wonderboy

Jag har också samma bakgrund. Jag är definitivt inte av samma åsikt som Du och Claes. Jag såg senaste veckofinalen. Vad var det för mobbing där? Jag förstår inte. "Bra tv" eller inte, vad i hela friden har detta med mobbing att göra? Folks ärliga åsikt om ens prestationer kan göra ont om man är känslig, speciellt om man blandar ihop det med sin egen person. Då förstår jag att det kan vara lätt att tro att man skulle vara en dålig människa för att man råkade sjunga lite falskt. Detta är dock ett problem som denna människa måste ta itu med, kanske få hjälp. Det är dock inte juryns uppgift. De skall avge omdömen om prestationen. Sen ligger det i formatet att de gärna skall hitta "smarta, vinklade formuleringar" för att göra "bra tv". Detta kan verkligen diskuteras. Att kalla det för mobbing blir ju, minst sagt, en smula underligt.

Det sker saker i PT-land! Jag har bara hunnit sitta en knapp timma med de nya pluggarna för ett par dagar sedan. Det låter bra mycket roligare än motsvarande pluggar som, traditionellt, har medföljt PTLE. Processoranvändningen verkar klart lägre trots detta och trots det mycket käckare gränssnittet med en graf som tydligt visar vad man gör. Denna graf är ju mumma för oss som undervisar i ljud. Eleverna får hjälp att förstå vad som händer med hjälp av det visuella. Speciellt intressant när det gäller kompressor. Det är inte alltid eleverna riktigt kan höra vad en kompressor gör förrän efter en del träning. Provade också några av de presets som medföljer i Gate och Kompressor och de fungerade nästan för bra. Med detta menar jag att eleverna ibland använder presetsen för mycket, speciellt om de låter bra. Jag vill ju att de skall lära sig att ratta själva. Kul med dessa pluggar, nu ser vi fram mot Digiverb III!

Jag jobbade som biltvättare på Philipson i Gbg. Jag brukade leta upp en värstingmercedes, smyga in, dra in ett kassettband i lyxstereon och somna in. I en bilhall med 200 uppställda bilar kan ingen höra Dig sova!

Kate Bush har kommit med en ny platta. Det var tretton år sen sist. Om Du inte känner till henne kan jag tipsa om att bl a Tori Amos inte hade haft någon karriär alls, åtminstone inte inom musiken. Robyns senaste alster är supertungt influerat av produktioner som Kate gjorde redan på 80-talet. Kates första tre skivor är väldigt svajiga affärer om Du frågar mig. Då gick hon fortfarande i bolagets ledband och fick kanske inte bestämma så mycket som hon borde fått. Det finns dock enskilda låtar på dessa som håller sådan klass att de, i sig, är värda varenda krona av de pengar Du lägger på att köpa dessa. "The Dreaming" orsakade världssensation när den dök upp. Mycket Fairlight, inga hi-hats, inga cymbaler och halsbrytande kompositioner och arrangemang där Kate har fullständig kontroll över hela produktionen, ett mästerverk. Samma gäller också för "Hounds Of Love" som kom ett par år senare. Hennes vackra, särpräglade röst och annorlunda melódier och produktioner, arrangemang gör henne till ett unikum i branschen, ett geni utan motstycke. Många har försökt följa i hennes spår och influenserna från henne hörs i mycket annan musik idag. Det andra gör idag, gjorde hon redan på 80-talet! Aftonbladet gav endast två plus till senaste men jag kommer att köpa ändå!

Det är lugnt, Wonderboy har samma fördomar! Nej Du, min vän! Mina åsikter grundar jag på omfattande empiri. Den empirin skaffar jag mig genom mitt dagliga arbete och att läsa vad gitarrister torgför för åsikter på detta forum. Jag älskar dock alla människor, även gitarrister!

Jag har tagit mig friheten att prata med lite kollegor inom både förskola, låg-, mellan- och högstadie samt på gymnasiet där jag jobbar. Alla är överens - antalet mobbingfall har aldrig varit lägre än nu. När jag pratade med några elever visade det sig att de höll med. För de flesta av dem var det fullständigt naturligt att reagera kraftigt på ev mobbingtendenser. Dels skulle de själva lägga sig i, vilket flera gjort, dels skulle de kontakta någon vuxen. Ett par av mina kollegor sade sig ha flera färska svenska undersökningar som också visar på detta. Det finns alltid ett mörkertal när vi pratar om mobbing, det vet jag. Ingen av de människor jag pratade med och som jobbar aktivt med mobbingfrågor anser att Idol är ett mobbing-program. Flera anser dock att Paradise Hotel uppvisar klar sådana tendenser. Jag har inte sett detta program själv och kan inte uttala mig om varför. Jag ser på Idol då och då. Jag tycker det är kul att följa duktiga människor och att få ta del av deras talang och utveckling. Roligare ändå var Fame Factory. Där kunde man se eleverna utvecklas under lång tid. Det var inspirerande att se vissa gå från klarhet till klarhet. Sen finns det annat som kan diskuteras, det är jag medveten om. Har Ni dock tänkt på att det, till stor del, beror på vad för infallsvinkel den har som tittar?

