Gyllene regler och familjeturbulens.
@Dark Of Light Sitter i en öiknande sits. Morsan och Lillefar är illa däran nu. En utav dem är långt in i dimman nu och den andre är, på stadig kurs, på väg in.
Demens is one helluva thing men jag har bra support från morsans syskon och Lillefars syster samt en bekant till familjen. Goda män är engagerade sedan i somras så pappersformalian är omhändertagen. Känns bra ändå.
När dagen kommer är även all försäljnings-formalia, numera, mycket enklare att kunna genomföra. Då återstår egentligen bara att avslua konton.
Håller med om det där du nämner om ”mental sinnesfrid” och efter att ha satt mig in i det här under helgen känns det ändå som att jag har mer koll nu och är mera…lugn i hela grejen.
Huvudfokus ligger dock på brorsan som ånyo drabbats av metastaser i bäcken och skelett. En isotop-behandling (d v s intravenös cyt-behandling) är redan insatt och ska ges 1 ggn/månad i 6 månader. Man utvärderar såklart under behandlingens gång och man ger det en 50%-ig chans att ge ett positivt utfall. Dock, det är en tuff behandling och det är jag medveten om.
50% är inte 0% men även inte 100%
Så jag bidar min tid, ringer ofta familjen (fastän päronen glömmer bort det lika snabbt) och pratar med vänner.
It is what it is men som sagt; mer och mer planeras för det oundvikliga slutet.