MusicNixon

- "Kan du verkligen alla knapparna?"

Man får jobba med Logic. Bara en sån sak.

Tyskt? Det där bandet är väl svenskt?

Man skulle ju kunna kalla det typ Bsus4#5(add b9), men det låter ju oerhört corny. Dessutom är det svårläst för musiker som ska spela efter analys. Cmaj7/B är bättre. Funkar det i C/Am? Ja.

Inte när Brad Mehldau gör det iofs.. Men visst, standardköret är påfrestande i längden. Ok, det finns undantag. Brad är ett av dem.

Den berömda jazzpolisen. Jo, jag känner till den. Jag har varit husbasist i några år på en sommarjazzkurs, och fått mig många sköna 70-talshistorier till livs 😉 Men visst är det också tråkigt med alla dessa unga band som ska köra "All the things you are" för 34682346:e gången?

Nu kommer vi in på många stora åsiktsfrågor här. Och det kan vi diskutera hur länge som helst. Gammalmodigt, ja då kan vi börja prata om vad som är ny musik överhuvudtaget. Det kan bli en egen tråd. Jazz? Ja, vad är jazz? Ännu en tråd. Sen är det ju faktiskt inte ett självändamål att göra så skum musik som möjligt. Pat är hyfsat kommersiell, men han har sagt i intervjuer att han aldrigt behövt kompromissa med sin musik. Pat är trots allt 50 år, har varit innovativ på många plan. Han renodlar sitt sound nu, och är i mitt tycke modernare än många andra yngre. Musikernas brist på frihet, och att gruppen inte utvecklas... Nu har jag inte som du tröttnat på PMG utan återkommer i mitt lyssnade då och då, och min åsikt är att gruppen verkligen har utvecklats och att musikerna kommer fram. Trummisen Antonio Sanchez har gett gruppen en ny dimension. Mitt intryck är att det snackas mycket skit inom jazzvärlden, iaf bland svenska musiker. "Nä, han har sålt sig, gör bara kommersiellt tjafs nuförtiden". Hoppas den yngre generationen som kommer fram nu inte har samma attityd (som de som var med på 70-talet). Intressant det där med Jim Beard, jag tvivlar inte på att han sagt det. Men det låter som du-vet-vad 😏 Det vore ju ganska snöpligt för Chicken om det var sant. Undrar om det är gammalt groll mellan dem. Hm, ska forska...

Det där har jag väldigt svårt att tro på. Skulle Jim Beard ha lagt om Chicks solo på en Chick-platta? Låter som en äkta jazzskröna från Fridhems folkhögskola. 😆

Ok. Vad synd 😆 Videoredigering på Mac knäcker. Nån annan?

Logic och Final Cut.

Jo, jag är medveten om det funkar så. Blåögd eller ej, fakta: Pat har en ganska unik ställning inom jazzen. Under Warner kan han göra i stort sett vad han vill. Han har ett eget starkt produktionsbolag (Pat Metheny Group Productions) som sköter allt. Han blev osams med Geffen för att de hela tiden ville att han skulle göra en ny "Letter from home". "Zero tolerance of Silence" blev en av hans sista plattor på Geffen. Den består av ca 40 min distat oljud. Han diggade inte Manfred Eichers kontroll på ECM-tiden och var en av de få som använde andra producenter/tekniker på det bolaget. En annan detalj är att han konsekvent vägrat att ha ett porträtt på albumets förstasida. Det är big deal i branschen. Ovan nämnda plattor, samt Sign of 4, Trio 99>00 Live och The Way Up, ger många exempel på musik av det mer svårtillgängliga slaget. Skivbolagen kan inte ha hurrat, men de vet att hans namn säljer (och det gör det, 20 Grammys senare). Pat är mycket mån om att göra det som utvecklar honom. Och han har skapat en del moderna klassiker. Men alla kan inte gilla honom.

