HighFidelty

själv frågar jag mig varför något "måste" mastras? Jag hade hellre backat i processen och mixat om det jag varit missnöjd med (om jag nu vore det). Hellre det än att införa nya spektrala komponenter, både övertoner och blandprodukter som en typisk mastering gör. Dynamiska förändringar efter mix, blandar nämligen ihop olika musikinstrumentinsatser med varandra, spektralt. På faktiskt kan följande även läsas (som jag f.ö. instämmer helt och hållet med!): "Att masterprocessa äldre inspelningar, där kanske både producent och artister är döda, och sedan sälja skiten utan att varna köparna för att det de blir pålurade inte är en oskadad originalöverföring borde vara förbjudet. Utöver att vara bedrägeri är de ett konstnärligt övergrepp utan like. Ändå sker det nuförtiden nästan varje gång. Tragiskt är det. De raka överföringar av äldre inspelningar som förekom hyggligt ofta på 80-talet är ett intressanta jämförelseobjekt. Trots att de gjordes med utrustning som är underlägsen den som står till bud idag är de typiskt helt överlägsna dagens (nästan undantagslöst sönderkomprimerade) remastrade versioner av samma inspelningar. De senare kommer inte i närheten av de ursprungliga masterbandens kvalitet. När man hört dessa trista effekter av mastingsprocesser så många gånger som jag har, blir man inte mera övertygad utan snarare avskräckt av att höra mastringstekniker försvara ingreppen. Det visar med önskvärd tydlighet att de inte identifierar de problem jag hör, alls".

Visst finns det sådana fåntrattar inom bland hifi intressede, helt klart. Folk som egentligen är mer intresserade av apparaterna än själva kärnan, den återgivna musiken! Men att allt handlar om detta för alla är en ytterst grov generalisering. De flesta hifi intresserade jag känner är först och främst intresserade av musiken, inte ljudkvaliteten, även om de såklart uppskattar när det är hög ljudkvalitet, men vem gör inte det?? Föresten, en ny intressant tråd på faktiskt.se om mastering: direkt länk ett citat som enligt mig är helt klockrent ur den diskussionen lyder: "PS. Kom och se: Monalisa remastrad - nu kraftigt förbättrad med ett utökat leende och dessutom med 20% uttänjd duk och klart gladare färger! Nä, jag tror inte det... I den branschen har dårskapen inte kommit så långt än".

Har inte läst här på ett tag, tackar för flera insiktsfulla inlägg! Vill bara påpeka att melodi, text, sång och arrangemang och fräcka ljudbilder självklart är det som är allra viktigast, även för mig som också är hifiintresserad 😆 . Bra musik är klart viktigast, god återgivning är mer en trevlig konsekvens av att lyssna på musik! Musik kan man uppskatta även om man hör den igenom en klockradio för 150:-. Fast det är såklart roligare att lyssna på musik när stereon kan ge rättvisa åt ljudet så som det lät när musikerna och producenten kämpade i studion. Men jag håller med om att vissa delar av hifibranschen verkar vara mer insnöade på att lyssna på ljud istället för musik, det är sjukt.... 😆 Jag tror faktiskt inte att Ingvar Öhman säger emot delar av hifietablissemanget bara för att väcka reaktioner, karln har faktiskt mycket vettigt att tillföra både hifi och studiobranschen med sin enorma erfarenhet och sitt enorma kunnande, problemet är att hans åsikter sticker i ögonen på vissa, men det är kanske oundvikligt 😄 . T.ex. är hans högtalare fantastiskt bra, både rent subjektivt men även objektivt. Om man funderar på att skaffa nya monitorsystem, tycker jag verkligen man ska ge verkligen Ino Audio en chans om man har möjlighet (är ju endast tillgängligt i Sthlm), lovar att den som lyssnar kommer bli imponerad. Håller med!

Jag tycker det låter skitbra när dynamiken inte är förstörd. Alla som gillar limiters är ocoola surgubbar.... 😕

