Jag tycker dessa fördomar sås av tjatiga det-var-minsann-mycket-bättre-förr-predikare (säkert någon som känner sig träffad). På 70-talet var det hippt att spela in guran först efter att trummisen och bassisten gjort sitt. Och råkade man göra fel någonstans i mitten av tagningen, så var det bara att "puncha" in från där felet begicks. Wow... Idag är sådant skåpmat för de flesta av oss. Men 30-talisterna som gjorde karriär i mitten av 50-talet i sina en- eller på sin höjd tvåspårsstudios skulle nog tycka att det var "fusk", för på deras tid så handlade det om kamratanda och att om en gjorde fel, så fick man minsann bryta och köra om hela skiten från början. "Nu på 70-talet" behöver man ju inte ens kunna spela en låt helt från början...
Det är något att tänka på — för de som tycker att Melodyne 2 (hur överreklamerad den än må vara) utgör fara för "ungdomarna". Tänk på hur vi utan att skämmas slänger in t.ex. Addictive Drums istället för att ringa "Nisse" som ju annars är så förbannat bra på trummor, och fråga om han kan tänka sig att kila ner till studion en stund. Nä, det tar sån tid att rigga etc... *man behöver inte kunna spela trummor, utan det räcker att vara en duktig datorbearbetare för att göra ett bra trummspår* Perfekt!
Näste man vi förmodligen kommer att dumpa utan att skämmas är "Olle", bassisten. Det är bara det att ingen plugg är tillräckligt bra ännu — tycker jag. Men när "Olle" väl är ute ur bilden, så är han det. Och det är inget att tjafsa om — datorn klarar helt enkelt av jobbet minst lika bra, plus att vi vinner både tid och pengar på det.
Live with it!
Bra sagt.