Jump to content
Annons

pxm

Medlem
 Visa profil  Visa aktivitet

  • Antal inlägg

    2 001

  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    7

 Content Type 

Fler inlägg i bloggen av pxm

  1. pxm
    Nu är det dags för den utökade bluesskalan, den som oftast används inom progressiv blues...
    E|-----------------------------------------------------------------5--7--8--9--10--12-- B|-----------------------------------------------------4--5--7--8---------------------- G|--------------------------------------5--6--7--8--4---------------------------------- D|--------------------------4--5--7--8------------------------------------------------- A|-----------4--5--6--7--8------------------------------------------------------------- E|--5--7--8---------------------------------------------------------------------------- Vill man ha ytterligare möjligheter som låter blues tycker jag att Melodisk molls 3:e modus, den Dominant Lydiska skalan, även känd som Övertonsskalan fungerar utmärkt. Här är den;
    E|-----------------------------------------------------10--11-- B|-----------------------------------------10--12--13---------- G|---------------------------------10--12---------------------- D|------------------9--10--12--13------------------------------ A|----------10--12--------------------------------------------- E|--11--13-----------------------------------------------------  
  3. pxm
    Vi skall nu komponera en jazzblues i Cdur, som involverar bl a en teknik som kallas för "Back cykling". Den är mycket berömd i jazz. Speciellt inom Bebop blues men också annars. Inom Bebop musiken använder man ofta ett bluesskelett man sedan reharmoniserar till nästan oigenkännelighet för den oinvigde.
    Vi använder oss som vanligt av bluessevenths för våran blues..
    I takt nr 2,3 och 4 använder vi oss av tekniken "back cykling".
    Det innebär att vi spelar följande;
    B7 -E7 i takt nr.2 (vilket är en ii-V-I progression till Am.)
    Am7 - D7 i takt nr.3 (vilket är en ii-V-i progression till Gm.)
    Gm7 - C7 i takt nr.4 (vilket är en ii-V-I progression till F.)
    vilket leder till F7 i takt nr.5
    "Back Cykling"processen börjar på C7.
    Observera att B7 i takt nr.2 också är ett tritonussub till F
    och att det är F vi landar på när the "Back cykling" är klar.
    Vi kvalitetsändrar B7 till ett Bm7b5.
    Att Am7 i takt.nr.3 är mediant, paralell till Cmaj7
     
    Förenklat ; C - G - C - F
     
    Därefter kvalitetsändrar vi vår I7 tritonussub i takt nr.6 till ett m7b5 ackord.
    Detta för en mer "smooth" ackordsföljd och baslinje.
    Sedani bygger vi in en ii-V i takt nr .8 som integrerar med ackordet i takt 9.
    Takt nr.9 börjar med ii ackordet för att göra en ii-V-I progression med upplösningen i första delen i takt nr.11
    I de två sista takterna, nr11 och nr,12, spelar vi I-IV-ii-V vilket blir
    C7 - F7 - Dm7 -G7.
    Dm7 därför att det är sekundär dominant till G7 samt även ii ackordet i en ii-V-I.
    Denna progression var populär i början av -70-talet, framförd av bl a Larry Carlton.
    Vår blues 12:a kommer då att vara fylld med dynamik och se ut på följande vis;
    C7 - Bm75,E7 - Am7, Dm7 - G7, C7
    F7 - #F - C7 - Em7b5,A/7
    Dm7 - G7 - C7,F7 - Dm7,G7
    Som ni ser så har jag försökt få denna blues så diatonisk som möjligt.
    Kommer dock inte ifrån att den modulerar i takt nr 8. Dynamiken passar bra till ett högt tempo.
    Jag skulle ha valt G Mixolydisk skala till den här bluesen och bytt till F Bebop dur skala, noga med att ha den skalans passingtone, #C , placerad på upbeats, över takt nr,8 och ev nr.9. Jag tycker också att Bebop skalor gör sig bäst när det är ett högt tempo i låten.
    Därefter tillbaka till G Mixolydisk skala. Man får se upp litet just över E7 ackordet vilka toner man väljer då den kvaliten inte är diatonisk.
    Gillar man inte dissonansen men i alla fall vill ha en viss spänning kvar, det är ju ändå blues, så spelar man C Bluesskala över C7 och F7 ackorden.
    Den får gå i 140 bmp för att man skall hinna med skalbytena vid en improvisation/solo. Bluesen får heta "Forum Blues".
    Bifogar ett exempel, 4 repriser melodi följt av 4 repriser solo. Den avslutas med 4 repriser melodi.
    I solodelen använder jag förutom nämnda skalor E Frygisk på några takter, A Spansk Flamenco, C Thaichikicho och (för ovanlighetens skull) vanlig C dur/C Jonisk.
    //
    mvh
    Forum Blues master(3).mp3-
     
