Christoffer Bergfors

Den hette väl ”Drumkit from hell” i begynnelsen?

Prio ett är ingen digital distortion men det finns också pluggar som emulerar hårdvara som svarar annorlunda än ”de digitala” när signalen blir för stark. Signal på rött behöver inte vara dåligt, kanske till och med bra, men inte nödvändigtvis alltid i dessa pluggar. När man adderar eq och inte är rädd för det så ökar ju nivåerna rätt rejält och det kan man hantera i de flesta pluggar.

En mix gjord i Reaper (min första) genom Macbook-högtalare och Äppel-earphones och iFån som referenslyssning. Inte rensat i pukorna (vilket vore att föredra) utan allt är gejtat. Sugen att göra en helt ny i studion i van lyssning (ADAM 2.1) och DAW (PT10). Vore ju för jävligt om det blev sämre då. 🙂 https://dl.dropboxus...x/Back Away.wav

Nu är det OT men att lägga på leadsången på befintlig instrumental när du mastrar är möjligt, och då kan du kalla det mastering. Annars är det du gör bara en form av mixning. Du mastrar inte sång.

Volymjustering ÄR just en del i masteringsprocessen. Mastering är inte att limitera stereobussen. Mastering är för slutproduktens spår det som mixning är för låtens spår. Poängen med mastering är att din slutprodukt ska optimeras med avseende på tonalitet (eq-justera låtar så spåren sinsemellan låter bra, inte bara enskilt), dynamik (en manglande låt och en ballad ska kunna samsas på samma platta, vilket gör att vissa låtar inte kan limiteras lika hårt i just den helheten som de kunnat göra i andra helheter) och avstånd (längden av pauser mellan spåren). Detta kan du göra i de flesta DAW men PQ-kodning klarar de flesta DAW inte. Så trivs du med din DAW kan du exempelvis justera allt detta i en session och bounca den som en enda stor fil och i slutändan, i exempelvis Wavelab, lägga upp PQ-kodningen.

Mastra vocals? Jag upplever lite begreppsförvirring... Det är mixning det handlar om. Du kan jobba med att reglera volymen. Sänk sången. Lyft fram andra moment i låten. Jobba mer med djupet. Fler/mer delay reverb får sången att backa av i djupled. Lira lite med eq på studsarna. Släng upp en ordentlig version med så bra sång du kan leverera. Nu surar du ju lite här och var som du själv beskriver och det gör ju att sången känns för stark även om den skulle vara för svag.

Det låter som att du mixat igenom en limiter. Det är nödvändigtvis inte dåligt men om den limiterar hårt är det svårare att mastra. Kanske läge att fundera på om du ska mixa genom limitern om du ändå måste ta bort den vid bouce. Jag mixar endast igenom sådant som ska med i mixen men använder en limiter som referens så jag får lite vibbar av hur den står "pressad".

Jag ser det inte som ett måste att lämna iväg för mastering. Men processen är en annan, syftet är ett annat men ändå rätt lika. Jag mastrar inget om inte mixarna är klara och alla spår som mastras lägger jag ju självklart upp i en session för att nå den bästa balans jag förmår spåren emellan.

Instämmer i föregående talare med komplementet att försöka dra lärdom och mixa med mer headroom för "säkerhets skull".

Med tanke på urpsrung etc. så är det ju av en anledning två olika processer. Mixen - att optimera låtens spår till en "perfekt" helhet. Mastering - att optimera albumets spår till en "perfekt" helhet. Initialt att rymmas på vinyl och dess fysiska förutsättningar men även tonalitet och dynamisk jämnhet som helhet. Därför kräks jag över uttryck som att "mastra när jag mixar". Att lägga på en L2 (eller liknande) på mixbussen är inte att mastra.

Antar att du menar 96kHz och det är inte upplösningen utan samplingsfrekvensen. Gör ett blindtest och se om DU upplever någon skillnad. Inte speciellt ofta brukar blindtest visa på någon typiskt skillnad till fördel för det på papperet högre/bättre/tuffare/mer resurs och utrymmeskrävande. Om du torts allt tror/upplever/vet att denna högre samplingsfrekvens skulle vara bättre så gilla läget. Annars har du en bra grej där.

Jag fascineras och roas över hur folk tror sig höra siffror. Har det någonsin hänt att korrekta blindtester visat att "matematiskt ljud" är bättre? När det gäller kablar i hembio-världen dräpte man ju det rätt hårt.

Vad som är naturligt är egentligen rent trams att diskutera. Elektronisk musik faller ju per automatik då... Nu vet jag inte om det är slaviskt eller rutinen men en relativt välkänd mixare med åtskillaga pluggar uppkallade i hans namn mixar LCR. "Du har två högtalare - panorera ordentligt!". Själv gör jag inte så utan låter panorering vara en del av processen. Dock landar i princip alltid OH - fullt panorerade så väl som kompgitarrer. Är det hockeykörer åker de också ut. Pukor, stämmor etc. sprids.

Många bra synpunkter. Som ivrig pulare är det lätt att börjar skruva som satan på en sak i taget istället för att mixa låten som den helhet det ska vara. Det är just därför många rävar verkligen jobbar med att lyssna på hela låten och ställa nivåer som första skede. Detta blir enklare om din låt är färdigarrangerad och klar för mix. Att blanda processerna kan stöka till detta. Men... när det väl är mixdags så är nivåsättande en bra idé. Lyssna på låten och sätt nivåerna och panorering och skapa en idé för vad du vill göra med låten och dess delar. Skruva inte feta ljud än. När detta är satt kan en bra idé vara att börja plocka bort sådant som är störande. Använd eq och skär bort sådant som är i vägen. Klumpar bas och kagge ihop sig kan du skära i båda men på olika ställen. Helt plötsligt kan du uppleva mer bas, trots att du skurit bort. Skär vidare i allt annat också som är störande. Till slut har du en grund som låter skapligt som du nu kan börja förädla.

Slapstick är en sort humor/komik. Slapping är ett begrepp om basspel som är väldigt rytmiskt och bottnar i att man just slår med fingret på strängen.