Signia

STIM börjar mer och mer kännas som en inpyrd kvarleva från 50- 60- och 70-talets samhällsbild. Världen fungerar annorlunda idag, åtminstone på de plan som STIM ska upprätthålla. Folk är mer informerade, insynen större, kraven högre och försonligheten mindre. Såväl bedrägligheter som socialt ansvar ser väldigt annorlunda ut än för 40-50 år sen. "Skapa myndighet? äh, orka .. det spelar väl ingen roll? Låt dom där grabbarna sköta det istället. Det går väl lika bra det ska du se."

En hel del folk skiljer på lurar att lyssna/mixa i, och lurar att spela in med. För lyssning/mixning föredrar många öppna lurar. Då slipper man burkigheten och obalanserad lågt register. Då är bekvämlighet viktig med. Men för inspelning så vill man ju ha minimalt läckage in i mikrofonen, så då gäller tätare lurar. Jag ser det även som en fördel om inspelningslurarna är "snälla" i ljudet med, låter liksom neutralt, sköna att höra på. Man ska kunna dra på volymen som fan i dom (om det behövs), utan att nåt frekvensområde börjar störa sångaren före alla andra. Det brukar sångare gilla. Inga lurar är spikraka (utom måhända Sennheiser HD-800 då) så man ska inte stirra på grafer, utan lyssna på dom istället. AKG K240 var under lång tid en generell studiostandard. Dom är snälla och har en helt okej täthet. Men det finns betydligt tätare, K271 t.ex. Jag själv tycker det finns en tydlig skillnad mellan halvtäta och täta lurar: K240 t.ex. inte är supertäta gör att man kan höra lite av sin röst "live" med, genom lurarna liksom. Så man upplever sin sång dels genom mikrofonen (i lurarna), dels genom 'känslan' i bröstet/halsen, och dels aningen live med. Lyssningsupplevelsen är en mix av allt det. Vill man höra mer av sin live-sång än i lurarna så kunde man flytta ena luren bak lite grann på ena örat, så live-ljudet slapp in mer. Man kan även höja/sänka volymen i lurarna så reglerade man mellan live-ljud och lyssning i lurarna osv. Det här gäller förstås inte bara K240 utan halvslutna lurar överlag. Med K271, och den 'typen' av täta lurar överlag, så brukar tänket vara att man enbart ska höra sin sång inifrån lurarna, via mikrofonen. Ingenting utifrån alls. Täta lurar släpper inte ut ljud, men släpper inte in nåt ljud heller. Det kräver noggrannare inställning av lyssningsmixen i lurarna, för en sångröst nära en mick utan kompression har ett ruskigt volymregister. Själva hörlurs-"klockorna" på t.ex K271 är så pass djupa med, så det är trixigt att få dom att ligga still på ett skönt sätt halvvägs på örat. Dom är inte gjorda för det liksom. Jag tycker att man brukar märka på olika musikanter att de gillar det ena sättet att lyssna bättre än det andra. Och enligt min erfarenhet så är det förstnämnda sättet mer välkommet av de utan studiovana, medan de senare sättet gillas mer av de mer studio- och produktionsvana som inte hör så mycket akustisk musik till vardags. Men söker man 1 enda modell som ska fixa såväl lyssning som inspelning, allt i ett, då tycker jag K240 är mycket bra alternativ. Hade dom länge just för det. Har ej provat ATH modellen Claes nämnde^, bara hört om dom. Men dom (och flera andra modeller) recenseras av t.ex. SoundonSound här: http://www.soundonsound.com/sos/jan10/articles/studioheadphones.htm Good luck

Aftonbladet skriver idag att en tysk man skakat skalle till Motörhead och fick hjärnblödning till följd av headbangingen. Står att han ska ha försökt banga i hela 200bpm. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19168285.ab

Focusrites ISA430 har länge varit rosad av de allra flesta. Dock mer av en swiss army knife än nåt superbt delikat inom nåt område. 500-serien är egentligen ett monteringsformat, och det finns både bu och bä apparatur som passar i en 500 lunchbox. Men API är väl erkänt. Apollo 16 ska nog kunna funka, men då får du köra realtidsprocessning vid inspelning via firewire = latency.

