Signia

Tipsar om Mackie Onyx Blackjack och Native Instruments Komplete Audio 6. Bra recensioner. Känner inte till drivarnas stabilitet, men har inte hört några skräckhistorier än. Bäst klingande ljudkort jag hört under typ 4000kr är T.C. Electronics lovordade Desktop Konnekt 6 eller Impact Twin.

Cubase har ju sin external effect plugin sen snart 10 år tillbaka; inklusive delay compensation och tillhörande MIDI. Men insert, det ligger ju före regel, så ... Med tanke på att det var så många år sen skulle jag synnerligen gissa att det är external effect pluginen som din källa talade om - även om han kanske sa "insert-effect". En sån insert-funktion skulle bli en radikal game-changer, speciellt för alla som kör hybrid eller extern hårdvara. Alla som kör mixer skulle kunna jobba annorlunda. Så den funktionen skulle bli tok-känd rätt snabbt. Fanns inte för 8 år sen eller så. Btw, om du skickar ut rena signalen genom separat utgång på ljudkprtet, processar, och tar tillbaka via input med monitoring-funktion, då går det inte att rendera offline. Är du ivrig kan en möjlig lösning vara FX Teleport. Den har jag för mig laddas som insert, skickar ljudet från kanalen på en dator, till en annan dator (via nätverk) för processning. Ifrån den andra datorn kan du nog sen skicka ut ljudet genom den datorns ljudkort, ut till extern effekt, och sen ta tillbaka ljudet via en ingång på första datorn. Rätt långsökt dock.

Du är långt ifrån ensam om att tycka dig uppleva skillnader mellan olika DAWs, som du sett själv. Det finns förstås dom som inte lyssnar själva, och istället läser jämförande undersökningar. Och sen använder man såna övertygelser likt slagträn för att mena att du 'hör i syne', du vet inte bättre, du har gått på en myt, du är offer för villfarelser, och övrigra allmänt nedsättande meningar. Inget av det är särskilt respektfullt, och då blir folk förnärmade och går i försvarsläge. Det gör alla, även de som läst jämförelser och skulle delat din upplevelse om att saker känns olika, om dom inte läst först och sen avvisat sin egna upplevelse. Det finns alltid olika mycket kunskap hos folk på forum, men varje forum har också lite av en inhemsk kultur, där vissa saker hålls som sanna och andra som falska. Vad som ses som falskt eller sant skiljer sig ofta mellan olika forum, och det skiljer sig även mellan experter med har mångdubbelt mer praktisk o fanatisk erfarenhet än samtliga på t.ex. detta forum. Men går man emot det som hålls för sant i en given kultur, så blir man angripen ganska rejält, och det blir ibland så pass livat att moderator-resurserna knappt räcker till. Så var lugn. Det du upplever är något du delar med massor av folk. Folk kanske inte tycker samma som du ang vilka som låter bättre/sämre eller på olika sätt, men upplevelsen du noterar är mycket vidsträckt, betydligt mycket vanligare än motsatsen.

Tycker den låter bra. Väldigt lik Waves V-EQ som är grymt musikalisk EQ, tycker jag. Den här erbjuder inte lika mycket kontroll dock. Diskanten är ett statiskt hi-shelf filter t.ex. En sak som inte är så uppenbar är att pluggen färgar även om "preamp"-funktionen är avstängd; fast på ett annat, kallare sätt än när preampen är på. Det blir även skillnad i skitigheten om man sätter input till +12 och output till -12, jämfört med vice versa (I=-12, O=+12). Det tycker jag var bra. Annars brukar ju Waves I/O reglage inte ha nåt med processningen att göra, utan bara reglera I/O volymen. Drive-läget tyckte jag gav alldeles för kraftig dist. Körde just en kvinnlig sångstämma genom pluggen, och jag får ta ner nivån på sångspåret till hela -50dB RMS innan disten börjar bli "mild". Men fortfarande klart hörbar. EDIT: Upptäckte en feltolkning jag gjort.

Oj! Men ..? Nää!? 🙁 Värsta magsparken .. Stora tankar o kondoleanser till vänner, nära o kära!

