wonderboy

För grannarna är det bäst om Du bygger ett rum i rummet. Golv som står på gummibussningar, väggar bestående av gips - 10 cm isolering - 10 cm luftficka - 10 cm isolering - gipsvägg igen. Dock får jag för mig att detta blir dyrt och att Du inte får så mycket rum kvar då. De andra metoder jag känner till för att dämpa för grannarna är samtidigt av den arten att ALL akustik är bortblåst och rummet kommer att låta helt dött. Sen kan man ju få till en hyfsat juste akustik OCH isolering mot grannarna. Detta kräver dock viss expertishjälp och silber!

Jag har blivit ombedd att skriva en "syrlig wonderboyrecension" om detta alster så här kommer den: Pubertalt, testosteronstinnt gitarr-runk av överåriga män, t o m familjefäder i vissa fall, därtill en svenskt text. Jo, jag tackar, jag! Pallkragen tar "hjälp" av en progrocksgitarrist och en som är flintskallig av egen fri vilja och, som om detta inte är nog, tar man hjälp av en metall-valkyria. Texten är infantil, disten ligger som ett taggtrådsnystan över hela låten, trumspelet är arrangerat i helvetet, basen i det närmaste ohörbar och en refräng som är barnsligt melodisk. Så fort minsta chans uppstår onaneras gitarrhalsar och dessa spyr oupphörligen sin gegga över hela ljudbilden och det går fort! Medans jag lyssnade på låten fick jag ungdomskvisslor i hela ansiktet och svettiga handflator. Jag är hemskt ledsen, grabbar och töser, men jag gillar det! Återigen en finfin komposition av Valphagen och förstklassig hjälp från övriga inblandade. Det enda jag måste "klanka" på är produktionen. Den låter fortfarande lite platt och diskantfattig. Det finns lite annat också men det tar vi inte utan jag säger All Hail Vulkhulken!

En vanlig teknik är denna: Ställ in ett ljud på stärkaren/processorn/mjukvaran. Skriv gärna upp de exakta inställningarna för framtida bruk. I t ex Protools finns det plats under varje kanal på mixern där man kan skriva ner all upptänklig info som kan underlätta ett återskapande av soundet man vill ha. Var jättenoga med att hitta en optimal inspelningsnivå. Börja spela in den första gitarren. Fr o m nu är det extremt noga att inte ändra på något! Inga reglage på gitarren, stärkaren/processorn/mjukvaran! Det enda man får pilla på är lyssningen. Tracka nu som Du vill. Ibland brukar jag tracka gitarr 1 på hela låten. Denna är speciellt viktig. Var extremt nogrann när Du lägger denna. Gå in och laga på alla ställen där det låter det minsta tveksamt. Det är ju denna gitarr Du lägger Dina övriga efter. Ett litet fel här leder till katastrof när Du skall tracka de andra gitarrerna. Ibland väljer jag att jobba med kortare partier där jag kanske lägger färdigt det första riffet med 3, 4 eller 5 gitarrer innan jag går vidare till nästa ställe. Detta sätt att jobba är att föredra om det är mycket och komplext material som skall spelas in. Kom ihåg att minsta pill på något reglage nu kommer att ställa till det för Dig. En vanlig metod om man vill bygga upp sitt ljud utifrån olika gitarrsound är att låta de olika sounden komma från samma ställe. Om man t ex spelar in med ett gitarrsound först så lägger man minst två med det ljudet. Den ena pannar man åt vänster (ca 80 - 100%) och den andra lika mycket åt andra hållet. När man nu lägger gitarr med ett andra sound så spelas också det in två gånger och pannas lika mycket som det första. Detta är inga absoluta regler men det är min absoluta övertygelse att man bör börja så här och lyssna efter hur det låter. Sen kan man alltid gå in och ändra men det jag beskriver är bra utgångspunkter. En annan sak som inte nog kan betonas är: Träna på det Du skall spela in och då menar jag detaljer som var på strängarna Du vill träffa med plektrumet, hur hårt etc. Det blir lätt fel om man inte funderat över dessa saker. Det leder bl a till att den ena gitarren kan bli högre än den andra osv. Gå inte vidare med att spela in gitarr nummer två förrän ettan sitter som en smäck!

Oj, vad bra Kirsten måste sjunga?!

Precis! Är jag ensam hemma kör jag monitorerna via hörlursutgången och kan kontroller volymen via hörlursvolymen på M-box. Ligger resten av familjen och sover så kör jag hörlurar. Hörlurar är roligast eftersom jag har så dåliga monitorer plus att jag kan köra på tinnitusvolym utan att någon annan störs!