Det här tyckte jag var en vacker bild, Linus! Den fångar essensen i det som många av oss här håller på med. Vi är dedikerade musikskapare som brinner för det vi gör och vi går in i vårt musicerande med full inlevelse. Vår omgivning förstår inte alltid vad det är som får oss så uppe i varv. En del får t o m allt om bakfoten. En del VILL få allt om bakfoten! Allt detta utläser jag av den lysande bild som Linus delat med sig av. Jag är full av beundran inför killen med gitarren!

Ja, hellre det än Lars Ulrich! Han är ju inte den mest temposäkre batterist världen har skådat.

Robbie Williams spelar på Ullevi 1 juli nästa år. Biljetterna släpps 21 november. Är man registrerad på hans officiella hemsida kan man dock handla biljett redan nu. http://www.robbiewilliams.com/

Djonas, Du ÄR BÄST! Jag kan inte med ord beskriva vad jag kände när jag lyssnade på låten! Den dedikation till musik som Du har är helt vansinnigt, överj-vligt fantastisk! Den talang, den möda, den musikalitet, den genialism(!), det speltekniska kunnandet och en hel hoper andra saker som krävs för att ro något så här vansinnigt iland, allt detta besitter Du! Jag blir arg, förbannad och urilsken när inte en sån som Du redan sitter på fetaste kontraktet! Hade jag haft mer pengar än vad jag har, hade jag gett Dig en hoper pengar. Mitt enda krav hade varit att Du skall spela, spela, komponera, komponera, spela in, spela in! Du hade möjligtvis fått ledigt på söndagar. Jag krälar i stoftet!

Hör Du, Grahn! Att Du inte tar och gör en låt istället för att blänga på sån där dynga?! Vi suktar alla efter någon ny vansinnighet, det var alldeles för länge sedan. Varför inte en Poltergeist-polka dedikerad till vår hemsökte vän?!

Årets julklapp? Vad som helst från Digidesign!!!!

Ah, det där gör jag - med tårna! 😳

Aaaah, njutning! TAck för tipset, Aolsson!

Jag gillar tidiga Genesis sådär. Jag gillar den här låten sådär. Personligen gillar jag Hacketts sologrejjer och "An Then There Were Three.." mer. Dock låter detta precis som Ni vill, rätt era. Vad skall jag tycka någonting om? Det Ni gör, gör Ni ju fullständigt lysande! Alltifrån komposition, arrangemang, produktion, mixning etc. Ni är själva inne på det här med trummorna och det är också det enda jag reagerar en smula på. Fullständigt lysande genomfört och det kan Ni ta till banken!

Jisses, Musik! Man kan börja tro att Du är hemsökt av osaliga andar!

