Indeed!
Fy fan…
Helt klart är det jättemaskor i skyddsnätet. Ramlar man igenom är det nästintill stört jävla omöjligt att få rätsida på livet igen.
En tjomme i min uppväxtby gick det käpprätt åt helvete för. Personen i fråga var företagsledare för ett tämligen stort företag i timmerbranschen. En trevlig och jordnära prick som kände alla och som dessutom blivit rik utan medföljande divalater. Fru, tre barn, villa, sommarkåk i Härjedalen, tre bilar och ett jätte-engagemang i den lokala bollfotsklubben.
En uppslitande skiljsmässa raserade hela tillvaron och triggade underliggande psykiska besvär. På bara ett och ett halvt år hade personen förlorat allt; familj, hem, jobb och vänner.
Måååånga turer till psykakuten, alkohol, tabletter och ännu mer alkohol. Det tog lång tid men till slut gick det sociala myndigheterna in och försökte styra upp det.
Det var många år sedan nu men om jag är i uppväxtbyn syns personen ibland till; en minimal etta, en ursliten rygga och kläderna på kroppen är det enda som finns i personens liv nu. Gammal och märkt av livet traskar personen runt, pantar burkar och hänger runt Bolaget redan innan öppningstid.
Otroligt tragiskt och skrämmande hur jävla snabbt det kan gå innan allt går åt helvete…