Signia

haha 🙂 var massa år sen jag lärde mig det där, men än idag väljer jag ofta fel, säkert hälften av gångerna liksom. Väljer lopass filter när jag egentligen skulle ha hipass

Det här är ett montage, bestående av många olika ljud. Vissa har manipulerats medan andra förblir oförändrade. Alla har olika roller att spela i ljudbilden, och allt blandas samman på ett specifikt sätt, för att åstadkomma en upplevelse av att allt - även tid - pitchar ner och sen upp igen; inte helt olikt bild-hastighetstekniken i Matrix-filmerna, där allt ibland plötsligt saktar ner och sen snabbt tar fart igen. Det går i princip att höra alla enskilda ljud och exakt vilka rörelser dom gör i det, men det blir så omständigt och långt att förklara i detalj. Men .. lyssnar du noga så hör du säkert att en del av strukturen upplevs som den pitchar ner och sen upp, medan ett synt-pad ljud oförändrat ligger kvar på samma tonhöjd i bakgrunden, och det blipp-iga leadljudet (som spelade melodin innan avslaget) ger ifrån sig mängder med korta anslag så det låter som det knarrar, men även detta ljud ligger kvar i samma tonhöjd. En annan sak som hörs tydligt är en phaser-liknande effekt på 2-3 av ljuden, som uppkommit tack vare att dom pitchats ner – kanske av ljudprogrammets algoritm, kanske av pitch-plugin. Vissa ljud fejdas helt ut i mitten av detta, nya kommer in på vägen, medan andra ljud blir kvar hela vägen – mer eller mindre oförändrade. Det hela är en ljud-konstruktion bestående av många olika ingredienser, som är omständigt att beskriva i detalj. Vill du göra en sån grej själv så ta vissa ljud och gradvis pitcha ner dom ett par oktaver – t.ex. white noise i en synt, nån cymbal, en luftig syntpad osv. Pitcha ner basen (och sänk volymen på den) kanske en dryg oktav och använd sen ett par aggressiva syntljud att pitcha ner, så du får den där knarrande effekten. Låt sen nån pad och andra ljud liggar kvar oförändrade, bara sänk volymen på dom i samma takt som nerpitchningen av dom andra ljuden, och sen tillbaka upp igen. Långsam Tape-stop effekt kan också användasi bakgrunden, om den kan pitcha ner lika långsamt som nerpitchingen av övriga ljud, för att fylla ut hela fältet med.

Lägg gärna ut ett ljudprov så folk kan lyssna. Då kommer nog fler att visa intresse.

ja carola är världsklass, i mycket. Enorm röst, och en av få underhållare som kan kuta nerför en lång trappa i högklackat och alla wailingarna sitter perfekt samtidigt. Synd att hon ska va så tillgjord bara, slappna av, sluta fån-lé och bara vara sig själv.

Sampla är ju ett ord som har lite olika innebörd beroende på sammanhang. Men ifrån det du beskriver, eventuellt inköp av mikrofon, och kopplingen till Gotye, så antar man att du vill få in ett förinspelat instrument, in i datorn, och sen förmå instrumentet (i datorn) att spela på det sätt du vill, utan att ha tillgång till det fysiska instrumentet? Eller du kanske menar typ att du undrar lite hur man samplar som Gotye (och liknande) gör, att du inte riktigt vet det? Inte alla på forumet som vet vem det är, och ännu mindre hur han gör. Sampla kan referera till så olika sätt.

Tycker det är lite on-topic ändå, ja.Vill helst inte veta vem- eller vad den personen står för, hur h*n ser ut, åsikter, personlig historia osv. Janis Joplins "Pearl"-platta är lysande, tycker jag. Men personligen lär hon ha varit lite av ett knarkande våp. Det är oviktigt för mig - utom om man ska jobba med nån förstås. Men vid lyssning så bryr jag mig inte. Det är inte dom jag lyssnar på. Det är vad jag upplever och känner av det jag hör som jag lyssnar på. Hm, så har nog jag inte tänkt. Ligger nåt i det, svår fråga. Men jag har liksom investerat i njutning för mig själv. Ungefär som man köper en flaska kanadensisk wirre. Att VDn för märket misstänks för barnporr gör ju inte whiskeyn sämre. Lite så ..

