woom2

Tja, ena sidan av debatten iallafall. Tyvärr är det samma sida som lagstiftaren har valt att ta parti för, vilket irriterar mig gränslöst mycket. Piratkopiering eller inte skiter jag faktiskt i, men det får inte finnas lagar som bara syftar till att cementera en viss affärsmodell. Vad kommer härnäst? Ska staten rädda biltillverkare på dekis? Nä, vänta nu... VAD GÖR NI!?!

Alltså, det är som att köra bil. Man behöver inte körkort för att kunna köra bil på våra gator och vägar, men lagen säger att du ska ha ett. Har du inget så riskerar du att straffas för lagbrott om det upptäcks, alldeles oavsett hur bra du är på att köra bil. Att betala en licens för fri nedladdning är ditt körkort. Du eliminerar risken (hur liten den än må vara) att åka fast. Eventuella ändringar i samvetets gråtoner får värderas på individuell basis, men rent objektivt så skulle du få något för pengarna.

Njae, rent tekniskt så får du ju inte tanka precis vad du vill. I dagsläget är det dock ingen som kan göra så mycket åt det. Men om inget oväntat inträffar så kommer detta att ändras inom ett par månader.

Nä, momsen på cd-skivor är 25%. Vissa andra kulturyttringar som t ex film på bio åtnjuter (av någon bisarr anledning) lägre moms. Blanka CD-R får man även betala privatkopieringsersättning för, upp till 1,60 kr.

Precis. Ett bra exempel är NIN "Ghosts I-IV" som tidigare i år släpptes i alla möjliga skepnader: "NIN’s new approach makes more sense. Offering 1/4 of the album for free is a great way to hook people, and a $5 download is a great value for many people who may only be casually interested. By also selling products at $10, $75, and $300, Reznor is taking advantage of the fact that some fans are more dedicated and have more money than others. Maybe 90% of fans aren’t willing to pay more than $10 for a CD, but if one only sells a CD for $10, they are not taking advantage of the remaining 10% of fans that would pay more." Källa: Sound tempest Den dyraste upplagan för 300 dollar såldes i 2500 exemplar. Och den gick åt fort. Ett fin brutto-intäkt på 750 000 dollar. Visst, alla är inte Trent Reznor, men modellen tycker jag är väldigt tilltalande och den borde fungera för andra.

Det jag har lärt mig är att - det verkar inte funka att sälja nedladdningar med DRM-skydd för dyra pengar. - det har blivit väldigt långt till närmaste skivbutik. - oavsett om piratnedladdning är oetisk, olaglig och samhällsfientlig eller inte, så finns den där. - All-of-MP3 hade hyggligt med kunder. - jag vet vad jag själv skulle vilja ha. Utifrån detta drar jag slutsatsen att nycklarna som öppnar dörren till framgångsrik försäljning av musik på nätet är - snabb, enkel tillgång. - lågt pris.

Det finns i och för sig en annan aspekt av att ha ett lågt pris. I en framtid där varenda pryttel är uppkopplad mot nätet så kanske man börjar köpa flera exemplar av låten för att ha på olika ställen. Om ett album kostar 10 kr så kanske jag inte orkar bry mig om att synka runt det mellan olika enheter, utan köper ett nytt exemplar till bilstereon. Och kanske ett till Ipod'en. Och min hustru kommer på att hon vill lyssna på skivan på tåget och köper den där. Det är inte helt omöjligt att tänka sig sådana konsumtionsmönster om priset blir tillräckligt lågt och möjligheten finns.

