Hej!
Ny här jag med! Har spelat på kul i ungdomen, skrivit lite, och deltagit i några talangjakter. Sen blev det ett uppehåll från musiken på en massa år, men så föll det sig så att jag började igen aldeles nyligen!
Jag upplever att musiken oftast bara kommer ur själva spelandet. Man sitter och spelar nån trevlig låt, och så drömmer man sig bort lite, låter fingrarna leka själv över tangenterna (spelar piano) utan att involvera hjärnan nåt överdrivet, och vips så har man nåt på gång! Eller så hör man nån låt man blir inspirerad av, sätter sig och försöker spela den, men glider iväg, och så blir det nåt annat, nåt eget! Sen är text inte det lättaste för mig, men det är nåt man får jobba lite med!
Jag kan inte mycket teoretiskt, lärde mig traggla mig igenom noter som barn, men lärde mig aldrig att läsa dem. För mig är det gehöret som jobbar när jag spelar. Och jag tror att det är en del av kreativiteten. Dvs, eftersom jag inte kan så mycket om hur det "ska" vara, så har jag inte låst hjärnan i det, utan har sinnena tillräckligt öppna för att ta emot influenser.
Dock får jag intrycket att mycket handlar om tekniska prylar i dagens läge. Tyvärr har jag inte alls det tekniska kunnande som krävs för att mixa och fixa med låtarna, utan är mer en akustisk låtskrivare (om man kan säga så). Ett instrument, penna och papper, och så låta inspirationen komma när den kommer! Det finns nog både för och nackdelar med båda sätten, och data kan man ju alltid lära sig! Så, att bara "jamma på" tror jag är ett bra sätt att komma igång. Och så släppa allt vad krav heter!
Lycka till!