bettygoesagogo

haha. Vilken bransch är du i? Det ger avdrag om du lirar rock n'roll och inte dopar dig.

På den tiden då vi låg på bolag vet jag att de pressade våra skivor i Tjeckien. Grammofonskji Institutskji eller nåt dylikt. 🙂 (Ett av de få presserierna som dessutom pressar vinyl btw). Vet att det var en del förseningar innan, då tjeckerna inte kunde tala någon vidare engelska. När vi blev droppade från skivbolaget blev vi dock tvungna att ta saken i egna händer och valde då Pregal. Detta pga deras "pris-mall" där vi kunde beräkna kostnaden ned till sista kronan. Dessutom tycker jag att det är värt nån tusenlapp extra att kunna lyfta på luren och få direktkontakt med tryckarna. Vi har pressat två plattor hos dem nu och det har funkat fint. Vid senaste cd:n ringde de dessutom och berättade att vårt vita typsnitt var så tunt att det riskerade att upplevas som grått mot den svarta bakgrunden. "Vill ni fortfarande köra på det eller vill ni göra om det?" frågade de över telefon. Det kallar jag service. Det är nog många företag som bara hade tryckt upp ändå.

Är det inte dags att runda av diskussionen nu grabbar...

Oj, jag har alltid (åtminstone sedan Mule Variations kom ut) sagt att jag vill ha Come on up to the house med Tom Waits. Han verkar poppis med andra ord. Sedan vill jag bara lägga in ett varningens ord om tanken är att kantorn/kyrkomusikern ska spela. Se då till att ni får träffas ett par gånger innan innan begravningen. Jobbar själv inom kyrkan och har fått höra många exempel på hur folk kommit med en cd-skiva och sagt "spela den här låten" etc.

Men herrejävlar vilka artillerier ni sitter på. Jag har en Röde N-2A (heter den va?). Den spelar jag in precis allting i. Trummor, gitarrer, sång, melodica, you name it. Och jag vill nog påstå att jag kan min mikrofon väldigt bra vid det här laget (vilket jag tror är bättre än att ha tio stycken som man inte kan). För er som vill ha ljudexempel så har jag två låtar uppe på forumet - varav en kom med som månadens demolåt i tidningen (Swirl Like Snow), så helt åt helsike kan det väl ändå inte vara. haha. Skryt-pelle där!

Bra sagt! För att inte tala om att du måste träna dina öron att förstå det du hör innan du kan höra vad du ser. Haha

Nu vill jag inte stjäla Adagios tråd. Hans fundering rörde "artificiella" stråkar och hur man lyckas med det. Mitt tips var då att dubba med ett "riktigt" instrument, tex fiol eller cello. Det brukar alltid finnas nån kompis lillesyrra som spelar och gärna hjälper till. Bara för att få känslan, variationen och det operfekta som syntar/samplingar sällan ger.

Tror att en stor del av vår evolution handlar om att vi är nyfikna och har ett behov av att ständigt utforska saker. Med det perspektivet har jag lite svårt att tänka mig att det skulle komma aliens och endast lämna ett par suddiga foton kvar som bevis. Varför skulle de inte passa på att morsa när de ändå har tagit sig besväret att åka ned till atmosfären. Let's get out and say hi!, liksom.

Kristen. Jupp. Och tror inte för ett ögonblick att det som står i Bibeln är sanning. Däremot tror jag att man i (berättelserna om) Jesus lagt många års visdom och goda ideal. Att Jesus alltså beskrivs som Gud i mänsklig gestalt, beror på att man "skapat" honom utefter ett ideal och en tanke om vad mänskligheten "bör" rätta sig efter. På så sätt är han en (av många olika) vägar till ett gott liv oavsett historiska eller vetenskapliga belägg. Ingen big deal egentligen, då det inte krockar med ngt logiskt darwinistiskt tänk. Och det funkar för mig.

Har spelat in stråkar ett antal gånger och det som slagit mig varje gång är hur "riktiga" stråkar sällan låter "på riktigt". Det krävs nästan alltid att jag dubbar med en (om än väldigt tyst) syntstråke för att det ska bli riktigt bra. Antar att det låter bättre i en stor lokal där man kan använda sig av "längre" rumsklang, men i hemstudiomiljö låter den äkta varan sällan, ja just, äkta. Och detsamma gäller det omvända - vill du ha en riktigt bra stråke/stråkar, så är det dubbning med en riktig stråke som gäller.

"Mitt" band Betty Goes A Go-Go fick en förfrågan av en kompis om vi kunde tänka oss att spela akustiskt på hans café. Då rev vi av Donovans Wear your love like heaven i en ganska alternativ tappning. Istället för en vacker flower-powerkaramell, valde vi att skruva till den med lite salt jazz. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=NJViWEg4Qug

Cubase 4. Ska börja använda datorn live nu och det ska bli spännande att se hur Cubase kommer att uppföra sig i den typen av situationer.

