Signia

Det där beror på den matematiska formulan som kompressorn använder sig av. Olika kompressorer använder olika modeller. Samma gäller EQ, gates, de-essers .. nästan allt. Waves C1 o C4 är exempel på andra som använder sig av samma modell som du ser där. Det är en modell som anses ”musikalisk” av vissa, och kan liknas vid ’soft knee’ funktionen i vissa kompressorer. Dvs kompressionen ska inträda ’mjukt’ över ett stort område, inte kraftigt som över en tröskel. Skillnaden här är att kompression endast sker i ’soft knee’ området runt tröskeln, samt i förhållandet mellan området under nedre- och övre tröskeln. Men inte mycket kompression sker över- eller under tröskelområdet. Det gör kompressionen mer transparent, mer musikalisk skulle vissa säga, dock på bekostnad av teknisk verkningsgrad. Om det inte förändras när du ändrar på "Circuit type", så är det ingenting du kan göra. Vill du använda mer 'fyrkantigt' verksam kompression måste du använda en annan kompressor, som använder annan formula. Men kom ihåg att lyssna också, inte bara tänka ”det ser märkligt ut visuellt” 🙂

Fick ett 'Jaa just ja ..' ögonblick här. 🙂

Få ut så mycket 'Volym' som möjligt ur varje enskild kanal menade jag 🙂 Det första ljudet som slår i taket är ju alltid transienter, spikar. Om man kan skära ner transienterna, med limiter, så dom inte slår lika högt, då kan man höja lite mer innan transienterna slår i taket igen. Det blir på bekostnad av ljudkvalitet och punch i ljudet förstås. Men det är samma sak med all kompression och limiting; det minskar slagkraftigheten o punchen i ljudet, plattar till det.

Finns definitivt de som är nya och tar i åt H-E för mycket. Kan bli hemska resultet. Men så är det ju från början, för alla. Man lär sig måttfullhet och att lyssna till detaljerna med tiden. Finns ju riktiga storsäljare som sabbar sitt egna material med limiting med; Metallicas Death Magnetic blev ju en klassiker. Jobbar man med mastring så får man helt enkelt välja om man vill ta sig an jobbet eller inte, utifrån hur mixen låter. Tackar man nej, och kunden undrar varför, och börjar fråga om mixtips och hur dom ska göra om det för att man ska ta sig an jobbet ... då tycker jag man kan dra öronen åt sig i vilket fall. Mastrare är en sak, att vara Yoda åt nybörjare är en annan sak. Som sagt, jag avskyr det här förbannade loudness-kriget med. Men .. vad ska man göra liksom ..

Det är lite drastiskt att göra, så se det som ett sista alternativ - tycker jag. Prova att få ur alla kanaler så mycket nivå som du kan först. Behövs det mer ändå, så lägg en transparent brickwall limiter på de kanaler som behövs höjas mer. Lägg limitern sist i kedjan på kanalen. Lägg den efter regel (post fader) och sätt den på typ -0,1. Höj sen kanalen tills det börjar låta påtagligt annorlunda, backa sen av lite grann. En multiband limiter kan låta mer transparent än en singelband. Som allt annat drastiskt så får man inte alltid till det första gångerna. Ta hellre i för lite än för mycket.

Känner mig lite träffad, eftersom jag skrev i den andra tråden att jag gjorde såhär. Det här är nåt som alla ser lite olika på, och kan ha starka åsikter om. För att få upp snittvolymen till "kommersiella nivåer", som är våldsamt höga idag, så känner jag att man behöver skära bort så mycket transienter man törs, för att få upp snittnivån. Det är en fråga om mått förstås. Genom att lägga limiter på varje enskild kanal - till skillnad från att lägga limiter på hela mixen - så kan man mjölka ur så mycket volym ur varje enskild kanal som varje kanal kan ge en; utan att helheten blir överdrivet lidande. Den limitingen läggs förstås sist i kedjan på varje kanal, efter EQ, kompression och andra effekter, och man ställer förstås varje enskild kanals limiter olika. Sätter man limiter på hela mixen i efterhand så blir ju allt mosat och lidande istället. Finns inte en chans att ens komma i närheten av resultatet man får ut genom att limitera inne i mixen. Det är som sagt en fråga om mått och mängd, och det är inte så kul alla gånger. Jag håller annars med om att limiter på enskilda kanaler är onödigt. Jag gör aldrig såhär 'i vanliga fall', om inte nivån måste upp så grymt högt. Men jag får inte upp volymen till typ -7 RMS på så många andra sätt. Så tänker jag om saken.

