Signia

Man kan se ännu ett perspektiv genom att jämföra, mellan synten i mjukvaruform och hårdvaruform. T.ex. Waldorf Blofeld (6100kr) finns utan klav (3400kr) och även som mjukvara (Largo, 1650kr). (Skillnaden mellan Largo och Blofeld är väldigt liten). Roland JP-8000 finns med klav, utan klav, och även avbildad som mjukvara (Superwave Ultimate/Extreme HD). Oberheim finns, Korg med, och Arturia har flera seriösa imitationer av hårdvarusyntar.

Håller med ovan^^ o hårdvarusyntar har överlag större variation. Deras oscillatorer och filter m.m. är fysiska, har olika elektroniska/elektriska komponenter. Hårdvarusyntar har ett mer utpräglat sound. I datorer låter mjukvarusyntar betydligt mer lika, dom baseras i huvudsak på samma kodtänk. För att göra en mjukvarusynt med personligt sound, typ Waldorf Largo, så utgår man ofta från samma grund som alla andra mjukvarusyntar och sen modifierar man grunden med hårdkodade processer som ligger under motorhuven. Man imiterar soundet manuellt liksom. I hårdvarusyntar kommer ofta soundet av sig själv, genom de kombinationer av elektroniska detaljer som använts. Roland är känt för att låta ganska slickt, förutsägbart och lite platt, men även där finns variationer. Dom har använt sig av olika D/A omvandlare i olika apparater. I deras JV/JD-serie användes olika D/A omvandlare för flera apparater. Främst JD-990 är känd för att låta förbannat bra, bättre än sina tidigare- och senare syskon i JV/JD-serien mycket, pga att en lyckad kombination av D/A-omvandlare och syntes använts. Sen är hårdvara hårdvara. Där kan du använda dig av hårdvarukontroller som Rolands TimeTrip Pad eller D-Beam, eller Clavias förträffliga pitchbend. Det blir lättare att låta sig inspireras till att skapa ett sound baserat på hur man spelar synten, snarare än hur ljuden låter i sig själv. Ibland hör man folk säga att man får en annan känsla för synten, större vördnad för både apparaten och det jobb man gör i den, just för att det är en påtaglig sak, som väger mycket, t.o.m. avger värme, verkar ha en personlighet osv. I datorn blir det mer wishy washy, lite som hur man använder text-editorn liksom. Man "slänger ihop" patchar, tar bort, gör misstag, slänger ut, backar inte upp .. det blir ingen vördnad och rigiditet i hanteringen.

Vissa ’kunder’ är aldrig nöjda, vissa ändrar sina preferenser under projektets gång. Typ om det låter bättre än dom väntat sig, så får dom blodad tand och använder liksom det dom hör NU som helt ny inspirationskälla. Det dom hör nu, är något annat än det dom kände i huvet från början, och nu får dom nya idéer av vad detta skulle kunna bli och hur det kan förbättras. Så direktiven ändras, jämfört med hur dom var från början. Och för varje förändring man gör, så upprepar sig det här mönstret. Men dom märker inte själva att dom gör så, och reagerar med att gå i försvarsläge Direkt om man ens nämner nåt så ’nedlåtande’ om dom. Då fastnar man i the never ending story, för om man säger ”men hördu, du får ta och nöja dig nu, vi har ju jobbat i 1½ vecka” då kommer kunden sprida att du är vresig o lat typ. Bästa lösningen är att välja ut personer att jobba med som inte har dom tendenserna. Var väldigt noga med vilka man jobbar med. Lite person-kännedom liksom, man lär sig med tiden känna igen kännetecknen eller om risken finns att dom är lite så. Lite angelägna, opportunistiska, impulsiva, testar gränserna, inte så strukturerad i sitt tänkande eller arbete. Sätt gränser, redan från början. Jänkare kör alltid med skrivna avtal, som listar upp varenda liten trivial detalj - vem som ska paya för använt skithuspapper osv. Tanken är att då vet alla vad som gäller och det blir ingen diskussion. Men att komma dragandes med papper o avtal här i svedala ses som väldigt nitiskt, okamratligt och anspänt. Så prata istället. Sätt praktiska, tidsmässiga, projektmässiga gränser osv, speciellt för oerfarna. Som folk skriver ovan^ så kan folk komma med värsta förhoppningarna och helt omöjliga förutsättningar, bara för dom inte varit med förr. Lösningen på det är att gå igenom så mycket detaljer som möjligt innan arbetet börjar. Prata, länge, så man kan snappa upp och diskutera/instruera förhoppningar som inte är realistiska. Var selektiv, välj de man ska jobba med noga. Har man inga andra än de oförståndiga o giriga att göra jobb för, så ... avstå ändå. Det är inte bra för själen liksom.