Jag mutar det instrument jag spelar in. Sen ställer jag knappen för input/playback i ett schysst läge, sen funkar det fint. Eftersom jag då får lyssningen på det instrument jag spelar in direkt tillbaka från m-box så är ju latencyn på lyssningen lika med noll. Vad är det som är jobbigt med det? När jag väl hittat balansen brukar jag inte behöva röra den på en hel session. vill jag höja/sänka något redan inspelat instrument, gör jag det i programmets mixer. Vill jag höja el sänka det jag spelar in gör jag det på m-box.

Mysigt tips! Tack Joachime! Skall provas!

Jag vill gå!!!!!!! De är ju ett av de bästa banden någonsin! Usch, vad jobbigt!

Oj, vad proffsigt! Du spelar och sjunger som en gud! Schysst låt! Behåll pojken! Sen måste jag säga att låttiteln är helt underbar! Be henne ringa mig!

Om Du mutar det instrument Du spelar in i Logic? Då hör Du det redan inspelade utan latency från datorn. Sen skall Du bara fixa att Du hör den gitarr Du spelar in direkt från bordet och voila, noll latency!

Skall precis köpa. De jag pratat med råder mig absolut att skaffa Pulltec-EQ:n och Smack-kompressorn. Så får det antagligen bli.

Tufft! Lycka Till! Alltid lika roligt med folk som har talang och som vågar promota den!

Intressant fråga! Förklara, Tormentor! Hur har denna latency märkts? Du menar alltså att om det ligger en massa pluggar i realtid så blir det något slags fördröjning, av vad? Blir det fördröjning av det ljud som går genom pluggarna eller uppstår latencyn bara på effekterna? Jag menar alltså att t ex ekot kommer senare än vad man tänkt sig eller att kompressorn kommer efter och inte hinner jobba med det den skall jobba med. Uppstår denna latency också på effekter som man bränner in i ljudfilerna i Audiosuite? Jag har inte märkt detta fenomen så det skulle vara kul om någon försökte sig på en förklaring. Vad blir det hörbara resultatet av plugglatencyn?

Din mickningsteknik låter, i mina öron(!), helt OK. Överhuvudtaget skulle jag säga att låter det bra så är det bra. Har Du möjlighet att låna ett mixerbord med minst 4 kanaler plus två mickar till så skulle Du säkert tycka det var kul att sätta en mick på bastrumma, en på virvel och resten av trumsetet fångar Du med en Overhead-mickning. Då kan Du sen panorera ut OH-mickarna och få en juste stereobild av trumsetet. Problemet blir väl bara att Du inte kan justera individuella nivåer i efterhand. Jag hör dock en hel del trumset som verkar vara inspelade i mono nuförtiden. Flera låtar på Audioslaves första är t ex i mono, helöa trumsetet ligger i mitten och jag tycker det funkar där i alla fall.

För att gå tillbaka till ursprungsfrågan så är den väldigt relevant. När jag bouncar i PTLE så blir alltid ljudet försämrat. Jag har bouncat och samtidigt dragit ner från 48 KHz till 44.1 och från 24 bit till 16. Jag har också struntat utan bouncat ner det utan att ändra. Jag har spelat in och bouncat i 44.1 KHz och 16 bitars för att sedan bounca ner, samma resultat. Det nedbouncade får en "hinna" över diskanten vid ca 4500 - 7 000 Hz. Ljudbilden känns ihoptryckt och alls inte lika detaljrik och det är svårare/ omöjligt att urskilja vissa saker som tidigare hördes klart och tydligt. Om jag lyssnar medans bouncingen pågår låter det finfint men när jag sen tar upp den bouncade filen låter det klart sämre. Råder "Dithering" bot på detta? Jag skall testa att köra ut ljudet från en mix rakt in i en DAT och se om problemet kvarstår. Ber att få återkomma. Dock undrar jag vad det är som händer i bouncningen som ställer till detta och också om detta fenomen finns i andra program?

Det finns fler. Räkna med 795:- per skiva. Men då får Du massor.

En kompromiss, alltså? Bara skoja! Visst finns trigg med i bilden. Konstigt bara att trummorna, på "Accelerated Evolution" låter så statiska om han ändå kör en del av trumljudet från akustiska trummor. Låter tråkigt det det med brajandet. Jag är övertygad om att det inte har någon positiv effekt på vare sig ljudbild eller kompositioner. Har känt alltför mycket folk som hållt på med det där för att gå på den myten.

