Signia

Hittade den här: http://www.youtube.com/watch?v=bhvPNOsMZyA

Tja, ska man börja helt från början då torde väl Cahills Telharmonium vara det första egentliga elektriska instrumentet, typ 1898 eller när det var. Vägde så mycket så det tog upp ett halvt tåg typ, byggdes på järnvägsvagnar. Första konserten sägs han ha börjat med ett fett ackord, poff! strömmen slogs ut över halva stan direkt 😛 Men elektronisk musik har inte haft så mycket eget liv förrän slutet av 60- början på 70-talet. Innan dess har det nästan bara varit elektriska/elektroniska instrument som gjort samma sak som akustiska. Clara Rockmore for runt på 30-talet med en Theremin, ackompanjerad av symfoniorkester. Det skrevs nåt verk enbart för orkester och Theremin osv men .. inget av nån betydelse. Första betydande skivan som spelades in var nog Wendy Carlos 'Switched on Bach' från 68. Man spelar Bach på syntar. Sålde mer skivor än nån klassisk bach-inspelning nånsin gjort. Och runt där började elektroniska musiken ge upphov till egna idéer som skilde sig från annan musik. Vangelis Papathanassiou och Jean Michel Jarre t.ex. var ett par av pionjärerna där. I samma veva kommer ju Disco-musiken och DJ-kulturen in i bilden.

Något före, ja. Sen är det aldrig så enkelt som att en stil föds helt ur en annan. Influenserna till Techno fanns ju innan uppkomsten av House, och det kom från lite olika håll. Men sammanfattningsvis, ja, Techno är en hårdare, kallare variant av House (och har influenser utanför Housemusiken). Musik med elektroniska instrument går ju tillbaka till tiden då vi lärde oss kontrollera elektrisk ström, typ strax innan sekelskiftet. Men man antar att du menar dansgolvsmusik (EDM), eller elektronisk musik som utvecklats utifrån dansgolvsmusiken. I så fall är discomusiken och DJ-kulturen dom mest centrala rötterna till dagens EDM. Början/mitten av 70-talet och framåt typ.

En "Elektronisk Musik" historik alltså? Kan bli lång tråd, men intressant. Kan börja med att bidra med följande: Techno är i första hand en mer agressiv, hård och mer instrumental avart av House, som i sin tur växte typ 85. Kraftwerk, och andra, bidrog med en del, men inte så det gick från Kraftwerk direkt till Techno. House i sin tur kommer från en klubb i Chicago som hette "The Warehouse", var känt ibland folk som "The house" och var en ruffig förrådsbyggnad. Folket där var mest alternativa och hbt-personer typ, många afro-amerikaner och latinos. DJn började bl.a. använda trummaskiner tillsammans med att ratta plattor, och göra väldigt speciella saker. Blev en väldigt hypnotisk stämning tydligen. Var en ganska tidig början av då DJs inte bara spelar plattor utan bidrar lika mycket själv till musikens utformning. Blev känt som House Music, i meningen 'musik av den typ dom spelar på The House', totalt underground. Spred sig rätt fort sen.

Inte säker, presenterades inte så detaljerat. Fick intrycket av att han skiftade tonen på kicken efter ackordrytmen, dvs var o varannan takt typ.https://www.studio.se/index.php/topic/52687-forhandstitt-studio-har-besokt-eric-gadd-i-hemmastudion/#entry741435

Möjligen stämmar ja om den ifall det är en mer analog-liknande. Men är det lite övertoner i den, och attack/decay låter olika osv, då förändrar man karaktären så mycket om man stämmer om den. Det kan gå 1 ton upp eller ner, men knappast mer än så. Siktar på valet av kick istället, plus att krana lite. Att stämma kicken till tonikan, det blir mer problem än coolt tycker jag. Då kommer bastrumman ringa kvar på grundtonen även när ackordet är ett annat. Om man byter tonart i en sektion .. ja .. det påverkar harmoni-uppfattningen negativt liksom. Var nån video här på Studio av Eric Gadd, där han berättade att han stämde kicken så att den hade samma ton som basen varje gång dom två spelade samtidigt. Sa att teknikern blev rätt sur, för han "kunde inte hitta kick-frekvensen" 😛

Haha 😄 iofs, finns fler såna här man kan klanka på för samma sak. Digidesigns gamla HD192 t.ex. har också 16 in o ut, och går på typ 5000 dollar - idag. Kan undra vad den gick på när den kom ut. Prismsound ADA-8XR är en annan; 50 papp för 8 kanaler I/O. Att den däremot är rätt ful, det bjuder dom tydligen på.