Absolut. Detta är den enda vägen som finns för att få betalt för musiken, det finns liksom inga alternativ. Affärsmodellen för att sälja musik till konsumenter har ändrats i och med att ett nytt distributionssätt har skapats. Hade "skivbolagen" fattat galoppen tidigt och erbjudit konsumenterna musiken till ett pris som gav dem samma intäktsnivåer som med cd-skivor och utan bisarra DRM-påfund så hade nog konsumtionsmönstren sett väldigt annorlunda ut nu. Istället så upplevde jag att dom gjorde sitt bästa för att blåsa mig som kund. Jag fick betala lika mycket för nedladdningen som för att köpa cd'n (det här är några år sedan), men jag kunde inte spela upp den där jag ville och jag fick inte göra så många kopior som jag behövde. I princip så skulle jag alltså betala lika mycket för en sämre produkt. Hade alternativet istället varit halva priset jämfört med butik och ingen DRM, något som faktiskt hade varit fullt rimligt, så hade jag börjat köpa musik på detta sätt långt tidigare. Vill man så kan man dra en parallell till en viss Henry Ford som revolutionerade biltillverkningen under tidigt 1900-tal. Han införde det löpande bandet och anpassade sin produkt till detta. På så sätt så kunde han minska tillverkningskostnaderna rejält och sålde sin T-Ford för mindre än halva priset jämfört med motsvarande bilar hos konkurrenterna. Detta blev en rungande framgång. Nu valde "skivbolagen" att gå en annan väg. Kunderna, dvs jag, hittade andra sätt att få tag på musiken och idag så är det jättesynd om artisterna som inte längre har några pengar. Det märkliga är att artisterna tycks skylla detta på kunderna.

Om kunden betalar mindre på CDBaby än på iTunes så skulle det nog hända saker. Eller om den artisten som kunden letar efter bara finns på CDBaby. Men idag så är det knappast artistens val som styr var försäljningen på nätet kommer att ske. Och nu kommer vi in på alla dessa organisationer, avtal och licensieringar som förekommer i branschen. Sama, n©b, stim...

Det här är ju ett intressant exempel. I detta fall så är du alltså upphovsman, producent och utgivare av musiken, dvs du får alla pengar som normalt skulle tillfalla "skivbolaget" (som sedan i sin tur skulle dela med sig till upphovsmän och producenter). Idag är det alltså tre (3) kronor. Av totalt 9 kr per låt (vilket, märkligt nog, är vad en låt verkar kosta, nästan överallt) !!. Vart tusan tar de andra 6 kronorna vägen? Är det verkligen så att den digitala distributionen till kunden kostar 6 kr per låt (vi snackar runt 5 MB data)?!? Uppenbarligen finns det fler pirater i branschen än de man hittar i piratbukten. Och det är precis detta jag menar när jag hoppas och tror att ekonomin i musikbranschen ska centreras runt kreatörerna, inte distributörerna. Det är kreatören som ska ha pengarna. Detta öppnar för större valfrihet hos den som faktiskt skapar produkten, t ex vad gäller prissättning.

Får verkligen ARTISTEN 1 kr för varje såld idag? Jag skulle gissa på mindre.

Ja. Och som iTunes-kund så håller jag faktiskt med. Men det visar ju mera på att det finns luckor att fylla när det gäller framförallt betalningstjänster på nätet. Och finns det luckor så kommer dom tids nog att fyllas. Och i den här tråden så pratar vi ju om framtiden!

Fast varför kan inte det lilla bolaget sälja i sin egen affär? Varför måste man ha alla sina produkter i det stora varuhuset? Musikkunderna vet nog oftast vad dom vill köpa när dom träder in genom de varuhusets virtuella portar, och om artistens egen affär ligger precis bredvid (på nätet är avstånden aldrig långa) så kan man väl lika gärna handla där?

Varför inte? Om artisten är i centrum och skapar och säljer sin egen produkt direkt till dig, till ett pris som artisten anser vara befogat (baserat på produktionskostnader, kvalitet osv) så kanske du blir mera motiverad att betala? Redan nu så finns det människor som nöjer sig med en affisch på väggen medan andra vill ha original. Båda fyller samma syfte, men upplevelsen är olika. I ena fallet så får du en snygg bild, i det andra fallet så får du en koppling till den som skapat bilden. Kanske kan samma sak tillämpas på musik? Men i en musikvärld full av envägskommunikation, slätstrukna idolvinnare och ansiktslösa skivbolag så blir själva produkten, musiken, alltför utbytbar för att man ska få en relation till den.

