desvaenger

Ja Milab är det inte mycket tal om, men de är väldigt trevliga. Har också en DC96-B och gillar att använda den på det mesta som ska låta mjukt och tillbakalutat. Det är inte ett sound som tränger sig fram i mixen, men som går att stacka bra. Väldigt detaljrik och på sätt och vis egen i soundet. Deras småmembranare VM-40/VM-41 är också trevliga till mycket, gillar dom på överhäng och ackegura.

Absolut inte. Det är temperaturen som avgör livslängden till största del, så så länge du har adekvat kylning är det inga problem, och speciellt inte på låga klockningar. Personligen har jag gjort lite tvärt om. Sänkt Vcore så mycket jag kan utan att det uppstår stabilitetsbekymmer, och har även underklockat mina 1066-mhz minnen så att de körs i 667 mhz (cpu-busen stödjer ändå inte mer). På så vis har jag en väldigt sval dator, vilket gjort att jag kunnat plocka bort alla fläktar i princip. Har bara en 120 mm fläkt i chassiet som går på halv hastighet för att få ut varmluften så att den inte ackumuleras. CPU, moderkort, grafikkort är alla fläktlösa. 🙂 Minnena är dessutom "rock solid" då de bara går på halvgas. Såhär en sommarkväll ligger temperaturen på 39 grader på processorn, och runt 50-55 när jag lastar på för glatta livet i cubase.

Transformatorkärnan som brukar sitta fastskruvad på kylflänsen kan skapa surrande ljud om någon lindning i den inte sitter tight, vilket gör att den kommer åt att vibrera. Skulle tippa på att det är det.

Jag håller med dig på den punkten, såklart. Svårt att få en helhetsbild av alla låtarna på en skiva om man gör på det viset. Även om det går att ha alla låtarnas projekt uppe samtidigt i cubase tar det tid att växla mellan dom om man har mycket pluggar och sampler-instrument med stora bibliotek. Jag skulle aldrig använda mig av detta sättet om låten är en av flera som ska vara på samma skiva, utan använder det bara om det är en låt det handlar om.

Jag brukar också göra så om inte låten ska skickas på mastering efteråt, och ser inte vad nackdelen skulle vara. Har skrivit ett inlägg om det tidigare som blev ratat av ett par personer. Jag hävdade att det är smidigt eftersom man kan gå in i mixen och räta till små brister under tiden man utför "mastringen", och slipper således bounca om projektet flera gånger när man upptäcker att sången skulle vart 0,5 dB lägre, kicken har en smula för mkt 50 hz, attacken på snaren är lite för snabb, osv.. Stora nackdelen är väl i så fall att det inte brukar vara så mycket CPU-kraft över efter kanalerna i projektet fått sitt, så när man börjar slaska på tunga pluggar på mastern kan det lätt börja knastra efter ett tag! 😛 Jag föredrar att packa mixen 1-3 dB med en t. ex. Waves SSL buskompressor redan efter jag fått kick och bas och huvudinstrumenten "på plats". Då har man gjort halva jobbet och övergången till hård kompression på mastern när det sedan ska tryckas ihop på riktigt blir betydligt mindre smärtsam. Du har en poäng med att man lätt fortsätter mixa när man borde sluta. En annan fördel med att bounca ut och mastra på färdig stereomix är att det "känns" riktigare, dessutom låter det bättre. Har upptäckt att ljudet kan bli en aning muddigt i masterings-fasen om man har en massa pluggar på spåren också och processorn går för fullt. Låter oftast ett snäpp bättre i både klarhet och transientåtergivning efter bouncen. Ungefär som att processorn inte klarar av att rendera allt perfekt i realtid utan missar samples här och var. Så att mastra med all CPU-kraft tillägnad just masteringen är en klar fördel just på den punkten. Jag gillar också det sättet att jobba på, men problemet för mig blir att lacentyn master-pluggarna lägger till gör att jag tappar spelkänslan på midi-klavet och trumpadsen. Försöker oftast hålla igen med pluggarna så mycket som möjligt på alla spår och speciellt mastern tills jag lagt huvudinstrumenten. Fram tills att det är klart köra jag en latency på 3 ms och när jag sedan börjar slänga på pluggar åker den upp till 6. Då går det fortfarande att lägga midi-grejer men man känner av latencyn.