Håller med ovanstående, och lägger till API-2500. En av de bättre rena kompressorerna 'out there'.

Partitur kan funka bra. Eller, börja läs funktionsanalys o flerstämmig satslära. Det är grunden, o krävs för att förstå den grund kompositörer utgått från eller brutit mot. Vill du överföra det på större ensembel-former sen, då heter nästa steg instrumentkunskap och orkestrering.

Självklart är mixen är resultatet av alla delar sammanlagt. Ju mer alla individuella komponenter finslipas detaljmässigt, för sin roll i helheten, desto bättre blir ju helheten, slutresultatet. Det kommer ingen ifrån. Så man måste hålla alla dimensioner, ner till minsta smådetalj upp till den mest abstrakta övergripande helhet, i huvet samtidigt - och förstå hur alla intrycken och detaljerna påverkar varandra. Hittar man sen ett enskilt ljud/sound ljud, som låter bra i den nuvarande klangbilden, utan kraning, så är ju svaret självklart: Det har sin roll klar. Men 'hur' klart det är, det bör man vara noga med ett kontrollera, genom solo-lyssning, mätning m.m., för annars är risken stor att man flummar bort att det kan låta betydligt mycket bättre än det gör nu. Tricket är att förstå ’varför’ det ljudet låter bra, inte bara ’att’ det gör det. Utan den vetskapen blir det svårt att förbättra det. Även om man inte ser nån som helst möjlighet att göra det bättre, så är det nytillkomna soundet ändå låst vid den nuvarande klangbilden. För det är bara i den nuvarande klangbilden som ljudet låter bra. Ändrar man klangbilden, genom vidare mixning, måste man justera det nytillkomna soundet därefter med, för att det ska fortsätta funka på samma sätt. Personligen måste det varit grymt längesen man hittade ett enskilt sound som funkade i förhållande till en rådande klangbild och absolut inte kunde göras ännu bättre. Men fixar man inte att hålla koll på alla dimensioner samtidigt (o det är svårt, kräver bra med koncentrations-träning) så håller ja med om att det är bättre man utgår att bara lyssna på ytan. Senare, när man blir bättre, börjar man ju borra sig ner i neråt/inåt i detaljlagren av mixen nästan automatiskt.

Tycker som de flesta att det är ingen enskild komponent som kan ge dig själv känslan av hemmagjort här. En uppenbar ögonbrynshöjare är att låtarna 2-5 är nästan helt i mono. Men det är svårt att uttala sig om vad du menar med hemmagjort sound, för den uppfattningen är så olika för alla. Om du orkar kan du gärna ge dig på att formulera 'hur' hemmagjort låter för dig, eller alternativt 'hur' du skulle vilja ditt alster lät. Kanske hänvisa till referenser. Då får du nog många mer konkreta intryck, uppfattningar o tips. Nice work.

Waves DeBreath plugin. Förvånansvärt bra.

HNY! both friend and foe!

