wonderboy

Personligen använder jag sidechain-tekniken sällan och då mest för att göra något skumt med nåt instrument som styr ett annat. Men det kanske är hysteri, vad vet jag? 😉

Bra namn, Brazil Jack! Jag brukar gå och se denna lagom "cheesy" cirkus varje sommar när jag är nere i Simrishamn. Förrförra sommaren hade de ett fantastiskt avslutningsnummer! Då kom det in en typsik cirkusprinsessa. Alldeles efter henne kom en man som, på pricken, såg ut som om han var Mats Ronanders 20 år äldre storebror!!! Han hade endast på sig ett par pösiga leopardmönstrade brallor. Akten började med att Cirkusprinsessan försåg honom med tillbringare efter tillbringare med någon konstig vätska, den såg ut som vatten som man hällt lite kalk i. Han drack tio sådana 2-litare på bara ett par minuter! Magen svällde något fruktansvärt, den stod rätt ut som en spärrballong! Sen vidtog diverse mer eller mindre bisarra trick där han stack sig med diverse föremål hur osnyggt som helst. Blodet forsade, han ryckte och slet upp diverse sår här och där. Cirkusprinsessan hoppade på hans uppspända mage. Ni förstår att det var fullständigt fantastiskt, va?! Jag lovar att Ni hade tyckt att detta var helt fantastiskt! Men vad hände då med all den där vätskan? Jo, nu ska Ni få höra! Cirkusprinsessan går och hämtar en av de tomma tillbringarna och ställer sig sisådär 4-5 meter ifrån Ronanders brorsa. Hon håller upp tillbringaren ovanför sitt näpna lilla huvud och Mats brolla börjar........... precisionskräkas!!!!!!!!! Långa, långa strålar av vitt klegg far i underbara bågar rakt ner i tillbringaren! När den är full, hämtar prinsessan en ny och så håller det på ända tills alla tio är fyllda igen! De lätena han utstötte när han kräktes fick det att vända sig i magen. Många i publiken gick, andra mådde uppenbart illa. Mina två döttrar stirrade fascinerat på skådespelet. När han hade vomerat färdigt så började han spruta eld - utan att ha druckit något annat innan! Han sprutade också eld rätt ner på sin egen mage, magstarkt! Det här måste det mest utflippade och mest Off Topic inlägget som gjorts hittills på Studios forum, eller? Jag tror nästan att jag måste anmäla mig själv till den store Olsberg! 😉😛😄😉😆😳😆

Köp senaste numret av Studio. Gå till sidan med Protools-tipsen. Läs igenom den så förstår Du i teorin. Prova att följa instruktionerna framför Ditt musikprogram så förstår Du i praktiken. Bry Dig inte om att det är under Protools-tipsen. Jag misstänker att det fungerar ganska lika i de flesta program. "Sidechain My Heart!" 😆

Nja, rent tekniskt är jag västgöte. Men det är klart, bor man tre mil från Götet så spiller det väl lite. Dock hade jag en besvärlig uppväxt. Jag har ju självklart alltid diggat Hammarby och det har väl inte alltid varit så populärt här nere i Göteborgsträsket. I hockey är det ju naturligtvis Leksand som gäller - snart är vi tillbaka! Är det här Off Topic? Troligen, men det var Brojd som började! Dalmas, va?! 😳

Genom att använda sökfunktionen här på forumet och knappa in: "pod xt" så får Du en massa träffar. I en del nämns POD XT bara i förbifarten men genom att kolla in rubriken får Du feeling för i vilka det står mer. POD har avhandlats mycket här på forumet. Du kan också söka på forummedlemmen Rockford. Han har skrivit mycket och initierat kring olika lösningar för gitarr, bl a POD. Själv har jag en POD XT och har också skrivit en hel del om den. En av de stora fördelarna med POD XT och POD XT Live (recenseras i senaste MM) är att det är en komplett, virtuell "Gitarrinspelningsstudio". Har Du bara en gitarr och lite kablage, fixar POD:en det andra. Du börjar med att välja mellan en massa olika förstärkare/ topar. Du väljer högtalarkabinett. Sen tittar Du över EQ:n. Efter detta väljer Du mellan en myriad av högklassiga effekter. Reverb, chorus, delay, kompressor, gate etc, etc. Det är inte slut med detta. När Du börjar bli nöjd väljer Du med vilken virtuell mick det hela ska mickas upp och hur mycket det välljudande, virtuella rummet skall höras. Det finns mer men det jag just beskrivit är görfräckt!