Känner igen. Tyckte AnthonyS sa det bra^^. Att vara musikproducent/låtproducent har mycket gemensamt med att vara personal-chef eller entreprenör. Man måste kunna dirigera folk, förmå folk att hålla sig på banan för att hålla givna uppgörelser och inte slira iväg åt olika håll. Ofta måste man se till att andra gör sin del med. Tar man sig an ett jobb – gratis eller betalt – så gör 100%. Gör som ett betaljobb. Annars, tacka nej. Allt du gör, i alla avseenden, med alla, sprider sig bland folk och formar ditt varumärke. Det krävs bara 1 dålig grej så har man sabbat 10-20 bra jobb – ryktesmässigt. Den som lyssnar på nåt du gjort, tror ju alltid att det man lyssnar till är ditt 100%. Så om nån lyssnar till nåt halvsjukt du fepplat ihop på skoj på fritiden med grannens son .. ja .. you do the math. Tar jag mig an ett jobb, så gör jag det för jag vill göra det. Så då blir det inte så (för mig) att jag tappar lusten/orken. Vill jag inte göra det, då tackar jag nej. Ibland har man inte råd att tacka nej till allt, i väntan på den perfekta. Då får man vara personal-chef med kunden. Föreslår du är väldigt selektiv med vilka man påbörjar samarbete med. Efterforska hela dennes bakgrund, tala med andra som känner denne, som jag jobbat med denne, se vad dom har gjort innan. Jag har blivit hembjuden på kaffe till föräldrar eller mor/far-föräldrar några gånger, och dom drar sååå gärna fram fotoalbumet och spiller all info 😛 det är en guldgruva för att få en bild av hur personen är, och om man bör börja jobba med denne. Bestäm vad som ska göras i förväg, diskutera, sätt konkreta ramar, både i utförande och tid. Hur det ska bli, hur det ska låta, vem ska göra vad, på vilket sätt, och vem som ska godkänna vad, när olika delmoment måste vara klara … så detaljerad bild som möjligt. Sen gör ni det ni kommit överens om, och då gäller det bara hålla kunden på banan, att denne inte börjar vika av från det ni bestämt – lättare sagt än gjort ibland. Att bara säga ”vi testar, så ser vi hur det blir” är värsta tidsbomben som finns; 1 jobb kan ta forever. Diplomati är en nyckel. Måste kunna säga "Det här är totalt värdelöst" på ett sätt som verkligen inspirerar kunden. Mutt Lange är känd för att säga grejor som "Det här är ingen dålig början. Testa ta bort allt utom trummorna och gör ny svängigare bas så kommer det bli jävligt bra!".

Såg ut som Mats & Stanislav var inne o härjade i systemet igår: //forum.studio.se/index.php/topic/102682-traktor-s4-far-nya-daeck/page__hl__traktor. Kanske är lite experimenterande idag med ..

Tycker också det var bättre innan

Ja upplever inte heller att gitarr-amparna i Cubase är några höjdare. Det går säkert få till OK ljud i dom om man jobbar som fan, men jag tycker det finns bättre alternativ. Verkar vara väldigt få DAW som kommer med bra ampsimmar.

Du tror att killarna i videon menade på fullaste allvar att alla hits är skrivna med samma 4 ackord? och att jag ställde mig bakom det genom att lägga ut videon, och nu måste jag 'försvara' det? 😄 Köp lite godis så blir du nog på bättre humör 😉

.. mer nyanserat än ... vad? 😉

Dåligt humör i helgen? 🙂Menade generellt att många låtar bygger på samma eller liknande ackordgångar, eller samma mönster i ackordgångarna. Ibland förbluffande lika, som Ironman påpekade här.

Vissa tänker skalan mer eller mindre medvetet. Andra tänker inte utan bara går på gammal vana. Oavsett hur man tänker/upplever den på insidan så använder ju båda musikerna 99% samma toner i vilket fall. Men hur man tänker medan man utför skiljer mycket. Skalor är ju mer skelettet som musiken (västerländsk i alla fall) är uppbyggd på, men det är en efterhandskonstruktion som används för att beskriva, mer än en fysiologisk regel. Skalor används ju mest för att förklara det underliggande mönstret för den som känner sig lite vilsen. Men bluesens 'blå toner' t.ex. ligger mitt emellan två av skalans toner. Så länge du får sagt det du vill förmedla, så är det ju rätt.