Jag tycker grunden i mixning ligger i tekniken, ren ljudteknik. Läser man ljudteknik på högskola börjar man ju med el-läran innan man går vidare. Ganska självklart. Men det beror kanske på hur "djupt" man vill börja ifrån. Börjar man från absoluta rötterna blir det lättare att få ihop helheten snabbt, men det kräver hängivenhet och ledarskap (och studielån). Tekniken i sig föreslår det mesta. Det sätter begränsningarna men även inramningen. Det svåraste är oftast att få det att låta likadant på inspelningen som det gör för musikern som sitter vid sitt instrument. Det är det grundläggande kravet på en tekniker. Mixningen är i grunden en justerande förlängning av inspelningen. I en perfekt värld ska man spela in så det låter som det ska, direkt. Kan man inte det, måste man justera efteråt; justera interna volymer något, lägga till- eller slipa av förekomsten av vissa frekvensområden överlag eller för enskilda instrument. Det är (var) det som är/var teknikerns jobb. Målsättningen var att det skulle låta som det gjorde ”i rummet”. Senare har vi börjat spela in allt mer isolerat. Varje gitarr för sig, varje sångstämma för sig, varje puka o trumma med egen mick osv. Och då faller idén med att ”justera”. Istället blir då jobbet att ”få det att funka”, att få nåt som inte låter bra eller som det ska att kännas som en helhet, och avsikten att spela in så som det ska låta direkt slarvas desto mer med. Vissa t.o.m. börjar tänker att mixningen är där ljudbilden och musiken skapas, och att inspelningen mer eller mindre är framställningen av råmaterial inför mixningen. En sån inställning lägger i princip alltid mer ansvar på mixningsprocessen än den processen kan klara av. Ha istället som grundprincip att få ner varje spår så som det ska låta, och använd mixningen som justerande process, inte utformande process. Så när du frågar hur man mixar, eller var man ska lära sig det ifrån så finns egentligen bara en lärokälla: jämför ”hur det ska låta” med hur det låter nu, och justera för att minska det glappet. That’s it. Har man ingen förebild av ”hur det ska låta” – nåt man får automatiskt om man strävar efter att få det låta som det inspelade – då blir mixning en rent abstrakt sökande process, där man oftast jagar inspirations-intryck som man får o upplever på vägen. I slutändan får man till något, men det går inte att utvärdera, eftersom man hade ingen förebild. Utöver det finns liksom inga direkta "skolor" eller inriktningar. Frågar du om EQ eller kompressor ska ligga först, och i så fall för vilka användningar? då får du alla möjliga svar – speciellt från de med 20, 30, 40 års yrkeserfarenhet. En liten tumregel jag utgör från är att på akustiska instrument kör jag oftare kompressor före EQ, medan syntetiska ljudkällor kör jag oftare tvärtom. Men det är jag de, och det är inget hugget i sten. Det mesta är bara tekniker som gör sitt bästa, med de olika idéer och inriktningar som man själv formar på vägen. Med tiden så utvecklas olika mer eller mindre lokala kulturer där man förväntas göra på mer eller mindre specifika sätt, eftersom det anses rätt o riktigt. Men överlag sett finns liksom ingen teori, mer än att helt enkelt förmå det som finns tillhands att forma en enhet som låter trovärdig och sann. Det enda man hittar i teori-väg är enskilda tekniker eller läroföreningar som lär ut saker de själva kommit i kontakt med. Det påminner lite om musik: en nyckel ligger i att förstå hur man tekniskt kan göra, för att alstra den känsla man har i åtanke. Det lär man sig med erfarenhet och att prova, prova, prova och utforska. Men i motsats till musikens teori, så har mixning ingen direkt motsvarighet. Kanske mycket för att mixning är väldigt ung, och har dessutom förändrats väldigt mycket på väldigt kort tid under sin levnad. Grunden tycker jag ligger som .. en tredimensionell låda. Bredd, höjd och djup. Bredd motsvarar panorama/fas, höjd motsvarar frekvenser och djupet motsvarar avstånd från lyssnaren. Se till att fylla upp hela lådan, allt utrymme, och få det ändå att kännas som allt är ’i samma låda’. Målet med en bra mix är överlag att få den att låta uniform. Får du instrument och kanaler att kännas som 1 helhet, en uniform upplevelse, då upplevs det av de flesta som en bra mix. Mixen må vara ’lite mörk’, eller ’lite ljus’, eller ’lite platt’ eller ’lite spretig’, men om dimensionerna inom mixen håller samman i sig, då funkar det. Steely Dan har ofta mixar som känns ”tunna”, medan Nickelback har mixar som känns ”tjocka”. Båda betraktas som bra mixar, för dom håller ihop i sig. Ofta är de det instrument eller de spår som låter sämst som sätter ribban. Låter allt annat bättre, då låter det inte uniformt. Låter det annorlunda hemma hos dig jämfört med i andras lyssning? Då har du ofta inte slipat ner alla ytterligheter tillräckligt. För mycket saker som sticker ut fortfarande. Försök göra din mix mer platt, mer ”tråkig” och allmängiltig. Då funkar det oftast bättre i fler högtalare. Vill du göra den tråkiga mer livfull, så utgå ifrån den ”tråkiga” grunden och liva upp, snarare än tvärtom. Men var försiktig. Håll dig nära mittlinjen. Där är risken minst att oavsiktligt hamna i diket.

