Signia

Nån som fått hem och provat? Demo-låtarna låter som torra studio-inspelade trummor.

Det som står mellan A och B stämmer med det som en av fiolstämmorna (signaturstämman) repeterar av och till genom låten. Hur långt den går innan den börjar om igen hör du ju, om du lyssnar på inspelningen. Har inte räknat takterna själv, men standard brukar vara 8 takters intervaller.

Det klämkäcka stråkslingan som kommer och går, den stämmer. Men inte mycket annat som står där i noterna stämmer. Det som står mellan B och C t.ex. spelas inte av fiol alls, utan av cellostämman i låten. Inspelning har dessutom 2 splittade stråkstämmor, ibland tre, altfiol- och cellostämmor med. Men det du har här, är en violin 1 stämma som i vissa delar stämmer med vad 1a violin gör i inspelningen. Det ser nästan ut som du fått tag i första violin till ett skol-orkester arr av låten. Men ändå inte, för den följer låtens form mer exakt än skolorkester-arr brukar göra, och slutar lite konstigt. Men som sagt, den catchiga stråkslingan som kommer och går stämmer dock (utom mellan B,C och efter F osv). Men om det här dokumentet funkar för dig eller inte, beror ju helt på vad du behöver göra. edit, tvåa på bollen 🙂

Det är ingen fara. Kör ju digitalt nu. 😉Värre för Blodis ...

Känner igen den där Ampex-rullen. Hade 16-kanals Otari MX-70, massa år sen, några killar ihop. Hade väl 3-4 rullar, kan ha varit samma modell. Räckte en halvtimme styck. Mindes det nu, för jag tappade rull-jäveln på foten när ja hade flip-flops på mig i studion 🤪! Gör inte det. Ramen är stenhård metall och rullen väger säkert typ 10kg.

Ger mig på lite kåserier .. Musikbibliotek, tror jag kommer bli större. När någon vill använda musik för något, eller bara "bläddra bland skivorna" så har stora musik-katalog-företag väl kategoriserade bibliotek (online förstås) där man kan bläddra genom att välja kategorier och sedan flera lager av underkategorier under dom. Väldigt detaljerade sökningar. Musik för alla bruk liksom, party, födelsedagsfester, företagspresentationer, framställning av TV- o film, och alla musikgenrer för privat bruk med. Vill du ha lite metal á la Panthera, är det bara välja rätt underkategorier i sökningen, så får du en lista på typ 100 låtar som alla delar precis samma stuk och feeling liksom, precis det du vill ha för ögonblicket. Tror musik kommer bli lite mer njutningsvara än beundringsvara - så att säga. Kontakten mellan upphovsmannen/artisten och konsumenten kommer inte finnas riktigt. Är låten dålig så kommer man inte klaga på artisten/bandet, utan på den som sorterar i musik-katalogen för att han lagt in låten i fel underkategori typ. Vilken musiker/band som lirar låten? Vem bryr sig? Album-formen, som etablerades med LP-skivan, kommer försvinna så småningom. Jag tror även artistens tid är på väg att falna. Folk är för bildade numera för att gå på den illusionen längre. Kompositören/producenten kommer att gå ner lite med men inte så mycket som artisten. Tror även piratkopieringen kommer leva kvar länge till. Claes nämnde^^ att ju fler ’entusiaster’ som härjar på i sovrumsstudion, desto mer ojämn och lägre kan kvalitén bli, vilket kan gynna några få talangfulla och noggranna. Själv tror jag inte fullt lika mycket så. Jag tycker mer att folk brukar förvänta sig det som är vanligast förekommande, även om det är skit. De få som kan uppskatta de finkorniga detaljerna som skiljer det bra från det dåliga det är sällan konsumenterna, och då kan framställarna spara in tid och pengar på att skippa sånt. McDonalds säljer ju tiotusen gånger mer än fin fransk delikatess. Men, ja, fan vet. Kanske de som 'är rejält duktiga' är de som kan pricka in rätt trend/tidsanda för rätt målgrupp. Tror även Hitens tid kommer gå ner. Tror folk kommer börja sluta sig till olika grupperingar i framtiden, olika sociala läger liksom. Liksom politiska läger idag, fast fler och betydligt mindre folk i varje, med mycket tydligare gränser, där det är väldigt tabu att gå över gränserna eller stå helt utanför. Den övergripande marknaden där man kan sälja till 'alla' kommer inte finnas som idag. Istället kommer man behöva rikta sig mer mot mer specifika målgrupper. Överlag, desto fler som tillverkar samma handelsvara, desto mer blir marknaden mättad och då sjunker priset och värdet för varan (och tillverkaren) dramatiskt. I Los Angeles har ju praxisen "Pay to play" funnits i årtioden; artister/band får betala krogen/spelstället för att få spela där, istället för att få gage. Och att gigga är oftast ett måste om man vill karva ett namn för sig själv på kartan. Finns fler band än löss där, så spelställena är säkra. Allt ovan är musik ur ett kommersiellt perspektiv förstås. Vad farbror Åke privat gör med sin gitarr hemma på sängkanten är betydligt mer varierande.