Som jag sa, har inte dubbelkollat alla. Vill du veta, så undersök saken. Låt oss veta sen 😉

"Knuglig"? 😄 Det där fixar de flesta syntar. 2-3 sågtandsvågor ovanpå varandra, lite detuning o skicka genom mättnad/förstärkaremulering. Kraftig attack och kort decay i envelopen, och ställ in ljudet som monofont utan portamento. Lägg till monochorus ping-pong delay i åttondelstrioler typ. ReFX Vanguard är bra för såna där blanka metalliska ljusa ljud med fräs i. Omnisphere har ja inte, kan inte uttala mig där.

Ah, sorry. Har inte dubbelkollat alla låtar, men den fras dom har valt av varje låt är ju liksom den fras som man minns ur låten - tycker jag. Så det verkar vara en avsevärd mängd av låtarna vars kärn-punkt ligger ovanpå den ackordstrukturen.

Dom där masrshall lådorna har jag svårt för^^. Kanske bara är jag men jag tycker dom låter så skräniga.

Några förslag på flyglar: Art Vista Malmsjö Grand, mörkt, hårt, mystiskt, sitter väldigt bra i mixar och ger en mörk varm vacker dunkel stämning. Sampletekk PMI Estonia, (samma som NI Steinway D) neutral Steinwayflygel, något scoopad i övre mellanregistret men överlag väldigt tydlig. EWQL pianos flyglar är ofta ljusa, rika o smaskiga, låter väldigt "live", men kan ibland kännas "långt borta" i rummet och aningen basfattiga. Bardstown Audio - Bosendorfer imperial grand. Ljus flygel med öppen genomslagskraft i all musik. Inspelningen av pianot inte super, gammal inspelning, och dynamiken är lite sisådär, har lite problem med överslag på enskilda filer. Men mycket klart tydligt piano. Sampletekk White Grand, glassig ljus steinwayflygel, är känd för att "funka direkt i mixen utan skruvande" utan att låta för västkust. NIs flyglar tycker jag är allmänt konstiga i ljudet. .. och på uprätta pianon: Sampletekk The Rain Piano, uprätt piano med tydlig karaktär. Nära inspelat, ett av dom bättre uprätta pianon där ute enligt mig. Native instruments Upright Piano. Ganska dovt, med lite konstig panorering. Ganska varm, snäll o pappig i ljudet precis som Native instruments ofta är. XLN - Upright Piano. Slickt stående piano, lite simmigt ljud men väl nyanserat. Stora möjligheter att skruva ljudet i interfacet. Imperfekt samples Braunschweig Upright piano. Mörkt, stort, mustig piano som är inspelat så det känns som man sitter inuti pianot. Har lite problem med knäppljud vid höga velocities. Alla ovan är ligger inom tusen spänn, utom EWQL pianos. Vissa kommer som virtuellt instrument, medan andra kräver sampleplayer. (att jag skriver mest, betyder inte ja vet bäst 😉)

Gjorde seriös shootout mellan olika autotuning verktyg för ett bra tag sen. Fann melodyne som mest ... hm .. genomskinlig är fel att säga, men det var lättast att få det genomskinligt i den. Mest pga ljudet, men även editeringen. Tvåa ljudmässigt hamnade Izotopes Nectar, som inte är lika lätt att använda, drar CPU som fasen och har en tendens att avge oönskade biljud. Trea kom Autotune. Editeringen är inte lika lätt som i melodyne, men med lite tid och övning så fick man in det rätt bra. Strax efter kom Waves Tune ... osv. Autotuningen som finns inbyggd i flera DAWs tyckte jag lät tämligen illa. Sabbar ljudkvalitén, speciellt diskanten o siblianserna. Speciellt Cubase, som i princip är Yamahas gamla Pitch Correction algo. Mina $25

😉

".. som verkligen låter piano" är trots allt en ganska subjektiv uppfattning. Även verkliga pianon låter väldigt olika. Vissa låter väldigt akustiskt, andra låter väldigt poppigt. Kanske blir råden bättre om du beskriver vad du behöver använda pianot till mest 🙂

Börja inte med en fade-in mitt i ett riff. Börja (och sluta) den starkt, Pang liksom. Typ som partiet som börjar 13 sekunder in. Sången på slutet låter bra, men lämnar en lite hängandes i luften liksom. Bättre dunka näven i bordet och sluta starkt. Glöm inte att lägga till att du är en jävel på kaffe 😉

För PA-förstärkning brukar man räkna med ca 4W per åhörare. 200 i publiken = 800W. Väldigt rund siffra förstås. Men det är för PA, inte enskild musiker. volymmässigt behöver du egentligen bara ha styrka upp till den nivå där PA behövs, för utöver den nivån så kör du ju ut guran genom PAt.

^^ Ja dom är grymma, otroligt neutrala, inge hajpade i ljudet alls. Nästan så en del tycker dom låter tråkiga.