Jo det går säkert det med. Allt går ju.
Tänkte inte på att vara tillsammans, mer möjligtvis bjuda ut på restaurang eller promenad eller dylikt. Men det kanske var en dålig idé.
Ja fyfan. Det kan vara en krånglig grej, det där med relationer. En väldigt speciell sorts kunskap.. att hantera sin besvikelse, ilska, rädsla.. förstå när man ska prata, när man ska hålla käft och förhålla sig till den andre som inte alltid ser saker på samma sätt som en själv. Men den största saken är nog att den andre i en relationer på sätt och vis tvingar ( inte uttalat, men implicit då det ställer till problem ) att ta tag i issues man har med sig själv om man har några. Man fattar ju inte ensam att en sida av en själv kan vara ett problem förrän någon annan som är nära en passivt utsätts för det och protesterar - som t.ex det klassiska att inte kunna prata känslor.. att vara konflikträdd.. att inte våga ställa krav... att man ger för mycket .. att man tar för mycket.. att man är svartsjuk - eller att man är van vid att vara fysisk med vänner och det gör någon annan svartsjuk.. hur mycket man ställer upp.. att man blir tyst runt partnerns vänner... blablabla
Njae hörrudu, när jag tänker efter igen så tror jag det man måste ha jäkligt tur eller lyckliga grundförutsättningar om man träffar sin första och ska klara att hålla ihop resten av livet. Eller jag vet inte.. vad säger ni andra?