Jag skulle bara vilja säga att det är inte jag som först och främst har skrivit att Shure 57/58 mickar är mindre bra. Det är ord tagna ur citat från faktiskt.se (alltså följdaktligen inte JAG som skrivit dem). Anledningen till att jag citerade dem var för att jag ville höra era åsikter om dem. Fredster: Läs om Yamaha NS-10 högtalaren på länken nedan så tror jag du kommer inse att det kanske inte är/var världens bästa studiomonitor.... 😕 LTS-artikel författad av Ingvar Öhman Till exempel lyssnar jag på den tyska gruppen YELLO gör grym elektronisk musik där inspelningskvaliteten är extremt bra, grym ljudkvalitet och skön musik! Eller så är det alldeles för mycket krämarmetalitet, alla vill sälja en produkt men ingen orkar göra något riktigt bra, bara tjäna pengar så fort som möjligt hur dålig produktionen än må vara. Det som behövs är medvetenhet, vilja och lite kunskap, då tror jag populärmusiken hade kunnat fått ett ljudkvalitativt lyft. Jag håller inte med. Läs mitt första inlägg. Problemet i många mastringsstudios är att när man jämför den omastrade mixen med den mastrade versionen så görs det nästan alltid utan att nivåkalibrera volymen (dvs spela upp båda på samma ljudvolym). Eftersom den mastrade versionen nästan alltid fått ett par db högre medelnivå blir jämförelsen ofta orättvis om man inte kalibrerar ljudvolymen. Annars är risken som att man tycker det låter subjektivt bättre bara för att det låter starkare. Jag har snackat med folk som spelat upp omastrade mixar och mastrade mixar på samma volym. Det var aldrig någon som föredrog ljudet från de mastrade mixarna i dessa sammanhang. Det finns många fallgropar som jag faktiskt inte tror att alla verkar vara fullt medvetna om att man kan råka ut för när man jämför mastrade mixar med omastrade mixar.

Goa inlägg, När det gäller reklamradion hoppas jag själv att europeiska radiokommisionen (eller vad den nu heter) kan komma överens om någon sort regel om hur högt maxtak radiosändningarna får ha, hade man kunnat lagstifta om lägre medelnivåer så hade kanske reklamradion insett att högt hela tiden kanske inte är bäst, åtminstone inte ur ljudkvalitetssynpunkt. Som det är nu, tävlar radiostationerna på ojämlika villkor.... Forskning har nämligen visat att folk rattar in de radiostationer där volymen är starkast, men samma forskning visade att folk föredrog de okomprimerade/dynamiska sändningarna så fort man sänkte nivån på den extremt komprimerade sändningen.... 😆 Håller med, jag sitter inte och lyssnar efter "fel", däremot lider ju tyvärr alldeles för många pop/rock/metall/hip-hop skivor av extremt komprimerat ljud, det tycker jag är synd, det hade ju kunnat låta så mycket bättre om inte mastringsteknikerna fått vara framme och rattat sönder.... Oasis tycker jag till exempel har gjort två fantastiska skivor, jag älskar låtarna, däremot är ljudkvaliteten kass, men jag slutar ju knappast inte att lyssna på skivorna för det. Bara så ingen tror något annat om mig 😉 . Och visst, detta är problem som blir mycket tydligare med en ordentlig stereoanläggning, det hörs inte lika påtagligt i en mircostereo från Siba.

OT: Belial: Är du medveten om hur mycket skitsnack du skrev i ditt inlägg? 😆 En massa påståenden och påhopp som jag inte alls känner igen mig i. Att det finns bra och dåliga inspelningar är fakta, inget bullshit från min sida. Hur mycket man störs av det är en annan femma men att påstå att jag inte har en stereo som är kapabel att återge inspelningen relativt korrekt är skitsnack från din sida, tyvärr, men jag vet att jag valt rätt grejer oavsett vad du TYCKER. Till skillnad från många förvirrade hifidårar som köper ockulta kablar eller målar cdskivor så satsar jag på akustikreglering a la seriös studio. Jag nämde studio blue tidigare, jag har högtalare som kommer från samma tillverkare som de, och de har kanske ett av de absolut bästa ljudsystemen i världen.... 😉 Men detta var egentligen inte det jag ville prata om, men ibland måste man ju kommentera diverse påhopp. Snälla skippa skitsnacket, det har jag inget intresse av att läsa. Får se om jag orkar fortsätta svara på eventuella inlägg, ingen verkar ju intresserad av själva diskussionsämnet. Over and out....