Jag måste hålla med folk om K 240 Studio. Jag blev pålurad(!) ett par sådana av Börsen Gbg. Jag gillar dem inte det minsta. Vi har testat dem i studion också, katastrof! Trummisar kan definitivt inte använda dem om de vill spela lite rock. Den upplevda volymen är på tok för låg och alldeles för snart börja de dista när man vill höja. I studion har vi en uppsättning Beyerdynamic Dt 150? Jag är lite osäker på modellbeteckningen. De köptes in när studion stod färdig -95. De har gått varma sen dess. Något element har vi fått laga men de har hållit otroligt bra, kan spela högt och låter svingott, tycker alla som får spela in med dem på öronen. Vad gäller naturligheten i ljudet dock ett varningens finger. De ökar på, en i och för sig underbar bas som känns görgo när man sitter med dem och spelar in, men de är nog inga lurar att ha om man vill mixa i dem. Ska bli kul att läsa Studios test av lurar för jag tänker köpa nya, bränna mina K 240, begrava dem och dansa runt gravplatsen sjungandes "Hallelujah!" 😛

Ordna en spelning! 😛 Nä, allvarligt talat. Det finns ju gott om publikljud man skulle kunna använda. Problemet är väl om man vill göra det lagligt. Jag har tillgång till ett par serier ljudeffektskivor via jobbet. Skitbra kvalitet på ljuden, bl a en uppsjö olika publiker. Alltifrån ett litet gäng på rökig pub till arenapublik. Dock kostar de svinsupermycket. Jag köpte dem inte själv så jag vågar inte säga exakt. Dessutom köptes en komplett serie om 10 CD-skivor, jag vet inte ens om man kan köpa dem en och en. Läraren som köpte in dem hävade alltid att serien kostade 8 000 kr. Men då har man också köpt rätten att använda dem i kommersiella sammanhang. Heter de "The Hollywood Edge" nånting sånt. Sök annars på Google. Sökord "Sound effects". Altavista.se har t o m en speciell sökflik för ljud. Min erfarenhet är dock att ljudkvaliteten oftast lämnar en hel del i övrigt att önska. Ett par gånger har vi hittat schysst inspelade och "MP3:ade ljud men man får slita hund. Lycka Till!

Bra idé! Hörde Du det Olsberg? 😉

Jag har också hört det ryktet, Brojd! Angus brukar alltid lyfta fram brorsans kvaliteter. Det var Malcolm som gjorde riffet bl a till "Back In Black" Angus blev alldeles förskräckt när han hörde hur gott Malcolm spelade det, med precis rätt "häng". Inte omöjligt alls. OFF TOPIC men kul ändå. Angus sa i nån intervju att ingen vet vad det är för en gitarr som Malcolm spelar på inkl Malcolm själv och att den, för övrigt, är omöjlig att spela på eftersom han använder extremt tjocka strängar! 🙁 Jag nämner inga namn men representanter för två kända Gbg-studios har, vid studiebesök jag gjort där, berättat att de oftas kollar in vem av gitaristerna som är tightast och låter honom lägga alla kompgitarrer. En sista skröna? Legenden säger att när den mediokra gruppen Warrant spelade in en av sina skivor, vart producenten så missnöjd med gitaristernas insatser att han ringde Stewe Lukather. Han sa till honom att komma till studion. Väl där blev han uppmanad att "spela dåligt" och på Warrant-gitaristernas riggar. Legenden förtäljer vidare att gitarristerna först inte ska ha märkt någonting och att de, när det uppdagades, blev "munkavlade"! Kan Ni hitta Warrants video till låten "Cherry-Pie" så titta på den. Tar man bort ljudet på den och endast tittar på den "icke-manliga" aktören så blir det en av de bästa videos som någonsin har gjorts. Har vi riktig otur så dyker de upp på Sweden Rock! 😉