Ja just ja ^^ 😛 På Steve Vais platta "Sex & Religion" har han sångaren Devin Townsend. Vid inspelningen så pressar han Townsend att skrika så ini h-e att Townsend nära tuppar av. Townsend ojar sig i sångbåset efteråt, Vai hörs garva i lurarna ... http://www.youtube.com/watch?v=dXHsEmPeCFs Det här är precis i början på en låt. Verkar som att Townsends ojande kommer av den långa slut-tonen på föregående låt, men .. det vet man förstås inte säkert ..

I många inspelnings-situationer kan stämningen i studion kan ge upphov till fräcka kommentarer eller andra sjuka upptåg som då hamnar på inspelningen. Oftast tas såna grejor bort i mixningen, om inte direkt där vid inspelningen. Men i vissa fall lämnas dom kvar på slutgiltiga skivan, ofta lite i bakgrunden, som en kul grej eller för att det passar på nåt sätt. Finns enormt stora/dyra skivprojekt som har sånt på sina skivor med. Tycker sånt är kul. Ett exempel, från 'världens dyraste country-skiva' "The Woman in me" av Shania Twain. När låtens avslag klingar ut, hörs trummisen Paul Leim och musikerna i studion larva sig med producenten Lange: "There's your record, Hoss!" (Där fick du din skiva, chefen). Liten anspelning på att Lange ibland är bossig i studion. http://samander.comule.com/Studiosnack.mp3 Sånt här finns det en del av här och där, och det här^ var rätt beskedligt. Känner Du till låtar/skivor där sånt här finns med? Lista gärna balla/coola exempel. 🙂

Höger kanal högre, för ljudteknikern är högerhänt? 😱

Inte för att vara näsvis, men är det inte precis det som datorer är gjorda för? 🙂

Hej, Bfeocrkny. Välkommen till forumet. 🙂 Som du ser får du ett fullständigt horribelt mottagande 😛, men det beror inte så mycket på dig. Vi har sett bokstavligen hundratals inlägg på forumet, t.o.m. av veteraner här, som är långt mer "inbilska" ang saker, än du anklagas för att vara här. Och dom får inte ens i närheten såna mothugg som du får. Jag tror det här blir bara för att folk läser saker rakt upp-o-ner och förstår inte hur världen/livet ser ut från andras synvinkel, t.ex. från en ung tjejs synvinkel. Kort sagt igen, Välkommen. Finns en världskänd artist som heter Sheryl Crow, som fått till i princip hela sin karriär genom att göra och vara på precis det sätt du visar här. Trist när det blir såhär som i tråden. Inte ditt fel, men det kan väcka en tanke om hur man kan undvik det framöver i alla fall. Dom du söker påverkas inte vad det dock. Dom ser igenom det här på 2 sekunder, och gör en helt egen bedömning och bestämning ifall dom ska ta kontakt med dig eller inte. Dom hör av sig via forumets internmail i så fall, nästan aldrig i trådar såhär. Lycka till framöver.

Aha ... just det ..

Ja det är det. Inte bara ruttet, utan riktigt amatörmässigt bedrägeri/stöld med. Sen om det kommer hindra han att fortsätta, det kan man fråga sig. Ja har råkat ut för så mycket på nätet, ser så mycket hända andra på nätet med, så .. jag har nog blivit lite uppgiven, och ser till att låsa dörren om egna intressen först o främst. Typ att inte outa mig eller alster för tydligt. Men jag måste hålla med om det du säger ändå. Ofta räcker en tydlig markering långt. Men om Soundclouds support bara är abstrakta och artiga, men inte gör nåt i praktikent, då blir man så himla arg.

