😄
Jag försvarar inte skivan. Däremot "placeboeffekt", i brist på bättre ord. Med det menas att sinnet och den förväntan någon känner påverkar det fysiska i kroppen. Funkar såklart inte i alla fall, men att helt negligera det tycker jag är lite sorgligt. Det är ju delvis att ifrågasätta en del av den yrkesverksamma psykologin. För vad som händer i det fallet är ju att någons upplevelse av världen, t.ex oro eller sorg, förändras genom samtal. Inget snack kan hela en knäskada men du måste väl också tänka att knäskador inte är allt som drabbar mänskor?
Tycker det är svårt att dra den hårda linjen mellan kropp & själ som jag upplever att du försöker göra. Tänk på barn med ont i magen av stress, föräldrar med nackont av spänningar och vad lite delfinsång hade kunnat göra åt saken! 😉
Nej, gränsen inte så enkel. Har jobbat med rehabilitering av långtidssjukskrivna, läst mycket neurobiologi och tycker inte den slutsatsen du försöker dra stämmer... skämt åsido om tidigare nämnda delfinsång, ser själv skeptiskt på den kulturen med "självhjälpsmumbojumbo" och gillar inte deras koder och sätt. Men jag tycker inte heller det är så enkelt som du försöker göra det. Det här är min ståndpunkt:
Sinnet påverkar kroppen. Kommentar?
Peace & Love