Jag tror inte det är så enkelt, Mannex! Det finns ju många artister/låtskrivare som uttalat sig om den kreativa processen. Min erfarenhet är att många brukar säga att man inte kan sitta och vänta på inspirationen, man måste jobba för att den ska komma. Många artister turnerar på sin platta. Går plattan och turnén bra är det väldigt vanligt att turnén förlängs och förlängs. De flesta vittnar om att det inte skrivs speciellt många bra låtar när man ligger ute på turné. Rätt vad det är upptäcker man att man har en deadline för när nästa skiva skall vara ute. Det finns otaliga exempel på detta. Jag skulle nästan våga påstå att detta hänt alla framgångsrika internationella artister minst en gång och jag vet artister som råkat ut för det flera gånger. Då avslutar man turnén och, i bästa fall, hinner man dra till något ställe där man kan sätta sig och börja spåna på nya låtar. Det brukar gå trögt i början för de flesta. Men när man sitter där och arbetar hårt så börjar det släppa. Många vittnar om just detta att genom att jobba disciplinerat så kommer idéerna. Jag har t o m läst om grupper som inte haft en enda låt färdig när det är dags att gå in i studion. Vad är inspiration och vad är hårt arbete? Går de kanske hand i hand? Judas Priest, AC/DC m fl är exempel på grupper som har tvingats in i studio utan färdiga låtar. Samtidigt berättade Eva Dahlgren för några år sedan om hur hårt hon jobbade med sin musik och sina skivor. Hon körde ett slags kadaverdisiplin för hon menade att hon annars inte får något vettigt gjort. Samtidigt berättade hon hur den skivans stora hit (Ängeln i rummet" bara hade kommit till alldeles av sig själv! Inspiration eller transpiration? Hon visste inte själv riktigt säkert men konstaterade att när denna låten kom, hade hon jobbat länge och målmedvetet med de andra låtarna och var alltså djupt inne i en arbetsprocess med strikt disiplin. Benny Andersson har många gånger berättat om hur han skapar sin musik, både popen, gammeltjo´n och "Kristina från Duvemåla". Han åker till "kontoret" varje morgon och sätter sig vid flygeln och spelar, spelar, spelar. Vissa dagar kommer det inget vettigt alls andra dagar händer det jättemycket. Han åker dit alla dagar, oavsett om han har någon "deadline" eller ej. Han vill hålla igång sitt kreativa flöde. Många artister pratar ju också om låtskrivarprocessen som den sant kreativa delen av deras arbete. Studioarbetet ser många mer som ett hantverk där man försöker återskapa det man hörde i huvudet när man komponerade låten. Sen kan naturligtvis inspirationen slå till där också. Jag tror att det ena ger det andra. Inspiration ger lust till hårt arbete med att få det rätt, hårt arbete frammanar stunder av inspiration. Andra gånger håller man på med något helt annat när det plötsligt brakar till och låten med stort L dimper ner.

