Är inte så marknadskänslig - sätter alltid pris beroende på hur jobbigt det är att måla o vilket material som går åt. Om det är polare då och inte nån höginkomsttagare. Hade en stamkund som var psykolog när jag gick på målarskola. Han kom alltid på vernissager och ville köpa grejjer. Målade rätt mycket ångestmotiv då. Här är en av dom ( kasst foto av detalj) :
Då brassade jag på, för egentligen tyckte jag han var obehaglig och jobbig. Sjutusen! "Ja. Bra, bra!" och så ville han stå och prata.Brr. Och en gång gav jag han dumt nog mitt mobilnummer. Klippte kontakten efter det.
EDIT: En annan gång på ett öppet hus var det nån som ville en nakenstudie av en kvinna jag hade gjort, bara överkroppen, olja på duk. Han var lastbilschaffis och det var så svårt att fatta vad han gjorde där bland alla kulturtanter i färgglada kläder. Han fick den för några hundringar, tog den under armen och gick.