Signia

Misstänker att rådet du fått är att använda riktigt låg hollywood-filmisk bas. Det är en gammal klassiker. Överlag håller jag med herrarna ovan^^, speciellt feta smaskande pukor behöver attack, men inte så mycket super-låg bas. Låg bas får mest bara saker i rummet att skramla. Men om du nu vill prova så ... Den kategori av verktyg du söker efter brukar kallas "Subharmonic synthesizer". Det är inte syntar, även om namnet låter så, utan istället EQ-liknande produkter som framhäver olika spektrum av infra-toner genom olika metoder i kombination. En vanlig metod som används av dom verktygen är att pitcha ner de låga frekvenserna en halv- eller en hel oktav och mixa in det med originalsignalen. Det hör man ofta när "Häftiga o coola" manröster men grym "botten" på bio-reklam presenterar en läcker produkt. Finns många såna, men inte så många bra (tycker jag). Jag gillar Waves LoAir bäst. En annan är BBE Sound Sonic Sweet H82. Finns andra, som Brainworx BX Boom (väldigt enkel modell), Lowender, och som du själv nämnde: Waves Maxxbass och Renaissance R-bass är ok, men kanske inte lika hollywood-iga som LoAir och några andra. Subharmonic Synthesizer som sagt. Sök på KVRaudio.

Finns dom som kör lite så, skärm 180 grader runt liksom. http://p.twimg.com/A0yzzopCIAAbjb4.jpg Själv tycker jag enskilda skärmar bidrar med en bekväm avgränsning (jämfört med enorma, breda) så det blir lätt att hitta var man ska titta för att se rätt sak.

Skivbolagen tror jag kommer omvandlas. Kanske till nån liknande distributions-form som idag, dvs dom är de som har nycklarna till dörren man måste gå genom för att nå etern. Ljudteknikern tror jag ligger lite i farozonen med, fast kanske inte på lika kort sikt. Men det är skönt att se att inte en enda här tror att pianisten är utdöende 😄

Jag får en känsla av att .. hm .. Det finns många musiker/kompositörer som ägnat årtionden av utbildning och övning, likt elit-idrottsmän, för att bli superbra på att göra musik. Men om sånt inte spelar roll, för allt bara handlar om att man gör den musik man gör, och samplingar + DAW kan alstra typ samma sak fast utan övning och direkt .. .. alla dessa personer som ägnat så mycket tid, då blir ju dom lurade byfånar som wäjstat tid och energi bara? Det är ju inte så att man ägnar så mycket tid, år och energi, uppoffrar så mycket annat gott i livet, för att det är kul i sig liksom.

Har sett några jänkare som kör med projektor på vit vägg

Ja det är väl engelskspråkiga varianten: polish a turd. Tycker det är samma begrepp som Terror tar upp.

Exakt. Man ska ge korna foder med jävla massa salt o peppar i. Get it right at the source. Då är det bara värma köttet sen 😉

Två faktorer som jag tror många brottas med, är balansen mellan "det låter/känns bra", och rädslan för att ha råkat överdimensionera något i mixen på köpet (för mycket bas, diskant, sterebredd osv). Åtgärdar man det sistnämda, så kan man ta lite död på det förstnämda, och vice versa.

Fräckt 🙂 NASA skickade ju ner nån sond som landade på .. Uranus tror jag det var, för några år den. Den hade mikrofoner och NASA la ut lite ljud från Uranus yta på nätet. Jag lyssnare, men det var bara statiskt brus och nåt knäppljud här och var. :/ Haha. Behövs lite akustik-behandling i "studion" här 😉

God konst är aldrig fullbordad, bara övergiven. Så sägs det, och jag tycker det stämmer väldigt bra – även för mixning. Jag tror alla har en slags modell man jobbar efter – en eller kombination av några få. När dom modellerna är körda till sin ände, tillfredsställda, så har man vad man har – plus lite lätt puts. Då nöjer man sig. I värsta fall funkade inte den/dom modell man körde efter och då antingen släpper man motvilligt ifrån sig mixen ändå. Eller så backar man tillbaka och börjar om, kanske inte helt från noll, men man backar tillbaka. Finns ju dom som kör ljudet genom oräkneliga kontrollprocesser, både digitala och analoga, för att kontrollera att ljudet håller sig inom ramarna för mängder av givna kriterier – snäva kriterier. Så det finns nog ingen övre gräns, annat än den man orkar bry sig i. Helt nöjd blir man nog aldrig, men till slut orkar man inte gräva i detaljerna mer.

Hm. Då är enda teoretiska fördelen den finare indelningen av dynamiska nivåer då. Plus att 128dB brusfri dynamik är groteskt bra för en DAC, även om det inte har med siffran 32 att göra. Undra, sa flundra .. om inte det här är återvändsgränd ..

