Signia

Känner igen det där så väl 🙂 Man tycker nästan man gör dom en tjänst genom att "fixa till det åt dom så dom låter bra". Även om det här bandet är ok, så finns det ju band som .. liksom knappt har nån kontakt med verkligheten alls. Kommer in och spelar lättsamt och snällt, otajt och falskt och vill "det ska låta typ som Nickelbacks senaste" eller nåt. Det kan bli ett brutalt uppvaknande för en del som är nya inom inspelning, att det dom tror ska låta så bra egentligen låter rätt illa. Precis som när man hör sin röst inspelad för första gången. Man kan få till det ljud dom vill säger dom vill ha, men i den processen så märker ju ofta bandet att det dom begärde inte alls låter bra eller som dom vill. Det dom trodde skulle bli så tungt egentligen låter mest kalkon. Men har dom vad dom bad om så är ju inte det här ditt fel, alls, utan det är deras brist på erfarenhet som orsakat det. Så när dom börjar "men, men .. asså, det här låter ju inge bra", och tittar menande på en, försöker lägga ansvaret för hur dom låter på teknikern. Ja, vad ska du som tekniker göra åt det liksom? Dom sa dom ville ha det så, och nu har dom det dom begärde, och har sprungit in i väggen. Ska dom begära nåt annat nu istället, och du ska ägna nästan lika många timmar igen åt att ge dom det nya? Nej. Det kommer ju bli samma sak igen, att det inte låter som dom tänkt sig och så blir det "men, men .. asså, det här låter ju inge bra heller .." om igen. När det här hände brukade jag lägga fokus tillbaka på dom. T.ex. be gitarristen spela lite genom sin stärkare, och sen direkt spela upp den inspelade gitarren, så dom hör att den inspelade gitarren låter som den gör i verkligheten, och så tittar man menande tillbaka på dom 😛 Då börjar folk ofta fokusera på att det är deras gitarrist som inte har något bra ljud osv. Fokus hamnar tillbaka på att det är dom själva som låter såhär, som låter på det sätt dom tycker låter undermåligt. Det är ju där fokus ska vara. Grejen är att om dom inte kan deklarera vad dom vill ha, så kan ju ingen i hela världen få till det åt dom. Alternativet är att du tar över, gör det som du tycker det ska vara, åt dom. Men har dom sagt att dom inte vill ha det så, då får man stå på sig och säga att såhär var det sagt. Och ska man göra det åt dom, så ska man ju göra det till 95%, och redan från början. Annars sitter du ju där med halvdant inspelade instrument, och det förvandlas till Operation 'Desperat Räddning av Inspelning' liksom, blir inge bra. Man får helt enkelt bestämma med dom vilken roll man ska ha, från början, och sen hålla sig strikt till den - även om bandet vill annorlunda senare i processen. Det är en fråga om organisation i arbetet helt enkelt, vem som tar ansvar för vad, vem som tagit beslutet som inte blev bra, och följaktligen vem som ska ställa det tillrätta när det inte blir bra osv.

Diskutera med dom, vilken roll dom vill du ska ha i arbetet. Ska du vara ljud/inspelningstekniker? - och då alltså inte skruva som du själv tycker det ska vara utan bara spela in de instrumentljud och låtar dom kommer med plus ge dom det sound dom själva efterfrågar - eller ska du vara producent? - och då alltså ta det material dom kommer med och helt omvandla det till låtmaterial och produktion av det slag som säljer bäst / slår högst i deras genre f.n. Det är en avgörande skillnad mellan dom två rollerna vid musikinspelning. Tala med bandet och fråga dom hur dom vill nyttja dig, vilken roll du ska ha. Som ljud-/inspelningstekniker behöver du ju inte ha något ansvar för musiken alls, utan bara se till att dom får det sound dom efterfrågar. Du får ha distans till vad du själv tycker helt enkelt; se din största belöning i att kunden är 100% nöjd. Som producent däremot kan du ju göra nästan vad du vill, hur du vill med vad som helst, så länge bandet står ut med nya klädseln du klär dom i - så att säga. Här nästan måste du ju gilla slutresultatet själv. För tror inte du på det så gör oftast ingen annan det heller. Lite så skulle jag se på det.