Nåt som känns lite störigt för mig är att mjukvaror idag är typ 100 eller t.o.m. 1000 gånger större i datamängd, än dom var för 10 år sen. Det känns lite som programmerares effektivitet har gått ner och blivit bekvämlighet. Förvisso, många program är betydligt mer omfattande än förr, innehåller mängder fler funktioner, använder fler och mer avancerade rutiner och t.o.m. innehåller fel-förebyggande kod och inbyggt stöd för olika omständigheter osv. Men ändå. 2 ggr större, 3, 5 ggr eller 10 ggr större, 100 eller 1000 .. då känns det som att nåt är fel. Typ att programmerare inte bryr sig om att optimera programmen eller koden, utan mera tänker att "äh, vi har ju utrymme för det numera ändåså". Cubase SX1 tog ca 75mb utrymme på disken 2002. Vad tar C7 idag? 2-3 gig?

Kompositionen är vad du har skapat. Det hantverksmässiga, det känslomässiga, det introverta. Produktionen, är det extroverta. Det är att tänka *hur genomsnittet lyssnare kommer att uppfatta, tolka och tycka och fackplacera detta*, och anpassa utformningen en del därefter. Produktionen syftar mest till de ytligare aspekterna, som mixning, instrumentens klang/attityd, i viss mån arret, och vilken redan etablerad stilbild som ditt arbete kommer fackplaceras i. Men produktionen syftar inte så mycket till kärnan, känslomässiga sensmoralen i din komposition. Ords mening förändras med tid, mode osv. Det jag kallar komponera, det kallar vissa för "prodda" idag. Det jag kallar kompositör, det kallar vissa för producent idag. Folk menar lite olika med orden man använder, och ibland bryr man sig inte om att förstå, att andra kan tolka det man säger på ett annat sätt än man själv menar. Komponera = att skapa, alstra, uttrycka, utsöndra, utstråla. Att säga, yppa, delge, visa. Arrangera = att bestämma vilka konfigurationer av toner/anslag som ska sker/klingar i varje givet ögonblick, och formmässigt i vilka repetitiva mönster, som stödjande inramning för kompositionens kärn-element. Orkestrera = att bestämma vilka instrument som ska spela vilka toner/anslag, som du fastställde i arrangeringen. Att distribuera ut arrets toner till rätt instrument med specifik personlighet. Producera = kommer mest från engelskans "Product". Produkt i affärsmässig/salumässig mening. Att ”produkt-ifiera” musiken. Göra den mer trendmässigt koherent, mer direktmottaglig för tilltänkt konsument.

Tror också det har med utvecklingen att göra. Med Win95 fick man ju tillfällig blåskärm bara för att man öppnade CD-luckan medan Windows läste från CDn. Men idag, har inte upplevt frysning eller ens omstartsbehov, alls, på minst 1 år, lätt. Det är oftast bättre track-record än de inbitna mac-fanatiker man har omkring sig. Tror att datorers nyckfullhet och instabilitet var en stor del till varför ett antal firmor ägnade sig åt att forska fram precis vilka komponenter, med vilka drivare och inställningar, och vilka konfiguration av faktorer som säkrade att datorn skulle bli så stadig och glitch-fri som den är nästan per automatik idag. Fast man vet ju aldrig, kan ju vara personliga skäl för Frost med.