Hm .. Du råkar inte ha länk där man kan läsa mer? Ifrågasätter inte, bara mer nyfiken. 🙂

Editeringsmöjligheterna började mest som en möjlighet att göra enklare mallar, och senare att rädda en unikt bra tagning från en liten miss, eller missljud. Numera har det gått över till att ersätta manuella spelandet. Alla såna ersättningar görs ju genom väldigt lågupplösta modelleringar och struktureringar av det manuella spelandet(rutnät o parametrar). Men de som var med förr tycker att man programmerar/editerar endast för att man inte klarar av att spela/prestera själv. Trummisar kan rynka på näsan åt på hur stelt och känslolöst det kan låta, men brukar få höra att 'maskinen håller takten bättre än dig i alla fall'. Det säger lite om hur man lyssnar till musik. Vi vänjer oss vid det mer fyrkantiga alltmer, och inom snar framtid kommer levande spel ses mer som brister i precision, snarare än uttryck och känsla. Därför ser en del inte nån mening i varför man skulle 'behöva' spela in saker manuellt. "Det är ju bara lägga lite MIDI ju(?)" Att musiken kan få en grymt bättre koherens, skjuts och genomträngningskraft, genom att trummisen/kompet spelar elastiskt (varierar tempot och fraseringar med små små avsiktliga rörelser), det är lite för fina musikaliska detaljer för många att uppleva/förstå/snappa upp, och för fina för apparater att efterlikna - än.

Ligger i groparna att köpa nytt ljudkort. 24bit är- och kommer nog förbli högsta dynamiska upplösningen överlag. Flera argument finns, bl.a. att själva elektroniken i ett 32-bit system skulle ha högre noisefloor än digitala materialet självt. Men de finns de som gett sig på att göra 32bit fixpunkt PCM konverterare. Ett av dom interfacen är ett av märkena jag fnular på, Mytek: http://mytekdigital.com/hifi. Vad tror vi om 32bit konverterare? Är det nån idé? Är tekniken möjlig på ett sätt som gör det försvarbart? Alla tankar välkomnas (även Terrors)

Finns datorprogram som kan spela upp (och spela in) flera spår på en gång. Då kan man lägga trumspåret på 1 spår liksom, och så lägger man ett nytt instrument på spår 2. När man trycker på play så spelas båda spåren upp samtidigt. Har man lagt 5 spår parallellt med trummorna, kan det mycket väl låta som en färdigproducerad låt. DAW brukar dom programmen kallas. Det finns många, även om flera är avsedda för avancerad anvädning och kanske inte är så superlätta i början. Det beror även på om du sitter på mac eller PC. Audacity är ett förhållandevis enkelt gratisprogram som gör sånt här.

Putsade en gammal ride i 3 timmar en gång. Bad mistake. Den lät bättre innan, mer genuint. Efter 2-3 år fick den grågröna missfärgningar med, o grönt skimmer i ljuset typ stjärtfjädrarna på en skata. Och då använde jag ett medel som är just för ziljdian cymbaler :/ Rengör du med citron, o tar med trummisen på utomhus-gig sen, så kan du ge dig fan på att det står 5-6 getter å slickar på cymbalerna när ni kommer tillbaka från pausen.

Kött, salt o peppar, o nu citron med?? 🤪 ontopic: cymbaler kan absolut rengöras. Görs bäst genom metallpolering med mjuka verktyg som trasa och rätt polermedel. Brukar va ett jäkla jobb. Finns speciella medel för just cymbaler, men icke-frätande metall-puts brukar överlag gå relativt bra. Cymbaler är legering av mest brons, lite koppar silver o zink, och små ämnen av andra metaller. Att rengöra en cymbal kan förändra ljudet ganska rejält. Och det blir inte alltid bättre. Blir oftare mer ljusa, aningen mer plingiga och sjunger längre, och blir blanka som speglar. Plus att eventuell logga på cymbalen brukar ta stryk. Ljudet av en inspelad cymbal - där damm, öl, hår, champagne, saliv, olja, spyor, fett osv spelats in i cymbalen under många år, och metallen blivit mer bräcklig o böjlig - det ger ofta cymbalen en karaktär som är väldigt personlig, och svår att skapa på konstgjord väg. Det värderas högt av en del trummisar. Vill man ha ljusare, plaskigare och 'sötare' cymbaler tycker jag man ska köpa nya istället för att rengöra - ofta i alla fall. Det blir ingen "ny" cymbal som har en annan karaktär, utan den gamla karaktären o responsen kommer finnas kvar, bara med ett ljusare, öppnare och ringigare ljud. Men citron .. har man extremt svårt att köpa 😄

Finns även en inre känsla i det här, som kan vara viktig för vissa musiker/sångare. Att känna att bilden man sprider av sig själv, till människor, är en representation av vad man egentligen är, och gör; en uppvisning som man faktiskt kan utföra i verkligheten. För vissa känns det falskt annars. Som att man är en osäker bluffande pajas (för att va övertydlig) eller bara är en tomt skal, en produkt, front för nåt som inte existerar. Inte alla känner så, men för en del kan det va så, i olika grad.