3D skrivare gör allt fler framsteg. Frågan är, kommer 3D skrivare bli betydande inom instrumenttillverkning inom en överskådlig framtid? Kommer rentav 3D-skrivare att göra mängder av instrumentbyggande hantverkare till dinosaurier? Här är t.ex. en video som demonstrerar rejält avancerade elgitarrer tillverkade nästan helt i 3D-skrivare: http://www.svd.se/na...are_3681308.svd. Man kan mycket väl tänka sig trummor, fioler, flöjt, cymbaler .. allt möjligt gjort i 3D-skrivare. Vet ni fler video-exempel? (3D skrivare är alltså en avancerad "datorskrivare". Men istället för att rita tecken över ett papper så kan 3D-skrivare "skriva ut" hela tredimensionella objekt som ritats i ett datorprogram. Skrivaren kan avbilda såna former med otrolig precision dels genom att lagra material ovanpå varandra i massor av lager, och dels genom att avlägsna överflödigt material från en stor massa av grundmaterial).

Black-Ingvars med sequencer kompar Yohios 3 ohängda småsyrror med amerikanskt cheerleader-syndrom.

Beror väl lite på hur allvarligt man tar sin låt. Är det bara nåt komp man fick ur sig på Tisdag kväll, i brist på annat att göra, så hade jag nog tänkt "Help yourself, Buddy, men be till gudarna att jag gör nåt nytt snart, annars kan din karriär vara över" 😄 Ledsen om man låter neggo, men .. jag hade nog bara skrivit en syrlig kommentar på hans sida, typ "nice song, kindof like mine" plus en länk till min låt. Sen hade jag väntat 3-4 dagar och sen tagit bort min låt från Soundcloud och lärt mig en läxa: Om låtar har betydelse för en, så vakta dom noga. Klagomål till Soundcloud, ja .. det är ju ingen 'utredning' som kommer göras. Soundcloud-support-personen ser ju bara att 1 person gnäller på 1 annan att denne har samma låt på sin sida som första personen har på sin. Kan ju lika gärna vara tvärtom, att du är nån som kopierat hans låt för att jävlas och och nu skickar klagomail för att jävlas ännu mer med han. Skulle tro att dom går på tidpunkten när låten laddades upp och tar bort den som laddades upp senast. Eller bannar båda låtarna rentav. "Problem solved" tänker dom sen. Blir ju samma sak om man polisanmäler eller stämmer nån för intrång. Det är ju ingen som åker hem till båda och verkligen kontrollerar om man har alla instrument och spår i sin DAW som låten består av. Så det går knappt att bevisa nånting. Fildatum är lätta att manipulera osv. Folk som ska lösa såna konflikter brukar 'stryka ett streck' över alltihop och ge båda smäll på fingrarna så får det vara bra sen. Såvida det inte rör sig om fem-sex-siffriga försäljningsbelopp då .. då är det annorlunda. Trist sånthär ändå ...

SVT kör en doku om legendaren Ralph Lundsten http://www.svtplay.se/video/2122842/ralph-lundsten-musikskapare

Metalfans måste bli lika upprörda över det här som hårdrockarna blev över Europe 1985, "bandet som förstörde hårdrocken" 😛

Trenden överlag går mot super-cleana reverb, typ Valhallas reverb, Sonnox osv, som skapar en ren efterklang. Lexicon tillhör inte den kategorin. Lexicon har massa personlighet, fett och modernt. Reverben blir som 'instrument tail design' reverb, än ren transparent efterklang. Av demosarna att döma låter som Phoenix och R2 enligt den förstnämnda rena skolan med. Gjord för att skapa en efterklang snarare än en avrundning som hör ihop med instrument-ljudet. Fast inte så kallt transparent ljud, utan aningens smörigt och varmt, lättkranat liksom. Typiskt jänkare. 😛 Lexicon tycker jag har utvecklats rätt mycket. Lyssnar man på 224an och framåt så .. har det hänt en del. Men det har alltid varit rock/poppiga, dyr-klingande feta klanger. 96an och 960n är mest en 480 v2, eller v3 rentav. Vet inte heller om vi kommer få se Lexicon lägga ut några nya inventioner som mjukvaruform. Men var dom ska ta vägen härifrån, ja .. det kan man fråga sig. Dom måste ju göra nåt nytt i alla fall.