Kunskap är som en triangel. Ska toppen höjas, måste basen breddas 😛 Börja från botten, bemästra grunden helt, innan man ger sig på advanced-böckerna. Där är grunden. Skippar man några steg så blir skadan så mycket större. Det blir ingen triangel med stadig bas då. Det blir som ett högt torn med smal fot, som lätt faller/rasar ihop.

Du skrev ju "Jag undrar hur många som lirat in på tape? Hårt ljud beror inte på vad man spelar in på.Jaja, ju längre tiden går från bandarnas storhetstid desto bättre och mer färgande blir legenden... " Om man säger, att rullband medför en bolstrande påverkan på ljudet som har en tendens att uniformera, skära bort utstickande element och limma ihop ljudet, nåt som gör ljudet mer lätthanterligt m.m, då kan man inte automatiskt anta att folk säger så pga frånvaro av egen erfarenhet - speciellt när man inte vet om så är fallet eller inte. Det en mindre värld, inkl mig (som skrev inlägget du vände dig mot), som provat just det, och inte överdriver färgning och karaktär av analogt band. Det var så jag menade. Det Demon hänvisade till var ju nåt annat. Typ att 'jag inte vet om ifall han testat ut kablar i ett klinisk perspektiv eller inte', o det är ju bara BS. Det är lite samma med 'digitalt ljud'. Man må stå på olika sidor åsiktspektrat, men man måste åtminstone erkänna att det är många på båda sidor spektrat - där folk kan långt mer än vi, på båda sidor. Det har jag ju visat. Du sa nåt om pilsner 😛 <- me like.

Troligast nånstans mitt emellan "Bandare <> Original" och "Vintage Warmer <> Original". Bandaren förändrar ju volymen lite, så en perfekt utsläckning går inte att göra. Men, det där var ju in sensmoralen av vad jag skrev (?) Det jag tyckte var fel var mest "En bra intrimmad Otari 2 låter, om man inte trycker på så att man får tydlig tapesaturation, nästan precis som vilket ljudkort som helst. Vad man spelar in på är minsta bekymret. Jaja, ju längre tiden går från bandarnas storhetstid desto bättre och mer färgande blir legenden". Har jag gjort mig skyldig till nåt sånt har jag gjort ett fett misstag. Det tror jag inte jag har gjort. Det "framhävs" bara så? Nänä. Tar man bort faktorer som anti-aliasing för t.ex. bokstäver eller färgmönster text på en skärm, så upplevs det som spretigt, och märkbart mer svårläst med. Sista 10-12 åren har det blivit nästan standard att berika med dithering på t.ex. digital bild. Speciellt vid övergången från analoga CRT till digitala LCD o TFT var folk grovt missnöjda med hur svårläst t.ex. text blev och hur bilder saknade djup osv. Sen många år har såväl Mac som Windows infört dithering i operativsystems-texten, i ordbehandlare, i webbläsare (i IE går inte cleartype ens att stänga av), t.o.m. HTML5 standarden har implementerat Cleartype, @font-face teknik för att skapa mindre "exakt" grafisk textåtergivning. Även i piloters arbetmiljö har anti-aliasing införs, eftersom "digitalt rena" tecken är mer svårlästa. Det är samma sak med ljud, betydligt mer svårmixat i digital miljö eftersom det är så rent. Därför som dithering, randomizing o liknande metoder används även i digitalt ljud. Jag föredrar överlag det digitala framför det analoga med, i många fall. Många som gör det. Framför allt är det förbannat mycket mer praktiskt. Men 'det var bättre förr' är inget som ”bara framhävs", likt nåt mode eller försäljningstrend eller bara nåt påfund. All teknik har sina brister och förmåner. Finns inget som enbart är bättre eller enbart sämre än sin föregångare.

