Tror att det handlar om en smaksak egentligen.
Jag skulle inte vilja säga att en musikstil är bättre än den andra egentligen, inte rent objektivt. Det finns ju statistik som talar mot mig om jag säger att hitmusiken är dålig, den säljer ju jättebra. Man måste försöka skilja på personliga åsikter och konkreta fakta, man får ju inte säga att ens åsikt är den enda sanningen. Det är sanning för en själv, ja, men sannolikt inte för alla andra.
Jag tror att många artister vill bli berömda, på ett eller annat plan. Det är ju ändå en slags bekräftelse på att man gör något som är bra. Nu kan ju detta handla om berömmelse allt ifrån inom släkten till ut i vida världen. Sen är kändisskap någonting lite avit. Jag har en polare som spelar i bandet Platitude. Hur många har ärligt hört talas om dem? De har sålt 20.000 av sin första skiva, och inte ens en nysning i lokaltidningen. Varför? Kanske 80tals metal inte är något att uppmärsamma i sverige? De är däremot relativt stora i Japan, där är de "kändisar". Så hur definierar man kändisskap egentligen?
Hur uppnår man då denna berömmelse? (För att återknyta till trådens mening) Så tror jag att man måste tro på det man gör och våga promota sig själv och uppoffra en del. Särskilt om man är en glad amatör och inte har turen att "bli upptäckt". Risken är ju givetvis att man måste offra något som man inte vill för att nå berömmelsen, man tappar sin "musikaliska identitet" och börjar låta mer producerad än skapad. Men det återigen är mina personliga åsikter.
Nej, nu lägger jag ned mina "djupa" diskutioner och låter någon annan ta vid.