Också hört att UAs grejor är riktigt bra, men att dom lever lite på namnet och tar ut höga priser.

Välkommen hit 🙂 Tror som många andra^^ att det är lättare i början med en "stor" dator, än en ipad eller liknande. Verktygen blir så få och begränsande då. Man skapar sig en rätt skev grund, kan ja tänka. Och man behöver inte bli så särskilt specifik, som en del kan vara. En standard-dator räcker gott för att göra musik hemma.

---Inlägget redigerat--- Waves har tydligen gjort nån ny slags filterform, som finns i 1 av dom 2 varianter som GEQ levereras i (kollan videon ovan, från 32 sek). En mer fyrkantig och statisk än dom vanliga EQ-filtren. Dom kallar den tydligen flat top filter.

Gitarristen går säkert samma väg till mötes som alla andra instrument. Är snart bara rösten kvar. Jag kan sakna väldigt mycket att höra vad musikern känner om det han spelar, när han spelar det. En tuff snabb passage för en rockgitarrist, då hör man liksom hur han mentalt "tar sats" och sen medan han spelar så riktigt känner man hur han går in lite i ett agressivt rus. Han anstränger sig, han vill något, ibland kan man känna "shit, shit kommer han klara det?! aaah .. " Allt sånt är ju pga skolmässiga "felaktigheter", det som avviket från det exakta. Man liksom får följa med honom, in i den världen, ta del av hans känslor och rus. Sånt saknar jag. Spelar datorn samma grej så .. blir ju aldrig nån "shit kommer han klara det"-känsla t.ex. Allt är bara självklart, problemlöst .. det är ingen där liksom. Jag tror inte den allmänna lyssnaren uppfattar så mycket av såna saker i detalj, men ackumulativt så tror jag lyssnare "känner" att det känns platt överlag. Det är ingen hemma liksom. Det är mest ljudet i sig som är upphetsande. När Steinbergs grejor kom ut för Atari så tyckte man att det var bra för nu kunde man lyssna på- och testa sina arr, innan man gav ut det till musikerna. Med tiden blev dom syntetiska instrumenten bättre. Men så ändrades trenden, till att det var det datorgenererade arret som började ses som "det riktiga", fast syntetiska instrumenten bara blivit typ dubbelt så bra. Och nu ... nu är det så, på heltid. I samma veva började man få lite betalt för vad man gjorde, så .. då var det bara flyta med. Kan säga att man är lite tudelad: en del av en gillar musiken på det sätt man gör, den andra sidan bara gör det som förväntas, utan att värdera så mycket.

Nu har man provat lite snabbt. Den låter .. Waves standard. Finns i två varianter, en Classic och en ”Modern”. I synnerhet Classic-varianten saknade liksom fräsch-het, lät lite nasal, lite smetig och plastig. Tycker det hördes att det är Waves gamla Q-equalizer modell som utgör motorn i den - i alla fall i Classic varianten. Det kändes i alla fall likt. I Classic modellen kunde man ställa in Q-värdet från 0,25Q till 4Q, och 4Q är betydligt smalare än flat-top filtren i moderna varianten. Men i Classic-varianten har Waves implementerat deras gamla Q-algo där filtret blir smalare ju högre man ökar volymen. Kändes rätt märkligt på en grafisk EQ måste man säga. Då känns moderna modellen mer logisk. Man kunde inte ställa in Q-värdet för flat-top filtren (moderna modellen), och ljudet av dom filtren är tydligt resonans-sjungande. Men lät ändå fräschare än Classic modellen. Påminde lite om linear phase-ringande. Var längesen man använde en hårdvaru grafisk EQ nu, men dom kanske ringer såhär mycket? Minns fasen inte. Låg- o högpass filtren var lite väl flacka för min smak, typ -6db/oktav. Den funkar inte i Wavelab, kanske inte i ett fåtal andra program heller. Den bjuder inte på några överraskningar, förutom att det är en detaljerad GEQ plus extra godis. Den hade bl.a. ett spektrum-läge som visar skillnaden i frekvenser mellan Left o Right. Men den lät .. inte så man blir direkt förälskad, även om den garanterat gör jobbet helt okej. Kommer inte köpa den, men det har mest att göra med att jag känner jag trivs med den jag kört på hittills. Åtminstone till den dag jag lyckats tjata omkull Aleksey på Voxengo att göra en minimal fas version av deras grafiska Marvel EQ. Är nog rätt less på mig vid det här laget 😛

Senilitet börjar tidigt, sägs det. Men visst, en stänkare kanske förstärker 😛

+1

Ja, en stänkare är gott 😎

Jahaaa, kondensator = en annan, kondensatormick? Läste det först som om han hade en kondensatorkrets som tillsats till en SM57a 😊

Heh? på en Shure SM57a? Det lät märkligt. Inget jag själv hört om sen innan i alla fall ..