Tillhör dessa som på arbetstid besöker forumet och skummar igenom dagens aktiva trådar. In och ut på en halv minut ungefär. Sen när söndagen kommer (eller annan ledig dag), sätter jag mig ned och planlöst surfar på forumet, vilket ofta slutar med att jag läser trådar om hur dj:s använder Mac, trots att det inte borde röra mig i ryggen. Då bränner jag lätt ett par timmar.

Ganska tacksamt att bo i en mellanstor stad (i mitt fall Borlänge). Alla hänger på den centrala musikaffären, alla har någon gång repat på Rockhuset, alla har någon gång spelat på de lokala krogarna etc. Jag tror knappast att det finns fler trummisar/bassister, men alla känner ändå alla i musiksvängen. Det brukar lite titt som tätt även resultera i att countrymusiker lattjar ihop med svartrockare, hiphopare med indiekids osv. Tror att det är svårare i en storstad.

Nej! Varför då? Låt inte ett forum få dig att backa ur nu. Är du nyfiken på hur det skulle vara med stråke och gitarr, så är det bara att go for it. Det är ju ingen stor kostnad i förhållande hur mycket det ger att testa nya saker.

Ett tips är att ha en gitarr mer eller mindre endast för stråk-ändamålet. Hartset blir så jäkla klibbigt att det är omöjligt att få bort. Efter ett par spelningar sitter det dessutom på stallet, mickar osv. Sen är tokmycket reverb ett måste för att få till "mattor".

Eller kopiera helt enkelt gitarrspåret och förskjut det nya några millisekunder fram eller bak.

När jag var sju-åtta år och hörde (eller rättare sagt såg) Kiss för första gången höll jag på att smälla av. Snabba bilar, brudar och bling-bling. Jag förstod helt plötsligt att det var musik jag skulle syssla med. Inte att jag skulle bli duktig på att lira, utan mer så där att jag ville att det skulle komma rök ur min gitarr. Texterna var kanske inte heller det viktigaste, "Love Gun" lät ju coolt (och det hade tydligen nåt med brudar att göra). ...Tror inte att jag behöver föklara paralellen tydligare. Det krävs bara att man blivit för gammal för att förstå att det är något man växer ifrån.

Fast man behöver ju inte alltid ta bort. Testa istället att helt enkelt byta ut. Klarar du inte av att spela gitarrsolot live - kör ett näsflöjtssolo istället. Jag skulle tycka att det var asballt om Slash/Dregen/Brian May [infoga valfri gitarrist] drog av ett solo på piano eller sax där de vanligtvis lirar gura.

Du får inte säga så! Menar du att Chemical Brothers skulle ha lirat playback? Det vägrar jag att tro på. Säg att jag missförstod dig...

Jag är inne på samma spår som tbruce. Det är aldrig kul att gå på konsert där allt låter exakt som hemma på stereon. I vårt band använder vi ändå förinspelade grejor som vi kör från dator. Men det är mer för att skapa nånting extra utöver det vi gör på våra instrument. Dessutom kan det vara hiskeligt svårt att tajma förinspelade saker om man har en trummis som inte spelar med klick. Minns en spelning med Death in Vegas för ett gäng år sedan. När de spelade Dirge där Dot Allison sjunger, projicerade de hennes ansikte på duken bakom. Blev otroligt fint fast hon inte var där.

Är det det? Jag har hört (eller läst snarare) både folk som säger att det är jättesvårt och folk som säger att man lär sig det i ett nafs... Det kan såklart vara olika från person till person beroende på talang, erfarenhet av stråkar osv. Tyvärr finns det inga greppbrädor, band eller dylikt på sågen, så det är svårt att veta hur mycket man ska böja om man vill spela riktigt ljust. Spelar man långa toner har man tid att låta de vandra dit man vill. Men spelar man korta är det lätt att böja sågen för mycket. Därtill upplevde jag det vara äckligt svårt att spela in såg. Men det kan också handla om erfarenhet (eller snarare brist på erfarenhet) vad gäller stråkinstrument. Framförallt hur mycket man ska våga skära i attacken.

Nu börjar det likna nåt hära! Fan va invecklat det ska va 😄 Ska ba testa om det funkar nu också haha. Tycker du att det verkar invecklat, så kan du ju alltid tänka på mig. Jag brände effekterna direkt på spåren under två års tid, innan jag förstod att det fanns något som hette insert. Om jag efter två veckor tyckte att det kanske blev lite för mycket dist på gitarren så var det bara att sätta sig ned och spela om den igen.

Besök en plåtverkstad! Jag berättade vad jag ville ha och ett par dagar senare hade han gjort två olika modeller åt mig med varierade storlekar och tjocklekar. Han tyckte det var en så rolig idé att jag fick dem gratis. De fungerar klockrent. Att det däremot är ruggigt svårt att spela såg är en annan sak.