Men framtiden då? Jag tror att den kommer att vara helt lysande, främst på grund av två saker: - verktygen för att skapa musik är mera tillgängliga än någonsin tidigare. Och dom kommer bara att bli bättre/billigare/fler. - kanalerna för att nå en publik är bredare, längre och mera lättillgängliga än någonsin tidigare. Och dom kommer bara att bli bättre/billigare/fler. Tidigare så har kreatörerna nästan alltid varit beroende av att ett skivbolag ska träda in och finansiera produktionen, eftersom produktionsmedlen och distributionen var dyrbara och komplicerade. Men om nu varje kreatör kan börja i en superliten skala men ändå få fram resultat med bra produktionsvärde och dessutom möjlighet att nå en publik så vänds hela modellen som dagens "stora skivbolag" vilar på upp-och-ner. Jag tror att centrum för framtidens musikekonomi kommer att skifta från "skivbolagen" till kreatörerna. Det är kreatören som är vd och bestämmer över (och finansierar) sina egna produkter och det är kreatören som får pengarna som flyter in från försäljningen. ( Och publiken kanske blir mera villig att betala för produkterna om det finns en tydlig koppling till kreatören. ) Musikbranschen kommer alltså att fungera precis som alla andra branscher, där man man börja i liten skala, och välja mellan att lära sig något själv eller köpa tjänsten från någon annan. Några blir framgångsrika och växer, andra stannar på en mindre skala. Kanske drar man in pengar så att man kan leva på det, kanske får det vara en hobby. Men nyckeln till framgång kommer inte att vara att man blir pimpad av ett stort bolag, nyckeln kommer att vara att man har något bra att sälja.

Hur kan man egentligen misslyckas med att sälja digitala nedladdningar på nätet? Jo... ...man kan försöka anamma en prissättning som på något sätt ska matcha motsvarande fysisk produkt, för man vill ju inte konkurrera ut sig själv. ...man kan sätta in en massa skumma, och dyra, mellanled mellan inspelning och försäljning (t ex Pinnacle som nämndes tidigare). ...man kan misslyckas med att ta betalt. Små betalningar är ett problem på nätet, kidsen har (oftast) inte amex. ...man kan få för sig att kunden inte ska få bestämma själv och lägga på ett DRM-skydd som rejält begränsar vad kunden kan göra med sin inköpta musik. ...man kan misslyckas med sortimentet och tro att det räcker med senaste hitsen i sortimentet.

Damned. Den där hade jag inte sett förr. Precis vad jag behöver... inte über-dyr heller. Tack!

Testade du med ASIO4All då? Det borde ju förbättra situationen med det interna kortet en del. Nix, det fanns det inte tid för. Men du har säkert rätt i att det kan hjälpa.

Hej Jag testade att köra Reason 4 (demo) på en Aspire one (HD-varianten) över det interna ljudkortet. Det funkade väl rätt ok så länge man körde relativt enkla arrangemang (alltså inte 8 st Thor...). Latencyn var inte fantastisk, men det var som sagt över det interna ljudkortet. Min bedömning är således att det funkar bra för enklare saker... Men, jag drog analysen lite längre och funderade lite på hur jag skulle vilja använda den. För det första; det interna ljudkortet duger inte för mig. Det måste till nån USB-historia för att det ska funka. För det andra; om jag tänker mig att jag skulle använda den för att göra små "skisser" när andan faller på så skulle jag nog vilja ha ett klaviatur. Det är inte bara lite drygt att lägga in noter i "pianoroll", särskilt med den inbyggda lilla lilla musplattan... Så, förutom netbooken så behöver jag även ett kombinerat ljudkort/klaviatur (eller två separata enheter) och då är det inte speciellt ultra-portabelt längre vilket gör att hela idén liksom faller.

Det du absolut vill ha är en kondensator-mic med stort membran, vilket alla ovanstående är. Med mic'ar är det väl dock så att man får det man betalar för, men lägsta nivån nuförtiden är ändå inte alls dålig. Jag tror att du blir nöjd med vilken som helst av de ovanstående. Ett puffskydd (popkiller) är dock alltid bra att ha, så även ett mic-stativ, så kanske T-Bone SC400 + popkiller samt ett stativ är det bästa alternativet. För att kunna använda en kondensator-mic så måste man ha en mic-ingång med fantommatning. Det finns dock på din ion, så det är inget problem för dig.