Det är ju en del av jobbet, att göra det bästa möjliga av något som man kanske inte alls ser fram emot. Är alltid så, spelar ingen roll vad man jobbar med. Jobbar man som musiker, shit vad mycket tok och konstigt folk man får jobba med. Man riktigt skäms ibland. Har du ingått avtal att göra det, så skulle jag råda att du gör som ni sagt, och lär av det till nästa gång: Man måste välja kunder med stor omsorg. Ljudtekniker, studioägare eller producent jobbar på samma villkor som musiker. Det är ryktet på gatan och ens track-record som säljer en. Har man gjort en dålig inspelning/platta med ett band, så finns det liksom i CVn. Men att ingå avtal och sen backa ur fem i tolv, det finns med i CVn med, i fetstilade bokstäver. Det senare är värre än att göra en dålig platta.

Professorn tar fram ordboken .. Break är ett avbrott i musiken. Används ofta för att plötsligt gå ner i intensitet i musiken, och förbli där ett tag. Främst trummor och intensivt rytmiska instrument lugnar ner sig där, eller tystnar helt. Break kan även vara typ ett total-stopp i musiken för en takt eller så. Bridge, brygga, är en av två möjliga grejor - traditionellt sett. A: Det är en sektion på 8/16 takter som nästan alltid kommer efter 2a refrängen. Logiskt sett skulle man ha en tredje vers där, mellan 2a och 3e (sista) refrängen. Men örat har redan hört vers-musiken två gånger, och kommer den en tredje gång så dör spänningen i lyssnandet. Därför gör man ett helt annat stycke mellan 2a och sista refrängen. Brukar ofta vara kort, 8-16 takter. Den här sortens brygga brukar även kallas "Stick". Bryggan kan formuleras lite som "nu vill jag bara säga en sista grej, innan vi går loss in i sista refrängen". ABBA var lite av brygg-kungarna. B: Det är en musikalisk passage som används för att lyfta musiken från vers upp till refräng. Oftast 4-8 takter lång ackordgång. Brygga förekommer enbart i populärmusik, men används inte så mycket idag. Det har fått lite andra och betydligt mer diffusa meningar. Hook är lite slang för en attraktiv eller spänningsfylld kärna i låten, som suger tag i lyssnaren. Krokar fast dig, så att säga (Hooks the listener). Det är ofta det element i låten som man direkt förknippar låten med - oavset man kan sjunga/nynna det. Det är ett relativt abstrakt känslomässigt begrepp, men känns desto tydligare. Det är oftast en upplösning av en kadens eller fras, rytmisk eller melodisk. Kommer oftast ihop med slutfrasen av sången. Kan även vara anspänning, inte bara upplösning. Om du käkat wienerbröd nån gång t.ex. så vet du ju att det gula klägget i mitten är liksom den sötaste njutningen med just wienerbröd. Utan gult klägg i mitten, vad är wienerbröd då? Skulle vara rätt torrt, inte alls ha samma dragningskraft och frestelse. Det gula klägget i mitten, DET är hooken. Det är inte taktiken i sig, utan känslan i sinnet du får när nån nämner "Wienerbröd". Du tänker i första hand på söta gula klägget. Det är hooken. I Michael Jackssons rätt tradiga låt "Human Nature", så är 'hooken' en förförisk och drömsk 16-dels syntslinga. Den hörs i början av låten, och återkommer några gånger genom låten. Varje gång genomlöps slingan två gånger, varav den andra genomlöningen så sliskar dom på rejält, med oktav upp plus extra reverb osv. Om du tog bort den slingan, det partiet i låten, hur mycket av sin söta dragningskraft skulle låten då ha kvar? Inte mycket; knappt ens refrängen räddar den från att bli rätt meningslös då. I Cypress Hills låt "Insane" består hooken av första frasen i refrängen: "Insane in the membrane". I Van Halens låt ”Jump” är hooken den feta syntslingan som går under refrängen (och inledningen). Ofta är refrängen låtens främsta "hook", men ibland kan hook (och B-hook) ligga i andra saker än låtens centrala delar.

Ren gitarrsignal? Kör du Hi-Z eller linebox då? Kan vara impedans-skillnad.

