HowardJohnstone

Sonys mindre rullbandare var TC-510 serien I & II. En utomordenligt bra maskin, i nivån närmast under Nagra & Stellavox. Den fanns med en rad olika tillbehör både för reportage, film & industri.

Tack för alla svar & synpunkter. Här är utgångsläget: Stereomikrofonen används främst för just M/S one-point, detta är mycket viktigt, dvs att minimera kamfiltereffekt. Genom att använda en matrisbox kan jag "lyssna" in bästa stereoeffekt vid det aktuella avståndet, för att på det sättet balansera in bästa täckning och möjligheten att identifiera de olika instrumenten i ljudbilden på bästa sätt. CMS-2 fungerar mycket bra nära invid instrumenten och är därmed lämplig även i små lokaler där det är svårt att flytta runt och få ut lämpligt avstånd. Vid livekonserter där man inte i förväg kan rigga upp ett system, måste man på avstånd få ihop alla parametrar. Med CSS-5 som är en shotgun mic, används 5 element för att uppnå bästa riktning även i stereo, med största dämpning i sidled. I "wide" läget genererar den dock en del egenbrus. ORTF: Mycket bra för "wide" inspelningar, men det har inte fungerat så bra vid korta avstånd och/eller vid ljudbildens mitt. (Monokompatibilitet) Har inte haft möjlighet att kolla rumspektrum i analysatorn med denna uppkoppling, då denna teknik plockar upp mycket rumsverkan. Shure VP-88 genererar dock för mycket brus, illa, för annars är den mycket bra och prisvärd för one-point M/S. (Förstår inte varför Shure inte fixat till detta kända problem). Problemet för mig med två mikrofoner, är att mycket mer tid krävs för inställning, balansering & ljudtest, vilket man ofta inte har, särskilt vid liveinspelningar. Men det är helt klart, att när allt stämmer, kan man erhålla imponerande resultat. De ovan nämnda mikrofonerna har funnits i nästan 10 år varför man tycker att ny billig teknik borde ha kommit fram. H.J

Har länge använt Sanken stereomikrofoner som fungerat mycket bra. CMS-2 för mindre grupper/lokaler samt för soloinstrument (Piano/orgel) CSS-5 för liveinspelningar vid större konserter och höga ljudtryck. Behövde nu köpa flera, men då priset gått i himlens höjd, (valuta etc.) är nu frågan vilka alternativ som kan tänkas finnas till bra (rimligt) pris. Mycket tacksam för synpunkter. Howard J.

Detta är några enkla råd för att kontrollera och bedömma ett piano: Vad man skall titta på: Sprickor i resonansbotten, behöver inte innebära problem men kan ge indikation på att stegtrycket börjar bli dåligt. (Botten skall vara välvd.) Hammarlaget: Finns det djupa märken i hammaren behöver det slipas ned. Utseendet och inriktningen mot strängarna är viktigt. Sprickor i stämstocken (där stämnaglarna sitter). Detta är inte bra. Vad skall man lyssna efter: Atta alla toner låter någorlunda lika i volym, att inga bassträngar rasslar. Lyssna särskilt efter "stumma" toner detta kan vara svårt att korrigera, och är ett viktigt tecken på att kontrollera mera noggrannt! (kassation) Vad skall man känna efter: Att tangenterna går fritt och med lika mycket rörelse (halvgång), slå an olika hårt och jämför emellan. Det är stor skillnad mellan olika fabrikat (mekanikleveratörer) och det är viktigt att man känner ett bra och stabilt anslag. Det är alltså en hel del att gå igenom när man bedömmer ett piano! Howard Johnstone

Har länge arbetat med en Sanken CMS-2 (stereomikrofon) antingen ensam eller med en matris box där upptagningsvinkeln kan justeras. Då kan man erhålla ett mycket bra (realistiskt) resultat. Ett annat förslag är att använda Crown, 2st. PZM30D eller CM700. Howard

Tyvärr innebär ju detta att det blir nästan omöjligt att kunna prova ut / lyssna på ett piano i toppklassen. Vad har man då att jämföra med? Meningen är ju att hitta något som låter eller kan, med nedlagt arbete, låta "nästan" likadant / likartat. Då försvinner med tiden alla dessa moderna "rishögar" som borde kasserats ut för länge sedan. (mode) Alltså, marknaden för pianon är förstörd, man tycks acceptera vad som helst, ytterst få har en uppfattning om vilka krav som bör ställas & hur det bör låta. Är detta framtiden för Pianon? Howard

Varför har standarden på Pianon i Sverige sjunkit så mycket de sista åren? Idag finns nästan inga kvalitétsmärken kvar i affärerna. Utbudet av beg. instrument av hög kvalité är försvinnande litet, vilket innebär att allt färre får tillfälle att höra vad ett piano verkligen är kapabelt till, dvs de främsta instrumenten, ex vis Steinway K, Bösendorfer CL130, Bluthner A el B samt Grotrian Concertino eller Bechstein låter alla betydligt bättre än alla dessa småflyglar som blivit så populära (med vissa undantag samt för mekaniken). Nästa all renovering är koncentrerad på flyglar, varför pianon bara "rättas till" med mindre justeringar, byte av enstaka strängar, mindre slipningar av hammarlag etc. åtgärder som oftast är otillräckliga på finare instrument där man ju borde förvänta sig ett bra arbete. Istället saluförs många gånger undermåliga instrument som borde kasserats, vilket lett till en nedåtgående spiral där pianon idag inte har något värde utan säljes eller bortskänkes till användare där det oftast inte kan bedömmas vilket arbete som behöver läggas ned på instrumentet, men framförallt, vilket resultat som kan uppnås om erfoderligt arbete läggs ned, dvs värdet. I övriga skandinavien (särsk. Danmark) samt Europa är utbudet avsevärt mycket bredare, dvs större bredd med dessutom högre standard på det beg. instrument som finns till försäljning till bra priser. Pianoteknikerna kan betydligt mer, då de har högre krav på sig där byte av hammarlag, intonation och prestanda värderas mycket högre än i Sverige. Vore mycket intresserad av att höra vad ärade deltagare har för erfarenheter och synpunkter på detta ämne. (Är ny i sammanhanget.)