  4. pxm
    Bra sätt att variera ii-V-I progressionen är värdefulla. Vi har redan gått igenom John coltrane´s "The Backdoor progression". Denna gång tar vi ett exempel i dur. Presenterar jazzpianisten Tadd Dameron´s variant.
    Här följer hur man erhåller "Tadd Damerons turnaround" i fyra steg.
    ii-V-I i Cmaj7;
    Steg 1;
    Dm7 - G7 - Am7
    Am är paralelltonart, mediant, till Cmaj7.
    Steg 2;
    D7 - G7 - A7
    Kvalitetsändring av ackorden.
    Steg 3;
    bA7 - bD7 - bE7
    Tritonussubtitut för alla ackorden.
    Steg 4;
    bAmaj7 - bDmaj7 - bEmaj7
    Kvalitetsändring av ackorden från dominanta 7 ackord till maj7.
    //
    mvh
  5. pxm
    Som "the Monster" (am. jazzslang för "the Superior player") i ett jazzband som spelar en blues
    gäller det att finna rätt skalor för ackorden inför solot/improvisationen. Och med rätt känsla för just den fas bluesen eller solot är inne i just för tillfället. Det kan också vara bra, någon gång ibland, att spela något oväntat för att fånga lyssnarnas intresse. Att kunna ornamentera och variera sina licks och motif. Tycker att det är dumt att utesluta skalor och möjligheter men det finns ändå de uppenbara alternativen. Här följer några förslag på olika skalor för olika situationer som vanligen uppkommer i blues. De är till för att ge Monstret en palett att fritt använda sig av för sina uttryck i ett bluessolo. Att ha med sig i sin "Jacky´s Bag of Tricks". Var påhittig och skapande i ditt användande av skalor.
    Det finns ett antal olika skalor att använda till "Bluesseventh´s"
    Valet av skala är beroende av vilken effekt man önskar.
    Pröva dessa alternativ var för sig och lyssna på soundet och ge akt på intrycket var och en av dessa skalor ger spelad till ett ackord eller över en progression. Kom ihåg att, som påpekats i bloggens första inlägg, en blues består av en statisk del och en dynamisk del, turnarounden.
    Altererade skalor ger spänning och används vanligen över V7 ackord som ju är dynamiska då de strävar mot att lösas. Övertonsskalan, den dominant-Lydiska används oftast för statiska ackord och över tritonussubstutitioner.
    Kom ihåg att en ii-V-I i moll är "inlånad" genom Modal Interchange (MI) från den Harmoniska mollskalans harmonier (diatoniska ackord). I dur spelas den efter den Joniska skalans harmonier. Detta gäller alltid (!!) , oavsett vilken annan ackordsskala den övriga progressionen bygger på.
    Lyssna på färgningarna, ett m6 eller m13 indikerar dorisk skala då tonen 6 är karaktärston för just den skalan. Ett m7b5#9 flaggar för Blues skalan medan t ex ett G7b9 föreslår den Super-Lokriska skalan då det är en alterering.
    Nu till skalorna;
    Hur man använder dur eller mollpentan kräver ingen presentation.
    I Blues är såklart det vanligaste att använda Blues skalan eller durBluesskalan (Bluesskalans 2;a modus) beroendes på. Det går givetvis också att använda sig av något av bluesskalans 3 övriga modus. Bluesskalan går utmärkt att spela över en vanlig blues 12;a.
    Vill man ha ett mer Fusionbetonat sound använder man den Mixolydiska skalan.Men då blir man tvingad att byta inför varje växling av ackorden.
    Eftersom vi diskuterar jazzblues måste Bebop skalorna nämnas och förstås.
    Bebop(1940) och Hardbop(1950) revulotionerade med snabbare takter och ackordsbyten. Det var nu slut på swing eran. Och från och med Bebop eran ansågs sus ackord inte behöva någon upplösning i tonika och de modifierade nya skalorna klarade av spelas över mer avancerade progressioner. Denna musik utgör grunden för den senare Rock Jazz Fusion genren. Bebop progressioner är ofta byggd, reharmoniserade, från en vanlig blues 12:a. Även om de är nästintill oigenkänneligt om man inte vet om det.
    Bebop dominant skala är den Mixolydiska skalan med en kromatisk passingtone mellan 7:an och roten. Används över dominanta 7 ackord samt över utökda dominanter.
    Fungerar över ii-V-I progressioner i dur tonart.
    Bebop dorisk skala är den doriska skalan med en passingtone mellan 3:an och p4. Det är 5 modus av Bebop dominant och fungerar över samma ackord och progressioner, samt m6 ackord då 6:an är en karaktärston för Dorisk skala.