Nej, juryn är inte självutnämnda experter. De ÄR experter, varför försöker Ni tro något annat? Alla jobbar i branschen, mer eller mindre. Sen kan man diskutera hur mycket enskilda medlemmar egentligen kan. Herr Breitholtz gör, på mig, intryck av att ofta inte veta vad han pratar om. Dock har han den position han har inom musikbranschen och vad han tycker påverkar, punkt slut. "Dumma" är inte ett epitet jag skulle vilja sätta på dem som nu är kvar. Samtliga av dem har talang, om än inom skilda delar av det här med att vara artist. Sen kan det diskuteras om talangen räcker ända fram. Både Daniel och Darin från förra omgången har klarat sig bra hittills. Sen vet de, likväl som Ni och jag, att en popstjärnas kändisskap ofta kan vara av övergående karaktär. Detta är någonting svårt för alla popartister som breakar. Hur göra för att få en lång och framgångsrik karriär i en bransch som ständigt letar efter nästa nya grej, nästa nya "produkt" som skall lanseras, konsumeras? Detta är ju inte något nytt, snarare en av förutsättningarna som gör sådana här program möjliga. Även jag var mobbad under två års tid. Till slut gömde jag mig varenda rast. Om "de stora grabbarna" fick syn på mig så brukade det sluta med att jag låg på rygg på skolgården och fick ta emot stryk. Jag vet inte hur många undanflykter jag hittat på inför lärare och föräldrar för att förklara blåmärken, sår och sönderrivna kläder. Att prata om "seriösa auditions" ter sig en smula märkligt, Claes. Hur skall man definiera och veta vilka auditions som är seriösa i förväg? Ja, min erfarehet är att det inte går att avgöra i förväg, utom i Idol, Fame Factory etc. Förutsättningarna kan ofta vara sämre än de som finns i Idol, även i sammanhang man annars skulle kunna uppfatta som "seriösa". Det går en gräns mellan mobbing och hårda omdömen. Det går en gräns mellan en bedömning av en persons artistiska kvaliteter och dennes person, även om man anser att juryn skulle vara inkompetent. Jag jobbar själv på en gymnasieskola och har tidigare jobbat på fritidsgård i många år. Medvetenheten om mobbing har aldrig varit så hög som idag, båda bland vuxna och ungdomar. Acceptansen för olikheter har aldrig varit högre än idag bland våra ungdomar. På samma skolgård där jag låg och blev slagen flera gånger i veckan för ett antal år sedan, finns nu bägge mina döttrar. Det är en helt annan stämning där idag. Personalen jobbar aktivt med frågor om likheter, olikheter, respekt för andra människor och åsikter etc. På rasterna är det ALLTID minst 4 vuxna ute på skolgården för att bidra till en god och trygg miljö på rasterna. Vi föräldrar är delaktiga i skolans dagliga arbete på ett helt annat sätt än vad som var fallet under min uppväxt. Det är lätt att tro att allt skulle vara värre nu än vad det var förr, om man läser kvällstidningarnas rubriker. Min erfarenhet är en annan. Tittar jag på mina elever och andra ungdomar jag möter dagligen, fylls jag av hopp om framtiden. Detta trots att de flesta av dem tittar både på Big Brother, Fame Factory, Idol etc. Rent generellt skulle jag våga påstå att ungdomar idag har en större medvetenhet om det mesta än vad t ex min generation hade/ har. Jag arbetar en hel del med mobbingfrågor. Jag har också kollegor som har arbetat med dessa frågor i många år. Alla vi är överens om att det går åt rätt håll, om än för långsamt. Ingen av mina kollegor skulle kalla Idol och Fame Factory för "mobbnings-tv".

Jag menar verkligen inget illa nu! Enligt en som hört lite av det jag pysslar med nu så är tydligen den korrekta benämningen "på den skit" jag "håller på med, Kukrock!" Det är alltså inte jag som sagt det här men väl en människa vars omdöme jag vanligen brukar respektera, så även denna gång! 😎

Såja, då har jag burit allt på plats! Jag har kopplat och donat! Fy f-n för analogsyntharna, vad de brummade! Jag har fasat om dem nu. Kör igång nu då! One, two, three, four!

Jag säger: Spring, pöjk, spring!

Så var det, ja! Tack! För övrigt kan alla auditions i så fall kallas för mobbing, Claes? Jag har själv blivit bedömd vid sådana ett antal gånger. Jag har fortfarande inte lyckats. Är jag ett mobbingoffer, Claes?

Hej! Vad fräck, egen låt! Gott när man inte sitter och letar efter vad det låter likt! Kanske något att bygga vidare på? Tycker jag i alla fall! Kanonlåt! Vad gäller mixningen håller jag med Joachime vad gäller trummorna. Inte så mycket vad gäller sången, faktiskt. Nu lite, förhoppningsvis, konstruktiv kritik. Bra gitarrljud men de låter väldigt separerade. Har Du med en centerpannad gitarr? Kanske skulle den höjas då. Nu känns det som om en gitarr håller sig på sin kant och en annan på sin. Sen har Du många fräcka gitarrfigurer på gång, för många samtidigt? På ett par ställen blev jag nästan lite stressad av så många olika, i och för sig jättefräcka, olika gitarrkomp. Man kan inte låta dem få var sin plats i låten istället? Mot sista tredjedelen av låten blir gitarrspelet mer unisont och gitarrljudbilden håller också ihop mycket bättre där. Sångljudet upplever jag dock som konstigt. Den ligger ganska högt över det andra volymmässigt, trots det uppfattar man nästan inget av texten. Dels saknas en briljans i sången nånstans 6 000 - 9 000 Hz och sen tycker jag att reverbet förvärrar denna dovhet. Jag skulle byta ut detta mot nån kortare delay eller liknande. Helheten låter juste, förutom sångnivån. Dock tror jag att man skulle göra ett lyft av allt ovanför 5000 - 6 000 Hz, kanske med hjälp av ett shelving-filter. Grym låt, grymt gitarrlir, skön sångare, go´kille!

