Signia

Man har fått sig några tankeställare här i tråden. Själv använde man mest syntar för att "härma" verkliga instrument, plus förstås nån syntmatta och lite "coola" ljud osv. För mig var dom digitala det enda som fanns. Dom andra killarna ooh-ade och aah-ade över Juno 106an, Poly six osv. Jag bara skakade på huvet åt det där. Senare, och dels genom den här tråden, har man tvingats erkänna att gamla analoga syntar ofta är bättre på att inspirera, på att experimentera och hitta helt nya och unika perspektiv. Digitala syntar, en XV-5080, är inte alls inspirerande på samma sätt. Inte ens Rolands JD-800, där man satt alla kontroller som analoga reglage över hela fronten på synten, verkar vara inspirerande på samma sätt. För mig är svaret enkelt: Jag ska hålla mig till det digitala, för jag vet vad jag ska göra innan jag börjar göra det. Men de som är mer upptäcksresanden i ljudvärlden och vill upptäcka lite nya perspektiv och bli inspirerad av vad man hittar .. då kan analoga ha fördelar.

Ja en del lever i MIDI-världen, andra använder den som komplement. Man trivs olika. I cubase kan man inte koppla två virtuella instrument till samma MIDI output. Tror inte det går i nån DAW faktiskt(?). Tror det är för att 1 spår ska emulera 1 midi-kabel typ, och det finns ingen "through"-port som det gör på hårdvaru-MIDI heller. Är nog 1 VI per spår som gäller. Vill man dubbla får man ju kopiera spåret till två spår, med samma MIDI-data på, vart o ett kopplat till olika VI.

Tejp på cymbaler kan lätt orsaka s.k. döda punkter på cymbalen, på olika ställen. Det kan man ha som åtanke. Ett annat sätt - om cymbalerna är tunna - är att spreja vatten med blomvattenflaska. Då blir dom lite stummare, men bara för en kort stund (tills vattnet runnit av). Men funkar det så .. kör på't.

Refererade mest till att det finns en knapp i MIDI-editorns verktygsfält som öppnar GUI för det virtuella instrument som MIDI-kanalen är kopplad till. I Reaper var man tvungen att flytta undan MIDI-fönstret och trycka på den knappen direkt på spåret i huvud-fönstret. Finns många såna där easy-access knappar o shit i Cubase, som man får lägga in själv i Reaper. Hade svårt att få det att funka själv. I nuläget är det så i alla fall. Förmodligen kommer dom i Reaper så småningom.

LR: Who was the last person you interviewed? NK: ehm .... eh ... LR: .. so big you can't remember their name? 😆 ganska kall kommentar

Kolla i keyboard kommandona. Minns inte exakt nu, men tror det är CTRL+P, då ställer cubase in L och R markörerna så dom "omringar" det MIDI-block som är valt för ögonblicket. Nåt kommando är det i alla fall. Har inte använt Cubase på ett tag. Man glömmer fort 😛 Du markerar alltså ett MIDIblock som motsvarar längden för den loop du vill ha, trycker på kommandot, och sen "cycle" så är du back on track igen. Det är i alla fall en workaround, ingen benhård lösning. Tror det är svårt att stänga av att markörerna ska flyttas där i listen. Tror inte det går. Men känner igen problemet.

En redig högerkrok i sidan på datorn så, löser sig en del av dom. Misstänker att om du löser det här problemet, så kommer nya inkompatibliteter med cubase att göra sig påminda. Jag provade Reaper från cubase-synpunkt med, och .. ja .. det skulle krävas månader av customizing och lära sig göra Python-extensions för att få det så rikt på intuitivitet som Cubase blivit. Man är bortklemad. Men det gäller mest MIDI-världen. Audio-mässigt blir Reaper alltmer fullvuxen. Det är mycket för att Reaper är relativt ungt, och dom verkar satsa mycket på att göra en stadig grund först, innan dom börjar med alla smådetaljer. Grunden har dom fått till bra, riktigt nära det där 'som det ska va' idealet. Kanske stabilaste plattformen sen Atari, och grym resursutnyttjare. Jag kunde ligga kontinuerligt på 98% CPU-belastning fem minuter i sträck, och det kom knappt ett knäpp eller glitch osv. Men kommer man från Cubase är man bortskämd med alla smådetaljer. Bara sån sak som att kunna öppna mjukvaru-interfacet på ett virtuellt instrument direkt från MIDI-editorn, med en liten knapp. Finns inget sånt i Reaper, man fick lägga in allt sånt själv.