Komprimera brukar jag mest göra när jag vill förända karaktären av ljudet. För att få upp volymen använder man mest editering (redigerar manuellt, klipp upp spåret och justera manuellt så volymen ligger jämnt) plus automation (automatisk eller manuell) och brickwall limiter. Framförallt ändamålsenlig mixning. För å få upp ljudet till Loudness War nivå kör jag ofta med brickwall limiter på nästan varenda kanal, mjölkar ut all volym jag kan - utan att sabba totalt. Ska man behålla nivåerna med kompression, så kör i så fall RMS-baserad kompression med väldigt kort attack (0-5ms)och lång release (500ms eller så). Sätt i så fall threshold på RMS-snittvärdet för hela spåret.

Ah... Kanske Marantz som köpt design av Sony då. Who knows. Själv har man lyckats få till bandsallad även med DAT, så man föredrar HD numera.

Var det den här Casion? 😉 Gissar på det för varenda käft hade den där jag växte upp. Reportrar på tidningen, några audiofiler o enstaka privata studior, lokalradion hade typ 12-15st (regel nummer ett i statligt spenderande: varför köpa 1, när man kan få 2 för dubbla priset?). Dom där var lagom dyra, väldigt mångsidiga och portabla vill jag minnas. Men vadå? Bestod innanmätet i Casion och Marantzen av typ identiska kretsar?

Löste själv DAT-kostnadsproblemet genom att tjacka en enkel modell för ca 7000. Hade den som mastermedium för MIDI-studion ganska länge.

Bara inte Claes Elfsberg, plzzz ..

Starkt jobbat. Ska nog ta och läsa den. Du borde hyra Ozzy Osbourne att läsa in ljud-bok format. Jävlar va crazy det skulle bli ..

Jag tyckte DAT fanns lite här och var ja. Många använde det som slutmix-medium. Satt ofta en rack-monterbar DAT i racken. Fast inte så ofta i privata studios förstås .. Minidisc kommer jag ihåg det var en jäkla debatt om. Hade aldrig nån själv, men många var misstänksamma mot den, samtidigt som andra tyckte den var precis som DAT bara billigare.

Men nu jävlar .. 😄

Jag tror det. Det är ju lite samma sak där: har man ingen erfarenhet av- eller förståelse för tekniken som är förebild för dom program man använder, så famlar man ju rätt mycket i blindo, hittar på egna kökslösningar för procedurer vars praxis är rätt självklar för de som varit med innan. Och då blir det lite att man blir stolt över vad man fått till, 'improviserat fram', medan vissa äldre - som varit med - kanske himlar med ögonen i tysthet. (lite spetsigt skrivet här, men .. ja .. 🙂) Tycker inte heller om rattar. Dom är gjorda för fingrar. Vertikala skjutreglage är mycket bättre för mus. Men om verktyg görs så dom ser ut som analoga förebilder, så upplevs dom tydligen som häftigare och säljer bättre. Kanske känns ”dyrare”, tyngre, flådigare, rejälare, mer seriöst. Vet inte säkert, men jag skulle gissa att även de som är för unga - för att ha erfarit den analoga världen - upplever det så. Lite som skillnaden mellan att ha- och köra en bil på skärmen i GTA, mot att göra det i verkligheten .. kanske. Även i dom fall som de inte säljer bättre så .. funkar vi människor ju lite så. Vi imiterar mer än skapar helt nytt. Hästen -> motorcykeln. Vagnen -> bilen. Fågeln -> flygplanet. Hjärnan -> Datorn osv. Skulle gissa det är en blandning av bekvämlighet och rädsla att skrämma bort potentiella kunder, plus att helt nyskapande lösningar är betydligt svårare att övertyga en företag-styrelse att gå med på.

Arnold 😄 http://www.youtube.com/watch?v=TLNbwh4XNt8

Milli Vanilli borde väl platsa bra i "skådisar som sjunger" 😎

.. och detta !#&)%(#¤!! brus, när man dubbade. Hatade det sooo bad. Köpte alla modeller tom-kassettband skivbutiken hade, och satt hemma och jämförde vilka band som la till minst brus och skorrljud och sånt. Var en hel del skillnad faktiskt.

