Signia

Undrar lite det jag skrev innan, om Du menade att musiker menar rent ljudmässigt, eller även musikmässig? eller mest musikmässigt? Vilket hade du i huvet medan du skrev liksom?

Tänkte fråga om nån här har Toontrack Superior expansionen New York Studios vol 3? eller hela New York Studios collection? Är nyfiken på cymbalerna, tycker dom låter väldigt bra, på demosarna på toontracks sida i alla fall. Undrar om nån kanske har lust att skicka över 4-5 komp, så man får höra på nära håll? Typ bara starta upp, dra över några midi-komp in i programmet, och rendera ut som wav/aif fil o skicka över? Helst där inte rumsmickarna hörs för mycket, gärna rätt torrt. Om nån orkar o har lust ..? 🙂

Tänkte mest på datorer, och syntar/samplingar som imiterar verkliga förlagor.Jag upplevde det som att Yllet inte skrev bara om musik från levande instrument/musiker som spelats in, utan om modern musik lite överlag.

Bra artikel, lättförståelig och kortfattad och man förstår vad som sägs direkt 🙂 Jag tyckte dock det blev en liten vändning i slutet. I inledningen nämns varför musiken kan upplevas som steril och odynamisk, men i slutet så känns det som fokus har hamnat på ’ljudet' från förr – "när musiker efterfrågar ljudet från förr..”. För min egen del tror jag att musiken av idag kan upplevas som steril och odynamisk för det är inte längre människor som alstrar musiken. Det är maskiner. Som ”musiker” tycker man förstås att de som inte kan spela måste använda apparater som spelar åt dom, och då blir det stela uttryckslösa imitationer. Men man brukar få åtskilliga missiler i huvet om man säger det öppet. Men det tycker jag i hög grad är varför musik kan upplevas som steril i förhållande till förr. Lätena har inte längre den mänskliga karaktären, utan är väldigt fyrkantiga imitationer. Att ”den kvalitetskontroll som förr fanns tack vare te.x. skivbolag, studior /../ är idag som bortblåst” det bidrar lite med, enligt min upplevelse, men är inte den viktigaste. ”Vi måste låta de små misstagen och den mänskliga faktorn få utrymme”, där är jag helt med, i alla fall om tanken är att återgå till hur det kändes förr. Nice work!

Beta 52a inne i bastrumman Beta 57 eller E906 på virveln SM57a under virveln En C535 på varje puka C391 eller C3000 som överhäng, stereopar Fasproblem, enkelt uttryckt, händer när samma ljudkälla spelas in genom två mikrofoner samtidigt. Virveln kanske spelar in genom en 57a och genom två överhängsmickar. Avståndet mellan virveln och virvelmicken kanske är 10 cm, men avståndet mellan virveln och överhängsmickarna är 100 cm. Virvel-ljudet kommer nå överhängsmickarna (100cm) något senare än det når virvelmicken (10cm) - 3-4 millisekunder. När samma ljud spelas in genom två källor, med tidsskillnad mellan sig, så uppstår ett akustiskt fenomen som innebär att de två signalerna släcker ut varandra delvis, och det får ljudet att låta ihåligt och klent.

DS2 var det.Kan tillägga det kändes svårmixat. Var känsligt liksom, man hade inte stor frihet i att göra vad man ville utan jobbet gick ut på att få helheten att låta bra. Kändes inte som alla mickar suttit där dom skulle riktigt. Påminde en hel del om Native Instruments Studio Drummer, men Studio drummer var lite enklare att mixa. Superior 2 är ännu lättare.

NEJ! haha, vafan. Höll precis på att skapa en tråd med exakt samma ämne.

Kommer eventuellt att få uppleva den på nära håll snart. Använder grafiska mjukvaru-EQ rätt mycket själv och det finns oerhört få bra såna. Men den här verkar bra, speciellt flat-top filtren verkar intressanta. Kan återkomma då.

USA har ju ett oerhört blandat och rikt musikliv, så många traditioner som blandats. Invandrare från brittiska öarna, irländare och nordbritter förde med sig en folkmusik som blandades med amerikansk blues och gospel, som sen rockades till och blev till Bluegrass musik. American Folk är väl mer den jordnära och akustiska varianten av sån musiken, fast det är en förbannat bred benämning och genre. Countryn är väl typ en slick-, dans- och topplistvänlig utveckling av bluegrass eller anglikansk spelmansmusik överlag. Lite som våra dansband musik är tillslickad- o dansvänlig rock- och popmusik.

😎 https://www.youtube.com/watch?v=myhnAZFR1po

Känns ofta som att ... det som definierar låtens genre är vad artisten är, snarare än vad låten är. Låten kan ibland vara nästan helt i en annan genre, men eftersom det är typ Carlene Carter som utför låten, så är det country. "I was made for loving you" är ju en 70-tals discolåt, ända tills man får reda på att det är Kiss, och då .. nää, Kiss spelar väl inte Disco? typ.

Har hört att många textförfattare/låtskrivare inom dansband hittar väldigt mycket inspiration och fina fraser genom att läsa döds- o begravningsannonserna i tidningen. Lite makabert. Dansband är lite svårt. Kanske för att nästan ingen genre innehåller så många band och låtar som låter så snarlika. Hamnar man inte på svensktoppen så blir man överlag inte känd, eftersom dansband inte spelas på radio om den inte önskas av lyssnare typ. Men det finns riktiga guldkorn här och var. Dansband är en så snäv genre så det kräver mer av låtskrivarna för att lyckas bra, och när det lyckas så kan det bli otroligt bra. En låt jag gillar, som har nästan perfekt kombination av tempo, kanonbra arr och smörig känsla, är Helena Lillbergs "En sista dans".