Jobbade lite med musik till kortfilmer förut, och en del med video. Finns bara 1 konverterare som är bra: Pegasys TMPGEnc Video Mastering Works

Ett alternativ till detta är att använda kompression bara för lyssningen i lurarna när man lägger sång. Det påverkar i ganska påtaglig grad hur man sjunger. Alltså, man kopplar så att sången går in i datorn/portan okomprimerat, men sången som går ut till ens egna lurar är komprimerad.

Ja, jag såg det nu med. Skrivet vid olika tillfällen. Hittills upplever jag inte 8an som direkt snabbare vid uppstart än win7. Men definitivt inte långsammare heller. Många småfunktioner känns rappare, öppna vissa program går något snabbare, och vanliga hushållsuppgifter i Win8 går rappare. Lustigt nog upplevde ja några kompatibilitetsproblem när jag först installerade vissa gamla program. Men på nåt sätt känns det som sånt försvunnit och win8 känns mycket mer positiv till sånt nu. Vet inte om nån MS uppdatering kanske installerats efter det, som förändrat förutsättningarna. Eller om jag kanske klickat i nån "visa inte det här meddelandet igen" funktion. Men upplevelsen har i hög grad försvunnit. Finns några få gamla småprogram som fortfarande inte går in, men jag upplever inte mycket av det där forna längre, tycker jag.

Gick över till Win8 (inte 8.1) för några veckor sen (från win7). Skrev ner lite intryck allt eftersom. Klistrar det som skrivits ner här. Är nog mest intressant för oroliga win7 användare.

Talar för mig själv nu, hur jag gör .. Skillnaden är väl att automation är transparent, medan kompressorn kan både jämna till nivån plus förändra karaktären på samma gång. T.ex. om man vill ge de högsta tonerna i sången ett mer pressat och mättat sound, som i rock. (såvida vi inte talar multiband-kompression då). Använder jag kompressorn som karaktärs-förändrare av sången så ska kompressorn förstås ligga före automation. Annars tar ju automationen bort dom variationer som kompressorn ska agera på. Och lägga kompressorn efter automation, ja, det skulle vara om man vill dämpa de högsta topparna ännu lite till. Men det är ju bara ställa automationen lite hårdare så får man i princip samma effekt. Överlag så är kombinationen av automation och kompressor en krystad lösning. Använder man kompressorn som nivå-utjämnare så blir det ju kaka på kaka tillsammans med automation.

Eftersom jag har sämre erfarenheter av Gigabyte än Asus, så skulle jag kalla Asus-kortet ett säkrare val. Jag har dessutom precis ett såntdär kort i office-datorn och det funkar helt problemfritt. Jordfel och brum i datorer har inte jag varit med om. Så länge hela datorn är jordad och inga blottade metalldelar ligger mot andra metalldelar så ska det gå bra. Vad som är vanligare, är att ljudkablar ligger kors och tvärs över strömsladdar och batteri-adapters. Det ger verkligen brum och missljud; magnetfält från strömsladdar och trafos som smittar av sig liksom.

Fy fasen vilken 'anti-mjukvara-tråd' 😄 ONT: Du har både Rosetta och Ensemble, Evil. Använder du båda? Varför/hur osv ..

