-
Antal inlägg
103 -
Gick med
-
Senast inloggad
Rykte i communityn
0 NeutraltOm Chris
- Födelsedag 1981-05-24
Om mig
-
Stad/plats
GBG
-
Borra och borra. I faded fallet så har dom bokstavligen gröpt ur gitarrerna! Visserligen kallar gibson detta för tonechambers sen kan man ju tycka vad man vill om det. Det jag lärt mig under den senaste tiden är att det verkar finnas två läger. Antingen så tycker man det är helt åt pipan eller så ser man inget annat än gibson och dom kan ju knappast göra något galet så därför måste det vara bra. Själv har jag inte bestämt mig än men det jag har kommit fram till är att Faded serien inte är mycket att hänga i julgran. Ett varningstecken är när det står ultralätt Les Paul eller liknande i säljannonserna. Måste göra ett förtydligande för eventuella nya läsare av tråden: 1. Gibson började med 9 st weight relief holes på samtliga LP i standardsortimentet (dvs. ej Custom Shop) redan år 1983, så det är verkligen inget nytt påhitt. 2. Urgröpta kroppar, som på bilden ovan, införde Gibson från och med årsmodell 2006 och gäller ALLA Les Pauls i grundsortimentet förutom Traditional! Det tråkiga vi ser på bilden ovan finns alltså inte bara på eventuella fadedmodeller utan på alla modeller förutom Traditional... Ville poängtera detta för folk som eventuellt är sugna på att köpa LP; satsa hellre på en gitarr av årsmodell 2002 - 2005.
-
Chilone : Jag (och säkert många andra) tar gärna del av din FCS... skulle du kunna lägga upp den? Håller lite smått på att lära mig hur man fixar till playlist-scripten.
-
Se där ja! Nu gick det in i skallen på mig! 🙂 Mycket bra formulerat!
-
Om man skulle utföra mixningen så bra man bara kan (genom att lägga ner extra energi och tid på detta) så borde man väl i princip kunna rationalisera bort hela masteringproceduren? (Rent hypotetisk fråga naturligtvis)
-
Jag antar att du syftar på ett fall där man inte längre kan gå tillbaka till ursprungsmaterialet och mixa om? Ska man tolka det så? Min poäng är att man givetvis inte ska åtgärda en dålig mix med hjälp av mastering, utan helt enkelt gå tillbaka till problemkällan : mixa om skiten. För hur ofta har man inte kvar ursprungsmaterialet?
-
Genom att köra över materialet med jordfräs och beröva det på allt vad dynamik heter? 😛 (Sorry, kunde bara inte hålla mig! 🙂 )
-
Grymt! Demo? Det finns mycket proffsproduktioner som inte låter så här bra. Om du har lust, så berätta gärna vad för grejer som använts vid inspelningen. Sånt är ju alltid kul!
-
Addic feat Hanna och Crille-80-tals power-ballad!
Chris svarade på Ken Kängström's inlägg i Feedback på demolåtar
Lägg ner blygsamheten nu. Detta låter mycket professionellt och bra! Jag har inga direkta kommentarer om själva kompositionen (inte min kopp tè riktigt), förutom att pianoslingan påminner starkt om just "Walkning in Memphis" som någon skrev ovan. Om mixen: det känns som att allt ligger "rätt" i mixen, ljudbilden känns helrätt. Tummen upp helt enkelt! -
Alla typer av akustiska instrument (inklusive sång) ställer tyvärr höga krav på akustiken i rummet för att det ska bli bra. Man ska tydligen kunna få ganska hyggliga resultat med lite tricks typ ommöbleringar, dämpskärmar och liknande, men jag har själv aldrig lyckats riktigt. 😉
-
OK. Håller med dig om att det blir som bäst då! Har dock svårt att ge dig några tips på rak arm såhär. Ska kolla upp banden du nämner ...
-
Vad menar du när du säger mörk?
-
Jag märker att jag har stora problem att arrangera mina låtidèer. Jag faller in i gamla mönster som inte fungerar särskilt bra. För länge länge sen spelade jag mycket metal på min elgitarr, och lyssnade främst på band som t.ex. Metallica och Megadeth. Om man lyssnar på produktioner av ovanstående band och koncentrerar sig på hur elgitarrerna mixas, så märker man att det väldigt ofta är såhär: * Det ligger en kompgitarr i vänster högtalare (som spelas av gitarrist #1) * Det ligger ytterligare en kompgitarr i höger högtalare (gitarrist #2 i bandet) * Gitarrsolon mixades vanligtvis in i mitten Detta visade sig vara en ganska bra utgångspunkt om man ska arrangera en metall-låt. Nuförtiden har jag dock nya musikaliska preferenser, mer pop och rock, och har problem att hitta en utgångspunkt likt den ovan. Finns nån sådan? Givetvis är det bästa att lyssna mycket på den musikstil som ens låtar tillhör, men det sitter liksom inte i ryggraden. Någon som har några tips och idèer att dela med sig av?
-
Hallå allihopa! Tänkte presentera mig till slut...har trots allt läst på forumet aktivt under ca 1 1/2 år nu. Är inte på något sätt nån persom som har varit framträdande på forumet på något sätt. Lite kort info : Spelande och sjungande 24-åring från Göteborg. Fick en efterlängtad elgitarr när jag var 14 år och var helsåld. På den tiden var det såklart hårdrock/metal som gällde, främst Metallica och Megadeth. Så höll det på tills jag var 19 då jag började på Chalmers, då hamnade tyvärr musiken lite i skymundan under några år. Idag lyssnar jag på helt andra saker : rock, alt-country, americana, västkustpop och lite smått och gott. Ett urval är Jayhawks, Ryan Adams, Wilco, Honeydogs, Whiskeytown, Peter Bruntnell m.m. Nån av dessa jag måste nämna är absolut Ryan Adams, som fick mig att plocka fram gitarren efter några års dammande. Övrigt : Tycker att allt vad jag än spelar in låter dåligt, lite trist men så är det 🙁 Kanske är det för attjag har lite för höga krav på mig, vad vet jag. En sak är dock säker : jag har mycket nöje av detta forum, och detta kommer säkert att fortsätta... Tack för mig sålänge! 😉
-
Inget att skämmas för alls! Kunde varit bra mycket sämre.. Låter fint!
-
Väldigt bra låt! Men själva mixen behöver förbättras. Jag tyckte att det var något över hela mixens eq, det var var lite diskantigt på nåt sätt. Alltså inte avsaknad av bas, utan nåt annat. Kanske lite mer mellanregister, vad vet jag. Däremot behöver virveln lite mer kropp, just nu är det lite mycket diskant över den. Men som sagt, bra låt!