabbmatslösningar brukar bara squasha ihop allt till en hemsk smet. Det var lite det TS hade provat, och inte var nöjd, och därför skapade den här tråden. Ska man lämna till mastering så är det väl en god idé att lämna in materialet så nära slutresultatet som möjligt. Är det ljudstark musik ska ju nivån bara sakta mejslas ner nån dB ändå. Skulle mastraren behöva sänka nivån så gör han ju det själv. Det är inget mixaren behöver bry sig om. Men det var väl skönt att förstå att det inte finns något ”korrekt” sätt att hantera dynamik eller mastring, utan allt varierar och utgår ifrån den individuella låten snarare än korrekta formulas som gör att lägre ställd musik upplevs som högre, och vice versa. Brukar inte köra direkt med mastring själv, brukar se till att mixen blir som jag vill ha den. Mastra kan alla göra, det är mest en fråga om hur mycket sinne för musikalisk- nyans och sensmoral man har. Dom tekniska förutsättningarna kan ju alla lära sig på 1-2 dagar. Vi lekte lite med Guitar-Nilssons låt ”Maskrosfrön” här på forumet för nån månad sen bl.a. Frågar nån är det väl klart man kan göra sitt bästa, men tycker mastring är bara .. liksom, mix-korrektion. Är mixen fel är det i mixen det ska åtgärdas liksom, och det finns ju inga verktyg som mastraren har som mixaren inte kan använda, så för mig är det mer att man lyssnar på mixen i tvåkanalsformat och ser vilka intryck man kan snappa upp då; intryck som man sen kan återvända med och implementera i mixen i DAW-programmet. Man snappar upp lite andra intryck då än när man sitter med hela mixen framför sig i DAW-programmet.

Om peakarna inte når max på masterbussen, så blir ju genomsnittsvolymen inte så hög som möjligt. Samma sak händer om man sänker reglarna. Precis det TS hade problem med. Så ett svar blir ju att trycka ihop peakarna, att inte lämna fritt utrymme. Man pressar ljudet mot taket så trycks findetaljerna ihop, och på så sätt erhåller man en högre genomsnittsvolym. Ett ännu mer finmekaniskt sätt är att trycka ihop varje kanal för sig. Då åstadkommer man en betydligt effektivare och dessutom mer ”välklingande” sammanpressning än den typ mosande effekten som blir av bara en masterlimiter. Därför föreslog jag det för TS. Att jobba mot en lägre intern nivå känns för mig som mer bök än befrielse, och onödigt. Resultatet – i form av rent och dynamiskt ljud – blir lidande då. Man köper högre genomsnittsnivå genom att sälja ut findetaljer. Det är ett motsatsförhållande man inte kommer undan om man behöver skapa väldigt hög genomsnittsnivå. Vad gäller mätarna så brukar en hel del mastrare inte vara så beroende av mätare, eftersom det bara rör sig om en stereosignal och det inte har lika mycket med realtidsprocessning att göra. En del mastrare brukar använda externa datorer för enbart mätarbruk, för att förhindra lite glitchar. Men som generell regel är digitala mätare betydligt mer exakta än analoga. Analoga peak-mätare har t.ex. en integrationstid på upp till 5ms, medan digitala mätare i princip alltid mäter på sample-nivå, varenda samplingsvärde. Så även om du tar med processdelay så är digitala mätaren oerhört mycket snabbare än den analoga. Processdelay innebär inte heller att informationen uteblir, bara att den grafiska representationen fördröjs med nån tiondels millisekund. Användaren kommer nås av informationen - bara ett ögonblick senare än den inträffade. Men med en integrationstid på någon millisekund är den analoga mätaren betydligt mer benägen att missa många spikar. Och är man inte helt säker på exaktheten för sin real-tidsmätning så går det lika bra att göra en exakt digital offline-mätning (välja typ ’analyze’ i ljudprogrammet). Finns som sagt inte lika stort behov av realtidsmätning vid mastring. Det är kunden, beställaren som avgör vad som är bra och inte. Utan den premissen, inget jobb. Och premisserna för "korrekt utnyttjad dynamik och rätt mastrad" vore kul att få läsa. 😎

