Var förresten nära att krocka i lördags.. Somnade vid ratten fyra på morgonen. På väg in i ett trafikljus på värnhemstorget när bassisten skrek till. Det gick bra. Vaknade, styrde undan,bromsade, och körde till kanten och satt och andades och stirrade på varandra en stund. Vi hade baksätet och bakluckan full med instrument efter spelningen så hade vi träffat något hårt hade det nog gått åt helvete. Fyfan vad arg jag var på mig själv sen. Skakade av ilska. Aldrig varit så arg i hela mitt liv. Och var skärrad långt in på söndagen. Men vi hade tur. Fyfan, ska aldrig aldrig aldrig köra trött igen.