Alla arbetssätt passar inte alla, det är nog det första man måste inse. Samtidigt måste man försöka hitta sitt eget sätt att arbeta.
Jag personligen tycker om att begränsa mig något. Jag blir improduktiv av för mycket valmöjligheter. Detta på grund av att grunden till min inspiration i huvudsak kommer ifrån skruvande av ljud på syntar t.ex. Mina idéer får jag inte när jag sjunger i dushen, utan när jag sitter och rattar på mina instrument. Därav blir jag mest irriterad när det finns för mycket att välja på. Jag tycker bättre om instrument som är enkla, som inte består av 15 undermenyer för att göra en viss sak. jag vill ha allt framme, snabbt och på direkten. Detta genomsyrar hela mitt sätt att arbeta. Valet av sequenser, som jag valde trots att den är så gott som okänd, mitt val av syntar, pluggar, allt.
Men det är så JAG arbetar. Andra kanske snabbt vill få ned sina idéer, och faktiskt skiter blankt i vilket ljud det råkar vara de använder. Det kan man ju alltid pilla på i efterhand. Ytterligare andra kanske har gigantiska ljudbanker och vet exakt var och när och hur de har alla sina saker och snabbt kan plocka fram det de behöver till sina produktioner. Att då sätta in begränsningar i dessas arbetsflöde, ta bort saker, är ju rent av dumt. Det hämmar något de har. De vet precis vad som ska in vart och hur. kanske rent av det är en krånglig lösning som kräver massa merarbete, men de vet hur det skall lösas. Sålunda, jag gillar begränsningar, men alla gör det inte. Det är nog det viktigaste att inse. Alla kan inte jobba på lika förutsättningar, skulle man göra det, skulle världen faktiskt bli rätt tråkig och ointressant.