Så, nu har jag tagit snacket med lolektivet. Om att byta bort den här mot ny lägenhet. Jenny tog det mindre bra. Hon sa "ja, det är ju bara att anpassa sig, det är ju ditt val." men det var inte mycket hjärta eller acceptans i det.
Luften blev lite tyngre här inne. Köra ut två stycken på bostadsmarknaden är jobbigt. Men ska jag bo kvar på ett ställe jag mår dåligt av, för deras skull? Inte heller vettigt. Försökte ju hitta något åt mig själv så att de kunde behålla denna, men gick ju inte. På det hela konfliktfyllda känslor, men någonstans är jag ändå glad för min egen skull att någonting händer av den här jäkla jobbiga situationen. Pust. Det var jobbigt att ta snacket.