Signia

Men förihe .. det är ju ett elgitarr-stall!?Jag trodde det var en fotpedal, såg ju ut som det. Vilken jävla skam 😱

Motorhead hörlurar? wtf 😄 aldrig sett nåt liknande ...

8 Gb RAM klarar samtidigt EZ keys, superior och session strings pro bra. Hos många lär windows 7 plus daw ta upp ca 1,5gb ram, så 8gb räcker för det ovan. Att sälja RAM och/eller köpa mer, kan du även göra i efterhand om du känner behovet. 1066 och 1333 m.m. är ... hastigheten som används för att skicka data till och från minnet kan man säga. Just högre siffra desto mer effektivt/snabbt kan minnet jobba. Högre siffra = dyrare minne. Finns andra beteckningar på dessa hastigheter med, t.ex "PC3-12800" och sånt. Det betyder samma sak, bara en annan beskrivning. Här finns lite förklaringar och referenslista : http://en.wikipedia.org/wiki/DDR3_SDRAM#JEDEC_standard_modules Glöm inte att du måste kolla att moderkortet kan jobba i den hastighetsbeteckning som minnena kräver, annars går det åt h-e. Det kan du kolla i moderkortets specifikationer. Har du kört XP så är övergången till Win7 lätt. Det är inte mycket skillnad. Win7 ser bara lite annorlunda ut, vissa ytliga detaljer är annorlunda, det kräver aningen mer ork av systemet än XP, men det mesta är detsamma. Vilken version av Win7 du kör, för musikbruk, har inte så stor betydelse såvitt jag vet. Men välj 64-bit, annars får du bara tillgång till 3,26gb ram per program, och då kan inte din DAW använda ens hälften av allt RAM-minne du har. (det kräver även att du har 64bit versionen av din DAW)

Tror många kan känna igen sig i det där. Jag har oftast jobbat med MIDI i DAW, som triggar mjukvarusyntar eller samplingar. Med åren så har man blivit alltmer strukturerad. Man märkte t.ex. att om man får en idé eller har en uppfattning om hur nåt ska göras, så går den inre bilden förlorad medan man programmerar/letar fram rätt sorts sound och ställer in rätt EQ för att sen börja lägga in det. Så istället började man använda en enkel GM-synt (resurssnål, snabbarbetad, halv-taffliga ljud) istället för *det stora batteriet samplingar/syntar*. Med GM-synten kunde man göra en snabb och till 90% färdig skiss av det man senare skulle programmera till "på riktigt, med det stora batteriet". Skulle man göra fulla symfoni-orkester mockups så krävdes det astronomiskt med RAM och otroligt välstädad hårddisk, tog 5-6 minuter bara att öppna projektet, plus att alla keyswitches, program changes och realtidskontroller som exp<b></b>ression, modulation osv skulle läggas in samtidigt med tonerna. Istället gjorde man hela arret i en GM-synt, så man kunde koncentrera sig på själva musiken och känslan, och skickade sen al.a MIDI-spår till samplingarna och jobbade med alla keyswitches, prg chg, realtidskontroller efteråt liksom. Rent framställningsjobb i efterhand. Det blev SKIT! Känslan och musikaliteten i GM-arret lät mycket bättre, lät direkt, okonstlat, det lät som det skulle - bortsett från vissa av klangerna i ljuden osv. Men även om klangerna i ljudet var bristfälligt så var den klangen ändå mer relevant i musiken. Lite svårt att förklara i detalj varför det händer, men på nåt sätt känns det som det rör sig om så små detaljer och element att dom kan inte konstlas till i efterhand, utan måste utföras medan man befinner sig i känslan man vill få fram. Själv kör jag så idag. För mig finns inga ”rep-tagningar” eller skisser, utan allt är ”live” alltid, hela tiden. Fast olika musikanter är olika, för en del funkar inte den inställningen lika bra. 2a tagningen blir ju mest en imitation av första tagningen. 2a tagningen så koncentrerar man sig mest på att *göra rätt där man misslyckades första gången*, koncentrerar sig på anledningen till varför man behövde göra en andra tagning öht, snarare än att än att leva i musiken för stunden. Efter 3e, 4e tagningen, hur tekniskt riktigt det än blev, så är ofta insatsen rätt död. Finns bara 1 tagning, och det är första tagningen – tycker jag i alla fall. Ljudtekniker har ibland en tendens att skruva lite på kanalerna under första tagningen. Liksom putsa/testa lite ”live” för att justera små detaljer i ljudet. Dom har en slags anteciperande inställning, att ”han kommer ju behöva göra en andra- och tredje tagning i vilket fall så är ju skitsamma om man skruvar lite under första tagningen”. Ofta är det lokala ljudtekniker som kommer från att jobba med fritidsgårdsmusiker som är lite sådär. Och när man då gjort sin tagning, så far basfrekvenserna upp och ner (skruvandet), så tagningen är oanvändbar. När man själv spelat in i studio har jag ofta verkligen understrukit att ingen får röra en enda knapp på utrustningen under första tagningen. Ibland gör dom det ändå, tror att ingen märker nåt ändå, typ, och sen "jamen inte kunde väl jag veta ..." 😏 Det är många kända artister, som öppet berättat hur dom gjort en hemma-demo, på en porta eller nåt, och kommer till fet-studion för att göra det *på riktigt*, och … nä … det som låter på portan har låtens sanna själ liksom, men är ljudmässigt kasst. Salem al Fakirs första-skiva ”This is who I am”, där gjorde han hela plattan direkt i typ sovrummet, sägs vara mest förstatagningar, och bara mastrade till lite och släppte. Det låter som det gör, men det har bra själ.