TS, häng inte upp din tillvaro på vad som händer här på forumet. Lev livet utanför forumet, och kom in här ibland, för att diskutera nån enskild sak eller berätta om nåt kul/bra du gjort eller varit med om ute i tillvaron. Att använda forumet som 'uppiggare i tillvaron', då luktar det nog rätt instängt i ens hem.

Sant, Evil. Man får väga "att slutföra via effektiva lösningar" mot "att utvecklas via misslyckanden". Tuff balans. Har man otur är man "färdig" för business vid 48 års ålder.

Ser inte mig själv som någon begåvad inspelningstekniker, men jag skulle vilja påstå att "enbart lägga till reverb" är en ambitionsnivå som är väldigt hög. Jag har varit med länge och jag skulle inte våga mig på den nivån. Var inte rädd för att ratta och korrigera lite, och gradvis jobba dig upp mot nivån där du kanske en dag bara behöver lägga på lite reverb för att det ska funka. Men innan du når dit, var inte rädd för lite korrigering och kranande. I inspelningsproceduren går vissa riktigt långt för att kunna fånga det (förhoppningsvis) slutgiltiga ljudet nästan direkt. Att spela in ljud på ett sätt som låter som det ämnade slutgiltiga resultatet är ett hantverk i sig: http://projectstudioblog.files.wordpress.com/2013/06/imag0565.jpg Huvudpoängen, igen, är att fundera över hur du vill att det ska låta i slutändan, och använda ljudkällor som är relevanta i förhållande till den målsättningen. Ska trummorna låta som Def Leppards "Pour some sugar on me"? då är inte inspelning av akustiskt trumset, följt av mixning, en realistisk väg att gå. Riktiga trummor låter inte ens i närheten av det. Det är klart det går, om du har månader av tid, resurser och ork. Men risken är att orken/motivationen dör långt innan de tekniska resurserna gör det. Och till sist, om du vill det ska låta som en bastuba, varför då spela in en flöjt, och pitcha ner eller nåt? Varför inte banda en tuba direkt? Använd ljud som låter som dom trummorna direkt 'out of the box' istället.

Överlag är jag rätt impad av Bowers & Wilkins högtalare. Dom har inget stort namn som referensmonitorer, och anklagas av vissa för att vara "HIFI-högtalare" med misstänkt skönmålning av ljudet. En massa år sen demade en kille på HIFI-klubben B&W DM601S3 (via NAD 3200 steg) för mig, och jag vart tämligen såld. Använde dom som referenshögtalare ett tag. Såg även att flera kända studios använder B&W högtalare som huvudmonitorer. Abbey Roads använder B&Ws modell med diamant-diskant som huvudlyssning t.ex. Man kan hamna i filosofin att "använda de högtalare som konsumenterna troligen använder", istället för att använda otroligt detaljerad lyssning. Genelecs 1029 är väl känd studiostandard med mycket hög detaljkänslighet. Ändå avskyr jag ljudet i dom. En annan högtalare, som finns lite i skuggorna, och som används av vissa HIFI-nördar, men även av vissa studios, är svenska Ingvar Öhmans Ino Audio Pi60. Dom sägs ha ett fullständigt fenomenalt ljud som får kritiker att smälta i andakt. Dom säljs inte i butik såvitt jag vet, utan man får beställa såväl råmaterial som ritningar och bygga själv, alternativt att Ino Audio bygger som åt en. Dom sägs gå på ca 15 papp paret. Men huruvida dom kan sägas vara HIFI- eller studio monitorer, det är nog upp till var och en. Den största skillnaden mellan vad som kan kallas HIFI- och vad som kan kallas Referens-monitorer, är ju vad tillverkaren menar att ändamålet med högtalarna var när modellen framställdes. Men alla högtalare funkar nog till alla ändamål så länge man själv anser att dom gör det - åtminstone för en själv.