    Bebop dur är den Joniska skalan med en passingtone mellan 5:an och 6:an.Fungerar över maj6 och maj7 ackord samt över ii-V-I progressionen i både dur och moll.
    Är alternativt skalval över m7b5 ackord (med början två semitoner nedanför m7b5 ackordets rot.)samt för V7 ackord en kvart upp eller en kvint ned.
    Bebop Melodisk moll är jazz skalan (Melodisk moll i uppåtgående rörelse) och har sin kromatiska passintone mellan den 5:e och 6:e tonen. Fungerar till m6 ackord.
    Bebop Harmonisk moll är såklart den Harmoniska mollskalan med en passingtone tilllagd, en b7:a, mellan dess 6:e och 7:e ton. Fungerar över ii-V-I progressionen i moll.
    Därmed är den också ett alternativ för skal val över m7b5 ackord och spelas i sådan situation två semitoner nedanför det aktuella m7b5 ackordets rot.Så också till V7 samt V7b9 en kvart up eller en kvint ned.
    Bebop Harmonisk moll är ett modus av Bebop dur och listas av Levine som Bebop naturlig moll.
    En del talar om Bebop dim och den finns listad på en av mina favorit sajter men jag personligen väljer att anse att det som ett misstag och en egen konstruktion. Vad jag vet spelar ingen av de stora så och inte heller finner jag den omnämnd i referenslitteratur.
    Hur som helst så ger dessa skalor alternativ till skallösningar för m7b5 ackord som är fullt tillräckliga.
    Karaktäristiskt är dock the passingtone placerad i Bebop skalorna så att börjar man spela 8 delar till 4/4 så hamnar R, 3, 5, 7, 9, 11, 13 precis på taktslagen, downbeats, och de andra tonerna som ligger på upbeat uppfattas som passingtones. Skalan skall liksom "Boppa" fram. Detta går inte att applicera på en dim-skala som ni förstår då den skalan redan innhåller 8 toner. Jag vet att vissa sajter och musiker presenterar Bebop dim skala men jag vidhåller.
    Tonerna som ligger på taktslagen, downbeats, kan även uppfattas som ett fullständigt arpeggio, jag har stött på det tveksamma utrycket modalt arpeggio också.
    För ett mer altererat, jazzigare sound kan man t ex använda den Super-Lokriska (Mel.moll 7:e modus) skalan över de partier där ackorden är menad att vara dynamiska. I den statiska (första delen av blues12:an) delen kan den Lydisk- Dominanta skalan (Mel.moll;4:e modus) vara ett alternativ i om bluesen går i dur. För moll är ju då Melodisk moll ett alternativ. Vanligast är dock att använda Dorisk skala för mollblues.
    För ii-V progressionen sist i JazzBlues 12:an tycker jag att Spansk Flamenco skala (Harm.moll 5:e modus) är snygg och ger effekt. Harmonisk moll fungerar ju självklart också. Gary Moore använde Harmonisk moll skala i "I Still Got the Blues"
    Är V7 ackordet altererat är ju Super-Lokrisk skala det naturliga valet till just det ackordet (V7alt.). Fungerar även till vanliga bluesseventh´s som är menad att vara dynamiska, t ex sista V7 ackordet i turnarounden.
    Det går utmärkt att använda både dim och heltonsskalan över "bluessevenths". Det vanligaste av de alternativen är dimskalan. Heltonsskalan över "bluesseventh´s" ger ett sound som brukar beskrivas som "ett farofyllt soundt". Den Lokriska skalan fungerar också den, över dominanta 7 ackord/bluesseventh´s.
    Tekniken "sidesteppin", "sideslippin" eller "playin outside (the house) innebär att man spelar de toner som ligger utanför ackordets skala. När man spelar "bluesseventh´s" är det enklaste att helt enkelt spela mollpentan med början en semiton lägre än ackordets grundton. Ett måste att känna till inom jazzmusiken.
    Det går att spela den Joniska skalan över "Bluessevenths" också.
    Många berömda musiker blandar, med framgång, den Joniska, Mixolydiska eller den Doriska skalan med Bluesskalan.
    Den "utvidgade bluesskalan" lyder;
    C, D, bE, E, F ,#F, G, A, bB och C
    Skalan ger både stor och liten ters, vilket kan verkar litet konstigt men den fungerar fint och låter bra över "bluesseventh´s"
    Exotiska skalor är populärt. Prometheus skala, av kompositören och pianisten Alexander Scriabin (+1915) är en skala som blivit en slags legendarisk skala bland bluesmusiker. Dess toner som täcks dock upp av den Dominant-Lydiska skalan, vilken dessutom är mer lättanvänd över statiska bluessevenths.