Rix och brojd: OK, jag förstår vad ni menar. 😏 Självklart ska man inte ta åt sig allt som dessa individer skriver bokstavligen, Shure Sm57/58 mickar funkar säkert bra om man vill ha ett visst sound och inget fel med det tycker jag, det är helt upp till musikern och producenten. Däremot är ju fina Neuman mickar objektivt bättre mikrofoner i avseende av hur de påverkar ljudet, de har väldigt låg dist och förvränger det upptagna ljudet väldigt lite (men det är dyra mickar i förhållande till Sm57/58, det vet jag). Och som jag skrev tidigare, kompresseror ser jag inget fel med så länge de används i mixen, däremot vill jag inte se dem användas i en eventuell mastringsprocedur för det är då den verkliga ljudkvalitetssänkaren kommer in i bilden, tillsammans med limiters och EQ:s. Och visst, alla har inte obegränsade ekonomiska möjligheter att skaffa vilka högtalarsystem som helst. Och dessutom är inte allt som är dyrt nödvändigtvis det bästa heller, pris/prestanda går sällan hand i hand. Även om det allra billigaste oftast bara är skräpprodukter. Lite OT: Personligen kan jag rekommendera INO AUDIO (i Stockholm, finns bara där) som tillverkat högtalarsystemet på Studio Blue. INO AUDIO gör även billiga små stativmonitorer som kostar under 10kkr som är extremt bra i förhållande till vad de kostar, jag skulle misstänka att många musiker och studiopulare skulle älska att mixa musiken igenom dessa minst sagt avslöjande burkar i sin studio. Väldigt jämn och fin frekensgång, låg dist och god spridning. För att kontakta INO AUDIO är telefon bästa sätt (det ett litet företag som drivs ideelt av en person, satsar noll kr på marknadsföring, därför hjälper jag till med det nu:P !) tel:08 732 77 25 eller mobil:070 523 32 32

Det är väl klart jag har hört riktig musik, jag spelar själv i band och går ofta på konserter. Men när jag lyssnar på musik hemma så föredrar JAG att göra det igenom högtalare och elektronik som förvränger signalen så lite som möjligt vilket jag anser gör att man får en väldigt ofärgat och naturlig ljudåtergivning, men visst, det finns nackdelar med denna inriktning också, man hör hur dåligt inspelade och mastrade vissa skivor är, men det är sådant man får ta när man vill ha hög trohet på ljudåtergivningen där hemma. Vet inte dessa personer vad de pratar om, jag tackar jag, en del av personerna på faktiskt.se kanske tjatade om saker som inte hade med ämnet att göra, men på följande inlägg skulle jag vilja höra er kritik mot (om ni har någon vettig), för de är seriösa tycker jag: De riktiga bovarna är masteringstudios och sunkiga inspelningsstudios, utrustade med dussintalet kompressorer och en hel garderob med dynamiska leksaksmikrofoner(Shure Sm57/58 tex.). I sverige har vi bland annat Atlantis, Cutting Room, Rommarö, Studio Nord och Decibel som sänker kvaliten till soptippsnivå, trots att dessa studios rimligtvis borde ha pengar till god utrustning och kunnig personal. Atlantis stoltserar med att ha enn gammalt taffligt Neve-bord från 1970-talet och Decibel har tre olika monitorer, vars klang inte påminner om varandra. Hur ska det kunna bli bra med sådana arbetsredskap? Ett givet exempel är monitorhögtalare som lätt uppvisar frekvensgångsavvikelser på +/-5 dB mellan olika produkter. Under 100 Hz är skillnaderna ännu mycket större p.g.a. rumsinverkan. Förutsättningarna är minst sagt usla och det blir inte bättre när alla vill addera sitt "sound" längs vägen till färdigt fonogram. Häromdagen så var det en intervju på P3 med någon svensk grupp som jag inte brydde mig om vad de hette, men de hade precis spelat in en skiva och skulle nu få den komprimerad för att "låta så högt som möjligt" och detta var de väldigt nöjda med och såg som något positivt. Jag tycker det finns en del vettiga resonemang i ovan hämtade citat från faktiskt.se Hur kan man resonera så? 😎 Hör man på livemusik så får man verkligen uppleva dynamik (så det räcker och blir över!) underförutsättning att inte de som mixar utljudet inte får för sig att skruva upp allt på max så PA distar hörbart . Alternativt kan man ju gå på klassiska konserter där man slipper dålig PA och eventuella mindre begåvade ljudteknikers 😆 . Dynamik är viktigt för att musik skall låta levande, fattar inte hur man INTE kan bry som om det, fast det är klart, lyssnar man på all musik igenom en liten transistorradio och är nöjd med det så.... 😉

jag önskar jag kunde säga detsamma men ofta är kärleken till musiken större vilket gör att jag står ut med den mediokra ljudkvaliteten ändå, men det bästa är ju om både musik och ljudkvalitet kunde få gå hand i hand. Tool gör väldigt välljudande skivor och fantastiskt bra musik till exempel, bra både för de som vill ha hög ljudkvalitet och de som inte bryr sig. Ja, man kan tycka vad man vill om hifinördar men har man aldrig lyssnat på en fin inspelning i en hifianläggning med god återgivningskvalitet (gärna i akustikreglerad miljö) så har man missat något, det kan jag lova. Och tyvärr är det ju så att 99% (?) av Sveriges befolkning inte har hört dynamiska musikinspelningar för det har radion och skivbolagen bestämt sig för att inte kunna erbjuda (även fast tekniken och möjligheterna har funnits sedan länge). P2 är väl det välljudande undantaget men det är nog inte lika många som är intresserade av deras musikutbud jämfört med vad som spelas på P3. PS. Det finns mycket skitsnack i hifibranschen (vilket lätt bekräftas i vissa av era kommentarer), men LTS Ljud Tekniska Sällskapet utgör ett bra exempel på en förening som jag tycker har en sund och bra inställning till ljudåtergivning. Särskilt fliken Om LTS samt deras FAQ är väldigt läsvärd för de som är intresserade.

