burke - ett 1800talsyrke, en man som mördade eller grävde upp kroppar och sålde till anatomer
bryllerska - vimmelkantig kvinna
Ett mer seriöst förslag är att fundera på ordet lus. Lus som i luspank, fattig som en lus, luspudel
Lössen var ju överallt förr i tiden. Hittade lite spännande läsning på http://www.biomus.lu.se/zoologiska-museet/...och-verklighet: ( valda stycken )
"Det är svårt att föreställa sig, hur pass besvärade människor förr i tiden kan ha varit av löss och annan ohyra. Greken Herodotos påstår, att orsaken till att präster och skrivare rakade sina huvuden var att hålla lössen borta. På så sätt slapp de ett obehag, som kunde distrahera dem i deras andlighet. Att parasiterna var ett naturligt inslag i vardagen ... i allvarliga eller komiska situationer, dyker de upp, dessa människans "intima följeslagare".
I en gåta för fiskarpojkar, som kan spåras till 600-talet f Kr, finns denna ramsa: "Vad vi såg och vad vi fångade, det lämnade vi, men vad vi inte såg och misslyckades med att fånga, det bär vi med oss". Och svaret är förstås - löss...
Genom klädbyte och bad kunde de rika hålla lössen borta - åtminstone temporärt. Men för det stora flertalet var detta en lyx, som man sällan kunde unna sig. Att löss kopplades till fattigdom lever fortfarade kvar i vårt eget språk - "fattig som en lus" och "luspank"- och detta trots att vi i stort sätt nu är befriade från följeslagarna.
Lössen kunde också betraktas ur en annan aspekt: som tecken på hälsa eller ohälsa. Frans G Bengtsson ger i Röde Orm en målande bild av en vikings känslor inför döden. När Ylwa kammar Orms hår saknas löss på kammen. Orm blir orolig och utbrister: "Då är det illa med mig, och värre än jag trott. Ty då har det gått sjukdom i blodet." Och lite längre fram tillägger han: ... "Nu vet jag att jag skall dö, sedan inte en lus trivs hos mig"... Biologiskt är situationen inte orimlig. Löss är mycket temperaturkänsliga och reagerar med ökad rörlighet på feber"