Jag går ju Musik och Media på KMH. Det är nog ungefär vad du vill ha. Tar upp musikproduktion, webproduktion, videoproduktion, filmmusik.. hmm, ja det mesta förutom radio tror jag. Fast det är ju ett 4-årigt program med en del inbakad pedagogik och metodik och säkert inget för dig (men räknas ändå som en musikerutbildning med konstnärlig examen). Sök in på individuell istället och plocka ut dom kurserna du behöver. Testa även o ringa till Artisten i Gbg och kolla vad som finns. Kan hända du kan pussla ihop nåt där också. Dom har ju sin lindbladh-studio och säkert en hel del vettiga kurser. Hur det är med mediabiten där har jag ingen aning om. Tack, Vacuum! Fin-fina tips!

En anekdot från sent 60-tal men ändå signifikativ för 70-talet: Jag pryade på Musik Utan Gränser, en legendarisk musikaffär i Gbg. Det var tidigt 80-tal när jag pryade där. En dag började några av "oldboysen" som jobbar där berätta om när Jimi Hendrix kom till Sverige och Göteborg första gången. De berättade att det enda man i Gbg hade hört av Jimi Hendrix var "Hey Joe", en av hans mer lugna låtar. Nåt annat fanns inte att få tag i. Dock hade man ju hört och läst att detta skulle vara något speciellt. Jimi skulle spela i gamla, numer nerbrunna, Lisebergshallen. Alla stadens musikintresserade samlades för att bevittna detta. Den första chocken kom redan när man kom in i salen. På scen stod ett gigantiskt trumset. På bägge sidor om detta hade man staplat upp gigantiska förstärkare av ett okänt märke, Marshall. Så mycket utrustning på en scen hade ingen Göteborgare sett innan. När Jimi, Noel och Mitch började spela kom nästa chock, det var högt! Mycket högre än vad man hade hört tidigare. Den största grejen, enligt de som berättade, var dock att INGEN i publiken hade hört sån här musik förut. Vildsint, högt, långa låtar, improvisationer, trumsolo, gitarrsolon i långa banor och en total in- och utlevelse. Det var en helt ny typ av musik man fick stifta bekantskap med! Tänk att få vara med om en sådan grej! "Oldboysen" berättade att publikreaktionerna var rätt lama. Det var som om alla i publiken tittade storögt på varann. "Är detta bra eller dåligt?". De berättade om hur de gick därifrån efter konserten som i chock. De berättade också att alla musiker som var där och tittade delar upp sin musikaliska uppväxt efter denna konsert. Det fanns ett "före", efter denna konsert så ritades hela musikkartan om. Månaderna efter denna konsert poppade det upp en massa band i Gbg som körde trio. Marshallstärkarna togs in i butik och sålde slut lika fort. Fattar Ni? Jag för min del skulle gärna ha velat vara där den kvällen...... Jag tror det var lite så med de bästa delarna av 70-talet. Det kom en del grejjer som fullständigt "exploderade" framför en ung musikdiggare. Jag minns t ex när jag hörde Van Halens första skiva för första gången. Vi undrade om det var en synth eller en gitarr som spelade ibland. Den skivan ritade om hela kartan. Punken med Sex Pistols i spetsen, vi hade inte sett dem så för oss lät det som en slags extra vild hårdrock. Yes skiva "Relayer", kan musik låta såhär? ELP "Brain Salad Surgery", ingen gitarr och det funkar! Jag har fått några "explosioner" sen dess. De har kommit under senare år. Jag undrar om inte historien kommer visa att det hände mycket bra i början av 2000-talet....

Helrätt, Brojd! Dio gör inte så det rycker i fläsksvärdet på mig, dock sjunger han emellanåt så att jag får musikribba! Vad hette hon nu, den där jättetjocka tanten som sjöng en låt ur en musikal som blev en världshit? Låten gick någonting i stil med "And I am telling you, I´m not going, You´re the best man I´ve ever known, There´s no way I´ll ever go...." Und so weiter. Jag vill minnas att jag inte tyckte att hon var speciellt "snygg" på det där vanliga viset men när hon sjöng - Gud! Man blev ju fullständigt förälskad i henne! Hon var med i något av Jacob Dahlins program och jag köpte faktiskt singeln, för en gångs skull. Idol-juryn vet vad den gör. Dels handlar det om "bra TV". Inför varje avsnitt är det helsidor i kvällstidningarna. Efter varje utröstning är det ett helt uppslag om alla aspekter av utröstningen. Sen är jag övertygad om att det finns en stab av skivbolagsfolk bakom kulisserna som är med och planen är lagd. Jag är övertygad om att juryn gör ett bra jobb utifrån de kriterier de har fått, både officiella och dolda. De spelar ju roller de fått sig tilldelade. Claes, det är väl inget förvånande att sångrösten inte alltid behöver vara den bästa för att sälja skivor? Så har det väl varit länge? Det handlar om utseende, image, dans, kläder, frisyr, röst, låtar och en del annat i olika grad.