Tycker lite som Claes ^^ beskrev så bra. Gillar man det så gillar man det. Sen finns det dom som är för hämmade att medge det, rädda för omgivningen typ. U2s Bono sa ju att han dubbel-hatade ABBA; dels för att det var glättig flick-musik, och dels för att Abba fick han att inse att han gillade sånt 😄 Känns inte riktigt som man har tid för sånt där, livet är för kort liksom. Gillar oftare enskilda låtar, än "allt" av en viss artist/grupp, även om vissa - t.ex. Toto - inte gjort många svaga låtar/produktioner. Gruppen Kajagoogoo gjorde inte mycket bra (tycker jag) men deras fastnade jag hårt för. Vet fortfarande inte varför, men refrängen formligen exploderar!George Michael och Duran Duran har man lyssnat på, beegees, Barry Manilow, Carola definitivt. I vissa fall visste man knappt vem artisten/gruppen var förrän långt senare, visste knappt vad titeln eller skivan var ens, bara att det man hörde lät- och kändes bra. Att vissa tycker Duran Duran är gay det skiter man ju i. Jag har en låt, en känsla och ett minne, det räcker för mig. Sen får gruppen spöka ut sig och kråma sig bäst dom vill. (Klickar man på länken^^, så titta alltså inte på videon, utan bara lyssna). Bra melodier överlag är nåt man fastnar för, när det är sångbart och nästan flyter av sig själv, även om texten är bara skit ibland. Och när känslan är klädd i rätt arr liksom. 80-talet var lite av en guldgruva för sånt.

Låter rimligt att det kan vara så, hört en hel del som säger likadant. Jag har själv upplevt att om en komponent är riktigt svag, så brukar det räcka med att stänga av datorn. När man sen slår på igen, så svarar inte komponenten längre, och då vet man liksom. Men jag har inte upplevt det som ett problem själv, och knappt nån i mina bekantskapskretsar genom åren har berättat om sånt heller. Kanske man är mer oroad för saker som upplevs mer dramatiska. Känns mer påtagligt. Som när mitt aggregat häftigt brann upp med en smäll mitt i natten trots att datorn var avslagen (220V satt dock i).

Har aldrig upplevt- eller hört talas om nån som haft problem med datorn som direkt kan härröras ifrån "för många av- och påsättningar av datorn". Och innan jag ser nån form av verifierad statistik som indikerar annat, så slår jag av datorn när den inte används. Drar ur sladden med. Tror elektronik går ner sig i princip lika mycket när den står påslagen - mycket genom värme - som den må ta skada av förändringen on/off. Med ett 600W aggregat drar datorn lika mycket ström som 10 glödlampor, så det märks nog på elräkningen med. Datorn är sårbar när den är påslagen, för strömavbrott, åsknedslag, och mekaniska fel. Flera tillfällen i livet har jag kommit tillbaka in, och hört redan i dörren att datorn låter som en motorsåg där inne. En hårddisk-motor, CPU- eller aggregat-fläkt fastnat och datorn står och hackar som en LP-skiva med en reva i sig, eller en skärm som kortslutit och tagit grafikkortet med sig, och det mekaniska problemet har stått och bränt i många timmar utan att man vetat om det, kanske ett par dagar ibland, nåt som definitivt kan förstöra datorn och all data. Har förlorat ett par hårddiskar med oersättlig data tack vare sånt. Sitter man vid datorn när än den är påslagen kan man reagera direkt när ett problem börjar yttra sig och kan minimera skadan. Så gör/tänker jag

Jag kör i regel ut mina MP3 ur Wavelab (Lame) i 160 kbps. Jag tänker att MP3 är lite som "en slask med skapligt bra ljud" typ. Lite samma som att kolla på filmer på Youtube, där många har en rätt kackig kvalite, eller tydligt lidande av Youtubes videokompression. För de allra flesta räcker MP3 i hyfsad upplösning. Det handlar ju mest om att demonstrera idén snarare än definitionen i ljudet. Ville jag lägga ut full definition så slänger man ju ut 24-bitars, eller 16. Jag tycker däremot MP4s AAC är tydligt bättre än MP3. Men det är lite som med Flac: MP3 funkar alltid överallt, det gör inte MP4 eller Flac o dyl - inte än i alla fall. Samma sak med video: VCD/Mpeg 1 funkar alltid överallt, och har en upplösning som är jämförlig med MP3-ljud i 160 kbps - dvs helt okej men inte riktigt bra.