Man kan ju clowna sig lite. Säga att "nä, min melodi går inte 'A-C-B-E' osv. Den går 'A-C-H-E' osv, byta ut internationella B-et mot svenska H-et 😛 Sen är det väl uttrycket "plagiat" som är lite missvisande. Självklart kan man komponera ihop nåt man aldrig hört, som väldigt mycket liknar nåt som redan finns. Det är inte direkt plagiat, men det kallas väl det ändå, tror ja. Sen finns förstås de få fulingar som försöker sig på lite av det. Och då heter det plagiat. Men i en tvist om upphovsrätt eller pengar är det förhoppningsvis inte upphovsmännens avsikt som avhandlas i första hand; utan snarare vem som har rätt till vilka pengar. Måste vara omöjligt att hålla reda på allt som komponeras, speciellt med tanke på att det mesta som komponeras aldrig nåt etern. Man får väl bara spela upp det man gjort för ett antal erfarna människor, och sen hoppas på det bästa. Visar det sig att man lyckats göra nåt som redan finns så är det nog inte värre än att man får betala en hel del av royaltyn till den andra upphovsmannen.

Du skämtar? Var det så himla illa så det var svårt att höra vilket låt de var t.o.m. ??

På många enheter så kan man byta ut rackfästena om dom blir skeva efter ett tag. Dom är ofta fäst i sidan på lådan. Men på ett mindre antal rackenheter så är rackfästena liksom en förlängning av frontpanelen - typ såhär . Dom kan man inte byta rackfästen på; i alla fall inte utan att byta hela frontpanelen. Har du en sån enhet, som dessutom är väldigt "djup", så blir det mest krångel ifall rackfästena kan knasar. Men jag har i princip aldrig hört talas om någon som haft stora problem, ens med dessa. Även om man helst inte ska spela marackas eller spela fotboll med racken.

Ett sätt att jämföra två filer är via digitala signaturer, t.ex. CRC32 eller MD5. Ett annat sätt är att ladda in båda filerna på två olika spår i ett DAW-program, och fasvända ena kanalen. Blir det knäpptyst då, fastän DAW-en rullar, så är dom ljudmässigt identiska.

Iron Maiden var tydligen där på Friends Arena och spelade, för ett par veckor sen. Ljudet ska ha varit sån besvikelse att en hel del folk kräver pengarna tillbaka från arrangören. Igår intervjuade Aftonbladet några livetekniker-veteraner angående ljudet i Friends Arena. Enligt AF säger dom att arenan själv är problemet, konstruktionen av interiören - inte ljudteknikern. Dom säger Friends Arena ska vara rena döden/mandomsprovet för en live-tekniker. Nån som varit där och lyssnat? Hört nåt nämnas förut om Friends Arena? Nån som var där och kolla på maiden rentav?

Jag brukar fetta på brass i full fet-stereo, fast liksom längre bak i ljudbilden än längst fram. Men det är fan inte lätt att få det att kännas realistiskt och bra då. Oftast blir det att det får låta som kraftigt processat levande brass, typ fett pop-brass. Om man inte kan få jämna balans mellan höger och vänster kanal rent ljudmässigt, så kan det även funka bra om man skapar balans fokus- eller melodi-mässigt. Om du har nåt i arret (eller kan göra nåt i arret) som spelar en liknande 'roll' som blåset gör, fast spelar på andra ställen och aningen annat sätt, men tar upp nästan lika fokus, då kan det väga upp ganska bra om man lägger dom lite motsatt varandra.

Jag är inte hundra, men nåt sånt är det. Sök på Google efter B-stock, se om du hittar några definitioner där

B-stock på engelska brukar på ett ungefär motsvara "använd" eller "bättre begagnad" produkt, vad jag vet. Fast jag har hört att B-stock ofta säljs med i princip samma köp-avtal som den oanvända motsvarigheten. När man köper begagnat, i alla fall i svedala, så gäller ju inte riktigt samma villkor som om du köper en helt ny produkt. B-stock lär ska ha samma avtal som ny produkt, bara att den är lite använd. Den kan t.ex. vara uthyrd till en ljudfirma 1-2 gånger, nåt sånt ..

Är man nöjd så ska man vara nöjd. Det är nog det som det där talesättet menar. Det hänvisar till ens egna åsikt. Frågar man vad någon annan tycker, så får man ju alltid en annan åsikt än ens egen. Det finns ett annat talesätt med, som säger att 'god konst är aldrig fullbordad, bara övergiven'.