När Melodyne DNA versionen kom ut, ropade nån förtjust att "shit, nu kan man ju ändra enskilda toner t.o.m. !!". Själv tänkte jag, att ja .. det har jag gjort i typ hela livet 😛

Conquistador kan beskrivas som 4/4, eller om man vill vara mer specifik 12/8. Typ 4/4 med triol-underdelning. Samma sak med No More Sorrow. Introt i Conquistador har däremot en melodisk frasering som gör att man kan uppleva 4an i varannan takt som 1an i en ny takt, och även 2an i varannan takt som 1an i en ny takt. Men det blir så krångligt om man delar in det så.

Shit. Ta med en decibelmätare nån gång om du är på nåt race. Alltid kul att se.

Ja shit. Satt i en båt i en insjö när man var liten, då blixten dunka ner i vattnet 300 meter bort. H-e-l-v-e-t-e vad det small. Aldrig vart med om nåt liknande. Man visste inte ens vad som hänt, när man sakta vaknade upp i medvetandet efter 1-2 sekunder .. Har svårt för det där än. Är inte rädd för åska i sig, men man är lite nervig för att blixten ska slå ner nära inpå. Mest på grund av hur rädd man skulle bli.

Kör som Terror ovan. En stor rakt framför och en mindre direkt till vänster, som man har mätare, monitorswitchar, verktyg och sånt på. Fast min stor skärm ligger rätt flackt, lutar bakåt liksom, och sitter lågt. Då sitter den inte i vägen för monitorer och man har nacken rak, viker ner hakan något för att se bäst på den. Riskerar gam-nacke annars, får ont och så. Gillar inte 'för' stora skärmar. Blir som att sitta på första raden i biografen. Ögat liksom letar ju konstant efter smådetaljer över skärmen i en DAW, hela tiden. Är den för stor så får jag ont i ögonen typ, och man måste vrida på huvet för att titta till vänster eller höger på skärmen. Att ha två mitt framför känns sjukt för mig. Skarven är fokus för synfältet liksom. Men ska man ha två rakt bredvid varandra så se till att hitta skärmar som har väldigt smal ram runt skärmytan.

Tack Claes. Vaf .. 380 spänn för sprayen? Måste vara värsta Jedi-sprayen då. Typ hälften av vad en sånhär mixer skulle kosta. Tror jag skiter i det och kör på andra kanaler istället, kör den tills den är slut. Tack i alla fall 🙂

Nästan så man börjar fundera över vilka 'filter' folk insert-ar här. Inte såna där bruna EQlogiska får man hoppas. Ska väl vara filter som tillför lite mättnad, ger lite fyllighet och färg 😎

Oftast för att en del folk i branschen ser sig själv som 'starmakers', att man gör henne till stjärna, nåt hon ska vara otroligt tacksam och foglig för. Alla vill ju bli det - tänker man. Moraliska och empatiska aspekter, såna drunknar i prospektet att tjäna pengar och stärka sitt egna varunamn. Det är rätt blåblodiga personer vi talar om. Går det åt helsike, så "var hon inte stark nog, inte tacksam nog", och det är dom starka som klarar sig - tänker man. Om hon inte var stark nog, på vilket sätt skulle det vara vårt fel? Finns gott om folk i affärsvärlden som tänker så.