Tummen upp. Kan bara rekommendera hålan efter att ha handlat där.

Precis, det är där jag också tycker att gränsen går. Har man ett stort rum kan det löna sig att använda SW, även om rummet är obehandlat, men i små rum är det nästan bara förvirrande. I så rum kan man ha fluktuationer på 15 dB mellan säg 40 hz och 65 hz, vilket är alldeles för mycket för att vi ska kunna "tänka förbi" det när vi mixar. Snarare bakas den felaktiga frekvensgången in i våra mixar ännu mer, än om vi bara använde monitorer som sträckte sig ner till säg 50 hz. Så kontentan är: SW i litet rum? Ja visst, om du har akustikbehandlat lägre registret i rummet ordentligt med helmholzar och noga vald monitor/SW och lyssnings,position. Sköt istället djupbasmixningen i ett par bra lurar. Say what?

Byt ut switchen eller försänk den eller hitta på en annan lösning? Rätt så rolig tråd för allt som oftast är det stratan folk har problem med när det gäller switchen, den sitter ju precis där man drar ner handen efter ett inlevelsefullt strum! 😳

Håller med. Diskanten är förskräcklig på 103:an. Har dock inte hört 102:an.

TL Audio har ju lite mixrar, men de kanske inte passar dig? EQ-delen på dom har fått bra kritik, och ska vara väldigt "musikaliska".

Vad fan är det jag får i min inkorg? Nästan så man blir lite sugen..

Ja köper man extra minne från Apple är man ju smått galen.

Annars finns gratisprogram att ladda hem som spelar in i WAV-format. Sen är det bara att lajna från antingen förstärkare eller en billig pod och rätt in i line in på det sunkiga inbyggda ljudkortet. Ljudkvaliteten blir tillräckligt bra för en låtide.

Nej, eftersom du effektivt undvek att över huvud taget svara på frågan. Istället skrev du några påståenden som visserligen var sanna, men vad hjälper det? 😎 Jag kan däremot erkänna att jag hade fel såklart. Där ser man. OUT är alltså UR FAS, där ser man. Min förklaringsmetod var dock fläckfri! Den går att avnjuta genom läsning på förra sidan i tråden. Detta svarar inte på trådskaparens fråga, utan förklarar snarare betydelsen av orden aktiv/inaktiv vilket alla i tråden redan visste. I detta fallet sitter det en switch. Så visst, det du säger är sant men det hjälper inte trådskaparen. Ja det var så jag tänkte när jag svarade, eftersom det kändes självklart.

Japp, men du klargjorde aldrig uttrycket in/out på 610:an, rent bokstavligt alltså. 😮

Jag brukar föredra att spela upp all min musik genom en 8-bitars omvandlare, och dessutom med en nedsampling till 22,1 kHz oavsett ursprunglig samplingsfrekvens - jag tycker helt enkelt att all musik låter bättre då. Men fan ta den som tycker jag är dum i huvudet för det! Det är precis lika rätt som att gilla det analoga, djupa ljudet och närheten av dark side of the moon uppspelat på en riktigt bra vinylsvarv. Jag tycker det är tråkigt att höra att folk föredrar detaljförlust framför att höra hur det faktiskt var menat att låta. Jag anser inte heller att man kan försvara det. Men man kan å andra sidan inte kräva att folk ska vara kritiska angående den här minimala detajlen. Ja.. det finns faktiskt människor som anser ljudkvalitet vara så pass oviktigt att de är nöjda om de kan höra vad som sjungs och vilka grundackord låten är byggd på. Därmed inte alls konstigt att reaktionen är den motsatta på ett forum avsett för studiotekniker och annat kritiskt folk. 😛

Jag tycker det är smått otroligt att ingen har kunnat svara på din enkla fråga ännu! 😛 In betyder att fasvändningen är aktiv (dvs. 180* ur fas), och out motsatsen såklart.