Ok 🙂 Med artisten menade jag typ mainstream-musikstjärnan. Stjärna bygger ju i hög grad på att denne är artist/stjärna som en förtjänst av att denne är så fantastisk på att spela/sjunga/dansa osv. Lite som en cirkus-artist; "Starke adolf" som är så monstruös så folk betalar för att få se han lyfta omöjliga grejor. Folk börjar ju förstå att det de tittar på är inte vad de givits intrycket av att det är. Tittade senaste på Rihannas 777-turne (på SVT). Det är ju inte så att Rihanna är främst på scen för att hennes musikaliska förmåga långt övergår de andra som finns på samma scen. I själva verket är det typ tvärtom. Så om showen handlar om fantastisk förmåga, vad gör då just Den tjejen längst fram och sjunger lead? Sa man sånt offentligt ibland folk för 20 år sen, helvete vilket liv det blev haha. Då var man bara avundsjuk eller missunnsam eller gud vet vad. Men idag tror jag folk är betydligt mer informerade och förstår det här, än förut. Man ser vad som finns bakom kulissen. Man förstår att personen fram på scenen är lite som vem som helst, som blivit pimpad till max. Starke Adolf, är en illusion. T.o.m. talang-sökarprogram i TV, som Fame Factory, Idol och allt såntdär, visar ju allmänheten hur en produktionsgrupp typ komponerar ihop en ’stjärna’, genom lite dansträning, poserande, mediaträning (sällan sångträning), och sen sluter man upp en skara av erfarna professionella runt omkring för att göra allting för den personen; låtar, skivor, fotografier, smink-experter, ljudteknik, lite musiker (bandet) turné managers osv. Stjärnan, är nästan lika utbytbar som toapapperet. Det kunde vara … inte ’vem som helst’, men nästan; om man förstår hur jag menar. Litet favvoexempel var när det kom ut att Britney körde med singback eller autotuning. Nästan 65% av allmänheten lämnade tillbaka sina biljetter inför nästa konsert. Jag tror folk börjar märka att stjärnan inte är vad man ges intrycket av att det är, inte minst genom all sociologisk kunskap som sprids via nätet. Hollywoods stjärnstatus från 50- o 60-talet var ju ofta en total illusion, och jag tror kommer börja anamma den förståelsen mer och mer nu. Lite så jag ser på det … Däremot Lennart Bengtsson, 39, jobbar i charken på ICA i Örkelljunga, som lirar en sjyst, personlig o ärlig rock-n roll, egna låtar, har riktigt nice touch på guran, är ute och far lite i folkparkerna och krogar med hyggligt band .. den typen av 'artist' tror jag aldrig kommer dö ut.

Det är en rätt svår affärs-idé, det där med "studiodatorer". Det kunden är ute efter är ju en maskin som rullar stabilt och fungerar. För det krävs att man har stenkoll även på all mjukvara som är installerad, och hur den är konfigurerad. Mjukvara är ju upphov till minst lika mycket instabilitet som hårdvara är - om inte mer. Så för att garantera en maskin som alltid funkar, då måste ju företaget hålla ansvar för vilken mjukvara som är installerad, och hur. Och kunden får i princip inte lägga in någon mjukvara själv, eller konfigurera nånting själv. Bara använda datorn, och så fort det blir nåt .. då måste man ringa supporten, för man får inte göra nåt själv. Gör man nåt själv, kan man ju inte ringa supporten och be dom hjälpa en med ett problem som man i hög grad själv bidragit till. Fanns ett svenskt företag för längesen, som hette Audiomaster. Hörde dom hade en del problem med just det här. Så både kund och företag blir lite halvt handikappad på det sättet. Båda tvingas förhålla sig till villkor/omständigheter som båda helst inte vill ha.

Det är inte så värst svårt faktiskt. Behövs inte så mycket optimering längre. Det "värsta" brukar vara att ta reda på vilka dator-komponenter som är optimala för varandra, inte har några okända barnsjukdomar och som inte är allergiska mot varandra. Att montera går av sig själv.

SSL har flera mindre. X-rack, X-desk, X-panda osv. Rupert Neve har 5060 mixern. Kan även använda flera kanal-limpor ihop. Finns rackenheter med 6 eller rentav 8 ingångar som har enkel EQ och kompressor. Sen är det förstås det där med kostnad och tillgänglighet ...

Som sagt, det är helt enkelt ett program som bestämmer hur musiken ska ligga på skivan, vilken ordning på låtarna, hur långt mellan låtarna, göra fade out eller in, och man kan justera många andra små detaljer för CDns utformning.