Så är det nog. Håller med 🙂 Lame kan va lite snikigt 🙂 Lame är egentligen bara ett filter, och tanken är i grunden att användaren själv måste först installera Lame filtret och sen hitta ett program som kan komma åt och använda det installerade filtret. Såna program kallas ofta "GUI" eller "Front end" Men det finns program där man får både programmet och lame-codecen installerade samtidigt, på det sätt man är van vid kanske. Wavelab t.ex. använder Lame, även Reaper vad jag vet. Cubase gör det inte (använder Fraunhofer). På Lames hemsida finns länkar till såna program. Kolla t.ex. på sidan http://lame.sourceforge.net/links.php, under rubrikerna "Free (open source) software which supports or uses LAME" och "Free (closed source) software which supports or uses LAME".

Man kan dela med sig av wav/aif på nätet utan problem, men det är betydligt vanligare med MP3. Kvalitetsinställningarna för MP3 anges oftast i bitrate - antal kilobyte per sekund - inte lika ofta i frekvens och bitljup. I vissa kodningsprogram kan man dock ange frekvens och bitljud så där kanske du kan ställa in i 96khz. Men kvalitén anges oftare som kilobyte per sekund (kbps) för att mpeg-standarden (som MP3 är en del av) är tänkt bl.a. för streaming via internet. Därför kan det vara lite förvirrande att veta vilken frekvens man kodar till när man anger antal kbps. Om du kodar din MP3 i 160kbps (konstant bitrate) så når dom högsta frekvenserna upp till 44,1 khz (med nöd och näppe). Men som Ekstasis sa^^, det kan variera lite, mest beroende på kvalitén på codec (filltret som används för att koda till MP3). För att nå upp till 96khz skuille man behöva koda i ca 350 kbps (teoretisk grov räkning). Det är nog inte alla som kan lyssna på MP3 i så hög upplösning, t.ex. i mobiler eller MP3-spelare. Vanligast är nog mellan 128-192 kbps. Ett vanligt sätt att få bättre kvalitet ur ljudet vid kodning till MP3 är att justera volymen på ljudfilen (som ska kodas till MP3) så att högsta nivån ligger nånstans mellan minus 3 till minus 6dB. Det brukar bli mindre "bubbliga" bi-effekter då - speciellt vid låg bitrate.

Det som beskrivs runt 9:37, och ditt uppmärksammande av det, det är alltså alldeles för svårt för mig att ens klara av att begripa? Svaret var ju enkelt sa du ju? Och eftersom du uppmärksammande det, så torde ju det betyda att du trodde många på forumet kan förstå detta enkla svar, vara hjälpta av att förstå det? Varför annars uppmärksamma det .. Vaaaar så barmhärtig mot en förståndshandikappad stackare nu .. plz? 🙂

Den enda "processning" som han använder är ju konvertering till 8-bit ...? Poängen han försöker få fram är ju att "trappsteg aldrig fanns där överhuvudtaget", så varför skulle dom fortfarande kunnat vara synliga menar du? Nej, analoga signaler består inte av ”trappsteg”. Det enkla svaret skulle jag vilja höra 😉

