desvaenger

Oj. Ja givetvis. En decimal mer skulle det ju vara. 😉

I det fallet skulle resultatet bli att lasten är exakt identisk på förstärkaren. Du kan om du så vill paralellkoppla/seriekoppla (om lott) 1000 högtalare i ett kluster. Belastningen kommer relativt sett vara precis den samma på förstärkaren ändå, förutsatt att den slutliga impedansen är samma som hos ett enkelt element.

Det är som många sagt bara övning som gäller. Det är gynnande så sett att man får bättre kontroll på skiftningar i tid med släp eller driv även när man inte spelar med klick sedan, ihop med bandet.

Givetvis är preampen ofta mer flexibel än micken. Men skillnaden mellan två preampar är sällan lika stor som skillnaden mellan två mickar. Så sett är det effektivare att välja sin karaktär genom mickvalet. Du kan ju aldrig få en mick att låta som en annan mick med hjälp av en preamp ifall inte mickarna redan från början ligger nära varandra i ljudet. Det är så stora skillnader på alla sätt mellan två olika mickar. Transientrespons, distorsion vid olika frekvenser, fasvridning, frekvensgång, reflexer inom mickens hölje osv. Däremot kan man ofta få till den färgningen de olika inställningarna på en preamp gör efteråt, i DAW:n. Denna diskussionen man man nog dra nästan hur långt som helst. Vissa kommer alltid tycka att preampen är viktigare, andra micken.

Glaskatten har ju faktiskt lite rätt här. Eftersom han håller med Yog, som i sin tur har rätt............ Eller? För att räkna ut den summerade resistansen av två eller fler paralellkopplade motstånd kan man använda en av formlerna: R1 x R2 / R1 + R2 = Rtot eller.. 1 / (1/R1) + (1/R2) + (1/R3) + (1/R4) osv.. = Rtot ----- Slänger man in min.impedansen i någon av formlerna ser man att Rtot alltid blir samma som R1 + R2 / 2 Om vi då kan anta att en den genomsnittliga 8 ohms högtalaren har en min.impedans som är dubbla den av min.impedansen hos den genomsnittliga 4 ohms-varianten är Yogs exempel olyckligtvis missvisande då resultatet precis lika gärna kunde varit det motsatta. Dvs. att två 8 ohms högtalare i paralell innebär en mindre belastning på förstärkaren än en enkel 4 ohms högtalare. Den slutgiltiga frågan i denna tråden är nu då alltså: Är det sant, att den genomsnittliga 8 ohms högtalaren har en min.impedans som är dubbla den av min.impedansen hos den genomsnittliga 4 ohms-varianten? Kan någon svara på den? EDIT: Förlåt, funktionen ÄR linjär.

Fyra alternativ per fråga. Eftersom det är nio frågor räknar man enligt sannolikhetsprincipen 4*4*4*4*4*4*4*4*4 för att få antalet möjliga utfall. 38 promille blir lite tokigt. I runda slängar har man 0,0038151338730476052404678880181906 promilles chans att gissa alla rätt (1000/242114. Den procentuella chansen är en decimal mindre, 0,038151338730476052404678880181906%. Eller 1 på 242114. 😳

262 114 svarsalternativ finns det, enligt 4^9. Jag skulle vilka säga att chansen att gissa rätt är väldigt smal.

Jag tror jag hoppar över den researchen. Har annat mer givande att lägga tid på. 😛 Det är säkert lika effektivt som dom där öronljusen.. Det roligaste jag läst i den genren av hifi-prylar är en kon av aluminium med svarvade spår runt om, som "stabiliserar" högtalaren om man lägger den ovanpå. Grejen väger 2-300 gram... Det skulle då alltså vara själva konformen som "eliminerar" all vibrationsenergi. Halleluja vad det prisades och predikades om vilken skillnad det gjorde! 🤪

Jo, din filosofi stämmer. Bara det att kostnadsbalansen var lite fel enligt mitt tycke. En preamp för 1000 kr motsvarar kanske en mick för 3-4000 kr eller mer. Att lägga lika mycket på preamp som mick reulterar i de flesta fallen i att man har oförbrukad kapacitet i preampen. Man kan ju göra gudabra inspelningar med ett simpelt EM-U 1616. Men kvalitetsmässigt bör ju preamp och mick hålla samma nivå för att kombon ska vara så ekonomisk som möjligt, som du säger. Priset hör ju inte till det resonemanget. Absolut. Just därför är ofta de medföljande preamparna i ljudkort ofta riktigt hyfsade. De gör sitt jobb helt enkelt.