Föreslår du lägger all audio (ljudfiler o sånt) på en annan disk än Windows-disken. Systemet behöver ofta komma åt windows-disken, men om disken då är tvärupptagen med att lagra eller spela upp ljudfiler, då blir det lätt knäpp- o pop-ljud, hög systembelastning och potentiella mjukvarukrashar. Lägg all audio på en separat disk, och använd den snabbaste disken du har till det. Windows behöver ingen super-snabb disk (även om hårddisk-hastigheten är den särklass största flaskhalsen för snabb dator). Gigabyte som moderkort har jag inga vidare erfarenheter av, även hört samma av mänga andra. Jag hade ett för länge sen, just för det hade samma grunkor som 'de stora korten' fast var mycket billigare. Men när jag sen bytte till ett Intel-kort efter ett halvår så försvann mängder med små barnsjukdomar. T.ex. en grej med ram-minnes hastigheten som kan hända, är att BIOS auto-konfigurerar minnes-inställningen (hastigheten m.m.) varje gång man startar datorn. Och i enskilda fall hamnar man i dilemmat att BIOS automatiskt ställer ner minneshastigheten till - vad BIOS anser är - standard-hastigheten, en hastighet som kan vara lägre än minnets toppfart, och då förlorar man Dual Layer funktionen för RAM-minnet med. Det blir med andra ord segare. En sån grej tror jag är mer möjligt att hamna i om man använder 'prisvärda' moderkort/BIOS. Fast det beror även på relationen mellan RAM-minne och BIOS. Så jag föreslår att man håller sig till Intel eller Asus kort i nuläget. Chassit där, heter "ljuddämpat". Jag skulle inte satsa fullt så många kronor på att du får någon stor skillnad i ljudnivå. Säkert lite, men inte mycket. Det som låter, i en dator, är fläktar och hårddiskar. Så det är bättre du satsar på att ljuddämpa med lite hemma-händighet - tycker jag. Kan du spara några kronor på chassi-kostnad med. Chassit har - enligt specifikationerna - inte heller särskilt "Goda expansionsmöjligheter", som det står. Det har lika mycket utrymme som vilket midi-tower-chassi som helst. Processorn du länkar till har "Turbo-funktion" som kan öka hastigheten på den med 11%. Men för att aktivera den funktionen krävs nog lite tekniskt pill i BIOS o dylikt (misstänker jag). Överlåter till andra att kommentera om SSD och aggregat m.m. Lycka till! 🙂

Svårt med det, tycker jag. Popkörer och sånt handlar ofta så mycket om ord, fraser och sånt. Men gamla Spectrasonics Vocal Planet har en del bra pop-kör ljud. Mest slicka o snygga vokaler, typ aah, eeh, ooh, mmh, fraser, handklapp, utrop, scat typ sånt.

Jag kör hellre expander än gate. Expander är ju gate med soft knee liksom. Då sätter man threshold ganska lågt, för man vill inte expandera själva röstens proportioner, utan man vill dämpa ner det som ligger "under" rösten liksom. Gate-ar klipper för hårt, tycker jag. Det är mer för effekter, som trummor och reverb m.m.

Ja precis, drar i kanterna tills det låter bra. Beror på hur mycket bakgrundsljud/brus det finns med. Fade ins är lite säkerhetstänk, så det inte bli knäpp eller pop-ljud (om eventet börjar då sinuskurvan är off-center), men det är även så att övergången från tystnad till ljud inte ska märkas för plötsligt. Är sångspåret väldigt tyst behövs inte så mycket. Men är det småbrusigt eller om sångare står på en tjock heltäckningsmatta som frasar lite när h*n rör sig, eller har läderpaj på sig, då märks övergången från tystnad till ljud 'för mycket'. Om eventet börjar i samma ögonblick som kurvan tar fart så brukar dessutom kompressorn bli överkänslig, hugger som en kobra på 'att' det kommer ljud överhuvutaget, lika mycket som det ljud man vill den ska gå på. Får bara va försiktig så inte fade in och kompressorns attack motverkar varandra.

Rensar stenhårt, med remove silence satt på typ -50dB och 25ms open-tid, lite längre close-tid. Sen går man igenom varje sång insats och finputsar open/close manuellt med musen, gör fadein/out osv. Andetagen brukar försvinna då med, så det blir en vakuumkänsla. Då får man välja vilka andetag man ska ha med och inte ha med, samt hur starka dom ska vara. Brukar ibland lägga andetagen på separat spår, så man kan processa dom annorlunda än sången. Tycker överlag man behöver lite open/close tid för att få processorer att reagera som dom ska, typ kompression, automation, de-esser osv. EDIT: hamnade i 'sång-tänkande' när man skrev ovan. Faktum är att jag kör detect silence på allt, men är försiktigare vid akustiska gitarrer, overheads och sånt. Nu snackar jag pop/rock/dance förstås, inte jazz eller klassiskt.