För kommersiell användning är ju idén är ju att få upp genomsnittsnivån så högt det nånsin bara går (trist men sant) och för det krävs att man kapar toppar så mycket man bara kan. Genom att lägga limiter på varje kanal som pressa ner topparna på varje enskilt instrument så mycket man kan – utan att total-sabba det – så får man den bästa uppfattningen om hur stark man kan göra mixen. Det kommer inte finnas några ”osynliga peakar” eftersom limiters på varje kanal tydligt anger vilken nivå som är den högsta för varje kanal. Allting utöver det kapas av limiters. Därför föreslog jag det för TS. Visst kan man sikta på -5dB i mätaren, men då får man ingen intuitiv indikation (röd ilsken färg) när spikar går över. Det påverkar i alla fall mitt sätt att jobba effektivt. Jag behöver använda ögonen till annat än att klistra dom på mätaren. För att inte nämna vad som ska stoppa peakar vid -5 om man inte använder limiter, och varför man ska lämna 5dB tomt utrymme öht? Sänker/höjer man alla reglarna i efterhand, för att högsta peaken ska hamna på -5, så sabbar man ofta interna samband mellan kanaler, som side-chaining, sends före regel, effekter efter regel eller effektkedjor. Visst, det går ratta ställa om alla nivåer proportionerligt. Men dels kan det vara ett jäkla jobb ibland, dels är det onödigt och tyder på att man jobbar med dålig grundmetod om man målar in sig i ett sånt hörn. Mixen ska ju vara så nära önskat slutresultat som är möjligt, ska ju vara det önskade slutresultatet. Och ska betalande folk ta en på allvar ang kommersiell musik (det är lite det som TS talar om här) så är det bara leverera i minus 6-7dB RMS och se glad ut. Där är lite av kravet på nivå. Om mastring ens ska tillämpas så tar den killen ju ofta upp det typ nån dB till - om han kan. Att lägga sig på -0,3 skyddar bl.a. mot inter-sample spikar, något bristfälliga mätare och CD-spelares interna oversampling.

Ok. Ledsen man blåste upp det över halva forumet i så fall. Ska se om jag kan göra något här, och vänta 2-3 veckor så får vi se hur det blir. Tack 🙂

För att en limiter dämpar topparna med mindre- och mer kontrollerbar dist än klippningen av mediet gör. Sänker jag dessa kanaler så sabbar jag ju mixen 😉 Och gör man en mix som ligger högt i volym, så ligger varje enskild kanal så pass starkt i förhållande till master-regeln att det är i stort sett bara syntstråk-mattor och mjuka syntbasar som inte har mängder med peakar som går över nollan då. Det är inte fråga om att frekvenserna är obalanserade, det är fråga om att kravet på nivå är så högt att grundljuden är för dynamiska. Stämmer att vissa kan visa aningen olika, och det stämmer nog ännu mer för hårdvara än mjukvara. Precision är ju troligen den största olikheten mellan digitalt och analogt. Men varianserna för mjukvara ligger i regel inom en tiondels dB, så följer man AES/EBUs rekommendation på att mixa till -0,3 så klarar man sig gott och väl. Skyddar även mot inter-sample peakar. Variansen för hårdvarumätare är garanterat större än så. För att få högsta peaken på t.ex. -5dB så måste man mixa med mätarna kalibrerade så att dom använder -5dB som nollreferens, och då är risken överhängande att massor av peakar passerar den tröskeln ändå. Finns ju inget som hejdar dom liksom. Och att dra ner masterregeln efter mixen är klar känns bara onödigt; det kan ju mastrings-killen lika gärna göra själv om han behöver.

Jag har länge haft problem med överföringshastigheten för studioforums videofilmer. Alltså när jag vill se någon video. Kikade just på en. Överföringshastigheten var så långsam att jag inte kunde se den via streaming, för då stannade den var 15e sekund och visade den snurrande "laddar"-ikonen. Fick låta den stå och vänta tills hela materialet var nedladdat och buffrat. Det tog ca en timma att buffra en 10 min lång video. Har snabb internetanslutning som funkar bra, så det är inte där problemet finns. Har inga problem att se Flash-filmer på andra sidor heller. Har upplevt det här så länge, så jag torde inte vara ensam om det, men har aldrig sett nån tråd om det. Så man vill kolla, om det är fler som känner igen sig i detta?

Håller med, att det kan upplevas starkare, och mycket fräschare med 🙂 Gör jag nåt modernt däremot, där vi talar typ att mixen ska ligga på -7 RMS före eventuell mastring, då är det nästan alltid dom vassaste spik-amplituderna som tar sig över nollan på master-regeln, så då nästan måste jag lägga limiter på många kanaler för att kunna få upp volymen så högt utan att spikarna går över nollan. Kan jag göra det på individuell nivå i mixen så tycker jag man får bättre kontroll över resultatet, än om man tar fet-limiter efteråt. Det var så min tanke var. Men nog kan det stämma att en hög RMS inte "känns" lika stark som den är, så man får inte stirra sig blind på siffror. Håller med där 🙂

TS frågade 'jag har hållt på oavbrutet i närmare 6 år men inte lyckats komma ens i närheten, hur är detta möjligt?'Jag bara spånade på exempel av hur sånt kan vara möjligt. Hur olika vi är som människor och hur olika omständigheterna är till varför vi gör vad vi gör, får till det vi får till.