Killen i videon ^^ (del 2) säger att han komma på två tänkbara anledningar till varför folk tror digitalt ljud består av trappsteg som det ofta återges som grafiskt. Jag kan tänka mig en tredje förklaring. När nån säger "taggigheten" så brukar jag tänka att personen talar om den ovanligt spröda diskanten och detaljrikedomen som digitalt lagrar och förmedlar - som kan upplevas hård och stickig, spretig nästan. Analogt ljudutrustning rundar ju av det som sticker ut från massan av ljudet, lite "auto-mixning" liksom. Digitalt gör inte det, och därav känslan av hårt och stickigt/kantigt. Sen har personen fått se "en fyrkantig representation" av digitalt ljud varpå han tycker sig ha fått en teknisk förklaring på varför han upplever ljudet som han gör - vilket inte riktigt hänger ihop, men det är lätt att fångas av den kopplingen. Vad som dock är sant att en del upplever ljudet som hårt, stickigt, kantigt vilket känns taggigt. Vi människor är inte riktigt vana vid när saker förblir extremt opåverkade, naturen fungerar inte riktigt så. Vet inte om Guitar-Nilsson talade om "taggigheten" ^^ ifrån det grafiska konceptet, eller om han talade om hur han upplever digitalt ljud i sig. Men i jämförelsen med analog rullbandar så kan ljudet från rullbandaren upplevas definitivt mer varmt (icke-taggigt), eftersom rullbandaren rundar av de saker som sticker ut - vilket digitalt inte gör. Talade Nilsson om taggigheten i form av att han upplever digitalt ljud som kallt och hårt, så kommer en rullbandares ”oförmåga” att återge alla detaljer att ta bort en del av dom "taggiga" egenskaperna, definitivt. Killen i videon ägnar mycket tid på att hävda att inga trappsteg finns med i processen, det är väl det som är idén med videon. Det är lätt att tro att så är fallet. Men all processning sker ju i trappsteg inne i datorn. Ett digitalt värde kan bara ha två värden: 0 eller 1, on eller off, amplitudvärde eller tystnad. Och det kan nog sägas vara två trappsteg. Signalen som skickas ut till DACn ser ut såhär: Översatt till hur vågformen – som DACn beordras återge – ser ut, om man strippar bord individuella amplitudvärden och polaritet, så blir det som nedan. Det är definitivt bara två lägen, som uppstår av att digitalt bara opererar i nollor och ettor, värde vs ickevärde, ljud vs tystnad. Så det blir trots allt en ’trappstegsrörelse’ för vågformen internt. Det är den här signalen som DACn ska översätta till analog ström. Det här är en komponent i varför digitalt ljud registrerar mer exakt och varför det kan upplevas mer "hårt", kantigt. Det är inte helt rätt att säga att trappsteg aldrig fanns där, men dom fanns kanske inte där på det "sample-and-hold"-sätt som trappstegsdiagram inspirerar till. Killen i videon verkar hålla med, när han visar texten ”Not wrong, just really confusing” (8:02). Ställer mig lite frågande till uttalandet ”When we convert a signal back to analog, the result is also smooth regardless to bitdepth. 24 bits or 16 bits ... they're 8 bits, [so] it doesn't matter.” (8:46). Det är lite svårt att veta vad han relaterar till här, men det finns inte många företeelser som det uttalandet går ihop med. Kanske var han ironisk ... ?

Sitter i valet och kvalet att fortsätta köra 96khz som jag provat lite här nu. Kan definitivt säga att det kostar (CPU) betydligt mer än det smakar. Drar mycket(!) mer kräm; säkert 4 ggr mer. Men .. fan .. jag tycker det känns smoothigare, ljudet, och resultaten från enskilda spår ser så mycket bättre ut rent visuellt. Placebò? who knows. Nästa dator så kanske .. Men 44,1 eller 48 är rätt i alla lägen, CPU-vänligt med.

Man märker rätt tydligt när t.ex. Demon har för mycket fritid och för lågt blodsocker. Går ut på forumet och skriver en ett gäng korta provoceranden och ifrågasättanden. Slår åt alla olika håll och dom kommer alltid liksom i "klasar". 😛 Timeo Danaos et dona ferentes 😉

Jag gör alltid melodin först. Melodin är kungen. Allt annat är bara klädsel, som man klär melodin i, för mig. Innan jag har melodin, hela berättelsen, så kan jag inte hitta rätt klädsel för just den. Melodin kommer jag på mest genom att leva mig in i det scenario jag vill återge för lyssnarna. Man låter känslorna få en att gnola, sjunga typ. Ibland kommer man på en melodi som förmedlar den bilden, men som sen kan byggas om lite för att renodla känslan ännu mer. Har oftast melodin nästan helt klar när man sätter sig vid datorn, spelar in den i DAW med en synt med bara rena sinustoner. Vill inte bli distraherad av klang i det här läget. Lägger sen in basen under melodin (samma MIDIspår), och börjar sen fylla ut med rätt ackordformer mellan melodin och basen. Grundackorden först, sen färgningarna ovanpå det, sen bestämma vilken ackordposition. Ackordrytmen kommer sen. När man har ackordrytmen, har man även kompets feeling självklar. Sen kommer orkestrering, alltså klangbild, dvs vilka instrument som ska spela vilka ackordtoner. Det är till 90% klart redan i ackorden och huvet, man bara klistrar över vissa toner ur ackorden till ett av instrumenten. Man måste bestämma vilka som ska dubbla somliga ackordtoner/melodin med, och i vilka ögonblick. Rytminstrumenten följer ackordrytmen överlag; antingen förstärker den eller fyller ut den. Och sist kommer lite allmänt strössel och variationer över detta. Typ så jobbar jag - oftast. Texter .. extremt sällan jag gör det. Men har gjort några. Det är svårt, ett helt annat sätt att jobba än att göra musik, tycker jag.