Du som har senaste numret av Studio, det med testen av Logic Pro 7! Glöm för ett ögonblick debatten om vilket program (Cubase, Logic etc" som är "bäst". Glöm också diskussionen om Mac/PC. Läs sen recensionen och glöm bort att det står "Logic", OS X och Mac. Titta på de grejor som ingår, läs om möjligheten att koppla till fler datorer om "processandet" börjar gå lite trögt, läs om hur recensenten menar att detta kan handla om ett paradigmskifte inom denna sfär. Läs också om de saker som inte är så bra (ännu) med programmet. Läs om priset och vad Du får för detta (bl a Wave Burner). Strunta sen för en stund i att Du skulle få lära ett nytt gränssnitt och en del andra saker. Fokusera istället på vad Du faktiskt skulle kunna få ut av ett enda program, nämligen en KOMPLETT MUSIKPRODUKTIONSPLATTFORM (citat ur Studio 11 -04). Blir Du verkligen inte imponerad? Skulle Du verkligen inte vilja att även Ditt program fungerade så, ha de funktionerna, mjukvaruinstrumenten, looparna? Är det inte så att här sätts en standard för alla andra (Steinberg, Digidesign m fl) att svara upp mot? Jag uppfattar det definitvt så. Jag köpte nyss Logic Express 7 för att få chansen att "känna på". Jag är van vid Protools LE-miljö. Jag måste säga att jag kom igång ganska direkt och jag är verkligen inte duktig. Jag går, efter samråd med diverse leverantörer, i funderingar om att byta till /komplettera med Logic Pro 7 på skolans 5 datorer (Kör nu Protools LE via 3 M-box och 2 Digi 001). En av anledningarna är att en massa funktioner/ pluggar som jag skulle behöva betala mycket pengar för till Protools, följer med på köpet i Logic. Jag har redan idag G4:or med dubbla processorer och om jag förstår saken rätt skulle de verkligen gilla att få lite Logic i sig. Nog om mina inköpsfunderingar, dem tänker jag återkomma till i ett inlägg/ fråga i både Protools- och Logic-forumet. Du som tycker Logic verkar krångligt, tänk om! Jag är övertygad om att Du skulle vara igång på nolltid om någon bara visade Dig ev skillnader gentemot Ditt nuvarande program. När jag hör proffsen prata om Logic så är det just användarvänligheten, gränssnittet och kvaliteten på pluggar mm som de framhåller tillsammans med att det är så komplett.

Snyggt, Hackeman! Det skulle också göra sig snyggt på en svart T-shirt! 😱

Jag röstade "Ja" även om jag läst och till stor del håller med tidigare postare. Det är sant att det finns "regler". Det är också sant att alla uppmanar en att "bryta" mot dessa. Jag tror dock att många av oss lite mindre kunniga skulle vara betjänta av en mixtutorial. Skulle inte några av veteranerna kunna jobba fram en sådan? Ett förslag: Någon som jobbat mycket med inspelning av metalband skriver om hur en "grundmixning" går till. Låt säga att gruppen består av trummis, basist, två gitarrister, synthare, sångare och kör. Jag vet att jag riskerar få mothugg från folk som kommer säga att det inte finns någon "grundmixning". Men med detta menar jag en beskrivning av hur man mixar en "genomsnittlig rocklåt" utan att göra bort sig. Ang EQ skriver man om ungefärligen inom vilka frekvensområden man brukar hamna när man skär och lägger till. Inom kompressoranvändning skriver man om ungefärliga attacktider, lämplig ratio etc. Användning av olika reverbtyper såsom Ambience, Plate, Room, Non-Linear etc och i vad för applikationer de brukar användas. Panorering avhandlas enligt standardmall 1A. Med detta menar jag typ AC/DC-stället. Bastrumma o virvel i mitten, hi-hat ganska långt ut till höger, pukorna som pannas ut mer ju fler de är, basen i mitten, Malcolms kompgitarr på samma sida som hi-haten, Angus komp på motsatta sidan, varje kompgitarrs rumsmick lika mycket utpannad åt motsatt håll från närmickningen etc. Sen finns det ju "standardtricks" som hyllas eller förkastas, varför inte sprida dem så får folk skaffa sig en egen uppfattning. Om någon av veteranerna skriver en sån här grej så kan vi väl hålla oss för goda för att kasta oss in och komma med påståenden om att skulle vara fel eller liknande. En sån här "manual" skulle ju tjäna sitt syfte. De som är osäkra får ju någonting att utgå ifrån och jag är övertygad om att "manualen" skulle skrivas med den andemeningen att detta bara är en utgångspunkt och att när man gjort detta och inte är nöjd, själv komma på hur man kan gå vidare med sin mix eller lägga upp den på demoforumet och be om hjälp med att komma vidare. Dumb Dan och/eller Nattvaktaren besitter bevisligen en massa mixningskunskaper inom helt andra musikstilar. De skulle säkert kunna ge ett slags motsvarande "utgångspunkt" för mixning inom den musiksfären. Kanske allra bäst om de utgick ifrån det som någon veteran skrivit om den "traditionella rocklåten" ovan. Då skulle Dumb Dan och Nattvaktaren kunna utgå från den texten och redogöra för skillnaden gentemot deras sätt att jobba. Har vi folk som mixat mycket av andra musikstilar (Hip-Hop, Jazz etc) så kunde väl de också få känna sig fria att göra inlägg. I detta arbete så finns det mycket bra skrivet här på forumet som skribenterna kunde använda sig av. Fördelen skulle bli att det skulle bli lättare att följa något slags röd tråd.