Fått problem med liten mixer jag har här. Är kass på ren el. Måste fråga: På en av kanalerna, en stereo-kanal på mixern, så hörs allt ljud i vänstra kanalen men typ 10% av högra kanalen, och höger låter illa med, skrapar och har sig. (Pan-ratten är centrerad). Men om jag ökar utvolymen från ljud-källan, och skruvar upp mixerkanalens regel till max, så ljudet blir jäkligt starkt, då tar det bara nån sekund så knastrar det till och vips så är ljudet lika starkt i båda kanalerna igen, full stereo liksom. Behöver bara dra på i nån sekund, och sen skruva ner igen, sen håller det sig så, ett bra tag, flera timmar, nån dag typ. Sen kommer det där problemet igen. Kan tillägga att regeln på den här kanalen är en volymratt, knastrar lite när man vrider också. Men det går inte lösa problemet genom att härja med ratten, har försökt. Är kass på elektronik. Vad är det här? Är det oxidation eller nåt? Hur får man bukt med det? Tack på förhand

Distorsion är en såndär egenskap som inte har studerats och benats upp i noggranna princip-tänkanden och ingår i folks medvetna sfär så mycket. Tror inte ”nån har svaret”, ur rent tekniskt perspektiv. Det är mer trial-and-error och tidigare kända tillämpningar som folk känner till och använder. T.ex. dist kan uppstå både analogt och digitalt, och i alla elektriska och mekaniska bärvågor, samt allt detta kan uppstå på samma gång. Och dist reagerar väldigt olika beroende på orsaken till distorsionen. Distorsion är ju ’förvrängning’, men används ju oftare för att hänvisa till ’missljud pga överbelastning’. När analog transistor-dist uppstår, så förvrängs de jämna harmoniska övertonerna mest. Låter som en ilsken, obehaglig och ’stickig’ distorsion. När analog rör-dist uppstår förvrängs de udda harmoniska övertonerna mest. Låter grynigt, skorrande, uppsvällt och utslätande. Om du har rör-dist t.ex. och spelar 1 ton, så hörs inte mycket av disten. Jämna toner eller jämnt ljud triggar inte rör-dist så mycket. Men spelar du 2 toner – och i synnerhet intervall vars övertoner inte är så jämna, typ förminskad kvint – då blir det mycket udda deltoner i övertonserien och då ryter rör-disten till tydligt. Det är alltså inte för att ljudnivån kanske blir högre som det börjar dista mer - inte i första hand. Transistor-dist reagerar lite annorlunda än rör. Så dist både tillför rikedom i olika aspekter men förintar andra aspekter av ljudet, på samma gång.

Folk är rätt olika när det gäller det här. Själv har man aldrig haft hämningar för nån musik man gillat eller spelat. Men märkt desto tydligare hur mycket folk varit mer enkelspåriga, liksom lyft konfunderat på ögonbrynen åt en, medan äldre tycktes ha gjort sig av med det där. Man har känt sig lite utanför ibland. Så när nån skriver såhär, så .. det känns bra 🙂 Fram med instrumentet och njut!

Smärtar det nån att vi inte nämnt den här? 😎 http://www.youtube.com/watch?v=IuYrRebvFHc

Säkert bra!Fick bara en sjuk bild i skallen: Krävs det barfota spel, och en tå på varje knapp längst upp för realtidskontroll? 😄

Känner inte till vad han har för HH^, men det ser ut att vara extremt liten. Minsta jag känner till är Sabian Mini Hats, 10 tum. Men liten hi-hat = mer definierat tight ljud, mindre skrammelfaktor. Måste va extremt tunn HH för att få skrammelfaktor med så små lock. Verkar som jag är mer out-of-date än jag trodde 🙂

15cm är 6 tum. Så liten hihat finns nog inte 🙂 14 Tum är kanske vad som menas. Vanligaste "ripple bottom" hi-haten heter Paiste Sound Edge. Paiste har den i flera serier, 602-, 2002- och 3003-serien t.ex.

Tycker det låter som Jesper menar att han söker nån som i allmänhet kan "fixa till" det han har gjort, så det låter bra, eller i alla fall bättre.

Låter mer som du söker brännings/kompileringsprogram än vad i alla fall jag kallar traditionellt masteringprogram. Röstar oftast för Wavelab, kan spara/bränna/kompilera alla format. Behövs separat val för DDP/DDPi, finns även välrenommerade Gear Pro. Beror lite på vad man redan har med, kan göra en hel del utan specifika program. Reaper nämndes, Studio One är en annan vuxen lösning osv. EDIT: Kom just på att Hofa har sitt "CD-Burn & DDP", mycket likt Sonoris ovan.