There is no spoon, Bitch! 😉

Främsta som EWQL är bra på är väl deras ordbyggare. Klangen är ok, fast jag har aldrig gillat den bumliga och 'ur fas' känsla jag får från EWQLSO+Choir. Många äldre körer går inte alls lika bra att göra tydliga ord och stavelser med, men dom har ofta bättre attack och sitter betydligt bättre i mixen, låter närmare o tajtare, även luftigare. Testa Miroslavs körer o Cinesamples Voxos. För körer i popmusik är det mest att gå på känslan som gäller. Ofta mycket stacking och att skapa känslan av uniformitet. Mikrofon- o inspelningsknep finns det gott om. Mikrofon och inspelningsmiljö spelar stor roll då. För vilka små egenskaper som än kommer med i soundet .. det hörs inte så mycket om man spelar in 1 sångspår, men när man stackar upp 8-16 stycken så mångdubblas minsta lilla säregenskap i ljudet, hörs ap-tydligt.

Det kommer en framtid då man inte kommer kunna skilja, för detaljerna är så små och tillrättalagda. Och den framtiden är inte långt bort. Samma som att man kommer inte kunna skilja på om det är äkta eller animerad skådespelare på film (om ens idol verkligen finns till IRL) och i slutändan om nästan allt man upplever är äkta eller syntetiskt. Det är bara en tidsfråga. Förhoppningsvis kanske något annat slagverksideal har tagit överhanden innan det sker, så vi slipper leva i 'syntetisk avbildning av en svunnen tid'-världen. Eller, jag hoppas nåt annat ska ta överhanden innan dess, men .. tror inte de kommer det :/

Både samplade och riktiga trummor är ju båda "inspelade" trummor, när man hör dom. Inte levande. Båda har passerat genom samma filter: mikrofon och processning. Bara det gör det svårt att skilja. Och mängder unga trummisar idag formar verklighetsbilden att man ska spela som en dator. Så det sker ett likformande från båda håll liksom. Ens spel pressas ner genom den malande tratten speciellt i studio, när man lägger på, eller t.o.m. dansband som så ofta kör med sequencer live. Rudimenten ska sitta som om dom är inritade på ett rutnät, tempo/puls är likamed statisk linje från början till slut, bastrumman ska spelas lika stark varje slag, minsta fluktuering i tempo/feeling är ett tabbe, pukorna ska låta som 5000 liters oljefat som slås med slägga inspelad i en mindre kyrka osv. Men man kan förstå NutCase lite med. Personligen upptäcker jag oftast att det är fejktrummor på att ... det är ingen hemma, liksom. Det är tomt. Det säger inget, vill inget, det finns ingen tankegång i spelet, det reagerar inte på omgivande musiken. Det bara existerar, men lever inte. Upptäcker det ofta genom vad som inte hörs/känns, snarare än det som hörs/känns. Ganska ofta hör man också att det är ingen trummis som har lagt trummorna. Det låter lite styltat o keff på ett sätt som trummisar normalt aldrig gör. Låter trummor såsom en pianist tänker att trummor spelas liksom, inte skolad i trummornas värld och nycker.

Man kan påverkas av vad man lyssnar på med. En klassiker är om man programmerat trummor relativt noggrant, och sen spelar upp det för en person med musiköra: A: Vad det är för trummor? Det är programmerade B: Ok. Ja det funkar väl men det låter sterilt liksom A: Nädå, hehe. Bara skoja. Det är riktig trummis, det är Håkan, spela in åt oss här igår. B: Jaha, är det?? Shit, fan va bra han fick till det då. Stadigt som fan o bra ljud ju. eller motsatsen, om det är livetrummor: A: Trummorna? Det är Håkan, riktig trummis B: Ok. Funkar väl, men det hörs liksom lite att det är garage-inspelning. Lite sloppighet och slarv i spelet och så. A: Närå, hehe, skoja ba. Det är Superior Drummer, programmerat själv. B: Åfan? Jaha, men alltså .. helvete vad levande och verkligt, Måste ju ha programmerat häcken av dig? Låter kanon.

Flera upplever samma, troligast i kombination med IE10. Studioredaktionen är medveten om det, kommer nog lösa det. Tillsvidare, klicka på den lilla "strömbrytaren" uppe till vänster (intill din egen avatar) när du skriver ett meddelande. Då kan du göra manuella radbrytningar.