Metheny har aldrig, och kommer nog aldrig heller att vara svårtillgänglig. Hans skivbolag ser till att det både är och förblir så. Han släpper plattor för att sälja. Song X, Zero Tolerance for Silence och Quartet är inte helt "lätta" plattor. Jag skulle nog vilja påstå att Pat släpper precis vad som faller honom in.

iBook 12" 512 MB RAM, 60 GB HD, Bluetooth 11 205:- på Applestore

Jazzburk lirar så det räcker och blir över på olika plattor. Han lirar sin Roland GR300 i genomsnitt en eller två gånger per (egen) platta. Han har mutat in ett eget område med det soundet, och jag tycker det är coolt. Solot på Trio Live på "Question and Answer" först på jazzgura och sen på GR300 går inte av för hackor.

Ingen mening att bli förbannad.. bättre att skratta 🙂 /Daniel Precis, det är ju underhållning. Om man tar det för vad det är, och inte stirrar sig blind på att det är en MELODIfestival, så är det faktiskt ganska kul i måttliga doser. Måhända att kvällstidningarna och TV mjölkar lite för mycket ut av det, men vafan, som om dom inte tragglar dokusåpor dag in och dag ut. Det här är trots allt roligare.

Fast du måste skilja på balanserad signal och stereosignal. En monokanal kan inte ta emot stereo även om den är balanserad. Utgångarna på pianot är troligen inte balanserade, och då spelar det ingen roll att mixeringångarna är det. En tele med tre ledare används antingen för två ljudsignaler (stereo) ELLER som två likadana fast fasvända signaler (mono). Du behöver koppla en enkel telesladd från left, och en från right till två monokanaler (eller en sterokanal). Eller koppla helt enkelt din stereoplugg från phones på pianot till två kanaler på mixern.

Jag håller med. Jag tittade och lät mig underhållas. Proffsigt... men ibland satt inte sång och komp ihop. Jag ska gå på genrepet i Globen i mars med min skola. Det ska bli mycket intressant.

Någon som reagerade på ljudet igår? Jag tyckte ofta mixen mellan sång och det förinspelade kompet var lite underlig. Ibland för hög, ibland för låg. Så svårt ska det väl inte vara att hålla reda på några mickar. De har ju teknikrepat mycket, inget händer spontant. Det kanske lät bättre i 5.1..?

Han gjorde ju några låtar som spelades som fasen för några somrar sen, typ "One in a million" Jag kanske har hört honom men inte tänkt på det...

Ok, innan vi går vidare så tycker jag att du ska testa att koppla två telesladdar från pianot till mixern. Left och Right ---> varsin kanal på mixern (eller en stereokanal). Anledningen till att det blir burkigt är att du inte har kopplat pianot i stereo. När du kopplat från båda kanalerna innan har du ju använt två mono-->en stereo (el. balanserad). Det verkar som att du kopplat in stereoändan på en kanal i mixern. Det har alltså blivit mono. Så investera i en vanlig telesladd till.

Prince har prövat sina fans tålamod lite för mycket. Men han var en av 80-talets stora stilbildare och nyskapare. Och han har gjort massor av bra låtar. En komplett artist. Det kan ingen ta ifrån honom.

Förresten, hur många kan vi identifiera på bilderna? Längst till vänster i Bert Bennys: Ingvar Pettersson (RIP), grundare av musikaffären Ingvar Ljud utanför Falkenberg. Ingemar Stenmarks dubbelgångare längst upp i Musikanterna.

Jag tror jag hittat hela din kollektion: http://www.omodern.com/kult/index.html

Det var Magnus Bäcklund, vinnare av första Fame Factory. Han var ok tyckte jag. De andra killarna var bara pinsamma att se när de skulle föreställa rockartister. T.ex. han med det slickade håret. Ja, Bosson ja. Han är tydligen stor (utomlands?) men jag har aldrig fattat om han haft en hit eller inte...

Det var Magnus Bäcklund, vinnare av första Fame Factory.