Det är väl säkert bra för konsumenter, men lär inte hamna på tapeten för professionella användare, som t. ex. studiofolk. Däremot är jag inte emot att digitalt korrigera eventuella små brister i redan från början bra högtalardesigner för att göra dessa bättre, men det används ju redan en hel del och är inget nytt. Men teoretiskt sett borde man kunna få vilken högtalarlåda som helst att låta korrekt förutsatt att 1) Man har högtalarelement med oändligt hård konyta utan uppbrytningar. 2) Högtalarelementen har skithög BL (motorstyrka) som kan övervinna lådans (och elementets egna egenresonans) påverkan på konutslag. Tanken är att motorn ska vara så stark att kringliggande faktorer inte kan påverka konrörelsen. Detta kräver såklart också en oehört kraftfull förstärkare. 3) Man har tillgång till klanderfri digital korrigering som tar precis varje parameter med i beräkningarna. T. ex. måste en algoritm som motverkar efterklangstid och resonanser (pga. lådkonstruktion) vara extremt exakt om den ska kunna övertyga de mest kritiska av öron. 4) Toleranserna på samtliga delar (speciellt elementen) måste vara svinigt små. 5) Lådan måste vara orubblig i sin stabilitet så att inga oönskade ljud kan smita via lådans övriga ytor, elementet måste vara den enda ljudradierande ytan. Har säkert missat något men tror det viktigaste är med iaf. Teorin skull dock falla i praktiken på samtliga punkter. Hela iden förutsätter såklart att man använder sig av den slutna lådprincipen. Det är ju omöjligt att få ett högtalarelement av t.ex. pressat papper att hålla ihop i en alldeles för liten låda. Det skulle inte spela någon roll hur mycket man försökte digitalkorrigera, elementet skulle ändå skrika rätt ut av konstruktionens egna brister på ett sätt eller annat, t. ex. genom kondeformation. Lådans interna resonanser skulle gå rätt igenom konen och höras ändå.

83,3% här med. På ett par av frågorna är jag rätt så säker på att jag kan ha valt fel - men det ingår ju i testet.

Blev en sån här för ett par månader sedan. Är väldigt nöjd även om man såklart alltid vill ha bättre. Fick den ordentligt justerad och tillslipad av helge också, gratis. 4 lakan gick den på men tycker den låter och känns betydligt dyrare än så. Mjukt och gott ljud i mickarna och lång sustain. Tänka sig att Tanglewood även kan bygga elgitarrer. 😉

3:an har meest stuns och ös 🙂

Jag menar: Installera ASIO4ALL och sen väljer du ASIO4ALL som drivrutin i FL.

Skriv vad du har för ljudkort så kan folk hjälpa dig. Om du har ett inbyggt vanligt datorljudkort kan du testa att ladda hem ASIO4ALL och sen välja den samma som ljuddrivrutin i FL.

Nej, vem har påstått det? För övrigt hade jag 25 us DPC med firefox och msn messenger avstängt.

Upplever ni att buffersizen har någon betydelse för resultatet? I så fall borde ni skriva vilken buffersize (eller latency i ms) man hade vid testtillfället. Jag får runt 80 microsekunder och 110 som max när jag kör Overloud TH1 (gitarrförstärkar-program), och då kör jag programmet i lägsta valbara latencyn: 88 samples (2 ms). Jag får samma resultat om jag växlar till högre buffersize. Jag får även samma resultat i Amplitube 2 och Reason 4. I Cubase 5 startade jag ett projekt med 16 spår och en hel del pluggar och synthar, så pass mycket att jag fick höja latencyn till 5 ms för att slippa knaster, då stannade DPC på runt 100 i snitt och 130 max. Under alla tester hade jag även firefox igång med 12 flikar, samt även live messenger. Utan något ASIO-program igång ligger DPC och guppar runt 60. Vissa här verkar få väldigt låga resultat som 10-30 microsekunder. Kan man egentligen säga att det är en mycket bättre dator än en som får 80 då? Jag menar den lilla latencyn är ju som ett sandkorn i sahara jämfört med hur mycket latency ASIO-hanteringen bidrar till med sina 2000 microsekunder och uppåt. Då tycker jag det är viktigare att DPC-latencyn är stabil och utan peakar när man jobbar i sina musikprogram. Har man däremot en DPC på 150-200 konstant kan man ju börja undra om något är fel? EDIT: Kan tillägga att datorn består av: C2D E6750 2.53 Ghz 4 Gb Corsair 1066 Mhz DDR2 4 st WD diskar + Extern WD USB ASUS Mobo med P965-chipset