Hjärtat du talar om kallas egentligen för "Njure" (i alla fall på svenska; amerikanarna kallar det däremot för hjärtform, "cardioid"). Det är en grafisk avbildning av vilken område som mikrofonen fångar upp mest ljud. SM57, liksom de flesta mikrofoner, fångar upp mest ljud rakt framför och minst ljud rakt bakom, och en del ljud däremellan. Ritar man det området på ett papper, så ser området ut ungefär som formen av en njure. Andra mikrofoner fångar upp ljudet i mer eller mindre speciella områden runtom den. Den här egenskapen hos mikrofoner kallas riktningskaraktär, och det är en relativt viktig egenskap att känna till, vilken riktningskaraktär ens mikrofon har. Känner du inte till riktningskaraktäristik är det en bra idé att läsa en del om sånt. Just SM57 är inte direkt föränderlig. Den har den karaktäristik den har, och det finns inte mycket man kan göra för att påverka det - om man inte vill bli väldigt experimentell. Finns inget du kan "aktivera". Har du bara SM57 kan du påverka mest genom mikrofonens position i förhållande till gitarren.

Brand är det ingen fara för, om du typ inte har en bit toapapper hängandes in genom ventilationsgrillen som vilar mot nån het komponent. Men grejorna kan börja funka segt eller i värsta fall börja slockna då o då om dom blir för varma. Isolerande plastbitar i lådan kan deformeras av hettan osv, och som Claes säger tär det säkert på livslängden. Att ha lite kylning skadar aldrig, och att helt täppa till alla ventilationshål .. det känns som att det borde få konsekvenser, på nåt sätt. Men tror det är vanligare att man får problem med jordslingor (metall mot metall) än med värme faktiskt.

Instämmer 100% ^^. VG är bra. Vore stor förlust att tappa den.

Mastrare, i modern mening, vill oftast vara den som paketerar ihop låten till sitt slutgiltiga format o ljud. Därför brukar mastrare vilja att mixaren inte redan "paketerat ihop" mixen för mycket redan innan mastring - t.ex. med mycket kompression, limiting, EQande och annat. Det begränsar mastrarens redigeringsfrihet. Det är garanterat därför han vill att du ska leverera mixen utan "paketerande" saker på masterkanalen - t.ex. limiter. Men om limitern får det att låta som du vill att mixen ska låta, dvs om du tar bort limitern så låter mixen inte alls så att du är nöjd, då ska du ju ha limitern kvar. Alternativet är att göra om mixen utan limiter så den blir som du vill utan limiter, men det låter omständigt.

Dra ner masterkanalen ett antal db, så det inte distar och ha sig. Prova det, eller så har du kvar limitern och skickar över det som det är. Det ska inte utgöra några problem för mastraren. Det är ju trots allt du som är uppdragsgivaren och han som ska göra vad du begär, ifrån det grundmaterial du ger honom.

Ilya Efimov har liknande produkter som låter rätt bra. http://www.ilyaefimov.com/ Minns också att Musiclabs Real-xxxx autokomp består av att dra in färdiga MIDI-komp i din DAW.

.. eller kanske i hur modernare utrustning påverkar/vägleder ljudidealen t.o.m. ?

En sak man märkt tydligt, är att om man kan få t.ex. en programmerad gitarr att "kännas" som om en verklig gitarrist spelar, alltså spelsättet, då spelar det (nästan) ingen roll hur oäkta själva klangen låter. Det låter övertygande ändå. Örat och uppmärksamheten dras till det "mänskliga" i uttrycket, det som låter "avvikande", det som säger något, betydligt mer än själva klangen. Visst, ett "proffsigt gitarrljud" kan få en klåpar-gitarrist att låta bättre än annars, men effekten av spelsätt tycks dra till sig uppmärksamheten/gillandet betydligt mer än klang gör. Ibland, när gitarristens spelsätt och klang är kanonbra båda två, så tar dom nästan ut varandra. Det låter nominalt, typ. Man höjer ribban mentalt när man lyssnar/bedömer liksom. Tänkte att det kanske kan ha nån slags relevans till det Yllet skriver om. Att klangen blivit "bättre" men spelsättet blivit mer fyrkantigt och linjärt kanske. I övrigt kan jag tänka att ljuden från "förr" skruvades fram på plats, mycket mer än idag då vi använder färdiga ljud + digital teknik, blandat med Loudnesskriget. Det skapade ett mycket mer dynamiskt och unikt ljud.