    Ungersk Zigenar moll skala fungerar över en trad bluestovla. I tex en Cdurblues, byt till paralelltonarten Am och spela Ungersk Zigenarmoll istället för mollskalan. A, B, C, #D, E, F och G. Eller använd den i en Am blues t ex.
    Två alternativ, förekommande inom blues kommer från Östern. Om vi fortsätter med Am blues exemplet så
    är Kumoi (i 5:e modus), A,C, D, bE,G och Ritusen A, B, D, E #F populära japanska skalor som också fungerar över hela blues 12;an.
    Vanliga Kumoi A, B,C,E och #F används också men just den här skalan passar inte till som i exemplet en A blues. Som ni ser passar den dock utmärkt att tilllämpa i en B blues.
    Min favorit bland exotiska skalor heter Thaichikicho och är en trad. japansk skala med 9 toner. Den använder jag ibland istället för den Joniska skalan då jag vill ha ett sound som ger ett "smooth jazz" intryck. Formeln för skalan lyder C, D, E, F, #F, G, A, #A och B.
    Som ni ser bjuder de två skalorna utvidgad Blues skala och Thaichikicho på litet kromatik.
    Att spela en dag, "a day", jazzslang för den kromatiska skalan, kan gå om man är uppmärksam på vilka toner man landar på. Man bör landa på någon av ackordets toner, ha dem som måltoner.
    Vilket för oss in på arpeggion;
    Arpeggion är användbara, man använder då helst 4,5 och 6.
    Men även övre arpeggion d v s 7,9, 11 och 13 låter bra över "bluessevenths´.
    m7b5 arpeggiot är populärt inom jazz och man använder det två hela tonsteg ovanför "bluesseventh" ackordet i fråga. Använd 4,5 och 6 eller det övre arpeggiot.
    Då basen sköter grundtonerna och grundtonen är bortplockad från ackompangemangets ackord, vilket ger en luftigare ljudbild, ger dessa arpeggion effekt.
    De "krockar" inte heller med vare sig basens eller ackordets toner alltför mycket, samtidigt som de på ett mycket "smooth" vis fungerar i samklang med ackordet. Jag tycker att de låter bättre och ger ett starkare intryck av musikerns skills och knowhow än att använda de uppenbara tonerna 1,3 och 5 i sina arpeggion.
    //mvh
  6. pxm
    Blues och jazz bygger mycket på olika rythms från de inblandade musikerna.
    Clave´s är olika rythm markerade traditionellt av två st runda träklossar man slår mot varandra. Trummisen kan också markera clave och det går utmärkt att bygga musikaliska motiv med toner på en clave´. Eller ett ackompangemang. Kanske ett stick med ackord där alla instrumenten och trummorna är synkoperade i en clave.
    Det mest berömda i blues måste antagligen vara "backbeat", vilket inte behöver någon närmare presentation. "Dubbelstopp" är också vanligt inom både blues och JazzBlues. Man spelar helt enkelt på åttondelarna, två markeringar på samma ton. Som i t ex "Gitarrboggie".
    Ett annat omtalat beat inom blues är "Bo Diddleys beat" vilket är en variant av den afrikanska son clave. Man räknar;
    One e and ah, two e and ah, three e and ah, four e and ah.
    För att få ett funkigare beat i blues räknar man helt enkelt;
    Two Three.
    I jazzblues kan alla dessa clave´s användas till 4/4 och 4/4swing. Inom jazzen använder man en salsa inspirerad clave;
    Three Two / Two Three
    Det är snyggt med clave om t ex solisten spelar och markerar, håller ut tonerna på claven samtidigt som trummisen markerar med ett slag på en cymbal. Det ger en känsla av samspelthet, samstämdhet och skicklighet hos musikerna i lyssnarens öron. Det imponerar.
    //mvh
  7. pxm
    Modal Interchange eller Modal Mixure (äldre benämning.) är en teknik som låter dig låna ackord från en annan skala i samma tonart..Vanligtvis använd för att göra durprogressioner litet tuffare och/eller mörkare. Det man behöver för att spela/komponera jazzblues och för att förstå sådan är;
    Mixolydisk; v , bVII , I7, iii*
    Dorisk; i , bIII , vi*
    Aeolisk; iv , bVI , ii*
    Frygisk; bII , v* , bvii
    Det finns fler varianter som involverar den Melodiska moll skalan samt den Harmoniska moll skalan också.
    //
     