Är man exhibitionistiskt lagd tror jag alla superlativ det skulle gå bra, ända fram tills nån annans namn nämns, tillskrivs (typ ljudteknikern). I övrigt har i alla fall jag svårt att ta till mig exemplet. För, är jag namnet och gör det som jag gillar, och materialet min hjärtesak, då finns det inte en chans att jag skulle godta att teknikern gör ”mäktiga dundrande trummor” eller ”grymt mullrande bas i sticket” eller nåt. Om nåt sticker ut så pass, då skulle musiken/mixen ha slagsida, kännas obalanserad. Men … det är jag de … om jag gör nåt som passar just mitt hjärta. Gör man nåt för andra, nåt som ska sälja osv, då är det en annan femma. Du själv då? 😉

Det gör det inte för mig faktiskt. 🙂 Menar inte å va motvalls eller nåt, utan bara att ... frågeställningen är rimlig, men det finns dom som inte upplever så. Om jag älskar en låt eller nån musik, så .. det bryr mig inte alls om den slets fram genom 5 års tid. Visst kan man uppskatta uppoffringar och findetaljerat hantverk, men för mig är det en annan sorts uppskattning än att reagera på musik. Tror inte det finns nån musik jag gillar mest för att ljudet är så bra, eller hur länge nån jobbat för att få till den. Om jag kunde, skulle jag helst slippa hantverket. Hade jag en snabbare/effektivare väg att få till det 'som det ska va' enligt mig, så hade jag tveklöst gjort så. Ja vill bara ha njutningen av musiken, direkt och utan uppoffring. 😛

Hahahaha! Touché 😆

Kör riktigt hårt efter den arbetsmetoden med - gör det rätt från början. Men det är mest för då slipper jag 2 dagars extrajobb med att 'vaska fram' det egentliga ljudet ur spåren man har. Det må gå, om man ger sig satan på det. Men det blir så groteskt med jobb, och den där sista detaljerade finishen, kristallklara gnistret, kan bli svår att få till. Tror också det beror lite på om man har inställningen att man gör det bästa möjliga av vad man har, och sen känner sig nöjd med ett jobb väl gjort. Eller om man har inställningen att det SKA låta upp ovanför en viss kvalitets-tröskel, på ett visst sätt - oavsett hur grundmaterialet låter. Å andra sidan är det inte alla som gör såhär. I många fall är det folks ork och arbetsmoral i studion som gör att man ”skippar” att tänka längre. Det är inte alltid så att folk inte fattar bättre, eller tänker ”fix it in the mix”. Så man kan inte alltid vägra göra jobb som inte låter ’tillräckligt bra’, för då får man nog … 3 jobb om året, typ. En kroppsbyggare sa nån gång att med strikt balanserad kost kommer man riktigt långt i bygget. Men ska man få till dom där sista 10-15%en, som kan ta en upp till tävlingsnivå eller nåt, då måste man använda kosttillskott å såntdär. Lite så upplever jag det med ljud och mixning med. Jag stoppar i rätt bra mat, men det kommer ändå skit ut. 😕

Skulle börja jobba, med betalande person på plats. Startade musikdatorn. Loggade in. Men när windows kom upp, och började läsa in dom få rutiner som ligger i startup-en, så dyker information nere till höger upp: 'Hittade ny hårdvara, installerar drivrutin'. Det visar sig att av nån anledning så har Windows fått för sig att mitt PCIe ljudkort inte är installerat. Det har i princip aldrig skett förut. Efter drivrutinen är installerad krävs omstart. Men när Windows går igång igen, så verkar det som att PCIe ljudkortet tilldelats systemresurser som delas av andra enheter. Benämns som Code 12 error. Så alla ljudprogram som försöker använda PCIe ljudkortet hänger sig. Spelar ingen roll vad jag gör nu, så hamnar ljudkortet i samma resurskonflikt - en resurskonflikt som är riktigt svår att hitta med mina kunskaper. Har även bytt PCIe-slot. Systemet har rullat som en ny-oljad gasell i ett halvår ju. Kan vara IRQ-konflikt, men enligt min erfarenhet brukar det bli BSOD då. Det blir det inte nu. Bara att ljudprogrammet hänger sig, och därefter säger att den inte kan hitta nån ASIO-rutin att ladda. Windows är ju känt för att "underlätta, genom att hantera saker själv automatiskt". Men såna här gånger blir man lätt förbannad, speciellt med folk på plats och eftersom man inte vet vad som är felet eller hur man kan styra det tillrätta manuellt. Enda hårdkokta tipset man fått är att avaktivera ACPI i hela datorn, men då tappar man typ 30% av alla funktionerna med. Konkret undrar man vad kan man nu göra åt detta? Är ju inte ens säker på att det blir rätt om man installerar om hela systemet ens. Känns dom att kasta pil på en tavla och hoppas på det bästa. Tänkte i alla fall slänga ut problemet och se vilken respons man får. (och ja, Mac-fanatikerna får väl öppna en flaska champagne då. Men bara 1 😉) EDIT: Win7 SP1 64bit.

Greg heter han http://sv.wikipedia.org/wiki/Greg_FitzPatrick

Ska o punk, finns ju olika sound där med. Men .. Orange, eller Fender SuperSonic kanske? Lite äldre, varm o tät ton, utan att bli bas-tung, och som kan dista o skräna på rätt bra om man vässar den lite.