Då ska jag förklara lite till: I din "setup" så är det programmet Reason som ansvarar för att skapa ljudet, vilket i princip är en digital ljudström av ettor och nollor som sprutar ut ur programmet. Reason kan sedan välja vilket ljudkort som ska spela upp ljudet, i ditt fall datorns inbyggda ljudkort eller din usb-anslutna nio. Väljer du det inbyggda kortet så skickas den digitala ljudströmmen genom ett antal kretsar i datorn och hamnar till slut i det inbyggda ljudkortets D/A-omvandlare som gör om den digitala ljudströmmen till en analog signal som sedan kan förstärkas och spelas upp genom en högtalare. Om Reason istället väljer nio'n så kommer den digitala ljudströmmen att ta vägen genom usb-kabeln till din nio och den D/A-omvandlare som finns däri, för att sedan bli en analog signal osv. Det enda som skiljer är egentligen vilken väg den digitala ljudströmmen ska skickas. Nå, vad gör då ditt klaviatur? Jo, se det som ett musikaliskt tangentbord. Trycker du ner en C-tangent i oktav 1 så vill du att Reason ska skapa ett ljud som motsvarar C-1. Det som då händer är att informationen "spela C-1 nu!" skickas från klaviaturet genom usb-kabeln till datorn där den sedan hamnar i programmet Reason. Då vet Reason att du vill höra C-1 och skapar motsvarande ljud i den digitala ljudströmmen som sedan skickas till det valda ljudkortet och så småningom når dina öron. (Den tid det tog mellan att du tryckte ner tangenten tills du hörde ljudet är den fördröjning, latency, som jag nämnde förut). Klaviaturet skapar alltså inte något ljud i sig, utan bara information om att ett ljud ska spelas och hur. Själva ljudet skapas av det program i datorn som nås av den informationen. Därför behövs det inte någon koppling mellan klaviatur och ljudkort. Man kan jämföra med datorns tangentbord som ju inte behöver kopplas till laserskrivaren när man vill skriva ut något, helt enkelt därför att det inte är tangentbordet som skapar utskriften utan ett ordbehandlingsprogram i datorn. De midi-kontakter som finns på ditt klaviatur och ljudkort fungerar båda två som midiportar för datorn. Här kan du koppla in synthar som du vill kunna styra från Reason (eller Cubase eller vad det nu kan vara). Men för ögonblicket så kan du strunta helt i dem och koncentrera dig på beatsen i Reason.

Poängen med nio'n är väl främst bättre ljud och mindre latency (vilket i princip är tiden som går mellan att du trycker ner en tangent på klaviaturet och att du hör det resulterande ljudet, brukar mätas i millisekunder). Ljudkorten i laptops brukar inte vara så mycket att hänga i julgranen varken när det gäller ljudkvalitet eller latency. Och bara för att vara tydlig; du ska alltså lyssna genom nio'n! Om ljudet kommer via datorns inbyggda högtalare, eller högtalare som är anslutna till datorns hörlursuttag så är alltså nio'n inte inblandad.

Lugn nu, jag föreslår att du tar en sak i taget. Först och främst, installera Reason. När det är klart så ska du kunna spela upp en demolåt och höra ljudet från dina vanliga datorhögtalare. Sedan tar du nio'n. I manualen står det dels hur den ska installeras på datorn, dels hur den ska kopplas upp och det finns flera bra exempel att kolla på. När denna fungerar och du har gjort nödvändiga inställningar i Reason (se onlinehjälpen...) så ska du kunna köra demolåten igen och denna gång höra resultatet i vad du nu har kopplat in till nio'n (hörlurar, monitorer, stereon...) Därefter kopplar du in klaviaturet (det finns säkert en manual som förklarar hur det går till också) och ser till att Reason hittar det med. Uppkopplingsmässigt så ska du (troligtvis) nu ha en usb-kabel mellan dator och klaviatur samt en usb-kabel mellan dator och nio. Till nio'n så ska du även ansluta den utrustning som du använder för att lyssna med. Till detta så tillkommer eventuell strömförsörjning till klaviatur och nio. Sedan föreslår jag att du letar rätt på ett par enkla tutorials i reason (googla på "reason tutorial") och följer dem. Lycka till.