Något slags låga gummibussningar. Alltså, försöker tänka loss här. Jag har sett de gummikuddar som vår studio står på. Jag upplevde gummit i dem att vara av samma typ som det i bildäck. Våra är ganska höga, Du får inte plats med dem med tanke på höjden. Kan Du komma på något som är av "icke-ledande" material som Du kan komma över och som orkar bära ett rum? När Du väl hittat det, bygger Du en ram och golvrglar ovanpå det och glöm inte att förankra det väl i gummit! Se också till att rummet inte kan välta(!). Kanske ta kontakt med något slags regummeringsfirma? Glöm inte heller ljudisolering och luftspalt (gärna dubbelt av varje) för att inte störa de som bor under.

När jag nu ändå håller på med hets mot basister i allmänhet och min egen i synnerhet så....... Vi spelade på någon flåjdig nattklubb nere i Falkenberg. Det var Halloween, något av de åren då detta var riktigt stort. Mycket publik och alla var utklädda till olika sorts spöken och monster. Själva var vi på G då vi kände att publiken var på öshumör. Vi hade då en rätt cool början på våra spelningar. En squenser går igång med ett tufft, distat basljud. När det gått igång äntrar vår trummis scenen till ett öronbedövande jubel. Han vevar igång en fruktansvärt tung och svängig fyrtakt. Han vevar som om han högg ved! Publiken är redan igång och dansar, tjoar och går loss. Sångaren glider in och börjar hetsa publiken ytterligare med sina: "Kom igen, halländare, är Ni med oss??!!!" Ett avgrundsvrål får han till svar och börjar sjunga samtidigt som syntharen kliver in på scen och börjar spela till sequenserslingan och trumtakten. Nu kliver jag in med min trådlösa gitarr samtidigt som jag börjar fläska iväg ett knippe taggtrådsriff på gitarren. Publiken vrålar och de första stagedivarna börjar kasta sig hejvilt ner i det upphetsade publikhavet. Allt är redan underbart vansinne! Det är nu som den totala förlösningen skall inträffa. Det är nu vår bassist kommer in, ställer sig bredbent, håller upp bägge händerna i luften, gör hårdrockstecknet (vilket besvaras mangrant av publiken). Vår basist ÄGER stället! Det är redan tjejer och drar i hans snickarbyxor(!). Vi andra i gruppen jobbar järnet och det är redan nära kokpunkten. Det är nu som förlösningen skall ske, konsterten skall igång! Nu sänker basisten händerna. Nu greppar vänsterhanden bashalsen. Nu landar högerhanden på E-strängen. Nu börjar basisten pumpa loss på densamma. Nu hörs.....ingenting. Basisten drar i volympotten. Basisten springer bort till stärkaren och drar i stand-byknappen. Basisten kollar sladden till sändaren. Basisten gör allt han tänkas kan förutom att låta. Efter en stunds fipplande inför öppen ridå så försvinner han av scenen. Vi andra spelar vidare och låtsas som ingenting. Det kan dock inte förnekas att stämningen börjar svalna. Efter vad som känns som en evighet kommer basisten in igen med skammens rodnad på sin små basistakinder och börjar äntligen pumpa så det hörs och nu är publiken med igen. Efter spelningen som var härligt ösig och kaosartad, sitter vi i logen och gottar oss. Då frågar jag basisten om vad som hände. Det visar sig att han hade glömt att stoppa batteri i sin trådlösa sändare.

Wayne County And The Electric Chairs: "Bad In Bed" och "If You Don´t Want To Fuck Me, Baby, Baby, Fuck Off" är väl ganska charmiga. Nämnas kan för övrigt att de gjorde en finfin skiva som Martin Birch producerade åt dem, "Storm The Gates Of Heaven". I gruppen ingick också The Police första gitarrist, Padovani. Sångaren, Wayne County, var transsexuell och låtarna handlade mycket om manligt/ kvinnligt och ilska över att inte bli accepterad för den man är. En låt på nämnda skiva heter t ex "Are You Man Enough To Be A Woman?" Ganska fräck titel, va? Några år senare kom gruppen tillbaka med en ny skiva men då hade de bytt namn till Jane County And The Electric Chairs. Han hade blivit en hon! Operation, hormoner, hela kitet!