Så besudlad trodde jag inte den hobbyn var, faktiskt. 🥰

Bara inte argumentet att "det var ren tur" kommer sen om någon gissar helt rätt. Men det var ett jävla jämnt snitt. Nästan som taget ur skolboken!

Nej, du behöver inte starta om. Tror jag.. Googla och läs. Du kan skapa och ta bort hur många "devices" du vill, och när du vill. Du ska bara komma ihåg att du inte kan lagra något på minnena då all data förloras när datorn stängs av eller vid strömavbrott. Kan du beskriva närmare hur det låter när datorn är rejält uppvärmd jämfört med nystartad? Hur låter det om du kyler ner datorn riktigt rejält då? Mycket intressant..

Nej, jag vet som sagt inte. Det är bara att det är så extremt mycket bortkastade pengar att man blir mörkrädd. Visserligen får man designen och prestigen också, om man nu är ute efter det. Ifall jag kan gå och köpa en CD-spelare av bra kvalitet i 5000-kronorsklassen och få dunderljud ur den är det ju bara att köra på då. Men jag är fortfarande lite tveksam.

Jag har inga åsikter i detta ämne då jag inte har någon kunskap. Men enligt ditt påstående låter alltså en CD-spelare för 1000 kr lika bra som en för 50000 kr, om båda har optisk utgång och man använder samma DAC till båda? Jag tycker det låter lite otroligt om så vore fallet, i så fall är det världens dyraste DAC man köper när man köper dyr spelare. Mycket god ide. Kan inte någon göra detta? En rolig grej är att en av Sveriges största studios (nämner inga namn) i sitt mastringsrum har svindyra strömkablar till alla de analoga enheterna. Killen som sköter det hela anser att det gjorde tillräckligt stor skillnad för att det skulle vara värt att köpa kablar för 100 tusen.. Och helvete vilken tråd. Såg inte att den var gammal. Här ska läsas.

Jag håller ju inte med där riktigt. Man klarar sig långt med många budgetpreamps som är inbyggda i ljudkort av bättre slag. Micken står för nästan all karaktär. Jag säger att du ska skaffa dig en mick för dom pengarna om du har en duglig preamp i ditt ljudkort. Eller varför inte smälla på och köpa ett stereomatchat par av någon hyfsad mick för pengarna? Det blir riktigt kul att spela in när man har ett par. Oktavas mickpar har ju fått bra kritik till exempel.

Ja, det var vad jag menade med om han skojade. Det är ju helt uppenbart. Det blir dissonanser om man inte har en vikt i gram som motsvarar halva samplingsfrekvensen. Har man jämnt delbar vikt blir det endast harmoniska övertoner. Det trodde jag alla visste? Det tråkiga är att man då får växla kabel när man ska kolla på DVD till exempel där samplingsfrekvensen ligger på 48 kHz. Annars blir det helt olyssningsbart.. Ja, faktiskt är det det. Googla efter "RAM Device" eller "RAM Drive" så kommer du hitta program, med vilka du kan skapa virtuella diskar på minnet. Då är det bara att flytta över dina filer dit. Du får göra om det varje gång du startar datorn. Hur du stänger av din hårddisk utan att Windows protesterar får du lösa själv.

Skojar du med oss? 🙂

Jag föreslår att du kör båda akterna i ett projekt. Exportera sedan en akt i taget bara. Det är ju svårt att ge tips när man inte vet riktigt hur det är upplagt. Men iom att du har C5, blir det betydligt mycket smidigare än äldre versioner. Du kan ju kopiera pluggar mellan spår hur du vill. Men försök hålla det simpelt iaf. Om du skriver en kanallista här är det enklare att ge råd om bussning osv. Tyvärr finns det ju ingen lätt genväg att gå med slasket på mickarna. Det blir nog att klippa och fadea.