Mm. Funkar nog. Med digital överföring får du nog en smula bättre ljudöverföring, men kanske lite annorlunda hantering i mjukvaran. Du får även 4 fler line-ins på Apollon eftersom dom inputsen då blir fria. Wordclock är en signal som en masterklocka genererar, och skickas till alla enheter som är involverad i signalöverföringen. Det gör att varje enhets egna klocka/klockor synkas exakt med varandra, mer exakt än dom kanske annars gör. Det är lite skillnad mellan olika klockor. Det kan i viss mån påverka ljudet, men är vanligast i större anläggningar. Tanken är att ljudet i överföringen blir bättre då, men det finns en del exempel där ljudet upplevs sämre, eller inte förändras. För det behöver du köpa en masterklocka, och det är en utgift på .. fyra-fem tusen och uppåt. Wordclock gäller alltså bara om du kör via adat eller aes, inte om du kör analogt som du gör nu. EDIT: Såg just att apollon inte har aes, så det blir adat om du ska köra digitalt.

Jag hade funderat på att använda de 4 mic inputs som Apollon har, istället för 710an. Men du kanske behöver 8. Om du inte har grymmingkrav på väldigt exakt signalöverföring så hade jag föreslagit linje-output från 710 till line-in på Apollon. En fördel är väl om linje-inputtarna på Apollon är balanserade. Kolla det. Att använda digitala - adat eller aes - kan bli billigare med. 1 digital kabel kan kosta mindre än 4 linjesladdar.

Ja, vad göra. Vad göra. För att klämma fram användaravtal mellan företag som använder musik måste man nog ha myndighetsställning, med lite hot om straff. STIM är ingen myndighet riktigt, men har fått den positionen. Annars kommer nog många inte respektera grundlagen, skippa ingå användaravtal och bara fortsätta spela som vanligt.

Lägg gärna upp ljudexempel här. Då brukar tipsen bli lättare att ge. Vill du inte lägga ut allt så lägg ut en snutt bara. Jag brukar använda reverb på gitarr, men inte för att ge det en lång svans eller nåt. Utan samma som för torrt inspelad sång: väldigt väldigt lite reverb, så det torra spåret lossnar ifrån att låta 'fastklistrad platt väggen'. På det sättet kan man skapa lite dimensioner i djup osv. Kräver att man har ett bra reverb med, ett bra program liksom.

Är lite den tidseran, tyvärr. 🙁 Krogägare som anlitar dans- o coverband gör det via avtal, skriftliga ofta, där gaget framgår. Men krogägare i synnerhet betalar ut lite vad dom vill i efterhand till bandet. Krogägarna hänvisar ofta till hur gott om folk det var den kvällen, och hintar att det är bandets egna fel som inte drog mer folk. Betalningen banden får är ofta mellan 45-65% av det avtalade gaget. Det är regel. Klagar bandet, så finns det ca 4000 andra att anlita, så banden är tysta. Det har blivit praxis. När Boogart vann dansbands-SM i Sunne (typ 1995 tror ja det var), så sa jag lite halvt för mig själv "Undra hur mycket dom kommer höja gaget nu?". En i sällskapet, etablerad artistbokare och management-kille, hörde mig. Han svara "Dom höjer inte. Dom behöver inte. Dom får ut det dom begär nu". Minns att det vart ett rabalder i P3 när den här branschvanan uppmärksammades för typ 10 år sen eller så. Men det blev fort tyst med. Ja att STIM gör såhär kunde man ju räknat ut. Man får väl skippa STIM och ansluta sig till Hells Angels indrivning istället. Då lär nog plånböckerna öppna sig.