Man spelar in 3 tagningar, rappar/sjunger/spelar samma passage tre gånger, och spelar in varje gång på ett eget spår. Sen panorerar man dom tre enskilda tagningarna, vänster, höger och lämnar en kvar i centrum. Tanken är ofta att få de tre tagningarna att tillsammans låta som ett(1), och därför vill man ofta att de olika tagningarna låter så lika varandra som möjligt, så man bibehåller illusionen av att det är en(1) tagning man hör. Det kräver lite koncentration av musikern som utför det. Man gör det här för att få till en(1) stämma som låter "fetare" och med en chorus-liknande klang, än en stämma som spelats in i mono på traditionellt vis. Det blir fetare och chorusliknande klang eftersom alla tre tagningarna har små små olikheter mellan sig. Det är ju en människa som utför det, så det blir aldrig "perfekt", och dom små inkonsekvenserna är vad som alstrar den fettande, chorusliknande effekten. Man behöver egentligen inte göra en tredje stämma i mitten utan det räcker långt med två, som läggs i höger och vänster. Dom två tillsammans formar ju det man kan kalla fantom-centrum som fyller ut även center-partiet i panoramat.

Det är inte enkelt, så kan man väl sammanfatta det. Beror på hur din gitarr låter, strängar, mickar, även hur du spelar på den. Tror inte du kan räkna med att få fram det ur en enda gitarr-plugg. Kan behöva använda flera steg och lite EQ ovanpå det och specifik kompression. En ledtråd är att om du hör en gitarr på skiva som låter tung och bra, så i verkligheten låter den sällan precis som den låter på skivan, utan det är efterprocessning på med. Ofta dubblar man såna gitarrer (spelar in samma sak flera gånger ovanpå varandra) för att få ett fetare ljud. Detaljer får gitarr-genierna här dra igenom.

Du vill ta bort brus som ligger samtidigt med önskat ljud? Räkna med att lite grann av önskat ljud försvinner på köpet, men inte för mycket. Det är ofta en trade-off, man får räkna med att lite brus blir kvar och lite av önskat material försvinner. Jag gillar Voxengos Redunoise. Den har en learn-funktion med, men är inte direkt intuitiv. Izotope är riktigt bra, men är ett mer avancerat sätt att jobba.

Håller med. Inte menat att diskreditera överlag, utan mer riktat i individuell riktning än generellt. Det är trots allt bara ljudteknik.

Mm, samma här. Vill jag automatisera volymen så lägger jag en volym-plugg som insert och automatiserar volym-regeln på denna, istället för kanalens regel. Skulle föreslå det för TS med. Då får man en övergripande volymkontroll (regeln) medan en separat process hanterar volym-automatiseringen.

Varför skulle nån som jobbar med nåt förstå saker bättre? Finns gott om folk som jobbat med nåt i 40 år, men i praktiken bara jobbat 1 år 40 gånger om, så att säga. Finns inga såna garantier. Kirurger är lite annorlunda. Dom verkar under kontinuerliga krav som utvärderas av andra, såväl 12 års utförd utbildning inklusive tester och praktik, där man alltid har en grupp människor/handledare omkring sig som utvärderar och verifierar att vederbörande kan hantera sitt ansvarsområde enligt de krav som ställs såväl som personligen, innan man ens får gå vidare till nästa steg. Man måste även ha licens ifrån socialstyrelsen och i sitt jobb arbetar man i team där folk skulle slå bakut direkt om dom märkte att personen är en posör eller har problem att klarar av att hantera sitt ansvarsområde enligt den väl definierade praxisen, och kirurgen har även ansvar enligt sjukvårdens regelverk samt lagen. Att kalla sig- eller jobba som mastrare kan vem som helst göra. Finns inga krav, ansvar, verifiering eller regelverk alls. Bara göra en hemsida, ta kontakt med lite folk och börja ta på sig jobb nu idag, direkt. Det är bara ljudteknik, som alla andra här också sysslar med.

Det är bara ljudteknik, varken mer eller mindre. Finns många som kan mycket här.