Exponentials Phoenix och R2 har börjat hyllas fett av jänkar-maffian. Har inte provat själv - än.

Hm, har inga resurser i bakhuvet på nätet, men .. kan dra lite .. I just fallen med dominant, så kallas ju ett ackord för ”dominant” för att detta ackordets relation till grundtonen upplevs som det mest dominanta av alla tonerna i tonikans skala, tonarten. Dominanten ”strävar” tillbaka till tonikan igen. Lägger man till en sjua på Get så strävar det ännu mer mot C, att vilja upplösas i C. Så länge ett ackord känns/upplevs som det mest dominanta, så är det ju det som är dominanten. Ofta när ett ackord förlorar sin funktionsanalytiska roll - t.ex. när ett ackord upphör att upplevas som dominant - så är det för att ackordet färgats med toner som ligger utanför grundtonskalan, tonarten. Toner utanför skalan använder man mest när man ska modulera, tillfälligt gå till annan tonart. Örat upplever ju skalfrämmande toner som en strävan mot en annan 'platå' en den man står på just nu liksom. Så om man använder skalfrämmande toner att färga en dominant med, så låter det inte längre dominant i förhållande till C, utan det ”känns” som ackordet har en relation till en annan grund än C helt plötsligt. Då, förlorar dominanten sin funktion som ”dominant” till tonikan. Dominanten G7 innehåller bara toner i C-dur skala. Samma med G9, G11 och G13, så dom bibehåller dominanta känslan mot C. Men t.ex. ett G13-5 innehåller ett C#, en ton utanför C dur skala, och det rycker loss ackordet från att klinga relevant till C-dur. Inte helt, men .. väldigt mycket. Samma sak om man smyckar ut dominanten G som Gdim eller G halvdim, eller Gmaj7, Gmaj7+5 osv. Mycket för att det är skalfrämmande toner i dom utsmyckningarna. Men det är inte helt svart/vitt, antingen/eller. T.ex. G-9 har G# i sig, en ton som inte ingår i C dur skala, men G-9 låter ändå ganska dominant i förhållande till C. Så, det är ingen svart/vit vägg mellan vad som funkar och inte funkar. Det är gradvis, känslor. Det är inte teori för teorins skull. Det är känslan som avgör. G-9 låter bara mindre dominant än Gdur eller G7. Det kan bli mindre dominant fastän man bara använder toner som ingår i skalan med. Dominanten G6 t.ex. innehåller bara toner i Cdur skala, men för örat upplevs G6 som ett gränsfall mellan dominant-parallell med ters i basen, och Cmaj9-tonika med kvint i basen. Och i fallet med C6/4 så klingar det precis som ett C med kvint i basen, så örat liksom hoppar då över till den inlevelsen, istället för att känna som att vi fortfarande är kvar på G. Då, har G förlorat sin dominanta funktion. Sen finns det lite genre-variationer m.m.. I Jazz t.ex. betraktas inte dominant sus-ackord (V9sus4) som överledningsackord till tonikan, utan används som helt självständigt ackord. Herbie Hancocks ”Maiden Voyage” är stilbildande exempel för det. Plus massa annat som vi inte ska dra här.

Jag har inte intrycket att mastring oftare kör med stora och studio med små. Inte tvärtom heller faktiskt. Jag ser inte heller någon övergripande fördel oavsett. Stora högtalare är ju mer relevanta i stora rum och hög volym, och små i mindre rum o lägre volym. Vet däremot att en skola inom mastring går ut på att man ska mastra musiken i samma miljö som flest lyssnare lyssnar i. Det verkar anses vara vardagsrumsmiljö, eller har ansetts i alla fall. Vissa har noterat att amerikanska vardagsrum är i snitt större än europeiska t.ex. så europeiska mastrare i den här skolan kör med lite mindre rum än sina amerikanska motsvarigheter. Bob Katz (amerikan) kör efter den skolan. Han mastrar i ett akustikbehandlat "vardagsrum", sittandes i en lädersoffa med apparaterna på ställ i knähöjd framför sig.