    Ang. ii-V-I progressionen;
    Man behöver veta och förstå att ii-V-I i moll är inlånad från Harmonisk mollskala, iim7b5- V7 - Im7 och spelas alltid så.
    En ii-V-I progression i dur spelas alltid med ackord harmoniserade från den Joniska skalan.
    iim7-V7-Imaj7
    Detta vilken annan skala ni än byggt den övriga progressionen kring !!!!
    Det är det korrekta viset att spela och tilllämpa en ii-V-I progression.
    //mvh
  8. pxm
    Här följer en genomgång och litet förklaringar till progressionerna i föregående inlägg i denna blogg. Har ni följt med den från början förstår ni lätt tankegångarna bakom dessa 3 blues.
    "Smoke"
    C9 - B7 - C9 - C9
    "Smoke" är skriven med "bluessevenths" spelade som 9 ackord.
    B7 är en tritonussubstutition för F7 här.
     
    F9 - F9 - #F7 - C9
    #F7 är en tritonussubstutition för C/
     
    Gm13 - #F7, Fm7 - #C7 ,bEmaj7 - Dm7b5, G7b9
    Gm för att visa att det är en mollblues.
    #C7 är en tritonussub. för G7 vilket får stå för C7 här.
    bEmaj7 är paralelltonart, mediantisk, till Cm (vilket ju denna blues går i.)
    Dm7b5 är ii och G7b9 V7 ackordet.
    //
     
    "Fallin´in Love"
    bEmaj7 - B7 - C6 - C6
    BEmaj7 står här tritonussub för Am7 vilket är Cdur paralelltonart.
    B7 är tritonussub för F7.
    C med färgningen 6 är vanlig inom jazz då man spelar i dur. Här för att visa att detta är
    en durblues.
     
    F6 - F6 - #F7 - C6
    #F tritonussub för C7
     
    G9 - #F7,Fmaj7 - #C7, Am7 - bAmaj7, bDmaj7
    #F7 tritonussub för C7.
    Fmaj7 - kvalitetsändrat "bluesseventh".
    #C7 tritonussub för g7 som här står istället för C/.
    Am7 är Cdurs paralelltonart, mediantiska.
    bAmaj7 tritonussub för ii ackordet, kvalitetsändrat.
    bDmaj7 tritonussub för G7, också det kvalitetsändrat.
    //
     
    "The Way of Life"
    C6 - Dm7 - C7 - C7
    C6 för att visa att bluesen går i dur.
    Dm7 är paralell, mediantisk till F.
    Följt av två vanliga "bluesseventh´s"
     
    Fmaj7 - Fmaj7 - Am13 - C6
    Inga konstigheter - Am är paralell, mediantisk, till Cmaj7
     