Kan bidra med att det är lite som med bilar. Alla tycker nog Lamborghini är värsta bilen, och den kostar 10 ggr mer än en ny volvo. Nog skulle jag tro att Lamborghini har lagt ner mycket tid på att göra en väl genomplanerad bil, men är den 10 ggr bättre än en Volvo? Nej, förstås inte. Det är samma sak med ljudkort: ju högre upp i pris du går, desto mindre får du för pengarna. I synnerhet Prism är riktigt dyra, har för mig deras 8-kanaliga ADA8 ligger på 50,000kr. Skulle hellre föreslå du håller dig under 10,000 (använd begagnat-marknaden), för det är små detaljer som skiljer ovanför det priset och du behöver dessutom högtalare och både intern och extern ljudbehandling som motsvarar så små detaljer med. Det har nästan ingen hemmastudio. Kan nästan lova att alla inspelningar du själv älskar är gjorda med grymt mycket sämre teknisk utrustning än 50,000 kr ljudkort och högtalare för 100,000. Soundet sitter hos användaren, betydligt mer än hos utrustningen. Steinbergs nyare serier ska vara omtyckta och prisvärda. Det är inte heller alla som vet att exakt samma mic-preampar sitter i Yamahas praktiska lilla N8 och N12 mixerbord. Och eftersom ingen nämnt RME ljudkort så slår jag ett slag för dom, tycker dom har nästan marknadens bästa pris/ljudkvalitet-förhållande.

Det där är nåt som ibland kallas för crosstalk; dvs hur mycket reverb - ifrån en signal på en sida - som ska blöda över i motsatt sida. Olika reverb har olika mycket crosstalk. Jag har mjukvarureverbet Waves IR-1, och i standard-utförande så har det reverbet ingen crosstalk alls. Det som klingar till vänster får bara reverb i vänster och vice versa. Men det finns en kontroll där man reglerar hur mycket som ska blöda över i motsatta kanalen. Jag har dock aldrig hört talas om ett hårdvaru-reverb som har noll crosstalk, och det är rätt få mjukvarureverb som är så med. Ditt lexicon verkar ha 100% crosstalk, eller nära 100 i alla fall. Det kan göra det svårt att förmedla en stereobild utan att påverka- eller smalna av stereobilden. Det där med "True Stereo" har fått lite olika betydelser numera. Men det låter möjligt att lexicon använder det som en beskrivning av att man får stereo tillbaka oavsett. I många mjukvarureverb idag så betyder True Stereo däremot att reverbet alstras av 4 olika monosignaler som blandas samman på ett speciellt sätt. Det ger bl.a. en bättre definition i djupledd. Men som Hegobald sa^^, svänger det så är allt bra.

Jag brukar också liksom isolera själva siblians-ljudet och sänka ner det med editering. Annars finns det en plugg jag tycker funkar kanon, heter DeBreath från Waves.

ang det kan man påminna om dokumentären "Sampla, Scratcha, Stjäla" som ligger på SVT Play nu. Rätt bra.

Mm,vid 4-5 fick Mozart stryk av farsan för att ha klottrat på väggen. Farsan var respekterad violinist själv. Det var först efteråt som farsan märkte att det var inte bara klotter, utan typ slags barnsliga minnesanteckningar för att minnas musiken han hittade på vid farsans klaver. Symfonierna kom senare, när han lärt sig sonatformen osv. Svårt att säga, utan att titta ganska noga på vem och vad och hur osv. Att rå-analysera musiken/ljudet hjälper ofta inte mycket heller. Folk som är brådmogna blir ofta det för att dom har mycket mindre av vad psykologin ibland kallar för "mentalt oväsen"; alltså känslor, tankar, inre scenarion, drömmar, social stratifiering eller benägenheter att följa ögonblickets ingivelse. Det gör att dom kan göra saker mycket mer instrumentellt, dom blir inte alls lika närsynta (mentalt) utan ser den stora bilden snarare än detaljerna. Dom distraheras inte av perifera saker eller känslor, och blir sällan imponerade av något i meningen att dom känner ett stort behov av att vlja göra samma sak själv. Dom bara lyssnar på nåt, och kopplar direkt ihop vad det är med hur man gör nåt liknande, helt okomplicerat, utan att blanda in mycket vilja eller känslor och sånt. Andra har en tendens att fastna i tanke- eller vanemönster utan att inse att dom gör det. Man märker dom ofta på att dom känns väldigt lugna, allmängiltiga och lite tråkiga till vardags. Dom bara "är", och bara lugnt klarar av allt dom sätts att göra, utan att anstränga sig nämnvärt eller fundera över vad andra tycker om det. Det gör förstås att dom inte alls känner lika stor glädje och triumf över att ha skapat nåt som andra kanske har strävat i åratal efter.