Kan inte hålla med om det. Jag tycker snarare det är tvärtom, att vintage-grejor uppfattas som renare och mer logiska än vad dom är. Jag själv var i flera år delägare i en liten 16-kanals analog studio, där vi spelade in på just en Otari. Ljudtekniker har ju i alla tider talat om skillnaden i ljudet mellan olika multi-kanalbandspelare, hur vissa ska trimmas in för att låta bra och inte, och vissa är kända för extremt ”bra” ljud, medan andra inte är det. Studer A800 är troligen den mest erkända flerkanalaren. Bruce Swedien håller inte med, och röstar stenhårt för gamla 3M M79. Han har en i sin studio. T.o.m. olika rullband är kända för att låta på olika sätt, och även sätt att använda olika preEQ/reproEQ kurvor för att få fram det bästa ur olika fabrikat- och modeller av band; sätt som är så kända i branschen att det blivit närmast konventioner. Sen jag gick över på digitalt helt o hållet har jag skickat test-musik till folk som ännu har rullbandare, för att få musiken påverkad av bandspelar-värme, och få den tillbakaskickad. Jag gör det i test-syfte. Det har blivit många olika bandare genom åren, med olika band, korrekt kalibrerade, och olika breda band, och många olika inspelningsnivåer med. Senast var när jag skickade en fil till Nilsson och hans Studer B67a nyligen. Har jämfört dessa med över 10st olika rullbanar-emuleringsplugins, och ifrån mitt öra låter Många av emuleringarna extremt lik den effekt rullbandare har. Somliga känns smått oåtskiljbara. Här är en snabb jämförelse mellan Nilssons Studer B67a och motsvarande inställning på PSP Vintage Warmer 2. Original-filen jag skickade hette FM8 Sound, och ”fasvand” är originalet fasvänt mot ovanstående B67a samt Vintage Warmer, för att utesluta alla gemensamma ljud. Original http://samander.comule.com/FM8_Sound.mp3 Studer B67 http://samander.comule.com/Studer_B67.mp3 Vintage Warmer http://samander.comule.com/PSP_Vintage_Warmer.mp3 Vintage Warmer fasvänd mot originalet http://samander.comule.com/PSP_Vintage_Warmer_Fasvand.mp3 B67an fasvänd mot originalet http://samander.comule.com/Studer_B67_fasvand.mp3 Så jag tycker jag har en tämligen bra uppfattning om hur rullband färgar och hur mycket, såväl teoretiskt som praktiskt. Som man hör själv, när man lyssnar, så har analogt en ”limmande”, förankrande, och uniformerande effekt, som mjukt rundar av utstickande saker och ger botten en bredare och mer homogen känsla (delvis tack vare crosstalk mellan kanalerna vid låga frekvenser). Bara hur ofta ett band används eller spelas under arbetets gång påverkar ljudet – främst transienterna. Det finns en hel del skillnad mellan rullband och digitalt, och det hörs mer eller mindre. Det är ju mycket därför som folk kör med kompressor på masterbussen, eller köper mättnads- och färgande plugins: det är mycket lättare att få ett uniformt sound då. Lite ”auto-eq” typ. Marknadsledande nyaste modellerna av mixerbord får allt oftare en 'tillför analog mättnad'-kontroll, Avid supportar officiellt Cranesongs Heat teknologi osv osv. Det är lite fräck angreppsvinkel att påstå att andra inte vet vad dom talar om, när man själv inte vet om så är fallet eller inte. Jag skulle inte säga att det inte har någon avgörande betydelse vad man spelar in på. Och jag tycker inte det vare sig TS eller Nilsson hänvisar till är obegripligt – oavsett man håller med eller inte.

Överlag tror jag den här åsikten syftar på den värmande och limmande effekten av rör och analogt. Digitalt återger ju allt, och en närmickad röst - genom transistor/konding-mick - låter ju inte direkt som en sångare gör i verkligheten, när man hör denne från några meter bort. Digitalt återger ju det direktinspelade, medan analogt och rör m.m. kan runda av såna faktorer, saker som annars kan bli spretigt o stickigt, så det låter lite mer 'natur-nära' liksom och gör det lättare att få ett uniformt ljud. OCh analog färgning, värme och limmande verktyg är ju trots allt ganska storsäljande faktorer för digitala program med. Så jag tycker det går att förstå vad som efterlyses, oavsett man håller med eller inte.

Du har en panna som ett fuckin' hangarfartyg?!

Ditt nya alster syns inte här på studio-forum. Bara så du vet.

Har en T-shirt med texten "Fuck You!". Troligen snyggare än slejnards T-shirt ovan^^ 😉 PS. Bara en förlägning på ett sidospår .DS