Tycker beskrivningen av vad du försöker göra är svår att förstå. Kanske prova att skriva mer detaljerat, eller kontakta butiken som påstod att du ska kunna använda den på det sätt du hoppas, och säg att det inte funkar på det sätt som sagts. Har dom sagt A får dom väl säga B med 🙂 Generellt sett, är 610an en mono-enhet. Du kan alltså skicka 1 spår ut från Logic, ut via 1 output på ljudkortet, in i 610ans line input, och ta tillbaka signalen via 610ans line output, in via 1 input på ljudkortet, och antingen spela in signalen från 610an på nytt spår i Logic eller använda signalen från 610an som extern effekt i real-tid. Så brukar det funka. Företrädesvis använder du 1 egen output/input på ljudkortet för samarbetet med 610an, inte huvudutgångens L eller R output.

G är dominanten i C. Sjuan, den är bara ett ornament, en färgning. Färgningen påverkar inte G-ets dominanta funktion i förhållande till C. Finns dock ett antal ornamenteringar av ett ackord som gör att ackordet inte längre utgör samma funktion som innan. G6/4 (dominant kvartsextackord) t.ex. gör att ackordet G inte längre får dominant funktion i förhållande till C. G kvartsext blir istället C med G i basen; tonika i tersläge.

Nej, inte tekniskt nödvändigt. Alla digitala enheter av det här slaget har en intern klocka. Olika klockor är olika noggranna, olika precision. För att få alla enheter att ta emot och sända digital info med *exakt* samma klockintervall så kan man använda 1 extern masterklocka, som alla enheter synkroniserar sig mot. Det kan påverka ljudet, även i negativ riktning faktiskt. Det råder olika åsikter och tvivel på hur mycket digitala masterklockor kan påverka. En del menar att masterklockor är ren humbug, medan andra svär vid dom. Men en sak är säker: tekniskt "nödvändiga" är dom inte, för att få setup-en att funka.

Jungle och dnb går utanför kvintcirkeln? Kan inte hålla med. Den håller sig väldigt väl inom samma ramverk som all västerländsk musik gör. Övertonskalan, som ligger till grund för kromatiska skalan, som i sin tur ligger till grund för kvintcirkeln, är baserad på precis just känslan, kollektiv sensomralisk uppfattning; snudd på internationell. Jungle och dnb använder dom grundvalarna till 100% med. Använder fjärdeldelar, åttondelar och sextondelat med. Det finns de som gjort uppror mot det erfarenhetsmässigt baserade mönstret (sk. musikteorin) i alla tider; kändast är kanske Arnold Schonberg, Béla Bartók, Anton Webern, hippien John Cage och Frank Zappa, och många fler. Inget av det har påtvingat några som helst förändringar i musikens erfarenhetsbeprövade grundmall. Dom har mer bidragit till ifrågasättande för ifrågasättandes skull, lite ungdomligt "uppror mot etablissemanget" (märks extremt tydligt hos Zappa t.ex.), plus glatt några få som gillar mer kärva tongångar. "Klassisk skolad" betyder oftast att man fått lära sig dessa erfarenheter på institut, på förhand, så man kan förstå och nyttja det optimalt, inte falla i alla kända gropar och slippa återuppfinna hjulet själv.

Det som låter lite som en väldigt "klang"-ig virveltrumma?Det är timbales. Högt stämda metalltrummor utan underskinn. Karaktäristiska för en del latinamerikansk musik. Samplingar av timbales finns lite varstans, Inte svårt att hitta. EZdrummer t.ex. har expansionspaket med timbales.