Jag ser till att lyssna från samma högtalare hela tiden, även om man kollar på TV, ser film, eller Youtube-ar. Tycker det är ett sätt som får en att känna sin lyssning väldigt bra. Man tänker inte ens på "hur dom låter" utan .. det är bara köra. Man är så invand vid dom. Fast det kanske inte alltid är praktiskt för alla. Man kanske inte vill köpa 4-5 par B&W800 högtalare för flera olika ställen, t.ex. om man har studio borta från hemmet osv.

.. och kan man inte få till en "inspelning" som man vill ha det i slutändan, så är det nog inte en inspelning man ska göra. Idén är att använda ändamålsenligt grundmaterial, och går det inte få till ändamålsenligt grundmaterial via inspelning så kan man säkert få fram ändamålsenligt grundmaterial på annat sätt. T.ex. programmera, använda syntetiska ljud direkt, köra med loopar, eller trigga eller så.

Beror väl lite på tillämpning. Men en "modern" mix av idag ska ju låta lite syntetiskt. Även då man spelar in en större orkester i en sal lägger ju vissa på lite diskret reverb ovanpå rumsakustiken, för att fräna till det lite. Kan du få till det önskvärda reverbet redan vid inspelning, så självklart. Kan du inte det, så sikta på att skapa det syntetiskt. (De flesta brukar greja det syntetiskt i efterhand, känns mer bekvämt också) Men poängen är ju: Varför spela in en bastuba, och sen skruva till det så den låter som en elbas? Varför inte spela in en elbas direkt liksom. Varför spela in en honkig torr bas och sen skruva till den så den låter fet och blöt? Varför inte spela in en fet och blöt bas direkt? Det bör vara grund-tanken i alla fall, som Yllet skrev ovan med.

Mixning är i grunden en korrigeringsprocess. Om det låter som du vill redan från början skulle ju ingen mixning behövas. Håller med ovanstående, nåt grymt. Sikta på att få till det redan vid inspelning - fast realistiskt i förhållande till resurser förstås. Använd sen mixning för att "ta bort" det som inte gick att ta bort redan vid inspelning, och framhäva det som inte gick att framhäva redan vid inspelning. Ägna 80% åt inspelningen och 20% åt mixning, istället för tvärtom.

Rada gärna upp exakt vilka pluggar du har aktiverade i S1 projektet. S1 har lite problem i tajmingen med vissa pluggar. I övrigt luktar det lite bugg. Kolla på Presonus forumet om det finns diskussioner om det.

Superman gör mig nervös, den är så jävla bäst!

Att diskutera *varför* det ena eller andra skulle vara bättre än det tredje/fjärde .. eller att påstå att man bara tycker om musik som kommer ur vissa omständigheter .. jag tror det är en död diskussion redan från början. Kan inte tänka mig att nån enbart gillar låtar som är kärnfulla lyckträffar från nån som annars är laid back och 'spelar för det är konst o kul'. Då gillar man väl bara typ U2 och Bruce Springsteen, men man hatar allt typ Star Wars och Britney Spears. .. eller enbart gillar drivna och ambitiösa kompositioner inom intellektuella ramar. I så fall gillar man väl bara typ Bartok och Schönberg, men man hatar allt med typ Swedish House Mafia och Simon&Garfunkel. .. eller enbart gillar tänkvärda texter blandat med uppbackande arr. I så fall gillar man väl bara typ Marylin Manson och Tom Waits, men man hatar allt med typ Björn Skifs och Debussy. .. eller enbart gillar sånt som framförs av tekniskt noggranna och ambitiösa musiker. I så fall gillar man väl bara typ erfarna orkester-musiker, där vithåriga stråk- och träblås-gubbar dagligen spelar svårare saker direkt från papperet än t.ex. Dream Theater behöver veckor på sig för att nöta in, men man hatar allt med typ Beatles och U2. .. eller enbart gillar andaktsfull innerlig storhet. Då gillar man väl bara typ Andrea Bocelli och Celine Dion, men man hatar allt med typ Bob Dylan och Sonny Rollins. Tror inte nån finns enbart inom ett sånt här fack. Tror man gillar lite av alla fack, även om man kanske dras aningen mot ett än ett annat. Tror vi är mer mångsidiga än vi tänker på. Vi gillar nog lite av alla maträtter. 🙂