    Cm7b5,bEm7b5 - Am7b5,bGm7b5 - Am13 - bA7 , D7b5
    Cm7b5 för stå, kvalitetsändrat, för G.
    Följande ackord är dim7 ackord flyttade en ters ifrån varandra vilket innebär att
    du fortfarande är i samma tonart och att t. ex Cdim skalan fungerar över alla ackorden.
    Denna serie får stå sub istället för den vanliga bluesprogressionens ackord.
    Den lämpar sig också bra för "sequensing" då man upprepar en kort fras i andra tonarter.
    Larry Carlton bl a använder sig av detta.
    Am13 är paralell, mediantisk, till Cmaj7.
    bA7 är ii (kvalitetsändrat ackord) ackordets tritonussub och D7b5 är sekundär
    dominant (G7 är dominanten).
    //
    mvh
  9. pxm
    Här är mina workinsheets för tre av mina jazzblues.
    //
    Blues 12;an reharmoniserad av Johan Paxom 2013.
    //
    "Fallin´in Love"
    C dur variant,två repriser AABA, varav sista repris vigd åt improvisation, 4/4 jazz funk, 75 bmp, ;
    bEmaj7 - B7 - C6 - C6
    (#G Thaichikicho)(C Blues, G Mixolydisk)
    F6 - F6 - #F7 - C6
    (G Mixolydisk )
    G9 - #F7,Fmaj7 - #C7, Am7 - bAmaj7, bDmaj7
    (C Blues, G Mixolydisk )(#G Thaichikicho)
    //
    "Smoke"
    C moll variant, två repriser AABA, varav sista repris vigd åt improvisation, 4/4 swing, 80 bmp, ;
    C9 - B7 - C9 - C9
    (C Dorisk, C Blues)
    F9 - F9 - #F7 - C9
    (C Dorisk, C Blues)
    Gm13 - #F7, Fm7 - #C7 ,bEmaj7 - Dm7b5, G7b9
    (C Dorisk ) (C Harmonisk moll, G Spansk Flamenco, bE Mixolydisk)
    //
    " The Way of Life";
    C dur variant 2, två repriser AABA, varav sista repris vigd åt improvisation, 4/4, slow fusion, 70 bmp,
    C6 - Dm7 - C7 - C7
    (Bmoll penta)< sidesteppin
    (A Dorisk, CdurBlues)
    Fmaj7 - Fmaj7 - Am13 - C6
    (C Thaichikicho )
    Cm7b5,bEm7b5 - Am7b5,bGm7b5 - Am13 - bA7 , D7b5
    (A dim )(E Dorisk)(G Ung. Zigenarmoll)
    //
    mvh
    //
  10. pxm
    John Coltrane´s "The Backdoor progression"
    En substutition av iim7b5 för att få ii-V7-I att låta litet bluesigare.
    För att få ii-V7-I (se ovanstående artikel) att låta lite bluesigare utvecklade John Coltrane en substutition för iim7b5 ackordet i progressionen.
    Han lät orkestern spela som ett bVII7 istället. Alltså det med stor ters semantiska ackordet till ii7b5, om man så vill.
    Progressionen blir då bVII7-V7-I och låter riktigt bluesig.
    Den är känd (berömd !!!) under namnet "The backdoor progression" och är ett fint alternativ till den vanliga ii-V-I när du komponerar din jazzblues.
    Ett enkelt sätt att lösa detta för solisten är att spela D# dur Bebop skalan över hela progressionen.
    Bebop musiken använder ofta bluesskelett.
    Ett annat Bebop alternativ..
    Ett annat alternativ kan vara att helt enkelt flytta m7b5 ackordet en liten ters upp istället för att spela V7 ackordet. Då erhåller man ett sus sound med alterationen b9. En b9 är visserligen ovanligt i blues men vill du att det skall låta jazzigare spelar du enkelt F# dur Bebop skalan över ii och Vsub ackorden.
    mvh
    //pxm
  11. pxm

    Från Delta till Jazz Blues.