Jo men är man en DAW-vägrare blir det genast svårare. 🙂

Jo, det finns ju bra puffskydd. Men jag tycker man får bättre direkthet i ljudet utan ändå. Det bara sitter där, PANG. Det gäller bara att hålla koll på munnen så man inte spottar iväg salvor av luftpuffar rätt i micken, då är det bara att ta om direkt. Puffilter är lite som att äta med haklapp, lite småfjantigt sådär! 😆 Är det en person utan kontroll på vart dennes luftpuffar tar vägen som sjunger är det puffskydd som gäller. Det är ju en rätt så billig försäkring, kan rädda en bra tagning. Den där Aphes 230:n hade jag jäkligt gärna velat testa. Den verkar intressant! Jo, det är antagligen 18 dB/oct eller 24 dB/oct filter i den maskinen då. De brantare filtrena lyfter ju automatiskt frekvenser lite ovanför delningspunkten då de filtertyperna är smått resonanta. Det är anledningen till att jag brukar använda 12 dB/oct, det blir mer transparent filtrering då. Men generellt, brant filter = dela så lågt som möjligt. Då blir inte brantheten lika uppenbar.

Det ska bli riktigt roligt att veta facit. Man kanske borde lyssna igenom det en gång till lite mer noga? 😄

Klarar NT-XT av att pitcha ljud själv efter tangent? Jag har för mig inte. Lite synd, annars hade man haft ett verktyg där. Man tycker det borde finnas en sampler som kan pitcha utan att ändra längd på frasen. Lite artifakter får man räkna med, men det beror mycket på kvaliteten på samplern isf. Har inte Native Instruments en populär sampler som borde klara jobbet? Kommer inte ihåg vad den heter. Reaktor?

Kör antingen en gate. Ett annat sätt kan vara att du letar upp det smala frekvensband där ringet ligger, och lägger en multibandskompressor. Bypassa alla band förutom ett (smalt), som du lägger precis på ringet. Sen väljer du attack efter hur kort transient du klarar dig med utan att virveln låter död. Releasen bör ligga på 400-500 ms, kanske mer. Det känns som att attacken bör landa på 50-100 ms. Relativt låg tresh. På det viset offrar du inte sustainen på hela virveln pga. ett frekvenseberoende problem.

Det sammanfattar det hela ganska bra. Jag gillar dock, som komplement till det ovan, att stå längre bak på dubbar samt använda annan karaktär på vissa dubbar så inte alla är precis likadana. T. ex en "visk-dubb" med lite mer väsigt ljud, mindre bas, kanske mer betoning på konsonanter och lägre energi. Skrikdubbar är också häftiga. Att ställa sig en halvmeter meter bak i rummet och gala för fulla muggar. Sen lägger man skrikdubben nästan ohörbart bakom orginal-leaden. Det ställer ju lite högre krav på rummet men blir bra om man har ett vettigt rum. Men som du säger är det givetvis viktigt att pitch, vibrato och konsonanter sitter där de ska på alla tagningarna. Även andetag, bokstäver som t, s, k osv i slutet på fraser. Så det inte blir t-t-t. Ibland kan man med fördel skita i att uttala slut-konsonanten på fraser på dubbarna för att leadens konsonant ska bli tydlig. Att använda en annan mick till dubbarna kan också få häftiga effekter om man hittar en lämplig. Sen gäller det bara att vara lite kreativ med panning, eq, komprimering, kanske lite rörplugg på de olika dubbarna. Om man skapar några dubbar med olika styrkor och karaktärer blir ljudet mycket större och rikare.

Att spara bas under 100 på sång kan låta riktigt illa när det spelas i en bilstereo med extra subbar till exempel. Man bör vara restriktiv och välja med omsorg hur mycket man behåller. Och tänka: Behövs VERKLIGEN all denna basen för att få fram den känslan man är ute efter? EDIT: Jag tyckte inte det fanns mycket att hämta under 100 på din röst på den låten. Det intrycket av botten och värme kan man lika gärna locka fram genom att höja lite subtilt någonstans mellan 100-250. EDIT: Jag gillat att spela in sång utan puffskydd. Då slänger jag på ett straight cut-filter (ja eller vad man kallar det), 96 dB/oct nånstans runt 60-80 Hz så att all energi från eventuella puffar elimineras. Sen ett 12 dB/oct filter till nånstans mellan 100-300 beroende på röstkaraktär, om det är man eller kvinna, och vad jag är ute efter. Har man HP på 300, kan man flytta upp straight cut-filtret till 100-150 utan negativ inverkan. Det hamnar under hörbarhetströskeln när rösten väl ligger i mixen ändå.