"Beethoven? Han är fantastisk. Speciellt hans texter." - Ringo Starr, trummis i Beatles, när en journalist fråga vad dom gillade t.ex. Beethoven. (Beethoven skrev aldrig en enda rad lyrik/libretto)

Folk tänker ur lite olika perspektiv här med. En del tänker "den mest musikaliska personen", andra tänker "bästa låten/låtarna" och generellt bästa materialet, medan somliga tänker "det jag själv gillar bäst".

För mig finns det nästan bara Williams längst upp, sen kommer tvåan några hundra meter nedanför - i alla fall bland de kända aktörerna. Men det finns mycket bra även där nere.

Väldigt grovt sett: Gate/expander EQ/kompressor hipass (om jag inte tar bort botten med EQn) Volymautomation de-esser saturation .. sen effekter typ delay/chorus/reverb osv. Ordningen är väl att ta bort det man inte vill processa, så gaten hamnar först. Akustiska instrument som är "skapligt" inspelade får ofta kompression först för att "samla ihop" ljudet lite, göra det mindre spretigt. Kompressorn påverkar frekvensbalansen i ljudet på det sättet (trycker ihop det som sticker ut mest) och därför kommer EQ efteråt. Behövs inte det, så används kompressorn mer som utjämnare av volymen eller ren karaktärsförändring och då putsar man till det med EQ först, använder EQ och kompressor tillsammans liksom. Men jag kör alltid sidechaining-filter på kompressorn så man behöver inte använda EQn till 'att optimera ljudet före kompression' typ. Därför kommer högpassfiltret efteråt med, för det är först när man fått till ljudet bra som man verkligen hör hur mycket botten man kan ta bort och inte. Automatisera volymen kan man ju inte göra förrän ljudet har sin slutgiltiga form, förrän man hör hur det kommer låta. Därför kommer automation här efteråt. Lågfrekvent ljud påverkar analysen av volymautomationen så det måste man ta bort med EQ eller högpass först. De-esser använder jag ganska soft, lite som siblians-kompressor i efterhand. Det är samma sak här: jag hör inte hur mycket jag ska de-essa förrän ljudet fått sin form av eq/gate/kompressor/automation osv. De-esser påverkar inte automation mycket alls, så jag kör hellre de-esser efter automationen som en safe-guard liksom. Mättnad är lite som ett strykjärn över en skrynklig skjorta, det slätar ut, fyller upp, värmer upp och tar automatiskt kål på saker som sticker ut för mycket. Lite diskret "automix" på slutet liksom. Delayeffekterna sen ska ju ske från hur ljudet låter i slutändan och mix, så dom kommer sist. I regel kommer reverbet sist. Använder aldrig chorus ovanpå reverb t.ex. men gärna delay/chorus före reverb. Använder aldrig processning på bussar eller masterutgång. Och överlag använder man kompression relativt sparsamt. Ljudet tappar slagkraft annars. Kör reverb som Yllet beskrev ovan. Delay/chorus kan vara både och, beroende på instrumentering.

Det mesta faller på plats, bättre än nånsin. Tycker man har betat av typ alla avenyer nu snart, så man känner sig trygg i att .. det här är nog det bästa som går, för just mig. Kollar fortfarande på grejor, men börjar mer och mer inse att fler/större verktyg stjälper lika mycket som dom potentiellt kan hjälpa. Kommer nog satsa mer pengar på mer muskler under huven till vad man redan har, och kanske ett litet inspelningsrum för 1 instrument/sång åt gången. Mixmässigt fastnar man lite då och då fortfarande. Men mest för att man tycker det låter inte rätt, inte rätt nog, och måste frångå ens vanliga approach för att nå upp till det. I övrigt så limmar det nästan direkt. Känns bra 🙂 Mys-tråd f.ö.