Jag tycker nog att man ofta rätt lätt kan hitta vad olika artister använder för instrument LIVE och OFFICIELLT även i studion. Dock nås jag, då och då, av information som gör gällande att så inte alltid är fallet. Är man sponsrad med ett visst märke har man också förpliktelser gentemot det företaget. Men vad gör man då när man inte får till soundet i studion ELLER har en producent som säger att man inte får använda utrustningen för att det inte passar sig? Nu vet jag att många artister ofta pratar vitt och brett om hur stort inflytande de har över de produktioner de är inblandade i men...... jag är skeptisk. Nu menar jag inget illa om dessa två herrar men läs t ex intervjuerna med herrar "Fredman" och "Ilbert" i Studio från tidigare i år. De uttalar sig ganska bestämt om vad de vill ha och inte vill ha för typer av stärkare och kabinett när de jobbar. Dessa grabbar vet vad det handlar om och har gjort ett flertal stora produktioner. De talar givetvis utifrån sin erfarenhet och att de vet vad som krävs för att uppnå det de är ute efter. En journalist från Guitar Player, själv en duktig bassist, fick lov att spela på Jaco Pastorius bas o rigg. Det lät inget vidare. När Jaco sen spelade så lät det, Jaco! Journalisten frågade vad det var som gjorde skillnaden. "My sound is in my fucking fingers!" svarade den gode Jaco. En bekant till mig hade, för några år sedan, bjudit hem IA från Freak Kitchen för att IA skulle lägga gitarrsolon på ett par av min bekants låtar. IA kom med sin gitarr och någon liten skitförstärkare av något billigt märke. Min kompis blev besviken när han såg förstärkaren. Han blev ännu mer besviken när IA gick ut för att ta ett telefonsamtal. Då pluggade min kompis in och provspelade (han är själv en duktig gitarrist) och det lät SKIT! Hur han än rattade om blev det strunt. När IA sen tog hand om gitarr och förstärkare lät det en miljon kronor! Han rattade inte ens tillbaks till ursprungsinställningarna! Jag fick förmånen att höra de olika tagningarna av solon IA hade fläkt iväg helt improviserat. Det var sjukt vilken ton han hade! När kompisen frågade hur det gick till svarade IA att han är väldigt noga med hur han slår an strängen, hur han trycker ner vänsterhanden och att strängarna är nya, tjocka och att gitarren är intonerad! Jag tror att vi ibland tror att det går att "köpa" sig ett likadant sound som idolen och det stämmer väl till viss del men vi når aldrig hela vägen om vi slarvar med dessa grundläggande grejer. Sen, som jag skrivit om i någon annan tråd, så har man ju gjort en uppsjö av saker med t ex gitarrljudet som vi hör på en hårdrockskiva. Det är inte ovanligt med 6 kompgitarrer som spelar exakt samma sak och titta på vad för förstärkar- och kabinett- OCH mickuppsättning t ex "Fredman" kör med då. DEt är ju det ljudet som vi vill efterlikna. Då är det lätt att bli besviken när man sitter med sin nya gibson och 5150 och det inte låter lika imponerande som det man hör från skivan.

