Kaoskompositor

Jag förstår inte riktigt vad du menar med "någonting som saknar sina grunder". Det är ändå praxis i normal funktionsanalys att kalla en dominant för dominant även om den saknar grundton. D7 (funktionen) utan grundton är väldigt vanlig. I vissa fall kompleteras med lilla 9an för att få ett regelrätt dim-ackord. I andra fall inte. Jag håller med om att avsaknaden av ters dock ställer till lite bekymmer. Men det uppvägs av de tydliga förhållningarna i en sänkt kvint, liten septima och liten nona. visst kan man döpa ackordet till något helt annat om så önskas, men i funktionsanalys så bör man ändå hålla sig till vad ackordet fyller för funktion, alltså hur ackordet förhåller sig till sina kringvarande ackord. Under min musikteoriutbildning togs just detta ackord upp, då fick vi veta att just Ass är en utbytesdominat till D. Det hade ett namn som jag tyvärr inte minns. Men förklaringen har både jag gett och folk innan mig här. Men det spelar ingen roll, jag har sagt mitt i denna debatt. Folk är fria att kalla ackordet vad de vill, det kommer klinga precis på samma sätt iaf. EDIT: En ren molltreklang kan aldrig vara dominantisk.

Det är inte sant. Det finns många kända musikstycken som inte kan analyseras med funktionsanalys. Likaså ett flertal som många musikvetare har analyserat, men inte kunnat enas om. Jag tror det finns många även på detta forum som kan mycket musikteori, men ändå kan vi inte enas om vilken funktion treklangen Ab har i C-durs tonart. Den tid man sitter och grubblar och diskuterar över det kan man istället använda till att skriva. Så visst kan funktionsanalys/musikteori vara hämmande 😉

Tackar 🙂 Beror mycket på hur långt man har kommit i sin harmoniseringsutvecklig. Bra om man mest har gjort 3-ackordslåtar innan. Men i längden så är även musikteorin ganska hämmad och smal på hur mycket man kan utveckla harmonier. Då får man börja gå på gehör igen.

Min åsikt om musikteori: Musikteori är det bästa stödet man kan ha när man skapar musik. Det är inte en regel på något sätt, men ett skyddsnät, eller flytväst om man så vill. Ju bättre flytväst, ju längre ut på djupt vatten kan man ta sig utan att drunkna. Faller stycket sönder, så kan musikteori helt klart hjälpa till att laga problemen. Men musikteori har klara brister man bör vara medveten om. Den är i första hand grundad på wienerklassisk musik. Själv föredrar jag att använda äldre praxis från renässans och barock. Alltså jag föredrar att låta stämföring styra harmonik (funktioner), inte tvärt om. Ackorden är alltså sekundära, de blir som de blir. När man skriver för orkester, och i synnerhet för kör, blir detta enligt mig oftast mycket snyggare och mycket mer lättsjunget. När man har hållit på med det en del så kommer även färgningar av sig själv i stämmor. Man kan alltså sluta bry sig om harmonik helt. Kortfattat: Funktionsanalys (som denna tråd egentligen handlar om): Ett suveränt hjälpmedel medan man lär sig. -Hämmande i längden.

Jag tror inte man i första hand skall försöka placera ackordet utifrån vilka toner som är med, utan hur ackordet faktiskt uppfattas. Det beror helt klart på sammanhanget. I just ovanstående kadens är Ab-treklangen helt klart en växeldominant till C. Tonen som ställer till det är ju Ab, hade den varit A så hade det ju inte varit någon tvekan om att det handlade om en växeldominant utan grundton. Men att man byter till Ab betyder ju inte att ackordet blir mindre dominantiskt, snarare tvärt om. Ab till G är ju ett halvt tonsteg och dominanter vill upplösas så kort som möjligt till sin "tonika". Ju närmare tonikatoner man är utan att vara på just tonikatoner, ju mer laddat och dominantiskt blir det. Kanske därför den sänkta 9an blev till. För att skapa mer laddning. Kvint är annars sällan med i dominantiska ackord iaf i romantisk musik, den har inte mycket laddning. Men en sänkt kvint har mer laddning. Än en gång beror det på sammanhang, en nedåtgående kromatisk treklangssekvens förlorar ju helt klart sin dominantiska verkan, även om det låter fullt naturligt.

Detta håller jag inte alls med om, utan är snarare något som tyvärr har blivit praxis de senaste åren. Den bästa filmmusiken är enligt mig den "gamla skolan" som de gamla star wars filmerna osv. men jag föredrar ju de gamla filmerna med modeller till specialeffekter istället för dataanimeringar. Jag kanske är en ung stofil helt enkelt.

