I föräldrahemmet spisades det P4 Kalmar all day long så jag antar att det var det jag växte upp med.
Svensktoppen och Kanske på Svensktoppen teh shit plus päronens löjligt stora skivsamling som bestod av mestadels svensk schlagermusik och en hel hoper av utländsk musik, företrädesvis från Medelhavsländerna.
Päronen reste rent otroligt mycket innan jag och bråzzan anlände till Sverige och det var en grej att köpa inhemsk musik på LP från just det landet man besökt så man kunde lyssna på bouzouki-versioner av ABBA. Tungt…
Via Hits-böckerna (minns ni dem?) började jag traggla 60- och 70-talsgrejer på en inlånad nylonacke när jag var 12-13 år och på så sätt fick jag upp ögonen för både rock och roll.
När jag blev lite äldre (och började stänga in mig i pojkrummet) ramlade jag rakt in i P3 och givetvis Tracks.
Det var helt jävla galet; häftig och engelskspråkig musik som golvade mig fullständigt. Bråzzan prenumererade dessutom på OKEJ och helt plötsligt kunde jag läsa om alla de där tuffa artisterna; Roxette, Ultravox, Iron Maiden, ACDC, Twisted Sister, KISS, Depeche Mode m fl. Ja verkligen alla!
Bandtrassel, Kaj Kindvall och senare Hassan och Rally.
Ptjaa, på den vägen är det…