Kolla en del som Quincy gjort efter det. Hans "Q's Jook Joint" är riktigt bra.

Det är lite skillnad, för mig i alla fall. En ljudtekniker är ju någon som tar uppdrag av någon annan. En musikant är ju oftast uppdragsgivaren, den som bestämmer hur det ska vara. Är han inte nöjd med hur han låter kan han ju knappast klaga på ljudteknikern liksom. Talar man om frilansmusiker som trakterar ett instrument, så .. det kommer ju inte gå så bra om man inte hanterar både musik och sitt instrument fullt ut, alla stilar och tekniker liksom. Kallar man sig pianist men inte har bekantat sig med musikens alla delar ... det är ju lite som att kalla sig tandläkare som bara bleker och slipa tänder, men sysslar inte med att laga hål, rotfyllning, dra ut tänder, sätta in tandställning, att vara en munexpert överlag, som tandläkare är. Kanske talar om olika ideal, men .. sånt kommer man ifrån själv, så man tänker så om det överlag med. Det är lite sånt här som jag blivit så allergisk mot 🙁 (alltså snubben det berättas om här). Där teknikern liksom tar tolkningsföreträdet, avgör åt andra vad som är bra och inte bra, okej och inte okej. Diktatur liksom. Kan ju tänka sig vad som skulle hända om någon annan gjorde samma sak mot han; kortslutit rack-kompressorn i studion för han, därför att han återigen glömt att man inte vill ha kompression på basen. H-e-l-v-e-t-e vilket liv det hade blivit.

Åh, shit. Don't get me started. 😏 Har verkligen starka åsikter om det här. Jobbade en del som frilansmusiker över ett brett område tidigare. Var för drygt 10 år sen. Måste säga att jag har aldrig varit med om en så ojämn och oseriös flora av "anställda" som många ljudtekniker och producenter. Förekom flera gånger att man lämnade inspelningen, bara gick. Fanns ett talesätt i min krets; att ljudtekniker eller producenter är i regel människor som ville bli instrumentalister eller kompositörer, men inte höll måttet och hamnade på sidan av istället. Och nu .. ja .. väldigt många tog liksom kommando såväl som tolkningsföreträde när det gällde nästan alla aspekter av musiken, på riktigt taffliga sätt som verkligen avslöjade hur väldigt omusikaliska dom verkligen var, fast tyckte att dom minsann visste hur det skulle låta. En lite småtydlig nedlåtenhet mot musiker, som om musiker var ovetande naiva tattare som behövde ledas rätt för att nåt skulle bli bra alls. Som om projektet var ljudteknikers projekt, underförstått skulle man sen hylla honom för hur bra han fick dom att låta, hur han räddat dem från deras egna oförstånd och brist på vision. Man fick verkligen en känsla av vissa bar på ett slags retroaktivt ”hämndbegär” ibland. Svor att jag aldrig skulle bli en sån. För mig är ljudteknikern bara en transparent förlängning av tekniken och har inget direkt med estetiken att göra. Inte så kul när man ska spela in soft och laid-back lounge-jazz, med en kontrollerande tekniker med svart skinnpaj, långt blond hjälte-frilla, snus under läppen, boots, iron maiden planscher på väggen. Sa alltid att ’de är ju inge punch o tyngd i trummorna’ när trummisen spelade med vispar och feathering på bastrumman. Till försvar så finns det också en hel del riktigt bra och samarbetsvilliga tekniker, utan nedlåtenhet eller kontrollbehov, som 'föreslår' istället för att diktera, som kan leverara alla förslag o åsikter på ett ytterst positivt sätt. Folk som kan återskapa t.ex. ett trumset precis som det faktiskt låter i lokalen, på 10-15 minuter, utan minsta omständigheter eller hinder. Min poäng är att jag upplever floran av producenter/ljudtekniker som oerhört varierande - alltför ofta på ett negativt sätt. Sorry för rabblandet, gick igång lite här ..

Triggade inspelat trumset från en Alesis DM10 eller om det var en D4, minns inte. Längesen i alla fall. Använde ljud från en annan syntmodul än just Alesisen så vi skickade ut triggsignalen via MIDI. Minns att Alesis - D4 eller DM10 vilken det nu var - kunde bara skicka ut tangentslag upp till note number 0-55 eller däromkring, inte hela vägen upp till 127. Oerhört irriterande, kunde inte trigga dom ljud som låg högre på tangentbordet än så, i den modul som alstrade ljud.