Stycket nedanför, i det jag skrev, var lite en fortsättning på det första 🙂; att det sätt vi spelar in musik på idag är ju en imitation/expansion av vad som föregick det. Har man varit med innan och förstår varför nya verktyg utformas som dom gör, så har man betydligt lättare att relatera till varför det är så, och hur det är tänkt. Erfarenhet, oja. Det var så man själv upplevde det med Atarin, som jag började med. Den hade inte audio och jag hade ingen porta, men fusk-dubbade med en dubbelkassettbandspelare. Jag hade ingen aning om nånting, förstod ju inte alls arbetsmodellen som datorprogrammen efter-apade, eller ens att det fanns flerkanalbandspelare. Jag bara trevade mig fram, kände att 'jag skulle behöva göra så det blir nåt sånthär' och lyckades efter nån vecka av malande hitta nån slags kökslösning. Ofta visste jag inte hur jag lyckats, och kunde inte upprepa det. Jag förstod inte vad meny-alternativ var för nåt, eller ens varför det fanns såna. Det var bara massa konstiga namn i menyer och dialogrutor. Klicka man på nåt av dom så hände det nåt skumt eller coolt ibland, ibland inte, och ibland verkade det som det på nåt sätt hängde ihop med nåt annat. Men .. allt var bara en stor dimma, som att treva sig fram i ett mörkt okänt rum. Idag borde det varit ännu mer så, om det inte var för internet. Det tycker jag man ser väldigt tydligt omkring. Med analoga prylar så fanns inte alla dom alternativen, så jag tyckte det var betydligt lättare än det digitala. Alla saker var tydligt definierade och avgränsade. Man kunde inte göra så mycket mer med saker än hur det var tänkt, och man kunde se och förstå alla processer med ögat. Inget var automatiskt eller dolt under ytan liksom. Om man inte hörde nåt ljud, så kunde man följa sladden från A till B och sen kolla om volymratten var uppvriden. Lät inget ändå, så visste man att det var kabelbrott. Det kunde inte vara nåt annat liksom. Med datorn finns det 100 alternativ till varför nåt inte låter, och 90% av dom ligger dolda i processer under ytan, så man fattar bara inte och vet inte ens var man ska börja leta efter lösningen. Man fattar inte ens varför man inte fattar, och det tycker jag man märker tydligt på dom tekniska hjälp-frågorna på forumet med.

Finns lite äldre spår i omlopp, michael jacksson, Queen osv. Men jag tror dom inte betraktas som lagliga, eller så betraktas det som "fel" att outa såna filer överlag. Så inte alla brukar lägga länkar på forum såhär även om man kanske vet. Ställen såna filer o multitracks ligger på tror jag är rätt flyktiga med. Dyker upp och försvinner rätt fort.

Jag kör win8, tycker det snurrar bättre än 7an. Det är mest det där Metrogränssnittet som stör lite, men annars är det ett klart steg upp. Du kan köra OSX på PC också. Det är ju nästan bara operativsystemet som skiljer ut mac. Fast det är väl inte helt lagligt tror ja. (kunde inte heller låta bli 😛)

haha, precis samma här. Hatade när spåren tog slut, ping-pongade till förbannelse. Och nu med dator så ligger man alltid och pressar skiten ur processorn och gnisslar tänder för man till slut måste möblera om 😛

Har man varit med länge, även började tidigt i livet med något fackmässigt, då hänger man förstås på bättre senare i livet. Man har mer erfarenhet. Vår modell att spela in musik är ju till största delen en utveckling av vad som fanns innan. En DAW har ju sitt flerkanalsupplägg för det är en imitation av flerkanalsbandaren t.ex. Har man jobbat analogt innan är det då förstås mycket lättare att förstå vad man använder och hur. En ny person, ung, förstår inte vad det är man ser, och lär sig genom att känna sig fram utan att förstå hur det är tänkt. Det blir väldigt vildvuxna metoder då. Alla hittar sin egna väg, och berättar stolt hur man gör, medan de äldre som varit med himlar med ögonen i tysthet. 😛 Måste hålla med. Har använt mac tillräckligt mycket för att se detta med. Det som verkar mer sant, är att "mac-talibaner" är betydligt mer försiktiga med vad dom gör med datorn, vilket ibland är skälet till varför man hamnat på mac. Ofta hör man hur personer har kontakter hos support-företag eller butiker, dit dom ringer så fort det blir nåt problem. Något som vittnar om hur rädd man är för att göra något själv. Man ser datorn som ömtålig. Man installerar inga custom-specialare, experimenterar inte med systemet eller applikationer, man är oroad för att göra det, för att fucka upp saker. Använder man datorn så, då blir det inga problem - oavsett vilket operativsystem man kör. Det har inget med just mac att göra. Macar är däremot bra mycket snyggare stilmässigt. 😎

Det blir så för att du följer en skala; i det här fallet C-dur skala. Dur eller moll definieras av tersen i ett ackord. Använder du t.ex. E som grundton för ett ackord, och du befinner dig i C dur modus, då är ju tersen två 'steg' upp från tonikan; två steg upp i den skala du använder dig av, med början från tonikan: E-F-G. Med G som ters, i förhållande till E som tonika, blir E ackordet moll. Det blir så pga av den inneboende logiken. Alla 2, 3, 6 och 7-ackord i dur-modus blir automatiskt moll. Och alla 3, 6 och 7-ackord i moll-modus blir automatiskt dur.