    Av pxm,

    Om det finns fel i artikeln, underrätta mig gärna så att det kan rättas till. På så vis får vi till slut till en bra artikel ang. Jazzblues..
    mvh
    //pxm
    Delta Blues och Chicago Blues;
    Vi utgår från roten till all blues, kallad Delta blues vilken är spelades först med Moll penatatoniska skalan på munspel ackompangemanget spelad på akustisk gitarr spelandes enbart dominanta 7 ackord med början i Missisippi. Chicago bluesen utvecklades senare och spelas med trummor, piano, elgitarr, bas, trumpet och saxofon. Man lade också till "den blå tonen" i Moll pentan så att skalan kom att innehålla 6 toner.
    I Chicago lade man även till toner durskalan samt toner från dominanta 9 ackord. Mer om det senare i artikeln då vi tittar på olika ackord och skalval till våran blues.
    Chicago blues är levandes historia och jag antar att den är mest familjär för oss med musiker som bl a Muddy Waters och Jimi Hendrix. Idag lyssnar vi t ex på Joe Bonamassa.//
    Blues rythm
    De traditionella takterna att spela i är 4/4 och/eller 12/8 och vanligt förekommande betonar man även med synkoper Bo Diddleys beat (vilket är en form av son-clave´).
    Så här räknar man Bo Diddleys beat över takten då; One e and ah, two e and ah, three e and ah, four e and ah.
    Beatet betonar, i ordning, One, ah, and, and och four (and ah).
    Son-clave är en sub Saharisk Afrikansk Rythm.//
    Traditionell tonart;
    En Delta-blues spelas trad. i tonarten Bb. Även då man spelar blues inom jazzmusiken är denna tonart vanlig fast man låter då ofta blues skalan gå i F - vilken är Bb:s p5 (perfekta 5:e ton). Ibland, oftast i jazzblues spelar man den modernt, som bl a Pat Metheny, d vs hela bluesen i F.
    Från början berodde det på en stämning av instrumenten som kommer från barbershop musiken, en vokal musikform, en sort fyrstämmig ensemble.
    Det blev dock svårt att hålla denna stämning då pianon kom in i som en del av bluesensemblen. Därför använde man Bb som låg närmast i ton till det ursprungliga ackordet.//
    Ackorden;
    Blues spelas trad. med sk "Bluessevenths".Med det menas med dominanta 7-ackord.
    Chicago bluesen utvecklade bluesmusiken därifrån.
    Moll 7 ackord används för V-ackordet för att ge bluesen en litet mjukare ton ibland och då skall det ses som en färgning av ett dominant 7 ackord, snarare än som ett moll 7. Detta gäller för mollblues...
    I durblues är V ackordet alltid ett dominant / ackord....
    En annan vanlig färgning är den #9:an och den b9:an för 9-ackorden i bluesens grundackord, I-ackordet, vilken klingar fint till bluesskalan.
    Övriga färgningar är att expandera de dominanta 7 ackorden till dominanta 9 och/eller 13 ackord. Detta kan man göra efter eget tycke och smak.
    9-ackorden är det som ger en litet jazzig ton till bluesen.
    Bluesskalans 4:e tons diatoniska ackord är ett m7b5-ackord, ibland reducerat till ett dim-ackord.Om det används spelas det oftast som 5:e eller 6:e takt i blues 12:an. Bl a i några av Pat Metheny´s blues.
    Då vet vi de ackord och färgningar som kan vara inblandade i en blues.
    Tritonussubstutitioner kan användas, men det är vanligast när man spelar blues eller reharmoniserar en bluesprogression inom jazz. Ger en litet annan klang i bluesen. En sådan substutition går till på följande vis. Välj ett dominant 7 ackord och räkna tre stora tonsteg = 6 halvtonssteg uppåt eller nedåtgående och ta det dominanta 7 ackordet där istället. Det som händer är att att två av tonerna byter plats med varandra samt att du får en ny, vilket skapar en viss dissonans, spänning. Användes oftast i syfte för att göra en progression/ackordslinga med litet mjukare och mer linjära, kromatiska övergångar till nästkommande ackord.
    Vanligare inom bluesen är mediantik. Det betyder att man flyttar grundtonen en stor eller liten ters och böjar ackordet eller skalan man ämnar spela i där. Ett, enklare tycker jag, sätt att beskriva det som är att man använder paralelltonarten, även om inte det uttrycket användes för att beskriva bluesteori.
    Som ni förstår så fungerar det inte med ackordsfamiljer, Subdominant, Dominant och Tonika inom bluesteorin. Den är utvecklad helt för sig själv utan inblandning av klassisk teori.
    Man talar däremot om Statisk fas/Statiskt capo, d v s bluesens första takter och om Dynamisk fas d v s turnarounden.
    Jazzblues;
    För att få turnarounden att sluta med en ii-V progression lade man till ii-ackordet,vilket blir ytterligare ett m7-5-ackord. Det blir en fin fullständig kvintsekvens då bluesen åter början på I-ackordet. Man erhåller jazzens berömda och karaktäristiska ii-V-I. Detta sista m7-5-ackord då jazzens ii-V-I progression är diatonisk till Harmonisk mollskala. I Blues brukar det spelas som ett Bluessevenths.
    Det sista ackordet i turnarounden, V, kan altereras med en # eller b 9:a för en mjukare, mer smooth, övergång till I-ackordet.