Brukar köra ut spåren som dom är, och sen normalisera efteråt. Processning och effekter på spår kan höja volymen på ett spår, så om du höjer kanalens regel till noll så kan det gå över nollan på mastern. För att veta säkert måste du kolla varje enskilt spår för sig, hur högt du kan höja det. Föreslår istället du kollar hur mixen ligger nivåmässigt just nu, at inget slår över nollan. När du försäkrat dig om det stänger du av de effekter du inte vill ha med (reverb t.ex.) och sen exporterar alla spåren som dom står. Normalisera sen spåren ett och ett i efterhand. En ljudeditor med batch-funktion eller ett enkelt script sköter det på ett nafs.

Skivbolag är i grund och botten en distributionsverksamhet. Man har en produkt (skivan) och åtar sig att försöka få den såld så mycket som möjligt. För det, krävs ofta ambitiös marknadsföring/reklam, och att kränga skivan till så många återförsäljare man bara kan. Innebär ofta att skivbolag har mycket digra kontakter med grossister, butikskedjor, återförsäljare, utländska försäljningskanaler, radiokanaler, reklambolag, musiktidningar/journalister, och är "tjenis" med många av aktörerna som rör sig i dom delarna av branschen. De lite större skivbolagen är ofta sina egna förläggare med, kan även sponsra artisten med lån för t.ex. inspelningskostnader, mot en högre procentandel av de framtida intäkterna. Har man inte dom kontakterna, och förtroendet av salubranschen, då förblir många dörrar stängda och man har inte resurser att få andra att köpa skivan till sitt sortiment. Det är en av de viktigare funktionerna skivbolag kan utföra åt en som artist/band. Har man dom här resurserna på egen hand, då är det ju bara tuta och köra.

Ett problem kan vara nätsäkerhet. NAS används ju oftast via Ethernet. Ska man ha NAS "hemma" så blir det ju ofta att man kopplar NASen till samma nätverk som man kommer åt nätet via. Har man det upplagt så, då bör man nog ha en extern router med brandvägg/antivirus i, så inte några portscannande scriptkiddies får korn på ett öppet nätverk med en NAS-disk i som dom kan komma åt.

Det påverkar nåt som är rätt avancerat och tekniskt att förstå. När man grafiskt återger ljud, så svänger ju ljudet runt en amplitud- och fasmässigt noll-referens (horisontella linjen i mitten). Ibland kan ljudet påverkas - redan vid inspelning eller vid processning eller transport (genom kabel) - så att vågformens interna noll-referens inte stämmer överens med den digitala noll-referensen. Det kan ge upphov till några problem som inte är önskvärda, men oftast är effekterna av det rätt små. Fenomenet kallas Direct Current Offset (Likspännings-sidförkjutning, typ). Namnet har gamla rötter, då man använde likström mer än man gör idag, så namnet i sig berättar inte mycket om vad det beskriver. Som regel är det en god idé att se till att det inte finns för mycket DC Offset i flera spår. "Remove DC Offset" i Wavelab analyserar ljudet och försöker rätta till sån här förskjutning. Men det sägs även att man inte ska använda det där för mycket. Det sägs att digitala ljudprogram kan påverka den här faktorn i en negativ riktning om det används för mycket. Mer läsning: http://en.wikipedia.org/wiki/DC_bias

Oj. Hm, Touché där .. 🙂

Tycker all konst är underhållning, även om underhållning inte behöver vara konst. En ensam gubbe boende i en stuga. Åker sällan åker 'in till byn'. Han tar sitt staffli, pensel, färg, ställer sig på tomten och ägnar några timmar åt att göra målning av utsiken över sjön. Det underhåller honom. Andra går på en konsert med Magnus Uggla, det stimulerar dom och förhoppningsvis Uggla med. Underhålla, att väl försörja och vårda stimuleringsmässigt? Sig själv eller andra. Underhållning kan ju va förströelse med, men det är ju också lite av att 'undvika tristess' som annars uppstår, o då vårdar man ju sig själv/andra på det sättet. Sen finns det väl en andra betydelse av konst, och det är väl 'kunnighet', 'hantverks-skicklighet'. Ett musikstycke kan vara gjort helt oberoende av tidigare musiktradition, och då kan många tycka 'det där är fan inte konst eller musik, det är bara ljud' typ. Men det finns ju mycket hantverks-skicklighet som inte direkt är underhållande också. My 25c .. tror jag ..