Jag kan tänka mig att hålla med men utifrån den enda skiva jag har hittills, "Accelerated Evolution", får jag säga att jag stör mig en hel del på trumljudet. Det låter i och för sig "bra" men stelt och kallt, lite maskin. Triggade trummor, säkert. Dock känns det som att jag hör exakt samma slag på kick och snare hela tiden och att trumljudet drunknar i alltför mycket reverb. Hade dessa saker åtgärdats hade ljudkvalitetbetyget blivit 5+. Nu blir det "bara" 4+ då jag tycker trumsoundet är extremt viktigt för helheten. Resten låter verkligen döbra! Gitarrerna är ju helmysko! Hur kan man uppleva att de badar i dist samtidigt som de har så mycket attack, tydlighet och detaljrikedom? Många dubbningar med lite dist? Han tillskriver sig själv instrumentet "atmospheres", vilket man snart inser att det betyder div synthar. Lyssna hur snyggt han använder dem. De är mixade så att de knappt hörs många gånger och ändå skapar de just det - atmosfär. Lyssningsexempel: "Suicide". Där byggs låten upp från ingenting till något av det mäktigaste som vällt fram ur ett par högtalare. När man inte tror att det kan bli större och mäktigare smyger syntharna sig in och man får ståpäls! Jag märker också att basen har fått de verkligt låga frekvenserna. Detta gör också att gitarrerna kan göras extra stora.

aaah, fortsätter med en till! Spelning på Barken Viking, ett gammalt segelfartyg som ligger i Gbg:s hamn och som är restaurang, bar, förfestställe och vandrarhem. Solig sommardag mitt i semestern, mycket folk på båten och i hamnen överhuvudtaget. Livet är skönt när vi går på scen i den ljusa sommarkvällen, nu skall vi ösa! Basisten och jag är trådlösa. I tredje låten ser jag en glimt i hans ögonvrå, han har något på gång! Nog stämmer det alltid! Han lägger sig en halvton över oss andra, när vi kör i G kör han i G#. Detta händer samtidigt som han påbörjar en vansinnesfärd runt hela båten och den är stor! Under de knappa två minuter han ägnar åt att springa runt och flörta med turisttanter, semesterbarn och halvpackade representatörer ligger han konstant en halvton över oss andra. Den enda som inte märker detta är basisten. När han kommer lommande upp på scen igen väser han i mitt öra: "Kass publik"! Efter första set berättar vi för honom vad som hänt. Han gjorde inga mer tjurrusningar den kvällen och spelningen gick finfint.

Pinsamt vet jag inte men ett annorlunda upplägg på spelning är det ju onekligen. Hade för fyra år sedan en spelning i Feskekörka, en fisksaluhall i Götet som ser ut som, och har akustik som, en kyrka. Det låter kanske lite annorlunda? Nu blir det ännu bättre. De vi skulle spela för var gynekologer inbjudna av ett läkemedelsföretag som sålde diverse preparat till dem. Till saken hör att Feskekörka ligger vid den gata i Gbg där sk "glädjeflickor" brukar erbjuda sina tjänster. Jag håller naturligtvis inte alls med om det dumma som kommer nu men många anser tydligen att odören från kvinnors Nivetvad kan påminna om doften som finns hos vissa marina djur och sen det här med att det finns torskar både utanför och innanför väggarna till Feskekörka blev ju alldeles för mycket för fem "goa gubbar från Götet". Det vitsades något alldeles fruktansvärt medans vi riggade upp våra pinnaler mellan frysdiskar fyllda av fisk och skaldjur. Vi hade fått höra att medelåldern skulle vara hög så vi hade plockat bort de mest vildsinta låtarna ur vår repetoar och såg också till att hålla ner ljudnivån. Detta skulle vi inte gjort. Trots den höga medelåldern öste de på som bara den! Vi blev tillsagda av gynekologerna att både höja ljudet och att köra "håådrock" och "Äiijssi Diisii". När vi gjorde detta blev gynekologerna skvatt galna! De dansade på fiskdiskar! En mycket surrealistisk och rolig spelning!

Av någon konstig anledning håller jag nog inte med. Är man lite vilsen i musikdjungeln skall man, som göteborgare, överväga en resa till Kungälv. Där får man adekvat hjälp och blir anvisad det bästa inom den prisklass man vill hålla sig. Detta är sällan fallet i många Gbg-affärer. Är det en musikbörsen-affär vi pratar om här? Jag tänkte främst på den som ligger på Odinsgatan. Någon annan har jag inte erfarenhet från. Förlåt, den heter Musikanten och har telefon 0303 - 178 30. Fråga efter Michael.

Av någon konstig anledning håller jag nog inte med. Är man lite vilsen i musikdjungeln skall man, som göteborgare, överväga en resa till Kungälv. Där får man adekvat hjälp och blir anvisad det bästa inom den prisklass man vill hålla sig. Detta är sällan fallet i många Gbg-affärer.