Där håller jag med, men det finns också en gräns för hur dyra och esoteriska prylarna behöver vara för att ljudet ska bli tillräckligt rent och välmixat. En vintage Neumann är betydligt overpowered, prismässigt.
Vet inte vad illustratören ville förmedla med sin teckning men den prismässiga obalansen mellan proffsens utrustning och vad konsumenten spenderar ger, imho, en hint om att många yrkeskunniga och semiproffs gärna tror att man inte kan spela i den stora ligan utan all denna hutlöst överprissatta high end-utrustning.
Visst, bra prylar kostar. Men en mikrofon för $12000 är på inga sätt bättre än en för 30 papp.
Ja, och det är något skivindustrin har levt med under hela sin tid. CD-audio är såklart att föredra framför MP3, men vilka andra format har varit vanliga bland konsumenter? Vinylen har förvisso sina kvaliteter, men den är långt ifrån transparent, och det är ett medium som på grund av dess begränsningar inskränker på artistens konstnärliga frihet.
I övrigt då? Minidisc, DCC, kompaktkassett ...
Angående lyssningsmiljöer. Hörlurar är på inget sätt något nytt. Dagens iphonelurar är betydligt bättre än de lurar som följde med kassettvarianten av Sony Walkman i mitten av åttiotalet. Betydligt bättre än de snäckor som följde med den bärbara cd-spelaren på nittiotalet och betydligt bättre än de snäckor som följde med mp3-spelaren på 00-talet.