Tror det här är otroligt olika för olika personer. Det som funkar för en funkar inte alltid för en själv. Man får nog hitta sin egna väg. Men nån slags struktur bör man nog ha i huvet. Annars blir det bara svammel och följa ögonblickets ingivelse, blir sällan nåt bra. Har ett rätt eget sätt att jobba på. Har hållit på länge och då blir det lätt att det blir så, så det är folk sällan hjälpt av att höra. Men folk brukar undra om man inte är sjuk i huvet eller nåt, ifall man beskriver saker. Brukar undvika det, och bara generalisera, typ "äh, jag gjorde bara nåt, och så fyllde man på med lite extra fett" osv. Jag gör i princip all musik borta från datorn, oftast i huvet eller om det är mycket detaljer så tar man papper och penna. Att stirra in i en skärm funkar absolut inte för mig. Jag blir helt blank i huvet då, nästan som om man tittar runt på skärmen efter inspiration eller nåt. Bestämmer även vad jag ska göra innan jag ens börjar. När låten är nästan klar och i princip färdigarrad utanför datorn, då sätter jag mig vid datorn och börjar mata in. Håller mig mest till känslomässiga teman och inre scenarion. Lite som färger, blandat med abstrakta skeenden. Ska man göra nåt så blir det en sån inre beskrivning. T.ex. en "Gå i sommar-solen o äta glass" låt, eller "Knulla allt, hata alla!"-låt, eller "stå i rampljuset i exploderande extas" .. typ såna grejor. Man försätter sig i den stämningen, lämnar lägenheten liksom och går in i fantasi-världen, och känner hur det man tänker på känns, verkligen låter sig drunkna in i fantasin, hur det "doftar", och då är det precis som om känslorna börjar sjunga av sig själva, man behöver bara håva in det liksom. Lite som en skådespelare som försöker minnas och fram-mana "svinet" i sig själv, om dom ska spela ett svin på teatern. Sen återgår man till "sig själv" för det mer praktiska, som programmera, arra, mixa osv.

http://samander.comule.com/Studiostadaren.mp3 🤪

Rödsprit och sånt brukade lämna en hinna efter sig. Standarden brukade vara isopropyl-alkohol. Svabbade både tonhuven och gummirullarna med det. Fanns på apoteket.

Minns också att jag hade en tid då jag testade olika kassettband mot varandra, med min 4 kanaliga porta. Det var definitivt skillnad. Jag körde med några standard maxell-band till det mesta, men kanske mest bara för att lokala skivbutiken alltid hade såna hemma. Så jag köpte andra fabrikat och märkte att jag tyckte BASF band lät betydligt bättre än dom jag hade innan, så jag körde på dom. Provade även sk. chrome- och metal-band. Speciellt metal-band lagrade betydligt mer ljud och mycket bättre. Men på kassettband så blev det ofta skugg-ljud, dvs att materialet som man spelade över fanns kvar i liten liten utsträckning. Jag tyckte att med chrome- och metal-band så fastnade materialet mycket hårdare (bättre) och därför var dom inte bra om man skulle spela in flera gånger på dom. Så jag använde såna som "Master-band", när jag körde ut hela mixen till en andra kassettbandspelare.

Ja, det är inte alla delay som läser DAW tempot, så ibland behöver man kunna räkna ut millisekunder med 🙂

Tape delay är mest en imitation av en gammal analog metod. Ping-pong delay är när ekona studsar vänster <-> höger fram och tillbaka, som en ping-pong boll mellan två väggar. Det kan vara vad du vill ha, eller så vill du bara ha ett eko "i mitten" bakom rösten så att säga. Då är ping-pong inte rätt, då vill du nog ha "mono-delay". Waves H-delay är kapabelt till mycket inom delay. H-delay läser automatiskt av det tempo din DAW är inställd på och ställer in sig själv på rätt tempo. Så om du bara vrider på ratten "Delay" så kan du välja rytmvärde dina ekon ska överensstämma med - fjärdedelar, åttondelar, trioler osv. Vilket rytmvärde som är inställt, syns i vänstra delen av H-delayets display. En etta ovanpå och 16 undertill betyder att 16-delar är inställt. Syns ett T, så är det trioler, och om D syns så är värdet punkterat (Dotted).

Jag kan reproducera detta 😉 Najs.

Bra att det kom till nytta 🙂

Undrar om det är fler som upplever samma som mig, nu med nya designen: när man klickar på "Startsida" (uppe i länklisten) så kommer man till en sida som är princip tom (?) Länk: såhär ser det ut för mig, kör IE9