    Specifikt för jazzblues är även tillagda sekundära dominanter samt relaterade IIm7 ackord.//
    Vad man egentligen gör är att reharmonisera blues 12;an samt att plocka in diatoniska ackord till antingen Dorisk eller Melodisk moll skala beroendes på succesionen/låtens head (melodin).
    I jazzblues använder man dessa 6 metoder för att reharmonisera bluesskelettet;
    1//
    ii-V substitut - byts mot V ackordet.
    2//
    Tritonus substitut - Ett V7 ackord kan bytas mot ett ackord med samma kvalitet ett tritonussprång ifrån.
    3//
    Medianta substitut - Ackordet byts mot sitt ackord motsvarande en ters upp eller ned.
    4//
    Inversioner av Dim-ackordet - Att kasta om tonerna i dimackordet för att få ett annat dim ackord - främst för att få
    bas/grundtonen i ackordet i smooth linje med progressionen.
    Ett m7b5 ackord blir i inversion ett m6 en mollters upp, t ex bBm7b5 blir Dm6. m6 ackord är oftast Tonikan/ I ackordet och flaggar för Dorisk skala där 6:an är karaktärston. Är IV-ackordet ett m7b5 kan det bytas mot ett m6.
    5//
    Sekundära Dominanter- Ett V ackord kan ersättas av sin pV, sitt ackord fem tonsteg upp eller fyra tonsteg ned.
    T.ex ett G7 ackord blir ett D7.
    6//
    Om man har reharmoniserat bluesen med diatoniska ackord så är alla durackord är utbytbar mot dominanta 7 ackord, vilka i sin tur går att byta mot 7sus ackord. Och vice versa..
    Det finns 3 gyllene regler, en för varje ackordskvalite i en vanlig blues 12:a om man vill bygga en jazzblues. De reglerna är följande;
    Regel nr 1: I ackordet
    I-ackorden i en Blues kan bytas mot sekundära dominanter, vilka i sin tur kan ersättas av ii-V substitut diatoniskt till tonarten.
    Regel nr 2: IV ackordet
    Ett IV ackord kan bytas mot Vii m7-5, Vim7 eller Imaj7 ackord lånade från dess p5:as tonart i dur.
    Regel nr 3: V ackordet
    V-ackordet kan bytas mot sin diatoniska II-V substutition eller mot IV ackordet från bluesens orginaltonart, I ackordets tonart.
    Det kan även bytas mot ii-V progressioner lånade från dess paralelltonart i moll.
    Vanligt är att man ser IVsub som en tänkt p5 till I ackordet och lägger till ii framför det i sista takten av bluesen. Detta då ii ackordet i fråga är en tritonussubstutition till bluesens orginal V ackord.
    Detta för att få en iisub-Vsub-I kadens/progression då bluesen börjar om på I ackordet igen.
    Skalorna;
    Skall vi tänka, blanda in, litet modal jazz i detta för att få mer möjligheter och nyanser i våra bluesfraseringar så spelades den Doriska-skalan och Melodisk moll-skala med fördel till Blues tillsammans med Bluesskalan och dess 4 modus. Vi har ju den Doriska-skalan då den innehåller toner som går i harmoni med Blues-skalans "blå"ton", dess 4:e ton. Jimi Hendrix blandade den Doriska skalan med Blues skalan då han spelade över 9-ackord.
    Även Melodisk moll-skala,går att använda vilken även låter fint alterat över Blues-sevenths-ackord.
    Dess 4:e och 7 modus används ofta i jazzblues, Dominant-Lydisk över 7 ackord och Super-Lokrisk skala över altererade 7 ackord. Detta hjälper till att förstärka dynamiken mellan bluesens statiska capo och dess (dynamiska) turnaround.
    Vanliga skalor inom blues är Dim-skalan och Heltons-skalan. Bl a Scott Henderson använder sig av de skalorna ibland i sin blues.
    Den Dominant-Lydiska skalan med början två semitoner lägre än Bluesens i frågas grundackord är användbart och mycket bluesigt. Den täcker även de toner som Scriabin´s skala Prometheus innehåller.
    Prometheus är en mytomspunnen skala inom bluesen Alexander Scriabin (1915) presenterade i sin "Prometheus; The Poem of Fire" 1910. Det är en europeisk skala som blev adopterad av bluesmusikerna.
    ( I det verket presenterade Scriabin också "the Mystic chord"/Prometheus ackordet som är ett syntetiskt sex tons ackord - C, F#, Bb, E, A, D.
    Användbart som substitut för I ackordet i blues, här - i detta ex "the Mystic chord" i C istället för ett Bb7, sparsamt, när man vill spela något ovanligt och få publiken intresse.)
    Ett roligt trix när man skall spela solo över bluesseventh´s ackord är att börja bluesskalan med en durters och sedan fortsätta den som vanligt över två oktaver. Bl a Larry Cartlon använder sig av detta trix ibland.
    Det går självklart utmärkt att spela den Lydiska skalan över dominanta ackord i Chicago Blues. Man använder den på samma sätt som Fusion artisterna använder den Mixolydiska skalan i Blues.
    Då man spelar blues inom Fusion -grenen använder man bluesseventh´s och till det den Mixolydiska skalan. Man blir då tvungen att modulera inför varje ackordsbyte i bluesen.
    Den Lokriska skalan användes i Chicago blues på samma sätt som den Mixolydiska skalan användes då man spelar blues i Fusion genren.//
    Kotym
    Inom jazz är det standard på att i sluten av låten, efter att solona/improvisationerna spelats, att ta två takter var och "svara" varandra.//
    mvh
    //pxm
×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.