Kolla in följande länk: länk till diskussion på faktiskt.se Intressant och viktig diskussion om dagens ljudkvalitet, själv är jag starkt emot höga medelnivåer och kan inte göra annat än att rekommendera alla som sysslar med inspelning, mixning och mastring att läsa denna tråd. Själv tar jag mig friheten att skriva lite vad jag tycker om mastring nedan: Till att börja med vill jag påminna om att mastringsteknikern förr i tiden såg det INTE som sin uppgift att "förbättra" (sönder) musikproduktionen, utan bara att anpassa masterbandet så att gravering skulle kunna ske utan problem. Ambitionen var att fördärva (ändra) så lite som möjligt. Missförstå mig inte - det fanns förstås undantag - visst kunde basmonokoppling användas lite urskiljningslöst, och visst fanns det dåliga mastringstekniker även förut, som tog fram EQ'n och började skruva om de tyckte att spectralanalysatorns staplar "såg fel ut", men sådana missgrepp var trots allt rimligt sällsynta. När vinylen "försvann som medium" "behövdes" inte längre mastringen av tekniska skäl, så mastringsteknikerna var tvugna att "uppfinna" nya skäl att att bli anlitade: Nämligen att de var experter på att få fram det rätta soundet! (Den som inte tror på detta kan läsa annonseringen från dylika företag, de förekommer i musikertidskrifter som de flesta säkert känner till). Tidiga överföringar till CD kan dock låta påfallande bra. De hade inte fått upp skruva sönder-ångan ännu, mastringsteknikerna... Detta tragiska teknikmissbruk för att behålla sina jobb, i samband med reklamradions skeva ljudideal, som inte har något med soundet att göra, men allt med "så högt som möjligt" att göra, har fördärvat "ljudkvalitetsmedelvärdet" på dagen inspelningar till en kvalitetsnivå så låg att man (som musikälskare) nästan vill gråta. Kan lägga till ytterligare en sakfrågesak: En av de i min mening mest otrevliga tendenserna i de "nya" mastringsprocesserna som utvecklats de senate åren är de diaboliska dynamiska destruktionerna. Orsaken till detta är att de är informationsdestruktiva. Klangförändringar är reversibla, men inte de dynamiska förändringar som görs, som tillför nya spektrala komponenter, både övertoner och blandprodukter. Nu säger jag inte att en grupp/tekniker/producent inte kan använda sig av kompressorer, men att göra det EFTER mixningsprocessen är mycket illa, ur ljudkvalitetssynpunkt. Dynamiska förändringar efter mix, blandar nämligen ihop olika musikinstrumentinsatser med varandra, spektralt. I själva verket skulle jag vilja påstå följande: Den slutmix som någon subjektivt upplever att den "behöver" mastras, får i själva verket absolut INTE mastras! Uppever man att något måste ändras i en tvåkanalmix måste produktionen backas i processen och omproduceras, och sedan mixas på nytt. Upplever någon att en mastring "behövs" är det alltså redan för sent. Man måste backa till det multikanaliga studiobandet (hårddisken?) för att göra insatserna på de enskilda spår som behöver det, där de är görliga. När mixen till två kanaler väl är gjord är alla möjligheter till (icke kvalitetsdestruktiv) manipulation (utom möjligen klanglig) för alltid borta. Mvh, High Fidelty (som egentligen mest är intresserad av musik och hifi! 😎 )

Första inlägget här.... I varje fall, angående Cardigans senaste platta håller jag med om att den är väldigt välproducerad, däremot lider den av samma problem som många av dagens skivor...kass mastering. Platt och odynamiskt ljud, dessutom saknas rejäl lågbas vilket gör att det låter något lättviktigt ibland. Musiken är dock trevlig. En bra producerad platta är TOOLs lateralus som har grymt fin ljudkvalitet med bevarade transienter och lägre medelnivå vilket gör att musikens dynamik bevarats på bra sätt, låter väldigt levande och äkta, och vilka musiker sen... 😉