jag är då allt inte så laglig som jag borde, men jag accepterar att det jag gör är fel både ur ett moraliskt och lagligt perspektiv, är medveten om det, och skulle aldrig under några omständigheter råda någon att fildela.
folk (speciellt ungdomar (inklusive jag, till viss del)) idag har någon föreställelse om att det är en rättighet att ta del av vad andra gör, och vad andra äger. det ska tydligen vara en rättighet att ha det bra, och en hög levnadsstandard. hur kan man inte inse att allt som finns i vårt samhälle är byggt av andra människor, folk som har slitit och i vissa fall dött, för de friheter vi har i dag, den sjukvård som finns, den skola som erbjuds. likväl sitter folk och gnäller över att de inte har en tvåa inne i stan, att tågen är fem minuter sena, att andra som har slitit och kämpat har mer än de har, och att de också vill ha en så stor tv och så stark dator som möjligt som de som faktiskt förtjänat sina pengar. de bidrar ingenting till samhället och propagerar för att deras skeva bild av verkligheten ska bli accepterad. och till viss del har det fungerat.
jag är orolig. vad ska det bli av vår värld, vårt samhälle, när rättigheter och skyldigheter inte längre går hand i hand?