Detta är självklart en väldigt subjektiv åsikt: I min värld är Ab i kadensen C - Ab - G - C alltid ett substitut till växeldominaten D7. Detta helt enkelt eftersom Ab uppfattas som dominantisk till G. Det har en upplösande effekt. Att prata om funktioner i mediantik är för mig meningslöst, eftersom mediantik för mig saknar funktioner. Funktioner handlar om hur vissa ackord förhåller sig till andra, något som inte är så uppenbart i mediantik som är mer "flytande". Observera att det gäller om det är längre partier med många mediantiska ackord, förhållningarna faller då sönder.

Det finns två vanliga "fel" man gör när man börjar skriva för symfoniorkester 1. Man låter varje sektion (stråk, brass, träblås) ha en egen funktion 2. När man använder en sektion så använder man hela sektionen Här är några viktiga saker att tänka på enligt mig. 1. Ju större dynamik (starkare) ju färre lager bör man ha. I ett rejält forteparti kan två eller kanske t.o.m. ett lager vara tillräckligt. Exempel på ett lager kan vara att alla spelar unisont, exempel på två lager att kan har melodi och komp. Ju lägre dynamiken är, ju lättare är det att ha flera lager. 2. Skapa färger. Melodi bör sällan användas i enbart exempelvis första violin. Om man lägger till t.ex. första flöjt eller första oboe skapar helt andra klanger. experimentera med detta. Det är fullt möjligt att ha melodi i både cello och flöjt i olika oktaver. Detta pga egenregister jag nämner längre ner. 3. Orgelpunkt! Detta är en av de viktigaste sakerna som finns för att limma stycket i orkestern. Ha långa liggande toner i vissa instrument. Stråk, träblås och i synnerhet horn är perfekta för denna uppgift. Dessa skapar fyllighet och "håller ihop stycket. Observera att baston aldrig kan vara orgelpunkt, oavsett hur långsamma bastoner man har. 4. Spara på instrumenten. En av symfoniorkesterns starkaste sidor är dynamik. Utnyttja den. Om man använder ett fåtal instrument i pianissimo kommer ett tillägg på några instrument och ökning till mezzopiano ge ett stort dynamiskt lyft. Om man konstant använder alla instrument i forte finns det ingen dynamik att ta av uppåt. 5. Läs på om olika instrument. Exempelvis är horn väldigt svaga enskilt, men kan vara kraftfulla i grupp. En hornstämma bör kunna sjungas. En låg klarinett är svag, medan höga klarinett-toner kan sticka igenom en hel forteorkester. 6. Egenregister. I teorin kan en piccola mycket väl fungera som bas till en tuba. Alla instrument har ett egenregister, de har toner som uppfattas som bas, mellanregister och diskant. 7. Logiska stämmor. Kolla igenom ett enskilt instruments stämmor, är det logiska hopp? skulle den kunna fungera själv utan de andra? Om man skapar en bra helhet, men där stämmorna inte fungerar bra enskilt tenderar stycket att falla sönder när man använder riktiga musiker, även om de är mycket skickliga. Det klingar helt enkelt "skumt". 8. Baston. Allt under lilla c, (det c.et som är i systemet på en f-klav) bör anses som baston. Använd enbart en baston, den kan dock vara i flera instrument. Om man inte gör detta tenderar stycket att bli otydligt och grötigt. Alla mina förlag kan man så klart bortse ifrån, tänk på att man då kan skapa särskilda och många gånger ovanliga effekter. Är man ute efter det så är ju det bar förstås. Mina förslag är mer för att utnyttja orkestern så "typiskt" som möjligt för att skapa så "ren" musik som möjligt. Hoppas du förstår. Tillägg om orkestrar: Jag vet inte så mycket mer om orkestersättningar än de jag har jobbat med. Men a min erfarenhet så kan det skilja ganska kraftigt på de sättningar de har. Om du vill spela in med en riktig symfoniorkester och inte vet sättningen i förväg så rekommenderar jag att vara försiktig med antalet instrument i träblås, slagverk och brass. Orkestrar har i regel inga problem med att låta musiker sitta på bänken i inspelningar, däremot kan de vara rätt kinkiga med att hyra in viktiga instrument/musiker. Om du vill skriva för symfoniorkester (inte kammarorkester) rekommenderar jag följande sättning, de inom parentes är större variant och är något osäkrare att de finns, men ganska vanligt 2 flöjt (varav en kan bara piccola och flöjt) 2 oboe (varav 1 kan vara engelskt horn och oboe 2 klarinett 2 fagott 2 horn (4horn) 2 trumpet trombon (2 trombon) (bastrombon) (tuba) pukor 1 slagverk stråk MVH/ Micke