Varit och jobbat på ett musikkollo. Jo.. mobilen blev stulen tillsammans med lite annat som jag hade i en tygväska. Det sved rätt rejält - en bettskena jag har när jag sover, mina studiolurar, några värdefulla nycklar som tar lång tid och kostar stål att skaffa kopior till.. och en årsgammal dagbok.
Sen fick jag tyvärr inte den där lägenheten heller, verkar det som. Jag ringde upp efter att ha trixat en hel del med alla papper, varit på intervju och lite annat. Ringde upp och då sa han att de tyvärr hade kösystem och att någon annan skulle titta på den först. Det var också synd.
MEN.. sen träffade jag en underbar tjej. Hon var också ledare på kollot och vi bodde på samma ställe.Från början blev jag bara konstant förvånad över alla spännande saker hon sa. Bara det att hon hade stenkoll på kylpasta till datorer. Stencoolt! Jag frågade hur det kunde komma sig och hon sa att hennes dator hade kraschat och sen googlade hon upp kylpasta och lärde sig om det. Det var märkligt att höra från en blond poptjej. Sånt hände hela tiden. Hon jobbade också med bildkonst, har gått konstskolor, spelade funkbas när hon var 15. Vi skämtade om allt möjligt som inga andra fattade. Efter några dagar började jag bli varm i magen när jag såg henne på lunchen. Och det var märkligt hur naturligt eller självklart det kändes när hon ropade eller sa mitt namn. Insåg att jag nog blivit förälskad.
Men jao, hon har pojkvän. Det fick jag veta efter några dagar och det blev en klump i magen. I andra stunder tänkte jag att jag bara blev glad för hennes skull för det, hon är fin, jag vill henne allt väl liksom. Men sökte mig ändå till hennes sällskap. Och sen, det var nog bara en dag kvar på kollot och jag hade nog blivit lite mer avståndstagande mot henne.. självbevarelsedrift då jag visste att inget kunde komma ut av mina känslor och ville bevara mitt hjärta intakt. ( Men som det alltid blir så betydde bara det att hon växte än mer. ) .. Under avslutningskonserten för barnen, alla ledare trötta då vi jobbat & kämpat i en hel vecka.. plötsligt stod vi mittemot varandra i publikhavet och möttes i en kram. Fan jag kan knappt beskriva hur det kändes, det var helt rätt. Helt rätt värme och helt rätt doft. ahhhhh. Sen skrattade vi och gick åt varsitt håll.
Sen avslutades kollot och inte mycket mer hände. Två kramar till på en avslutningsfest där alla var trötta. Men sedan dess, nu är det väl tio dagar, har det gjort fysiskt ont i kroppen över att skiljas från henne. Är inte alls van vid den känslan. Har typ sagt "AJ" två gånger om dagen. Men det är väl fint ändå, hade glömt hur det kändes och njuter av att jag fick känna på det. Ingen aning om hur hon kände för mig, tog steget bakåt när jag fick veta att hon har pojkvän.
Så stulen mobiltelefon känns perifert i jämförelse. 🙂 Så är det med det.
Om ni har några tummar över för en stackars lax så håll gärna dom för att hon typ dyker upp nästa år utan pojkvän!