Haha, nu har jag uppdaterat! Jag återkommer när jag laddat ner drivern! 😠

Bor i Älvängen, ca tre mil norr om JÖTTÄBÖRRG på vägen mot Trollhättan. Älvängen är (o)känt för två saker: Ulf Karlsson var flerfaldig världsmästare i trial under 70-talet och Ivar Arosenius (han med "Kattresan" levde sina sista år här. Han dog av det.

Nu har jag äntligen fått höra! Fantastiskt! Vad ska man säga? Det känns himla gott att det finns ett gäng som lägger ner tid och energi på att roa (och oroa) sina forumkamrater på detta vis! Vad gäller de olika vokala insatserna så är jag mållös. Vem rapar (på slutet)?

Neeej, Culloden! Jag blev ju extatisk när jag trodde att jag äntligen skulle få höra denna låten när nu den andra var så bra! Jaja, Du lär väl snart dyka upp med något nytt. Jag får tåla mig!

Culloden, fasiken vad bra! Vad duktig Du är! Sångrösten passar perfekt för denna typ av musik. Gott, flyhänt gitarrspel med bra sound! Bas och sytnhar gör vad de ska. Trummorna spelar fantastiskt och jag gillar soundet! Tänk om Mike Portnoy hade kunnat spela så här istället för sitt, ibland, halvtajta överspel och tänk om han kunde få till detta sound istället för hans läbbiga trumljud på de senare skivorna. Om jag skall hitta någonting så kunde jag uppleva en obalans i ljudbilden i verserna där det bara ligger en gitarr. Den är så hårt utpannad och åt samma håll som virveln så det blir lite tomt på den andra sidan trots att där låg saker också. Vad skulle hända om man la en gitarr på den andra sidan också? Jag fattar att Du vill ha in den där goa effekten som blir när den andra gitarren kommer in men då kanske man la gitarrerna inte fullt lika utpannade och lite lägre i volym fram tills det ställe där nu den andra gitarren kommer in. Eller något så enkelt som att bara panna över den befintliga gitarren till den andra sidan. Jag upplevde det som om allt rytmsväng försigick i den ena högtalaren (hi-hat o riffgitarr) medans det bara "simmade på" lite svänglöst i den andra. Pannar Du över gitarren tror jag det kommer att hända något spännande mellan gitarren och hi-haten. Jag är säkert ute och cyklar nu....... Är det Du som spelar allt? Hur har Du gjort trummorna? Hur byggde Du upp gitarrsoundet och med vilka grejor? Culloden, Du är grym!!!!

Vad superkul, Addic 59 och Joey! Ni lägger väl upp den sen? Men tänk om fler sångkunniga kunde tänka sig att göra en insats på denna låt. Jag tror vi hade fått höra saker som skulle skilja sig otroligt åt rent uttrycksmässigt. Sen kunde ju vi andra rösta om vilken version som blev bäst. då vet ju Addic59 vilken version han skall släppa som singel sen! 😲