Hey Jude fastnade man rätt hårt för. Refrängliknande känslan som bygger upp, och sen bara exploderar på slutet. Fast är det rock? hm

Inget. Ser till att det låter bra bara.Är ju inte så att man lämnar nåt i mixningen med tanken att "äh, jag (eller mastraren) rullar av diskanten sen ändåså".

Ehm, när du säger det så .. filmen hette "BLUES brothers" t.o.m.Skulle ba testa ju, se om nån märkte det 😑

Tycker också Rolling Stones är överskattade. Helt okej, och överskattade. Bidrar oxå med en utmanarlista, får se vad Saddam tycker om några .. Kiss - I love it loud Prince - Purple Rain The Animals - House of the Rising Sun Van Halen - Jump/Panama Whitesnake - Here I go again .. och en liten personlig favvo: Björn skifs - Lack of Courage

Cubase DeEsser är SPL Audios gamla kod. Den ställer in tröskel och frekvens lite halvt automatiskt. Det man reglerar med reglaget är främst hur hårt den ska bromsa S-en. Den funkar bra, men har en lite märklig ljud-karaktär ibland. Med Waves ställer man in allt manuellt, och den låter mer traditionellt, men lite plastig och fadd. Rverb = Renaissance Reverb. IR-1 kör ja själv (fast inte light). Funkar bra o är CPU-hungrigt. Inte 100% traditionellt konvolutionsreverb, och Light kan inte köra true stereo (kvadrafonisk konvolution) m.m. Får du med Waves alla lokal-impulser så är det kanon. Finns oerhört få professionellt samplade lokaler att få tag på separat. PAZ är inte bara fasmätare utan även nivåmätare o spektrum. Dom kan användas till mycket, men har låg upplösning.

Jag tycker Rverb är hyfsat, speciellt för långa varma smet-reverb. Truverb tycker jag är mest plastigt. DeEssern är i stil med cubase, något mer hårdhänt. Waves RDeEsser tycker jag är ett av dom bättre som finns, men den är inte med i Gold-paketet. Supertap är bra, ett av dom bättre delayen. Paz fasmätare är inte särskilt detaljerad, finns bättre.

Räknar man upp dom effekter i Waves Gold som Cubase egna effekter inte riktigt kan göra, så blir det typ: Maxxbass (Bottfrekvens-enhancer) PS22 (stereobredd-kontroll) Mondomod (psycho-effekt) Enigma (ännu mer psycho-effekt) Doppler (oanvändbar psychoeffekt) MV2 (mild set-and-forget kompressor) Waves Tune (låter bättre än cubase egna) Ultrapitch (ûber-gammal föregångare till ovanstående) PAZ (primitiva men funktionella mätare) Jag skulle tycka ett par tusen för ovanstående är högt pris, och effekterna i Cubase är bra.

Gör nog inget särskilt. Ska man göra en låt nån vecka senare kanske man kommer ihåg den, och funkar den så kan man köra, annars inte. Använder man den inte, så faller den i glömska. Tror inte man ska behandla låtidéer som så ömtåliga, då utvecklas man inte. Själv tänker man oftast att 'jag kommer ju på nåt bättre sen när ja jobbar med en låt ändåså', och det gör ja. Tvingar man sig att utveckla den sidan blir man ju bra på det. Ett fåtal grejor har man sparat genom åren, grejor som känns ända in i själen, grejor som inte är nåt man hittar spontant när man jobbar. Men på nåt sätt så blir det mycket fräschare, mer enhetligt o följsamt när man gör allt på en gång.

En stor del av soundet på den tiden tror ja ligger i instrumenten. Både trummor och cymbaler tillverkades för att låta annorlunda då, tunnare, torrare (utom cymbalerna som var ljusare o mer plaskiga) och mycket lägre i volym osv. Musiker spelar kanske lite annorlunda på sina instrument idag med. Vi är nog mer tekniskt medvetna och effektiva idag. Samma sak med inspelningslokaler. Förutom det tror jag nästa del är mikrofoner, och i tredje hand filter som EQ. Rör- och bandmättnad gör lite med.

Blir tyvärr ingen mässa för mig, ändrade planer :/ Ha så kul alla, och hälsa .. eh ... nån.

Robocop?

Dirigenten sir Thomas Beecham, om varför han inte ville ha kvinnliga musiker i sin orkester: "En vacker kvinna, distraherar de andra musikerna. En jävligt ful kvinna, distraherar mig!"

Drumasonic tycker jag har ganska många likheter med Toontrack Superior. Det är ett amerikanskt fetare sound, med mindre findetaljer, torrt, väldigt varmt på gränsen till dovt, mer passande för rock och trashiga ljudbilder. Kräver mixning för att få till det. Men Toontrack tycker jag har bättre cymbaler. Ett annat biblio, som inte fått så stor plats på forumen, är Sonic Realitys Oceanway drums. Helt klart ett biblio man inte bör missa att känna till. Gäller det att efter-apa ett verkligt akustiskt trumset, så är min åsikt att Toontracks DFHS och DFHS Custom&Vintage fortfarande är bäst - ur ljudmässig synpunkt, kanske inte mjukvarumässig. DFHS Vintage cymbaler tycker jag är ruggigt musikaliska.