Vilket ljudkort skall jag välja? Jag har........ äh, jag bara skojade! 😲

Det Hammagrella skriver om att det hänger på arrangemang etc är så sant som det är sagt. Titta på en The Police första hitar, som fick mig att börja digga dem, "So Lonely". C G Am F är ackordsföljden men det är arrangemanget som gör det! Tillknäppt, sparsmakat reggae-stuk på versen och sen fullt ställ med punkpop-vräk på refrängerna! Sicken låt, i all sin enkelhet!!! Någon annan nämnde U2:s "With Or Without You". Den bygger på samma intervall som ovanstående men här tror jag tonarten är D, alltså D A Hm G. U2 har ju samma uppställning som Police (sång, gitarr, bas och trummor) men här är arrangemanget mer komplext och lite keyboards ligger och smyger i bakgrunden. Lyssna på låten, så förstår Du kanske följande resonemang. När jag pratat med andra glada musikanter om denna låt, har vi ofta samma erfarenhet. Det är först när man själv ska spela den som man egentligen upptäcker hur otroligt enkelt den är uppbyggd. först blir man förvånad över att det bara var fyra ackord i denna långa låt. Sen blir man förvånad över hur oerhört "simpelt" alla instrument spelar. Hemligheten ligger i arrangemanget som , i all sin enkelhet, är fantastiskt samt den fina produktionen av Lanois och Eno. OFF TOPIC: Jag såg en sammanställning i Melody Maker i början av 80-talet där en läsare hade fått ihop till 37 låtar som var gjorda enligt ackordsintervallen ovan.

Jättefuskigt men...... ta melodin från någon låt Du tycker om, oavsett genre (ju längre bort från Din låt, desto bättre). Lyft in den sångmelodin i Din egen låt. På de ställen där det blir helt fel eller låter skumt, byt ut tonerna i sångmelodin och ersätt dem med några som passar bättre. Efter lite pillande så är Du igång! "Plagiat, stöld" ropar någon men i de flesta fall går det inte att känna igen vilken sångmelodi det var från början. Den har mer tjänat som ett sätt att få igång den egna kreativiteten. Det ÄR oerhört frustrerande att få till ett gott komp men inte hitta melodin. Som gammal gitarrist tröttnade jag på att ha en massa "lovande" komp liggande som aldrig fick sin melodi. Ego som man var/är kunde jag inte heller tänka mig att be någon annan titta på mina komp. Jag gav mig själv i uppgift att börja tänka ut melodier istället för riff och komp. Det var jobbigt i början. Hela tiden föll man tillbaka till att tänka komp men efter ett tag började de först melodierna komma. Numer börjar det i 90 % av fallen med en melodi. Det har med sig de fördelarna att harmonier, rytmer, ja, hela kompet, arret och snudd på produktionen ofta faller på plats ganska naturligt. Nu vet jag att det inte var detta som var Ditt problem men prova att försöka tänka ut melodier istället för att sitta med instrumentet och skriva schyssta komp och se om någonting kommer ut av det. När jag tänker efter så kom det faktiskt några melodier som, med lite anpassning, passade utmärkt till några av mina gamla komp. Lycka Till och lägg gärna ut låten om Du kommer på någon lösning. Annars kan Du lägga ut låten under samarbetsforumet och be om hjälp av meodibegåvade forumdeltagare!

Javisst är Du uppskattad, Claes! Tro inget annat! Det är för övrigt Du också, Olsberg! Sen vill jag säga att det varit lika kul att se andras engagemang i detta! Hurra för detta och alla som fick det att hända! 😆😄

Jag tycker inte heller att D-verb är så dåligt som alla säger, man får pilla lite. Dock låter ju de jag hört av de Ni andra räknar upp ofta fantastiskt bra. Jag vill bara slå ett slag för Waves Renaissance Reverb. Den är väl tänkt att härma lite varmare, analoga föregångare. Den är processorkrävande dock. Många bra, användbara presets att utgå ifrån också. Hamnar ofta på trummor och sång/kör. Gitarrer och annat jox brukar klara sig fin-fint med D-verb. Kan det inte vara lite så också att D-verb sitter ju med från början. Efter ett tag så känner man igen soundet och börjar kanske tröttna litet? Jag uppfattar det som att tanken bakom D-verbet är att låta bra utan att ta för mycket processorkraft. Många av de andra Ni räknar upp här har ju flera möjligheter men slukar också en hel del kraft.